Hur klarar ni biobesök?

Min 9 åriga son har svårt för att gå på bio. Han har varit på några enstaka filmer. Vi skulle gått idag, men han ångrade sig när vi började närma oss biografen.
En gång gick han fast han inte ville egentligen (tror han var 6 då). Han kräktes efter halva filmen o var helt apatisk efteråt. Han har efter det gjort 1 lyckat biobesök.
Han kan inte förklara vad det är. Tänkte fråga er som är vuxna. Nån som känner igen sig???

Han är väl allergisk mot Biosalonger.

Några spekulationer (jag utgår från att sonen har asperger eftersom du skriver här):

Ljudkänslighet: Mycket vanligt bland aspergare, och det kan vara väldigt högljutt på bio.

Ljuskänslighet eller svårigheter med för mycket rörelser: Också vanliga problem, och kanske mera rimlig förklaring om han kräktes.

Jag är vuxen och har AS, och kan meddela att jag alltid tyckt om att gå på bio, men det motsäger ju inte att det för en del aspergare kan vara problematiskt. En förklaring kan vara den som Kvasir ger härovan, en annan att det helt enkelt blir jobbigt att vara så nära inpå andra människor (man sitter ju ofta väldigt nära inpå andra biobesökare). Närhet till andra människor är inte alltid så lätt att hantera för aspergare.

Kanske kan det bero på allt eller något av nedanstående ?

* det blev för mycket människor/för mycket socialt

* för nära inpå andra människor. På bio sitter man ju så tätt så man kan peta på grannen om man vill.

* för många nya intryck på en gång

* för mycket liv och rörelse

* höga ljud från filmen i biosalongen

Jag tycker att vissa biografer är alldeles för livliga.. särskilt om det är filmer där barn under 18 är publik.

Jag blir helt paralyserad av skräck och vågar inte äta popcorn för att det prasslar för mycket. Senast jag var på bio var nog någon av sagan om ringenfilmerna.

Näe tacka vet jag film i hemmiljö. Att åka iväg hemifrån för att se film känns helt bisarrt.

För mig är det stressen som är svår. Resan dit, att nästintill gå vilse i biobyggnaden, att inte hitta toaletterna och att inte våga kliva upp mitt i filmen om man är toanödig.

Jag hade inte detta problem när jag var barn dock, då gillade jag bio. Hade inte utvecklat något stressyndrom ännu vid upp till 7 års ålder.

Han kanske inte har lärt sig filtrera bort ljuden från andra barn? Jag antar att det var en barnfilm ni skulle se och jag har fått för mig att barn kan bli ganska högljudda.
Har han då inte lärt sig filtrera bort ljuden från dom så blir det nog alldeles för många intryck på alldeles för kort tid.

Håller med ovastående skribenter. Tror också det blir för många och för starka intryck.

Jag har själv svårt för det och föredrar att se film hemma där man själv har kontroll över ljudnivån etc. Film gör sig bäst i TVn.

Tack snälla ni för era svar. Uppskattar dom jätte mycket!!

Min strategi:

1. Musikproppar.

2. Solglasögon.

3. Undvik fullsatta salonger.

Själv klart är det skillnad på vilken sort skrik som barnet ger ifrån sig och man reagerar i regel olika beroende på om det är skrik i leken, hunger eller något annat. Och i regel lär väl föräldrar reagera annorlunda på sitt eget barns skrik än andra barns skrik. Egnas barn - andras ungar. (ordspråk)