Truly skrev:Har jag fattat det här rätt nu. Aspergers syndrom ska kallas mild autism? Är det hela förändringen? Det är med andra ord bara ett namnbyte på en diagnos?

Det låter som det jag skrev. Så det tror jag inte artikeln meanr.

Jag skrev det i samband med mitt svammel om att högfungerande AS borde "brytas ut" ur psykiatrin.

Truly skrev:Jag har väl ingen åsikt om det egentligen mer än att det kanske är lite dumt att ändra namn på något som nu äntligen börjar bli ett någolunda välkänt begrepp.

"någolunda välkänt "? Mnjaaa....

Slog ihop två trådar om samma ämne.

vallesmamma skrev:Jag har missförstått innehållet i artikeln, kan inte engelska så bra. Har bara lärt mig andra språk ytligt, resten har inte gått in trots ihärdiga försök. Jag har en medelsvår AS. Jag ska fortsätta läsa era förklaringar.

För er som inte är så jättehaj på engelska så kan google hjälpa till med översättningen: länk

barracuber skrev:"någolunda välkänt "? Mnjaaa....

Jämfört med utgångsläget jo. Och dessutom har vi ännu så länge ett eget "rum" skilt från de "lågfungerande", vilket jag befarar är absolut nödvändigt för att något upplysningsarbete från vår sida ska kunna ge utdelning inom rimlig tid.

(Kvasir utvecklade ungefär vad jag också tycker; själv landar jag, som jag skrev förut, i bedömningen att de negativa effekterna kommer att överväga. Så här djupt rotade och numera dessutom trendunderblåsta rädslor för det annorlunda är inte att leka med, och subtiliteter - som svårförklarade lätt missförstådda varianter inom en diagnos - är alltid det första som ryker i verklighetens visklek.)

Jag tror att många, som jag själv, skulle hamna mellan stolarna om det inte gavs det utbud av hjälp som finns idag, till lindrigare aspergare. Jag har ångest som det är redan, över att få eller inte få hjälp. Dessutom är LSS-insatserna individuellt prövade.

Det finns ju en chans att andra diagnoser kommer att ersätta de som idag skulle fått mild aspergers. Då endast med tanke på hjälp i form av LSS.

Men om man tänker cyniskt så är det kanske bara för att kunna skicka vidare individen på nåt istället för att inte göra något alls . Tex medicinering, samtal, sjukskrivning..

Diagnoskriterier måste ständigt diskuteras och förändras i takt med att kunskaperna om tillstånden de bestämmer förändras. Jag skulle snarare bli orolig om ingenting hände med (den väldigt moderna) uppdelningen av autismspektrumet. Kom ihåg att vi som var i farten före 1990-talet inte ens kunde få en AS-diagnos, utan bara sågs som lite egna. Och går man tillbaka ytterligare 75 år så skulle i stort sett alla kvinnor här på forumet avfärdats som hysteriska.

Jag håller med Lakrits om att diagnoskriterierna naturligtvis kommer och måste utvecklas i takt med ökad kunskap. Oftast sker det väl genom att man förfinar en diagnos och splittrar den i flera nya. Här är det dock frågan om att åter slå ihop ett antal diagnoser och ta bort den finare indelningen. Men en tolkning kan väl vara att första försöket blev inte bra, vi måste hitta en annan underindelning som fungerar bättre och den har vi inte ännu, så tills vidare klumpar vi ihop det igen.

Lakrits skrev:Och går man tillbaka ytterligare 75 år så skulle i stort sett alla kvinnor här på forumet avfärdats som hysteriska.

Jag läste en bok som heter Normal, störd eller bara udda? där de talade om personlighetsstörningar och personlighetstyper (dvs skuggsyndrom av personlighetsstörningar i det här fallet).

Jösses vad jag kände igen mig i somligt, som just det hysteriska och till viss del i det tvångsneurotiska. Inte så underligt att många får fel diagnos, tänkte jag då (som schizoid istället för AS osv).

Sorry för halv-OT.

En läkare jag hade på avdelningen berättade att man kunde få schizofrenidiagnoser förr, vissa av de som idag har Asperger.

Ja, det kan jag förstå. Jag tycker världen är olika från dag till dag. Konstigt fenomen. Förut trodde jag det var världen som ändrade sig - men det är det ju inte!

Liljencroowna skrev:En läkare jag hade på avdelningen berättade att man kunde få schizofrenidiagnoser förr, vissa av de som idag har Asperger.

Det händer än idag, om än förhoppningsvis mer sällan. Men det är otroligt vanligt att bara få diagnoserna ångest, depression, ätstörning osv fast det underliggande är AS, eller ADHD. Särskilt om man är vuxen, kvinna och allrahelst om man är smart och har hittat strategier för att klara sig (fast de kostar på i form av utbrändhet).

Liljencroowna skrev:En läkare jag hade på avdelningen berättade att man kunde få schizofrenidiagnoser förr, vissa av de som idag har Asperger.

Det förekommer att personer diagnosticeras med det ena och att man senare ändrar sig till det andra, men det är kanske inte vanligt. Dessutom verkar rätt många läkare anse att båda tillstånden kan förekomma samtidigt, även om det strider mot diagnosvillkoren.

Kvasir skrev:

Liljencroowna skrev:En läkare jag hade på avdelningen berättade att man kunde få schizofrenidiagnoser förr, vissa av de som idag har Asperger.

Det förekommer att personer diagnosticeras med det ena och att man senare ändrar sig till det andra, men det är kanske inte vanligt. Dessutom verkar rätt många läkare anse att båda tillstånden kan förekomma samtidigt, även om det strider mot diagnosvillkoren.

Jaså? Kan man inte få det ena om man har det andra?

Vad händer med personer som har psykos på sin Asperger? Är de diagnoslösa på den punkten då?

alfapetsmamma skrev:

Liljencroowna skrev:En läkare jag hade på avdelningen berättade att man kunde få schizofrenidiagnoser förr, vissa av de som idag har Asperger.

Det händer än idag, om än förhoppningsvis mer sällan. Men det är otroligt vanligt att bara få diagnoserna ångest, depression, ätstörning osv fast det underliggande är AS, eller ADHD. Särskilt om man är vuxen, kvinna och allrahelst om man är smart och har hittat strategier för att klara sig (fast de kostar på i form av utbrändhet).

Ja, precis. På det viset har jag en väldigt modern läkare som är uppdaterad. Hon förklarar för mig att det och det beror på krock med omvärlden på grund av mitt sätt att fungera vilket resulterar i kaoset.

Liljencroowna skrev:
Jaså? Kan man inte få det ena om man har det andra?

Vad händer med personer som har psykos på sin Asperger? Är de diagnoslösa på den punkten då?

Det står uttryckligen i diagnoskriterierna för AS att diagnos inte ska ställas om symptomen kan förklaras bättre med annan diagnos, t.ex. schizofreni.

Kvasir skrev:... Men en tolkning kan väl vara att första försöket blev inte bra, vi måste hitta en annan underindelning som fungerar bättre och den har vi inte ännu, så tills vidare klumpar vi ihop det igen.

Det skulle alltså ta x antal år att komma fram till den "ihopklumpningen". Det verkar något amatörmässigt if you ask me. Då blir ju AS ännu mer hopbuntat och förknippat - för att inte säga förväxlat - med klassisk autism och andra syndrom än det var innan.

Så ifall man inte vill att Aspergers Syndrom ska "förknippas med" autism så ska man öht inte nämna autism i samma mening som Aspergers Syndrom? Ifall man inte vill ge "fel vibbar" till folk som är oinsatta.

Men jag tycker trots allt att asperger är en mild form av autism. Jag förespråkar att man skulle särskilja och helst helt separera högfungerande asperger från klassisk autism.

Samtidigt vill jag att att benämningen ska vara "mild autism". Ordet "mild" tror jag kan vara bra här - det är ett mjukt avslappnat ord. Det är så milt att det inte hör hemma inom psykiatrin utan är att ses som en (extrem) personlighetstyp.

Men det är möjligt att ordet "autism" är nyckeln som gör att det svårt att hitta en gradskillnad mellan de två.

Om vi klumpas ihop i "autismgruppen" lär vi inte bli betraktade som speciellt högfungerande. Om vi åas lyfts bort från psykiatrin är risken att vi hamnar för nära NT så att vi möts av oförståelse inför våra svårigheter. Vilket vi iofs redan gör idag i stor omfattning.

Vilket svammel. Synpunkter?

barracuber skrev:(...)

Samtidigt vill jag att att benämningen ska vara "mild autism". Ordet "mild" tror jag kan vara bra här - det är ett mjukt avslappnat ord. Det är så milt att det inte hör hemma inom psykiatrin utan är att ses som en (extrem) personlighetstyp.

(...)

Vilket svammel. Synpunkter?

Det där är en syn som jag i huvudsak delar. Men jag fann ett litet, pyttigt problem med epitetet "mild". När jag läste texten bytte min hjärna fokus till de gamla reklamfilmerna för schampot "Timotej", som var så milt att det kunde användas varje dag. Men jag håller med barracuber och dessutom är det nog väldigt få som får tvångstankar av 30 år gamla reklamfilmer..

barracuber skrev:

Kvasir skrev:... Men en tolkning kan väl vara att första försöket blev inte bra, vi måste hitta en annan underindelning som fungerar bättre och den har vi inte ännu, så tills vidare klumpar vi ihop det igen.

Det skulle alltså ta x antal år att komma fram till den "ihopklumpningen". Det verkar något amatörmässigt if you ask me. Då blir ju AS ännu mer hopbuntat och förknippat - för att inte säga förväxlat - med klassisk autism och andra syndrom än det var innan.

Så ifall man inte vill att Aspergers Syndrom ska "förknippas med" autism så ska man öht inte nämna autism i samma mening som Aspergers Syndrom? Ifall man inte vill ge "fel vibbar" till folk som är oinsatta.

Javisst, ur vårt (många aspergares) perspektiv så är det mycket tveksamt, som jag påpekade i ett tidigare inlägg. Men ur ett psykiatriskt perspektiv kan det vara logiskt ur vissa synvinklar, om än inte ur alla.

Knäckfrågan är förstås vem diagnoserna är till för och hur man bäst tjänar dem? Det rimliga svaret är att diagnoserna är till för patienterna, och då kan man argumentera för att det är en försämring för den grupp som idag är aspergare. Å andra sidan fick jag intrycket att huvudanledningen (eller en av dem) att klumpa ihop flera diagnoser till ASD är just att många kliniker tycker det är svårt att dra gränserna mellan diagnoserna och många patienter därmed blir felklassificerade, vilket förstås inte självklart gynnar dessa patienter. Det är alltså ingen enkel fråga.

Så finns det där jag har nämnt flera gånger tidigare, i andra trådar, som jag läste en gång, någonstans, att AS infördes som diagnos i DSM-IV inte för att man tyckte den behövdes kliniskt utan för att stimulera till mera forskning på den delen av autismspektrum. Om det är riktigt kanske det är logiskt att ta bort diagnosen igen.

Liljencroowna skrev:

Kvasir skrev:

Liljencroowna skrev:En läkare jag hade på avdelningen berättade att man kunde få schizofrenidiagnoser förr, vissa av de som idag har Asperger.

Det förekommer att personer diagnosticeras med det ena och att man senare ändrar sig till det andra, men det är kanske inte vanligt. Dessutom verkar rätt många läkare anse att båda tillstånden kan förekomma samtidigt, även om det strider mot diagnosvillkoren.

Jaså? Kan man inte få det ena om man har det andra?

Vad händer med personer som har psykos på sin Asperger? Är de diagnoslösa på den punkten då?

I mitt fall har de skrivit "Annan icke-organisk psykotisk störning" respektive recidiverande depression (svår episod med psykotiska symtom). Det finns en hel del annat att välja på också.

Lakrits skrev:När jag läste texten bytte min hjärna fokus till de gamla reklamfilmerna för schampot "Timotej", som var så milt att det kunde användas varje dag.

Oh no, nu kommer jag att se schampoflaskor för min inre syn, och vad det står på olika språk. Mieto ja hoitava t ex (med förlov för felstavning) är väl milt och vårdande? Iaf brukar det stå så. Vojne. Lakrits, ibland är du ett fördärv för mig med dina klurigheter. Jag FASTNAR i dem!

Kvasir skrev:Så finns det där jag har nämnt flera gånger tidigare, i andra trådar, som jag läste en gång, någonstans, att AS infördes som diagnos i DSM-IV inte för att man tyckte den behövdes kliniskt utan för att stimulera till mera forskning på den delen av autismspektrum. Om det är riktigt kanske det är logiskt att ta bort diagnosen igen.

Det känns som att "den delen av autismspektrum" dvs högfungerande asperger, ifall DSM-V går igenom, är mer utlämnade till godtycke och därmed varje lands egen välfärdspolitik. Ligger man nära NT då är det bara att bita i det sura äpplet och försöka "vara en NT". De har släppt greppet. Vi har svikits. Nu är vi on our own.

Men vi ligger fortfarande inom autismskalan och därmed kan vi fortfarande hävda våra problem och sociala nedsättningar.

Samhällets utveckling ligger inte riktigt i fas med våran egen, om man så säger.

barracuber skrev:Det känns som att "den delen av autismspektrum" dvs högfungerande asperger, ifall DSM-V går igenom, är mer utlämnade till godtycke och därmed varje lands egen välfärdspolitik. Ligger man nära NT då är det bara att bita i det sura äpplet och försöka "vara en NT". De har släppt greppet. Vi har svikits. Nu är vi on our own.

Men vi ligger fortfarande inom autismskalan och därmed kan vi fortfarande hävda våra problem och sociala nedsättningar.

Samhällets utveckling ligger inte riktigt i fas med våran egen, om man så säger.

Ja, det stämmer väl rätt bra med vad jag själv skrev i ett tidigare inlägg, om tänkbara för- och nackdelar med DSM-V. Antingen får man ingen diagnos alls för att psykiatrin tycker autism är en för allvarlig diagnos, eller så får man autismdiagnos och blir betraktad som mera handikappad än man är i många situationer. Låt oss hoppas att det inte blir så illa i praktiken. Så länge inte ICD också ändrar sina kriterier kan ju psykiatrin välja att följa de kriterierna och fortsätta att ställa AS-diagnoser.

barracuber skrev:
Det känns som att "den delen av autismspektrum" dvs högfungerande asperger, ifall DSM-V går igenom, är mer utlämnade till godtycke och därmed varje lands egen välfärdspolitik. Ligger man nära NT då är det bara att bita i det sura äpplet och försöka "vara en NT". De har släppt greppet. Vi har svikits. Nu är vi on our own.

Vart får du det ifrån? Har du läst nåt som tyder på det eller är det spökerier, som jag kallar det?

Är det inte snarare risk att vi (aspisar alltså) muppifieras mer än nödvändigt? Så tänker jag när jag läser om att ha EN autismdiagnos där man kanske i finstilt säger att det kan diffa i begåvningsnivå och grad av svårigheter.

---------

Hade inte sett Kvasirs inlägg när jag skrev mitt.