Forumet hjälper?
44 inlägg
• Sida 2 av 2 • 1, 2
Välkommen Ualmi!!
Jag har skrivit i tidigare inlägg att jag lärde mig att kompensera väl. Jag lärde mig socialt beteende genom att härma och ett mer eller mindre ständigt studerande. Till slut blev jag medveten om att det alltid är något av en arbetsinsats. Det tråkiga är att jag just gillar att t ex fika med kompisar, jag jobbar inte nu, och det har ofta medfört en besvikelse att varför funkar inte det här?!
Jag har skrivit i tidigare inlägg att jag lärde mig att kompensera väl. Jag lärde mig socialt beteende genom att härma och ett mer eller mindre ständigt studerande. Till slut blev jag medveten om att det alltid är något av en arbetsinsats. Det tråkiga är att jag just gillar att t ex fika med kompisar, jag jobbar inte nu, och det har ofta medfört en besvikelse att varför funkar inte det här?!
Senast redigerad av Juddy 2011-05-05 0:24:53, redigerad totalt 1 gång.
Ualim skrev:Jag blev förvisso precis medveten om att detta forum existerar men jag förstår situationen du, Tonic, beskriver. I cirka 15 år har jag levt efter alla dessa sociala regler jag aldrig förstått mig på och hela tiden intalat mig själv att så som jag mår och känner inför dessa, så är det för precis alla.
Det är på senare år som jag har börjat ifrågasätta huruvida det faktiskt är "normalt" att bli så mentalt utmattad av det vardagliga sociala liv som skola och arbete har givit/ger att jag i vissa perioder funderar på om det är värt att fortsätta leva.
När jag ramlade över information om Aspergers syndrom så tappade jag hakan i lättnad och fascination över att det faktiskt finns svart på vitt något som beskriver det jag aldrig kunnat förklara själv.
Jag är ganska omtumlad och håller fortfarande på att smälta all information jag tagit del av men det är inget annat än ett sjumilakliv i rätt riktning för min del - Jag har redan börjat leva som mitt rätta jag och för första gången accepterat det oavsett vad min omgivning tycks tycka.
Att skriva ett sådant här långt inlägg i ett forum är ett exempel på något jag aldrig skulle ha gjort förut. Det känns så jävla skönt att inte ens behöva låtsas skämmas över att säga att det här forumet känns som mitt nya hem.
Härligt! För mig var det också sådär omtumlande första gången jag såg ett program om en person med AS. Liksom "wow, det finns en till på planeten som är lika konstig som jag!".
Välkommen förresten, om jag inte redan sagt det.
Senast redigerad av Inger 2011-05-05 0:24:53, redigerad totalt 1 gång.
Inger skrev:Ualim skrev:Jag blev förvisso precis medveten om att detta forum existerar men jag förstår situationen du, Tonic, beskriver. I cirka 15 år har jag levt efter alla dessa sociala regler jag aldrig förstått mig på och hela tiden intalat mig själv att så som jag mår och känner inför dessa, så är det för precis alla.
Det är på senare år som jag har börjat ifrågasätta huruvida det faktiskt är "normalt" att bli så mentalt utmattad av det vardagliga sociala liv som skola och arbete har givit/ger att jag i vissa perioder funderar på om det är värt att fortsätta leva.
När jag ramlade över information om Aspergers syndrom så tappade jag hakan i lättnad och fascination över att det faktiskt finns svart på vitt något som beskriver det jag aldrig kunnat förklara själv.
Jag är ganska omtumlad och håller fortfarande på att smälta all information jag tagit del av men det är inget annat än ett sjumilakliv i rätt riktning för min del - Jag har redan börjat leva som mitt rätta jag och för första gången accepterat det oavsett vad min omgivning tycks tycka.
Att skriva ett sådant här långt inlägg i ett forum är ett exempel på något jag aldrig skulle ha gjort förut. Det känns så jävla skönt att inte ens behöva låtsas skämmas över att säga att det här forumet känns som mitt nya hem.
Härligt! För mig var det också sådär omtumlande första gången jag såg ett program om en person med AS. Liksom "wow, det finns en till på planeten som är lika konstig som jag!".
Välkommen förresten, om jag inte redan sagt det.
Ungefär så var det för mig också, men jag var dubbelt så gammal.
Och välkommen!
Senast redigerad av Zombie 2011-05-05 0:24:53, redigerad totalt 1 gång.
ufo skrev:För mig är det tvärtom, det är skönt att slippa "tolka" kroppsspråket, att i lugn o ro få ta in det skrivna.Debbido skrev:Forum är på många sätt svårare än IRL då kroppspråket saknas.
Kommunikation i realtid är inte min grej.
Ibland är det så för mig också men mer förr än nu.
Senast redigerad av sommar 2011-05-05 0:24:53, redigerad totalt 1 gång.
Inger skrev:Ualim skrev:Jag blev förvisso precis medveten om att detta forum existerar men jag förstår situationen du, Tonic, beskriver...
Härligt! För mig var det också sådär omtumlande första gången jag såg ett program om en person med AS. Liksom "wow, det finns en till på planeten som är lika konstig som jag!".
Välkommen förresten, om jag inte redan sagt det.
Jag träffade en tjej när jag var 15 år som i tre år var min flickvän och idag är den enda personen som jag från hjärtat kallar för vän. Hon var, fram tills att jag hittade det här forumet, den enda som någonsin förstod mig men jag hade aldrig någon anledning till att förstå eller ta reda på varför. "Vissa personer passar väl bara ihop" tänkte jag, mycket klarnade när jag fick reda på att tösen är en Aspie.
Tack!
Senast redigerad av Ualim 2011-05-05 0:24:53, redigerad totalt 1 gång.
Jag lär mig ständigt av detta ställe. Det är som ett absurt mikrokosmos, samtidigt som det är alldeles jävla normalt. Några av mitt livs viktigaste lärdomar har jag fått här. Ett exempel var när en alfapetsmamma fick mig att förstå att mina dagar då jag bara ligger och blundar inte var tragiska, sorgliga eller farliga, utan fullt normala för en aspergare. Det var bara några veckor sedan. Men det har helt förändrat min syn på mig själv. Det var en nyckel för att fatta vem jag är.
Jag hade en sån dag idag och påmindes om att jag inte varit här på länge.
Jag hade en sån dag idag och påmindes om att jag inte varit här på länge.
Senast redigerad av vadloink 2011-05-05 0:24:54, redigerad totalt 1 gång.
vadloink skrev:Jag lär mig ständigt av detta ställe. Det är som ett absurt mikrokosmos, samtidigt som det är alldeles jävla normalt. Några av mitt livs viktigaste lärdomar har jag fått här. Ett exempel var när en alfapetsmamma fick mig att förstå att mina dagar då jag bara ligger och blundar inte var tragiska, sorgliga eller farliga, utan fullt normala för en aspergare. Det var bara några veckor sedan. Men det har helt förändrat min syn på mig själv. Det var en nyckel för att fatta vem jag är.
Jag hade en sån dag idag och påmindes om att jag inte varit här på länge.
Blir det opassande om jag sätter en sån här? Jag tar chansen...
Senast redigerad av alfapetsmamma 2011-05-05 0:24:54, redigerad totalt 1 gång.
- alfapetsmamma
- Inlägg: 7383
- Anslöt: 2008-05-03
Vissa saker i forumet stämmer in exakt på mig medans vissa saker inte stämmer alls. Tex att många uttrycker att de har lätt att få aggressionsutbrott, är det typiskt aspergare? Men sådant som stämmer får mig bara att fnittra glatt igenkännande vilket också får mig att känna mig väldigt fri, eller hur jag nu ska uttrycka det. Jag har äntligen hittat hem och trivs storartat med det.
Jag återkommer hit mer och mer bara för att få en liten boost av normalitet för att orka med min deppighet över att ha levt ett falskt liv där jag gjort allt för att undantrycka mina gränser och den jag i grunden är. Har ett enormt behov av avskildhet eftersom jag blir så utmattad av att vara ute bland folk och försöka läsa av alla osynliga och ologiska koder som jag ändå inte kan se eller förstå när det väl kommer till sin spets. Ovanpå det så lever jag i viss mån motvilligt i samhällskarantän/twilight zone, med noll koll på hur jag ska ta mig ur den... Paradoxernas paradis alltså.
Många av er här inne har verkligen varit, och är, till stort stöd med era inlägg. Önskar bara att det var en annan färg på forumet, vitt sticker så i ögonen
Jag återkommer hit mer och mer bara för att få en liten boost av normalitet för att orka med min deppighet över att ha levt ett falskt liv där jag gjort allt för att undantrycka mina gränser och den jag i grunden är. Har ett enormt behov av avskildhet eftersom jag blir så utmattad av att vara ute bland folk och försöka läsa av alla osynliga och ologiska koder som jag ändå inte kan se eller förstå när det väl kommer till sin spets. Ovanpå det så lever jag i viss mån motvilligt i samhällskarantän/twilight zone, med noll koll på hur jag ska ta mig ur den... Paradoxernas paradis alltså.
Många av er här inne har verkligen varit, och är, till stort stöd med era inlägg. Önskar bara att det var en annan färg på forumet, vitt sticker så i ögonen
Senast redigerad av catcop 2011-05-05 0:24:54, redigerad totalt 1 gång.
Jag brukar inte få aggressionsutbrott utom i extrema undantagsfall.
Det förekommer att personer med AS eller ADHD har såna problem men det är inte något diagnoskriterium och alla har inte dyl tendenser.
Det förekommer att personer med AS eller ADHD har såna problem men det är inte något diagnoskriterium och alla har inte dyl tendenser.
Senast redigerad av Inger 2011-05-05 0:24:54, redigerad totalt 1 gång.
Ah ok, tack för svar till något som kan uppfattas som en något klantig fråga... jag menar bara att jag är snarare åt andra hållet, sjukligt inåtvänd. Jag har inte fått andra diagnoser än recidiverande depression och generaliserat ångestsyndrom so far, men ser mer hos mig än så och hade verkligen velat få det svart på vitt.
Senast redigerad av catcop 2011-05-05 0:24:54, redigerad totalt 1 gång.
catcop:
När du skrev om att vitt sticker i ögonen så minns jag det jag läste av någom som berättade om hur det var när hon var liten o gick på dagis.
Hon gillade tex inte alls att måla men med jämna mellanrum blev hon given ett stort vitt papper att måla på.
Hon tyckte att det vita gav så starkt ljus att hon gick ifrån pappret så när de ledde henne tillbaka till pappret så fyllde hon det med svart så hon fick vara i fred sedan.
Hon var så förbryllad över att de vuxna sade att det var så fint, hon tyckte ju inte det, de andra målade mycket finare, hon hade ju bara gömt det vita.
Hon hade svårt att titta på de andras teckningar för de lämnade så mycket vitt på sina papper men ibland tittade hon på väggen där teckningarna satt.
Antar att det var när det var släkt eller iaf mörkt.
När du skrev om att vitt sticker i ögonen så minns jag det jag läste av någom som berättade om hur det var när hon var liten o gick på dagis.
Hon gillade tex inte alls att måla men med jämna mellanrum blev hon given ett stort vitt papper att måla på.
Hon tyckte att det vita gav så starkt ljus att hon gick ifrån pappret så när de ledde henne tillbaka till pappret så fyllde hon det med svart så hon fick vara i fred sedan.
Hon var så förbryllad över att de vuxna sade att det var så fint, hon tyckte ju inte det, de andra målade mycket finare, hon hade ju bara gömt det vita.
Hon hade svårt att titta på de andras teckningar för de lämnade så mycket vitt på sina papper men ibland tittade hon på väggen där teckningarna satt.
Antar att det var när det var släkt eller iaf mörkt.
Senast redigerad av nano 2011-05-05 0:24:54, redigerad totalt 1 gång.
Jo det har givit mer vänner för min del med, framförallt av den sort som har stor acceptans för att man inte är stöpt i en form och där man får prata om annat än väder, tv, fotboll, vem som gjort vad med vem.Pemer skrev:Jag har fått fler vänner än jag någonsin hade haft förut sedan jag hittade folk av min egen sort här på forumet. Efter en tids "lurkande" lade jag upp användarkonto och började skriva för tre år sedan idag, en "födelsedag" jag firar med stor glädje!
Underbart att det inte på något vis förväntas att man ska dansa eller dricka på träffarna om man inte vill
Tror inte ens dans föreslagits på de träffar jag varit på.
Senast redigerad av nano 2011-05-05 0:24:54, redigerad totalt 1 gång.
Forumet fungerar jättebra för mig. Jag upptäckte det nyligen och har hunnit igenom halva livet. Jag har själv fått dra mina gräser och försökt leva med en massa AS relaterade egenskaper. Ibland kan det vara svårt att själv klara detta och acceptera och respektera sig själv, särskilt när omvärlden är oförstående. Då känns det underbart att läsa på forumet och se att allt det "konstiga" är helt normalt för AS. Jag är så lättad av detta.
Senast redigerad av skymmning 2011-05-05 0:24:54, redigerad totalt 1 gång.
Jag tycker att forumet är super!
Skönt med ett forum med personer som har samma erfarenheter och kan ge perspektiv på en själv ibland.
Skönt med ett forum med personer som har samma erfarenheter och kan ge perspektiv på en själv ibland.
Senast redigerad av Liljencroowna 2011-05-05 0:24:54, redigerad totalt 1 gång.
- Liljencroowna
- Inlägg: 4412
- Anslöt: 2009-02-28
Jag tycker också att forumet har hjälpt mig väldigt mycket.
Det har fått mig att acceptera att jag förmodligen har en hel del aspergerdrag, och att min depression, ångest och sociala fobi nog är ett resultat av detta (eller rättare sagt av att man lever i en värld som inte är gjord för en utan för NTs) något som jag förnekad i 13 långa år.
Jag känner igen mig så mycket mer i vad människor som lever med asperger skriver om sin diagnos och hur den påverkar dem än vad jag någonsin känt igen mig i "förståsigpåares" diagnoskritierier.
Det har fått mig att acceptera att jag förmodligen har en hel del aspergerdrag, och att min depression, ångest och sociala fobi nog är ett resultat av detta (eller rättare sagt av att man lever i en värld som inte är gjord för en utan för NTs) något som jag förnekad i 13 långa år.
Jag känner igen mig så mycket mer i vad människor som lever med asperger skriver om sin diagnos och hur den påverkar dem än vad jag någonsin känt igen mig i "förståsigpåares" diagnoskritierier.
Senast redigerad av snuggelhund 2011-05-05 0:24:54, redigerad totalt 1 gång.
- snuggelhund
- Inlägg: 3257
- Anslöt: 2010-07-16
- Ort: Eslövs kommun
skymmning skrev:Forumet fungerar jättebra för mig. Jag upptäckte det nyligen och har hunnit igenom halva livet. Jag har själv fått dra mina gräser och försökt leva med en massa AS relaterade egenskaper. Ibland kan det vara svårt att själv klara detta och acceptera och respektera sig själv, särskilt när omvärlden är oförstående. Då känns det underbart att läsa på forumet och se att allt det "konstiga" är helt normalt för AS. Jag är så lättad av detta.
+1
Precis så känner jag också.
Senast redigerad av snuggelhund 2011-05-05 0:24:54, redigerad totalt 1 gång.
- snuggelhund
- Inlägg: 3257
- Anslöt: 2010-07-16
- Ort: Eslövs kommun
En sak jag kommit på som är ett väldigt fint stöd med forumet:
I en situation bland människor som har svårt att förstå varför man agerar på ett visst sätt så kan man finna styrka genom att tänka "nu gör jag som det känns rätt för mig ialla fall och
DET FINNS ÖVER 3000 PERSONER DÄR UTE SOM SKULLE HÅLLA MED MIG!"
Det är ett jättefint stöd. För även om jag sett att åsikterna går isär här på forumet ibland så verkar det finnas ett stort stöd för det som är direkt relaterat till AS.
I en situation bland människor som har svårt att förstå varför man agerar på ett visst sätt så kan man finna styrka genom att tänka "nu gör jag som det känns rätt för mig ialla fall och
DET FINNS ÖVER 3000 PERSONER DÄR UTE SOM SKULLE HÅLLA MED MIG!"
Det är ett jättefint stöd. För även om jag sett att åsikterna går isär här på forumet ibland så verkar det finnas ett stort stöd för det som är direkt relaterat till AS.
Återgå till Att leva som Aspergare