Jaha, tusen tack för alla svar kära ni.


Jo, det är så att han är inte folkbokförd i Sverige, då är det det, hoppas det


Han är inte svensk medborgare, nej.


Tror det är min inställsamhet över att nåt dåligt händer om jag är ihop med nån som inte har personnummer, men det är säkert bara okunskap då ? Vill inte bli straffad som medbrottsling ifall det är nåt olagligt, Aspergare som jag är så ligger det till.


Idag har jag försökt nå Migrationsverket gällande ett besök, men inte lyckats.


Ska ringa min pojkvän ikväll och berätta hur läget är, gör ett nytt försök med Migrationsverket ímorgon.

alfapetsmamma skrev:

Alien skrev:Sådana som bor tillfälligt i Sverige (asylsökande, studenter, tillfälligt arbetande) får s k [WikiSve]reservnummer[/WikiSve]. Jag har sett en del konstiga nummer, och de brukar avvika från vanliga personnummer (t ex genom att siffran för dagen är 83, alltså inte finns egentligen, el att en bokstav finns bland de fyra sista siffrorna).

Så att någon inte har något slags personnummer alls tyder på att den antingen kommit som turist och stannat kvar el blivit insmugglad och inte givit sig till känna och därför inte kommit in i systemet.

Så behöver det inte vara. Reservnummer får man som asylsökande eller om man ber om särskilt arbetstillstånd (och säkert andra skäl som jag inte har koll på).

Har man kommit hit och t ex väntar på att det ska beslutas om uppehållstillstånd genom anknytning så kan man mycket väl vara utan nåt nummer under tiden.

Forskare/studenter får också sådana reservnummer.

Ja, om man träffas utomlands och den utländska parten vill flytta hit så kan det förstås vara så att man inte får något reservnummer förrän man fått tillstånd. Men då brukar myndigheterna kräva att den utländska partnern söker tillstånd från utlandet, innan man flyttar hit.

Här verkar ju pojkvännen ha flyttat hit först (som turist?) och fått kontakt med TS senare. Då frågar jag mig vilket jobb han har, har han inte fått något personnummer så misstänker jag svartarbete. Dessutom kan det i värsta fall vara så att han söker pojkvän just för att få stanna i landet.

Alfapetsmamma, tack för infon,skrev av den Jag tycker så mycket om honom, så nu vill jag bara träffa honom..fast jag har andra som jag oxå utvecklar saker med, är trevlig och så ifall en gren brister, jag har lärt mig ifrån tidigare personer jag träffat.


Alien

Insmugglad ?? Lät hemskt, men du menar som "gömd" för att den personen inte får vara i Sverige?

Burr..snälla ni säg att det är han som e rätt jag kan gå med på saker, men jag får ju ( jag vet ) inte vara Dumsnäll..

Ja, han söker nog med stor sannolikhet efter nån att vara tillsammans med för att kunna stanna i Sverige, kan söka Uppehållstillstånd 3 månader åt gången, han kan även åka till Brazilien och söka men jag behöver inte vara med ( har hört med en vän till honom ).


Ja, han jobbar på det dåliga sättet, har så svårt att skriva det bara, och verkar ha flera jobb , men senast ljög han lite om att han skulle jobba, sen blev det inte så, undrade varför.

Alien skrev:Forskare/studenter får också sådana reservnummer.

Ja, om man träffas utomlands och den utländska parten vill flytta hit så kan det förstås vara så att man inte får något reservnummer förrän man fått tillstånd. Men då brukar myndigheterna kräva att den utländska partnern söker tillstånd från utlandet, innan man flyttar hit.

Japp, må så vara, med det finns andra specialvarianter, varav jag råkar känna till en alltför väl, därav mina inlägg. Dessutom är det väl en del ändringar kring det där med att behöva åka ut och söka? Vet inte om det BARA gäller om det finns barn i familjen eller ej, har glömt och tänker sannerligen inte googla på det nu, jag får ångest bara av att vara på MVs sida...

Och skitsamma, det här är ingen tävling i vem som vet mest om Migrationsverket och deras regler och förordningar.

Jag vill mest ha fram att det kan vara på alla möjliga sätt och att enda sättet att få fram tillförlitlig information är att läsa lagtext eller läsa på MVs hemsida samt tala med RÄTT PERSON där, alternativt en utlänningslagkunnig jurist.

Chrilleb skrev:fast jag har andra som jag oxå utvecklar saker med, är trevlig och så ifall en gren brister, jag har lärt mig ifrån tidigare personer jag träffat.

Fast om du går till MV som partner och han ska ansöka om uppehållstillstånd som anhörig till dig så är det nog bäst att vara väldigt tyst om dina andra "grenar"...

Numera gör de inte längre kontroller via polisen o frågar om vad man har för gardiner hemma eller vad hans syskon heter för att kolla att man verkligen är tillsammans (som om alla som är tillsammans alltid vet det..), men det är samtidigt ingen lätt procedur, och det TAR TID.

Två år tillsammans från och med ni går dit tar det minst innan han har permanent uppehållstillstånd. Vill du gå in i nåt så krävande på så lösa boliner?

En fundering något utanför ämnet: någon som känner till hur det fungerar med folkbokföring i länder som inte använder systemet med personnummer?

Jag hade för övrigt ingen aning om att det inte är alla länder som använder personnummer *lyssnar och lär*.

Inger skrev:Jag tror som Truly och Lilla Gumman inte det behöver vara något konstigt med avsaknad av personnummer.

Min omedelbara reaktion är att kärleken är större än personnummer, svartjobb och regler. Utan att känna dig närmare känns det att du som så tydligt har letat efter någon att älska kanske ska fokusera på hur det känns.

Det praktiska är viktigt att lösa. Du måste vara tydlig med att han får vara en egen person. Att du bara kan intyga det du kan intyga.

Men kärleken är inte praktisk, den är magisk och ofta förbannat opraktisk. Jag har aldrig ångrat de gånger jag verkligen tagit chansen att älska. Det jag har ångrat är de gånger jag har krånglat till det, inte vågat.

Blir du lycklig av att vara med honom? Gör han ditt liv bättre? Kör!

Ingen kan veta vilka fällor som väntar. Ingen kan veta vad som kan gå snett.

En av de största läxor jag har lärt mig av livet är att det aldrig blir som man tror. Och framförallt - det går aldrig att oroa sig i förväg. Jag har sällan varit med om att det som jag har trott ska vara ett problem blir det. Det har alltid dykt upp något annat.

Om ni med tiden upptäcker att ni vill leva ihop så går allt att fixa. Om ni med tiden upptäcker att ni inte vill det så går det att fixa.

Det kanske säger smäll en dag och så står du där ensam igen. Ni kanske hänger ihop hela livet. Vem vet? Och skit samma. För att citera min favoritlåt:

"It doesn't matter if we all die"

vadloink skrev:"It doesn't matter if we all die"

He, he - The Cure

Jag tycker det gäller att göra ett förnuftigt övervägande: Kalkylera för- och nackdelar, ta därefter ett klokt beslut.

Hur lätt är det då?

vadloink


Ok. Det ligger en hel del i det du säger, man måste våga ta risker då , men jag hävdar fortfarande att man får inte vara dumsnäll


Ja, jag blir lycklig över att få vara med honom, det är just honom jag tänker på och vill träffa då och då, och vill ta en dag i taget med, och utveckla nåt fint med. Det är honom jag handlar, med ser på en film med och har närhet med.


Jag har inte varit med om så mycket relationsmässigt och tagit distans till både problem av olika slag och när nån vän velat något mer och jag inte velat det, kände mig inte riktigt "mogen" förut när en vän skulle vilja bo med mig för nåt - ett par år sedan så jag sa ifrån men vi är vänner ändå.


Slutsatsen blir att jag följer mitt hjärta det gör jag, men jag är vaken på frågetecken och tar förståss reda på information så jag gör ett riktigt val som håller. Sen ska det vara ömsesidihet där båda bestämmer och det verkar funka bra jag väljer både tid och plats när vi ses han får bestämma vad vi kan äta


Tack för alla svar jag fått mycket glad över det! )

Vad ska han ansöka om uppehållstillstånd för?

Det låter som om han har stannat på visum (de brukar gälla i tre månader per halvår om man inte har särskilda skäl, uppehållstillstånd brukar gälla i minst ett år), och nu vill ansöka om uppehållstillstånd för besök.

Om det är situationen så verkar det tyvärr vara den sortens uppehållstillstånd de har minst information om vad som gäller

http://www.migrationsverket.se/download/18.56e4f4801246221d25680001167/frf_besok_t97_sv.pdf Det formulär du skulle få fylla i.
http://www.migrationsverket.se/download/18.56e4f4801246221d25680001176/blut_114021_sv.pdf Det formulär han skulle få fylla i.

Ett möjligt problem är den rent ekonomiska biten. Eftersom han inte är EU/EES medborgare så kan han inte jobba (lagligt) i Sverige utan arbetstillstånd, visum räcker inte för det. Någon måste stå på papper för den sökandes försörjning och kunna redogöra för det. Om han arbetar svart istället för att ha besparingar att finansiera sin vistelse med att visa upp så kommer någon behöva gå i god honom.
Om du litar på honom så kan det möjligtvis vara en risk värd att ta, men jag skulle rekommendera mot det på rent legala aspekter.

Jag försäkrar på heder och samvete att uppgifterna som jag lämnat är sanna och att jag inte har utelämnat
något som kan vara av betydelse vid prövningen av ärendet. OBS! Utan underskrift är detta formulär ogiltigt.

Den som i sin ansökan lämnar oriktiga uppgifter eller medvetet låter bli att tala om uppgifter av betydelse kan dömas till böter eller fängelse. Se 20 kap.6 § 2 utlänningslagen (2005:716).

Jag har ingen aning om hur stor risken är att sådana saker går illa, men jag skulle inte riskera det för en kille om jag inte var 2 veckor från att gifta mig med honom.

AAA skrev:

vadloink skrev:"It doesn't matter if we all die"

He, he - The Cure :-)

Jo. Konstigt nog gör den raden mig lycklig.

Alia:

Tack för den nyttiga informationen, ja, jag själv vill jag agera lagligt även fast jag tycker om honom, har tänkt på att han får faktiskt skaffa en annan då som går i god för honom och åker med honom till Migrationsverket.


Sen när jag ringer en av hans vänner så nästan kräver personen att, Jo, si och så ska! du göra, Nä varför ska du fråga om det ? Blev helt ställd när det ställdes så höga krav, jag hade inget att säga till om, men jag frågade förstås hans tolk / vän vad som händer om jag skriver på papperet.


Papperet jag isf skulle skriva på heter : TURIST / UPPEHÅLLSTILLSTÅND.
Och det tar flera veckor innan svar.


Idag har jag sagt att jag åker med honom till Migrationsverket, ska även försöka ringa dit och anonymt fråga om lite saker. De stänger tidigare så vi kanske inte hinner, men ändå. Det blev lite svårt nu när jag blev tveksam, känns inte som jag vill skriva på nu. Ska nog ringa och säga som det är för honom under dagen.

Tycker det låter lite skumt att hans vänner är så påstridiga. Om det är så viktigt att det där pappret blir påskrivet så kan de väl göra det själva då, som väl har känt honom längre?

Att kräva att man ska ta på sig det yttersta ekonomiska ansvaret för en person man nyss träffat och säga att du inte ens får ställa frågor tycker jag är helt orimligt.

Möjligen kan det vara så att det verkligen bara är en formsak och att de blir irriterade för att du nördar in på vad det faktiskt står i dokumentet när han ändå tänkt försörja sig själv. Men många har bittert ångrat att de inte var lika försiktiga när de skrev på saker i förälskelsens rus.

Ojoj, ikväll gav jag honom beskedet att jag inte vågar skriva på papperet, hade sagt att han och jag kunde åka till Migrationsverket, men valde att säga vad jag tyckte var bäst..han blev så ledsen ojoj..att se nån vara såå ledsen man tycker om är bedrövligt, och bedrövligt att de utländska personer som vill göra rätt för sig ska ha så kämpigt, och att de sen träffar nån som de vill leva med och kanske tvingas återvända måste vara hemskt !


Jo, jag kan tycka att hans vänner lite krävt att jag bara ska lyssna, nu är det så och sen ska du göra så, i stort sett. Ikväll när jag ringde berätta jag för hans vän / tolk att jag valde att inte åka med till Migrationsverket för jag har för lite information och vågar inte ta ansvar för nån annan ( just nu ) . Han hade tidigare försökt ge mig pengar som jag skulle ge på Migrationsverket, men då nämnde jag att jag hade något att säga och vi gick inomhus istället för att stå ut i kylan. Efter jag pratat med hans tolk så tyckte han att jag kunde äta lite, han själv ville inte ha mat ( hade väl ätit tidigare, vilket jag hoppats ) , och skulle sen arbeta om några timmar.
Han hade överaskat med att klippa sig ..just min skull, så himla fint!!!

Detta var bland det ledsammaste jag varit med om, oj vad jag älskar honom eller tycker om honom, han kanske är en riktig självfrände, jag har sällan känt så mycket positivt och gott ifrån någon, vi får se hur det utvecklar sig, jag tänker både följa hjärtat och vara förnuftig ( på nåt sätt..hmm..)


För att göra honom lite mera glad följde jag med honom på pendeltåget mot Stockholm, det tyckte han om, och vi lyssnade på musik i vagnen, sen pratade vi en stund på centralen, och jag lovade att läsa på Migrationsverkets hemsida innan jag skulle ringa honom senare på kvällen efter han slutat jobba.


Han började grina i telefon ( kände det fruktansvärt i mig..hemskt! ) efter jag berättat att det fanns lite information på den sidan men att jag inte kunde öppna en fil, för den såg konstig ut. Berättade sen att jag återigen skulle ringa Migrationsverket och fråga hur man skickar efter papper om "Förlängning av turist-tillstånd" ( skrev fel förut, ber om ursäkt för det ). Bad sedan att få tala med hans vän/tolk igen och bad att han kunde få komma till mig om han ville, jag möter upp honom på stationen, tror det är bra även fast han är ledsen att vara hos mig, så ska jag trösta och vara där ..hoppas det går bra. Tänker hur han sitter nedstämd på tåget till mig nu, stackare! Men visst måste det finnas en lösning så att nån ställer upp för honom om inte just jag kan den dagen.


I värsta fall så kommer han åka till hemlandet inom en vecka, och vet inte om han har råd att åka tillbaka om några veckor ( han kan välja att bara stanna några veckor om han vill tydligen ), och han kommer att få söka efter arbete igen , för det gamla har han inte kvar när han kommer..vilket dilemma! att de ska ha det så trassligt!


Så fort jag vet mera, kommer jag fylla på om det känns så i denna tråd, kanske oxå tar kontakt med psykologen och hör mig för hur jag ska gå vidare om han åker tillbaks..vi får se.


Med ledsna hälsningar
Christer

Tråkigt att det blev så ledsamt för er båda, men det var ändå klokt av dig att inte hoppa in i något som du inte vet tillräckligt om. Hoppas ni hinner lösa det innan han måste åka tillbaka.

*kram*

vadloink skrev:

AAA skrev:

vadloink skrev:"It doesn't matter if we all die"

He, he - The Cure

Jo. Konstigt nog gör den raden mig lycklig.

Det kan jag förstå.

"Bra musik ska fungera som soundtrack till människors liv" sa en annan muntergök jag brukar lyssna på.

Inger


Tack så hjärtligt, hoppas snart att han ringer upp, så ska jag möta upp honom vid stationen..


Tack så mycket för ni bryr er, jag älskar honom så mycket, han är så härlig att va med.. En sån person som man vill träffa VARJE dag, måste vara tecken på nåt ju, en som man känner sig avslappnad med.


Kram på dig.


Christer

Chrilleb - ni kan ju hålla kontakten! Om förelskelsen (kärleken kanske) håller i sig så kommer ni förstås att träffas igen!

Han har ju varit här en gång så varför kan han i så fall inte åka igen?

Jag tycker inte du ska skuldbelägga dig själv för att du tar ett beslut som du anser riktigt just nu.

Chrilleb skrev:En sån person som man vill träffa VARJE dag, måste vara tecken på nåt ju, en som man känner sig avslappnad med.

Vilken fin känsla, en sådan skulle jag vilja ha.

AAA


Efter en kväll med ledsamhet och inte så många ord ( bara de vid översättningen från Portugisiska-Engelska vid datorn ) så somna vi något tryggare. Han har generellt mycket lätt till skratt, han skrattar när jag ringer, han är en solstråle i sig, verkar vara van att kämpa, för han biter ihop för att inte visa att han skulle vara ledsen, det kanske är för han måste..han måste kämpa med det här och kanske inte har såå många att ta hjälp ifrån stackare ! ( igen )


Tack! Ja, så blir det nog. Ska göra mina sista försök att få tag på nån handläggare på Migrationsverket idag, skulle behöva mera info. om blanketten "Förlängning av turist-tillstånd" är, och gärna få den hemskickad. Den sista dagen vi kan besöka Migrationsverket blir på måndag ( enligt hans vän i telefon senast ).



Det är rörande för jag märker..vad han behöver, en mera trygg vardag utan att vakna upp av en knackig sömn och otrygghet i sig själv, utan få träffa nån som kan vägleda och hjälpa honom med boendefrågor och turist-frågor på Migrationsverket snarast möjligt, han skulle bli så glad.


Igår sa han en klok sak, han drog upp mina mungiper och sa: le. Han menar förståss att det inte hjälper oss att vara nedstämda och ledsna, han är en klok kille som jag tror blev vuxen fort, för han är yngre än mig, tvingas bli vuxen fort och kanske ta ansvar, som inte var tänkt från början. Precis som bilderna vi ser ifrån tex Afrika, där barnen tvingas ta hand om sina sjuka föräldrar som blivit måltavla för nåt splitter ifrån nåt gevär, och som hjälper till i hushållet, för allas skull, det är starkt det !!

Jag hoppas min "vän i viken" och kanske långa kärlek kommer få det bäst, det är han säkert värd , vem vet hur mycket han har fått krångla med tillstånd och vänner för att styrka bara hans fina personlighet som både vill arbeta och tjäna Sverige och lära sig Svenska så jag förstår han bättre..


Mvh
Christer

Jag är mycket tveksam till om en relation blir sund om det måste hänga på så mycket ansvar från den ena individen över den andra.
Men sen om det nu bara var en formalitet så måste du ju hursomhelst förstå det finstilta helt innan. Inte särskilt snällt att bara anta att man vill ta på sig ett sånt ansvar.