Har läst att någon här har det. Läste detta:

http://www.aftonbladet.se/kropphalsa/article6539904.ab

Kunde ha handlat om mig, förutom att jag har svårt att prata med alla utomstående, även de jag känner.

Men när det händer något då jag skulle behöva rop på hjälp blir jag helt tyst.

Intressant artikel, aldrig hört talas om det faktiskt!

Jag har det, men i mitt fall är det helt fysiskt och är inte det minsta relaterat till ångest eller olika situationer utan det är talorganen som antingen behagar samarbeta eller också inte, helt oavsett situation. Kan ibland pressa mig lite om jag måste men det gör ont och brukar straffa sig efteråt.

Har aldrig hört talas om någon som har min variant, vore ju kul att inte vara ensam om det.

Visst känner jag igen det. Hade selektiv mutism fram till högstadiet ungefär. Dottern, som är 15 år, är likadan, men har fortfarande selektiv mutism i skolan.

Finns en variant som tydligen kallas progressive mutism (eller liknande), då personen har svårt att prata med ALLA inklusive familjen osv.

Den vanliga SM är "pratar hemma - inte i skolan" typ. Jag har inte nån SM diagnos, fick höra att man inte kan/får ha det ihop med AS Men nån variant av SM är det. Såpass att jag eventuellt får ett talhjälpmedel. Jag är till viss del platsbaserad, men också situation och personbaserad. I "trygga" platser är det låg risk att talet stannar av, i otrygga platser/situationer är det större risk. Finns även några få trygga personer som oftast går att prata med även om det inte går med andra på samma plats. När det inte går ens med dom är det riktigt illa.

aspiemelly skrev:Jag har inte nån SM diagnos, fick höra att man inte kan/får ha det ihop med AS

Det har jag oxå hört. Eller rättare sagt så fick dottern SM diagnosen först på hab, men det godkände vi aldrig för det skulle tydligen vara något som man kunde "bota" med hokus-pokus metoder. Flera år senare fick hon istället diagnosen autistiskt syndrom.

Hej vallesmamma!

Jag har selektiv mutism (självdiagnostiserad). Andra (effekter) av mina funktionshinder har jag hittat olika sätt att jobba bort, men med selektiv mutism går det inte, fast att jag har försökt i åratal ...

/geocache

Intressanta samband med social trygghet (stämningsberoende) och komplexitet hon i artikeln ser, och med hur även tankeförmågan kan påverkas. Där kan jag ana likheter med mig själv (och kanske med autismtillstånd i allmänhet?) även om jag just inte är mutistisk, och kanske ett kontinuum från ingenting till full mutism.

Zombie skrev:Intressanta samband med social trygghet (stämningsberoende) och komplexitet hon i artikeln ser

Ja, det gör att man tror på henne eftersom det är just sådana samband som jag själv observerat.

Jag tror oxå att det är så att det finns saker man kan göra för att förebygga. Dessa barn behöver ha mycket långsamma övergångar mellan hemmiljö och dagis/skola. När väl symptomen blivit befästa i en miljö, så är de i det närmaste omöjliga att reversera. Dottern fick sin SM på dagis, där man inte förstod henne öht. Detta överfördes sedan till skolan. Även om hon idag är trygg i skolan så hjälper detta inte. Denna miljö verkar för evigt vara förknippad med SM. Tidigare så var nästan alla miljöer där vi inte var med förknippade med SM, men idag är det i stort sett bara skollokalerna som är det.

Detta är naturligtvis oxå relaterat till lämpliga insatser enligt SoL. Att placera barn med SM abrupt i kontaktfamiljer eller (ännu värre) familjehem är direkt destruktivt. De måste hela tiden ha mjuka (och långvariga) övergångar mellan olika miljöer.

Jag vet åtminstone två med både Asperger och selektiv mutism från andra sammanhang, fyra med Inger och geocache.

"Antal med selektiv mutism jag träffat...?"

Vad jag vet är det alla ni fyra, i så fall.

Men jag tänkte mest på att Aspiemelly inte hade fått diagnos selektiv mutism för att man inte skulle kunna få båda diagnoserna tillsammans.

Jo jag förstod det, bara fick kul associationer till dina listor.

Man kanske räknas mer som HFA om man har kommunikationsproblem? Vet inte vilken kategori jag hamnar i i så fall eftersom jag inte hade någon fördröjd språkutveckling som barn utan har fått mina talsvårigheter som vuxen.

Jag slås av tanken att det kanske finns något släktskap med stamning? Inte i Ingers fall då såvitt jag inte gissar helt upp och ner, istället tänker jag på min egen högst blygsamma erfarenhet av att stamning slår till när man blir väl ivrig eller väl osäker på att få behålla ordet tills man fått ur sig vad man vill. Bl.a. då alltså bland folk som man inte är säker på kommer att lyssna på en. Nån i tråden skrev något liknande om SM.

När min "SM" slår till som värst är det inte "jag vill inte" eller "kan inte" det helt enkelt GÅR inte. Som om stämbanden stelnar eller något dras åt runt halsen för varje talförsök eller ens tanke på talförsök. Det är verkligen andas ELLER säg något. Ibland dras det där åt bara lite och jag kan iaf mumla fram nån stavelse med konstig röst på nån slags bebisspråk. Är det rätt miljö/person så märks det ingenting, däremot kan jag pladdra på i 190 utan att riktigt ha koll på vad som kommer ut, känns liksom som det är bäst att passa på när det nu går att prata.

Jag har aldrig blivit kallad mutist. De kallade mig blyg i skolan. Men jag känner igen mig i selektiv mutism när jag läser om det.

När jag var liten talade jag i princip bara hemma. När jag talar med okända kan mina stämband "låsa sig" och rösten börjar snörpas åt för att slutligen tystna. Jag får andnöd. Händer numera mest när jag pladdrar.

I barndomen upp till cirka 20 års ålder hände det redan när jag öppnade munnen för att tala med en okänd. Fick inte fram orden utan det blev mer att jag kippade efter luft och viskade. Jag tror det är en försvarsmekanism för att säkerställa att jag inte skämmer ut mig bland nytt folk.

Kanske som jonsch säger, att det är en variant av stamning. Jag stammar inte dock.

sugrövmanövern skrev:Jag tror det är en försvarsmekanism för att säkerställa att jag inte skämmer ut mig bland nytt folk.

Ja, det ligger något i det.

sugrövmanövern skrev:Kanske som jonsch säger, att det är en variant av stamning. Jag stammar inte dock.

Inte dottern heller. Tror faktiskt inte det finns något samband där.

Enda sambandet jag tror finns mellan SM och stammning är att båda blir värre om man försöker pressa fram talet, tvinga liksom.

vet någon som kände igen sig allt för mycket när han läste artikeln... pekar på sig själv

rdos skrev:

sugrövmanövern skrev:Kanske som jonsch säger, att det är en variant av stamning. Jag stammar inte dock.

Inte dottern heller. Tror faktiskt inte det finns något samband där.

Jag är också tveksam. Det finns en del belägg för att stamning oftast beror på en felaktig skillnad i fördröjning på ljud från höger resp. vänster öra till hörselcentrum. Det kommer ursprungligen från ett amerikanskt experiment från slutet av 40-talet där man lycakdes provocera fram stamning hos försökspersoner genom att ändra fördröjningen på ljudet från deras egen mun till högra örat, och på så vis störa återkopplingsslingan. Tomatis tog fasta på detta och säger sig ha botat alla stammande patienter han fick tag på, utom två, där förklaringen uppenbarligen var en annan.

Här hittade jag dessutom en text om det på nätet. Jag har själv bara läst det i en av Tomatis böcker.
http://67.80.203.99:98/listeningprogram.com/

Kvasir skrev:

rdos skrev:

sugrövmanövern skrev:Kanske som jonsch säger, att det är en variant av stamning. Jag stammar inte dock.

Inte dottern heller. Tror faktiskt inte det finns något samband där.

Jag är också tveksam. Det finns en del belägg för att stamning oftast beror på en felaktig skillnad i fördröjning på ljud från höger resp. vänster öra till hörselcentrum.
...
Tomatis tog fasta på detta och säger sig ha botat alla stammande patienter han fick tag på, utom två, där förklaringen uppenbarligen var en annan.

Det är säkert sanningen om stamning i de flesta fall men det är ingen orsak att överge min idé. Mutism kan ju bero på samma grej. Även stamning kan faktiskt kännas som valet mellan att andas och prata vid extremtillfällen, trots att det är svårt att tänka sig hur den känslan kan bero på skillnad mellan signaler från öronen.

jonsch skrev:Det är säkert sanningen om stamning i de flesta fall men det är ingen orsak att överge min idé. Mutism kan ju bero på samma grej. Även stamning kan faktiskt kännas som valet mellan att andas och prata vid extremtillfällen, trots att det är svårt att tänka sig hur den känslan kan bero på skillnad mellan signaler från öronen.

Nej för all del, det skulle säkert kunna hänga ihop ändå. Dels stötte ju Tomatis på två fall där teorin inte verkade stämma, och där han fick leta andra förklaringar, men av vad jag minns av de fallen så var de nog inte uppenbart relevanta. Ska jag spekulera lite på din linje då och utgå från hypotesen om en släktskap med stamning, ja då kanske det skulle kunna handla om att fördröjningen blir så mycket fel att resultatet blir tystnad istället. Men om det då gäller selektiv mutism måste de handla om att fördröjningen växlar mellan två olika då och då, men det behöver inte vara så märkligt som det låter. Hjärnan växlar filter tvärt i hörseln då och då även i vanliga fall.

Det vore förstås oerhört intressant att prova Tomatisterapi på några selektiva mutister och se om det hjälper. Jag tror inte jag har hört något om att metoden har provats på det dock. Möjligen nämner Tomatis själv några fall med barn som inte talade alls.

Kvasir skrev:Det vore förstås oerhört intressant att prova Tomatisterapi på några selektiva mutister och se om det hjälper. Jag tror inte jag har hört något om att metoden har provats på det dock. Möjligen nämner Tomatis själv några fall med barn som inte talade alls.

Och då känner man ju att man borde framföra den idén till någon som Tomatis. Om man bara inte förväntade sig att bli fnyst åt av en sekreterare så skulle jag kanske försöka själv.

jonsch skrev:

Kvasir skrev:Det vore förstås oerhört intressant att prova Tomatisterapi på några selektiva mutister och se om det hjälper. Jag tror inte jag har hört något om att metoden har provats på det dock. Möjligen nämner Tomatis själv några fall med barn som inte talade alls.

Och då känner man ju att man borde framföra den idén till någon som Tomatis. Om man bara inte förväntade sig att bli fnyst åt av en sekreterare så skulle jag kanske försöka själv.

Den som är ärligt intresserad kan ju ringa Nordiska Tomatis och fråga om de har erfarenheter av selektiv mutism. Bäst är att prata med Maria Lundqvist själv, men det är inte säkert hon har så mycket tid för sådant numera.

http://www.tomatis.se/

Jag hittade några utländska Tomatiscenter som faktiskt nämner selektiv mutism i listan av saker metoden hjälper för. Det låter i så fall hoppfullt, så det finns kanske skäl att gräva djupare och se vilka erfarenheter som finns i det fallet, och hur stor förändring det brukar ge. Men man ska vara medveten om att även om Tomatismetoden ofta gör nytta för vädligt många så handlar det sällan om att problem försvinner helt och hållet, utan om varierande grad av förbättring. Med tanke på kostnaderna för terapin så rekommenderar jag att göra sin hemläxa ordentligt först och läsa på och samla erfarenheter, t.ex. på nätet, så man inte har för stora förhoppningar. Mina egna erfarenheter av metoden handlar inte om den typen av problem, så jag har ingen egen erfarenhet att uttala mig utifrån när det gäller selektiv mutism.

Edit: Även om Tomatismetoden nu faktiskt skulle göra nytta på selektiv mutism så säger det i sig inget om huruvida det finns någon koppling till stamning, eftersom metoden allmänt försöker normalisera olika fördröjningar och filter i hjärnan.