jonsch skrev:uniqueNr5 och md2perpe verkar dock litet personligt stötta av din skepticism, verkar ni inte, killar?

Hur skall jag kunna bedöma vad jag "verkar" vara? Det måste ju någon annan bedöma. Jag kan bara säga att jag inte är personligt stött. Varför skulle jag vara det? Det är inte jag som har skapat strängteorin och jag är inte helt säker på att den är korrekt.

Angående ljus och doppler-effekten, så utgör detta egentligen ett grundskott för relativitetsteorin. Utdrag ur "Matter Unified":

Ljudets hastighet relativt luften är nämligen konstant och resultatet av detta blir då ambulansen rör sig, en kompression av ljudvågen i detta medium. Men även för ljus förekommer ett liknade fenomen, som ofta dock felaktigt också går under namnet "Dopplereffekt". Einsteins supportrar hävdar att fenomenet ifråga går att förklara under begreppet Dopplereffekt, men så kan ej vara fallet eftersom relativitetsteorin ej accepterar förekomsten av någon aktiv ljuseter. Det medium vari denna effekt skulle kunna uppstå saknas med andra ord! Denna kritik har relativisterna aldrig förstått, de tror att ljusets Dopplereffekt kan förklaras på samma sätt som ljud i luft, men detta är ju omöjligt. Den återstående möjligheten för relativisterna att förklara effekten är att en additiv effekt hos ljuset och ljuskällan ger upphov till fenomenet ifråga, men eftersom ljusets hastighet inte kan förändras är även denna möjlighet stängd som en möjlig förklaringsmodell för det röd/blå skift som kan uppmätas från rörliga ljuskällor. Relativisterna kan med andra ord inte förklara den skenbara dopplereffekten hos ljus om man vill hålla sin teori intakt, oförändrad.

nassepuh skrev:Vad finns bortom alla förklaringsmodeller?

Om forskarna lyckades knyta ihop ändarna på universum på ett fullt tillfredställande sätt (bevisat bortom allt tvivel) och spaltade upp 30000 parallella uni som vi kunde resa till genom sub-soffo-maten (en interdimensionell soffa som styrdes med fjärrkontrollen till hologram-tv:n) och träffa våra alter-egon på en kaffebar... så... vad skulle finnas före, efter, inom eller bortom detta?

Tar det slut någonstans?

Och vad finns isåfall bortom slutet?

Jag tycker det är en högst berättigad fråga där M-teorin ger fler frågor än svar. När man föreslår att såväl rum som tid har en början (och kanske också ett slut), så inställer sig genast frågan om vad som hände innan och efter.

I min bild av universum så finns varken någon början på tiden eller några fysiska begärnsningar på universum (som vi kan observera). Det följer direkt av att det inte finns någon expansion, och finns ingen expansion så kan man inte datera universums ålder. Bortom de 15 (?) miljarder år som ljuset kan färdas i vakuum kan man inte heller veta vad som finns. Universum kan vara 15 miljader ljusår, 15000 miljarder ljusår eller oändligt. Vi kan inte verifiera detta eftersom vi inte kan observera ljuset ifrån dessa platser.

Det är dessutom en paradox att universums utsträckning skulle vara 15 miljarder ljusår i alla riktningar (i förhållande till oss). Det skulle betyda att de som befinner sig på 15 miljarder ljusårs avstånd skulle observera universums ände åt ena hållet och halva (vårt) synliga universum åt andra hållet.

weasley skrev:Svarta hål kan ha olika stor händelsehorisont. Händelsehorisonten är den avgränsning mot rymden där fotoner och andra partiklar fortfarande kan ta sej bort från hålet.

Jo, precis. Om de är utanför händelsehorisonten.

weasley skrev:Svarta hål sänder ut röntgenstrålning. När en partikel större än en foton trillar ner i hålet kommer den sända ut röntgenstrålning strax innan den dras in innanför händelsehorisonten.

Accelerationen gör att det skapas röntgenstrålning. Den röntgenstrålning som skapas *utanför* händelsehorisonten kan vi observera. Den röntgenstrålning som skapas innanför händelsehorisonten kan inte ta sig ifrån det svarta hålet utan faller in mot det och den kan ingen observera.

weasley skrev:Svarta hål kan expandera. Hawking et al har skrivit långa utläggningar om det. När ett svart hål blir ett svart hål drar det åt sej massa. Länge var det tveksamt vad som händer med massan som trillar in innanför händelsehorisonten. Hawking et al lyckades till slut analysera fram att informationen som trillar ner i det svarta hålet bevaras,

Låter ganska osannolikt. Mosade elementarpartiklar lär väl hur som helst inte ha så bra minne.

weasley skrev: samt att hålet i sej kan expandera efter att ha dragit ner så mycket massa att det börjar stråla ut ännu mer röntgenstrålning.

Hålet strålar inte ut röntgenstrålning. Det är partiklar som acceleras i tyngdkraftfälten utanför händelsehorisonten som strålar.

weasley skrev: Genom denna dräneringsprocess kan så det svarta hålet läcka ut massenergi så att resultatet till slut kan bli att det svarta hålet blir så lätt att det exploderar. Vad som skapas då vet jag inte. Jag har inte läst något om att någon annan vet det heller. Däremot har jag läst att strängteorin faktiskt bekräftar Hawkings analys, så kanhända att den kan ha teorier om det.

Låter onekligen riktigt filosofiskt / religöst, men profeten lär behöva ytterligare ett set av naturlagar för svarta hål som är tvärtemot vad som brukar gälla för dem.

rdos skrev:Angående ljus och doppler-effekten, så utgör detta egentligen ett grundskott för relativitetsteorin. Utdrag ur "Matter Unified":

Ljudets hastighet relativt luften är nämligen konstant och resultatet av detta blir då ambulansen rör sig, en kompression av ljudvågen i detta medium. Men även för ljus förekommer ett liknade fenomen, som ofta dock felaktigt också går under namnet "Dopplereffekt". Einsteins supportrar hävdar att fenomenet ifråga går att förklara under begreppet Dopplereffekt, men så kan ej vara fallet eftersom relativitetsteorin ej accepterar förekomsten av någon aktiv ljuseter. Det medium vari denna effekt skulle kunna uppstå saknas med andra ord! Denna kritik har relativisterna aldrig förstått, de tror att ljusets Dopplereffekt kan förklaras på samma sätt som ljud i luft, men detta är ju omöjligt. Den återstående möjligheten för relativisterna att förklara effekten är att en additiv effekt hos ljuset och ljuskällan ger upphov till fenomenet ifråga, men eftersom ljusets hastighet inte kan förändras är även denna möjlighet stängd som en möjlig förklaringsmodell för det röd/blå skift som kan uppmätas från rörliga ljuskällor. Relativisterna kan med andra ord inte förklara den skenbara dopplereffekten hos ljus om man vill hålla sin teori intakt, oförändrad.

Voj voj. Du citerar alltså från den där stackarns bok? Jag har ju sagt att hans filosofier har stora hål där han ivrigt blandar samman energi och växelverkan, samt att han stenhårt vägrar att ta till sej de vardagliga händelser som är en direkt följd av kvantfysikens och relativitetsteorins upptäckter.

Solenergi: Bygger på den fotoelektriska effekten, den som i sin tur beror på att elektroner uppför sej som partikelvågor med vissa energikvanta.

Vanlig strömbrytare: Metallen på strömbrytaren har en oxid som uppkommer när metallen får kontakt med luftens syre. (Alla metaller har mer eller mindre oxid. På bilar kallas denna oxid för rost.) Egentligen är denna oxid för tjock för elektronerna att ta sej igenom när man slår på strömbrytaren. Men genom det kvantfysiska fenomen som kallas tunnling gör elektronerna det ändå.

Kärnkraft: Strömmen du får i lampan efter att ha slagit på strömbrytaren kommer till viss del från fission av urankärnor. Detta vore inte möjligt om inte kvantfysikerna (tex Planck) hade upptäckt kvantmekaniken och Einstein hade formulerat sin relativitetsteori.

Rymdfärder: De olika farkoster och satelliter som skjuts upp lite överallt använder sej flitigt av Einsteins teori om att gravitationen kröker rummet. Marssonder tex använder sej av jordens gravitationsfält för att få en extra skjuts ut i rymden så att de inte behöver använda så mycket bränsle. Riktigt långtgående sonder, som Viking, tar skjuts från flera rymdkroppars gravitationsfält.

Och så denna Dopplereffekt. Det är sant att dopplereffekten för ljus inte fungerar -riktigt- likadant som den för ljud, men eftersom Dopplereffekten var ett vedertaget begrepp vid tiden för rödförskjutningens upptäckande, användes begreppet även om det. Det kan tyckas lite olyckligt, eftersom det då kan bli sammanblandat och misstolkat som i detta fall.
Dopplereffekten för ljus är egentligen inte så svår att föreställa sej. När något är på väg bort från oss, kommer ljusets våglängder verka något förskjutna.
Ett exempel: Vi betraktar en himlakropp som är på väg bort från oss. Den sänder ut vitt ljus, dvs en blandning av alla sorters våglängder och några till. Eftersom vi är på väg från varandra kommer det vita ljuset att träffa jorden medan jorden är på väg -från- det vita ljuset. På det viset får man den skenbara effekten att ljusets våglängd dras ut något (jag skulle vilja rita det här!) och ser rödare ut än det egentligen är. Rödförskjutningen innebär alltså INTE att ljuset har ändrat våglängd!
Motsvarande händer med blåförskjutning, fast då är vi på väg -mot- varandra och det vita ljuset tycks tryckas ihop. Återigen; en skenbar effekt som enbart beror på himlakropparnas inbördes rörelser och inte på några egentliga förändringar i ljusets egenskaper.
Som synes har ljusets Dopplereffekt inget med eventuell materiapåverkan att göra, till skillnad från ljudets Dopplereffekt. Eftersom ljud är förtätningar och förtunningar i materia så måste det finnas tillgång till materia för att effekten ska uppnås.

rdos skrev:Låter onekligen riktigt filosofiskt / religöst, men profeten lär behöva ytterligare ett set av naturlagar för svarta hål som är tvärtemot vad som brukar gälla för dem.

Nejdå, inte alls. Däremot behövs en utvidgning, en förening, mellan relativitetsteorin och kvantfysiken. Jag har ju sagt att Einstein och Planck utvidgade fysiken tillsammans, men att de fortfarande inte har förklarat ALLT. Detta är fysikerna väl medvetna om, det är ju därför de arbetar med att försöka förena gubbarna!

weasley skrev:Voj voj. Du citerar alltså från den där stackarns bok?

Stackare? Jag tycker han verkar väldigt sympatisk. Dessutom är det skitkul att stå på de "kritiskas" sida för omväxlings skull och döma ut pseduvetenskapliga, religösa teorier som M-teorin.

weasley skrev: Jag har ju sagt att hans filosofier har stora hål där han ivrigt blandar samman energi och växelverkan, samt att han stenhårt vägrar att ta till sej de vardagliga händelser som är en direkt följd av kvantfysikens och relativitetsteorins upptäckter.

Kan du ge konkreta exempel? Har du läst hans bok? Jag läste den för flera år sedan och fann den ytterligt intressant.

weasley skrev:Solenergi: Bygger på den fotoelektriska effekten, den som i sin tur beror på att elektroner uppför sej som partikelvågor med vissa energikvanta.

Går utmärkt ihop med "Matter unified"

weasley skrev:Vanlig strömbrytare: Metallen på strömbrytaren har en oxid som uppkommer när metallen får kontakt med luftens syre. (Alla metaller har mer eller mindre oxid. På bilar kallas denna oxid för rost.) Egentligen är denna oxid för tjock för elektronerna att ta sej igenom när man slår på strömbrytaren. Men genom det kvantfysiska fenomen som kallas tunnling gör elektronerna det ändå.

Samma som ovan.

weasley skrev:Kärnkraft: Strömmen du får i lampan efter att ha slagit på strömbrytaren kommer till viss del från fission av urankärnor. Detta vore inte möjligt om inte kvantfysikerna (tex Planck) hade upptäckt kvantmekaniken och Einstein hade formulerat sin relativitetsteori.

Kärnklyvning har väl inget med detta att göra???? Varför skulle inte "Matter unified" kunna förklara kärnklyvning? En klar pluspoäng är att teorin kan förklara alla de partiklar som man funnit i partikelacceleratorer och några som man ännu inte funnit. Ungefär som periodiska systemet för atomkärnor.

weasley skrev:Rymdfärder: De olika farkoster och satelliter som skjuts upp lite överallt använder sej flitigt av Einsteins teori om att gravitationen kröker rummet.

Nej, de använder sig av *gravitationen* i sig och inte att den "kröker rummet".

weasley skrev: Marssonder tex använder sej av jordens gravitationsfält för att få en extra skjuts ut i rymden så att de inte behöver använda så mycket bränsle. Riktigt långtgående sonder, som Viking, tar skjuts från flera rymdkroppars gravitationsfält.

Varför skulle inte "Matter Unified" kunna förklara detta? Det kan ju t.o.m. Newtons gamla ekvationer förklara!

weasley skrev: Och så denna Dopplereffekt. Det är sant att dopplereffekten för ljus inte fungerar -riktigt- likadant som den för ljud, men eftersom Dopplereffekten var ett vedertaget begrepp vid tiden för rödförskjutningens upptäckande, användes begreppet även om det. Det kan tyckas lite olyckligt, eftersom det då kan bli sammanblandat och misstolkat som i detta fall.
Dopplereffekten för ljus är egentligen inte så svår att föreställa sej. När något är på väg bort från oss, kommer ljusets våglängder verka något förskjutna.
Ett exempel: Vi betraktar en himlakropp som är på väg bort från oss. Den sänder ut vitt ljus, dvs en blandning av alla sorters våglängder och några till. Eftersom vi är på väg från varandra kommer det vita ljuset att träffa jorden medan jorden är på väg -från- det vita ljuset. På det viset får man den skenbara effekten att ljusets våglängd dras ut något (jag skulle vilja rita det här!) och ser rödare ut än det egentligen är. Rödförskjutningen innebär alltså INTE att ljuset har ändrat våglängd!
Motsvarande händer med blåförskjutning, fast då är vi på väg -mot- varandra och det vita ljuset tycks tryckas ihop. Återigen; en skenbar effekt som enbart beror på himlakropparnas inbördes rörelser och inte på några egentliga förändringar i ljusets egenskaper.
Som synes har ljusets Dopplereffekt inget med eventuell materiapåverkan att göra, till skillnad från ljudets Dopplereffekt. Eftersom ljud är förtätningar och förtunningar i materia så måste det finnas tillgång till materia för att effekten ska uppnås.

Så, slutklämmen är alltså att ljus inte är en vanlig vågrörelse? Ändå följer ljus Maxwells vågekvationer? Här behövs verkligen "Occams rakblad"! Om ljus uppför sig som en vågrörelse och följer ordinära vågekvationer så lär även dess dopplereffekt kunna förklaras genom ändring av våglängd när ljuskällor rör sig i förhållande till varandra. Eftersom våglängd x frevens = c så betyder alltså ditt resonemang att ljusets frekvens måste ändras!

rdos skrev:Så, slutklämmen är alltså att ljus inte är en vanlig vågrörelse? Ändå följer ljus Maxwells vågekvationer? Här behövs verkligen "Occams rakblad"! Om ljus uppför sig som en vågrörelse och följer ordinära vågekvationer så lär även dess dopplereffekt kunna förklaras genom ändring av våglängd när ljuskällor rör sig i förhållande till varandra. Eftersom våglängd x frevens = c så betyder alltså ditt resonemang att ljusets frekvens måste ändras!

Ok, jag tar det en gång till.

LJUS:
Transversell vågrörelse, fotoner, bärare av EM-kraften, lyder under Maxwell.

LJUD:
Longitudinell vågrörelse, förtätningar och förtunningar i materia.

DOPPLEREFFEKT:
En SKENBAR effekt som beror på rörelse mellan två kroppar.
Dopplereffekten av ljud förändrar inte ljudvågornas våglängd, det vet den som sitter inuti en bil med sirener påslagna. Sirenerna låter likadant hela tiden. För betraktaren vid busshållplatsen ändras dock ljudet med avståndet till bilen.
Dopplereffekten av ljus förändrar inte ljusvågornas våglängd. Här är det svårare att ge ett konkret exempel eftersom ljus rör sej så förbaskat fort, det är därför man måste ge sej ut i rymden för att få några vettiga observationer av fenomenet.

weasley skrev:LJUS:
Transversell vågrörelse, fotoner, bärare av EM-kraften, lyder under Maxwell.

OK, bra att vi är överens om att ljus är en vågrörelse

weasley skrev:LJUD:
Longitudinell vågrörelse, förtätningar och förtunningar i materia.

Exakt

weasley skrev:DOPPLEREFFEKT:
En SKENBAR effekt som beror på rörelse mellan två kroppar.

Exakt

weasley skrev:Dopplereffekten av ljud förändrar inte ljudvågornas våglängd, det vet den som sitter inuti en bil med sirener påslagna.

Självklart förändras inget i det system som rör sig med ljudkällan. Det är ju i system som rör sig i förhållande till ljudkällan som dopplereffekten finns.

weasley skrev: Sirenerna låter likadant hela tiden. För betraktaren vid busshållplatsen ändras dock ljudet med avståndet till bilen.

Ljudkällan har en hastighet i förhållande till betraktaren. Eftersom man i "normala system" (de som inte lyder under relativitetsteorin) kan addera hastigheter så ändras våglängden i systemet som är i rörelse. Frekvensen kan inte ändras. Det hela är egentligen enkelt:

v (våghastigheten) = utbredningshastigheten i mediet - objektets hastighet i förhållande till ljudkällan

Vågekvationen:
våghastighet = våglängd x frekvens

Eftersom våghastigheten ändras och frekvensen är konstant så måste alltså våglängden också ändras (för betraktaren). Detta är standard hur man förklarar dopplereffekten för ljud.

weasley skrev: Dopplereffekten av ljus förändrar inte ljusvågornas våglängd. Här är det svårare att ge ett konkret exempel eftersom ljus rör sej så förbaskat fort, det är därför man måste ge sej ut i rymden för att få några vettiga observationer av fenomenet.

Det finns konkreta exempel (förrutom ifrån vanligt rödskift av avlägsna stjärnor).

Poängen är dock att Einsteins relativitetsteori säger att ljusets hastighet alltid är konstant och att ovanstående addiitioner av hastigheter inte är giltiga. Det gör också att ljus inte borde uppvisa någon dopplereffekt. Nu uppvisar dock ljus dopplereffekt, och vi uppfattar avlägset stjärnljus som om det var skiftat emot rött. Om man har samma postulat som i fallet med ljud, så innebär det att fotonernas frekvens är densamma, men att utbredningshastighet och våglängd ändrats. Detta fungerar dock inte med relativitetsteorin eftersom utbredningshastigheten är konstant oberoende av rörelse.

Du, rdos, nu vill jag vara med ett ögonblick. Inte ändras våghastigheten = ljudhastigheten i luft, inte, såvitt inte lufttätheten ändras. Det är alltså frekvensen som ändras för den som blir omkörd av ambulansen.

För ljudet gäller vidare att det ju finns ett medie, luften, som förtätas mer när frekvensen ökar och vågorna kommer tätare. Motsatt när ambulansen har passerat. Einstein rakade bort etern så det finns för ljus inget som förtätas. Kanske är weasleys uttryck "skenbar förtätning av vågorna" träffande. Frekvensen ändras för betraktaren, hur som helst, utan att bryta mot relativitetsteorin. Eller ljuger jag, weasley?

jonsch skrev:Du, rdos, nu vill jag vara med ett ögonblick. Inte ändras våghastigheten = ljudhastigheten i luft, inte, såvitt inte lufttätheten ändras. Det är alltså frekvensen som ändras för den som blir omkörd av ambulansen.

Kanske klumpigt uttryckt av mig. Jag menar den "våghastighet" som betraktaren ser. Han ser ju utredningshastigheten - sin egen hastighet i förhållande till mediet.

Frekvensen kan inte ändras. Frekvensen mäts ju i svängningar per sekund hos källan. Denna måste rimligen vara oberoende av observatörers rörelser. Det är våglängden som skenbart ändras.

jonsch skrev:För ljudet gäller vidare att det ju finns ett medie, luften, som förtätas mer när frekvensen ökar och vågorna kommer tätare. Motsatt när ambulansen har passerat. Einstein rakade bort etern så det finns för ljus inget som förtätas. Kanske är weasleys uttryck "skenbar förtätning av vågorna" träffande. Frekvensen ändras för betraktaren, hur som helst, utan att bryta mot relativitetsteorin. Eller ljuger jag, weasley?

Hur kan fotoners frekvens ändras? Det verkar omöjligt. Om man (skenbart) kan observera en ändrad våglängd (annan färg på ljuset) så måste det betyda att en annan parameter också måste ha ändrats, men relativitetsteorin säger att det inte kan vara hastigheten.

Om man ser ljuset som en gjuten solid vågig pinne kanske det blir lättare att föreställa sig det?

rdos skrev:Poängen är dock att Einsteins relativitetsteori säger att ljusets hastighet alltid är konstant och att ovanstående addiitioner av hastigheter inte är giltiga. Det gör också att ljus inte borde uppvisa någon dopplereffekt. Nu uppvisar dock ljus dopplereffekt, och vi uppfattar avlägset stjärnljus som om det var skiftat emot rött. Om man har samma postulat som i fallet med ljud, så innebär det att fotonernas frekvens är densamma, men att utbredningshastighet och våglängd ändrats. Detta fungerar dock inte med relativitetsteorin eftersom utbredningshastigheten är konstant oberoende av rörelse.

Addition av hastigheter? Utbredningshastighet? Jag har ju förklarat hur det ligger till! Det har inget med LJUSETS egenskaper att göra; det är en SKENBAR effekt som uppkommer eftersom två kroppar relativt sett rör sej från varandra! Relativ rörelse finns ju för 17 redan hos Newton så jag vet inte vad du har missuppfattat.

jonsch skrev:Du, rdos, nu vill jag vara med ett ögonblick. Inte ändras våghastigheten = ljudhastigheten i luft, inte, såvitt inte lufttätheten ändras. Det är alltså frekvensen som ändras för den som blir omkörd av ambulansen.

För ljudet gäller vidare att det ju finns ett medie, luften, som förtätas mer när frekvensen ökar och vågorna kommer tätare. Motsatt när ambulansen har passerat. Einstein rakade bort etern så det finns för ljus inget som förtätas. Kanske är weasleys uttryck "skenbar förtätning av vågorna" träffande. Frekvensen ändras för betraktaren, hur som helst, utan att bryta mot relativitetsteorin. Eller ljuger jag, weasley?

Nejdå, du har helt rätt. Det är det där jag försökt säga hela tiden. Skönt att det finns någon som förstår vad jag skriver.

Se till att byta ut "frekvens" mot "våglängd" bara så blir allt korrekt.

Isse skrev:Om man ser ljuset som en gjuten solid vågig pinne kanske det blir lättare att föreställa sig det? :)

Ja, jag tror du är något på spåren där. Om man går längsmed pinnen så kommer man "hinna upp" vågorna som ligger framför en och de verkar kortare än de egentligen är. Det är det som kallas blåförskjutning när det gäller ljuset.

hum

Isse skrev:Vad säger strängteorin om hur ljus beteer sig avsenede frihetsgrader? Hur fritt är egentligen ljus i förhållande till fast materia? Iof kanske man inte kan jämföra då man kanske bör skilja på en kraft och på materia? En rörelse vs ett förhållande.

Jag är inte riktigt med på vad du menar här. Men jag gör ett försök att förklara det jag -tror- att du menar.

Strängteorin försöker inte förklara ljusets uppträdande. Den vill snarare förklara vad ljuset egentligen är, varför det är och hur det kommer sej att det fungerar som det gör. Einstein och Planck har redan förklarat ljusets uppträdande.

Förklara gärna det där med ljus och fast materia, för den var jag inte med på.

Jo, ni har rätt, det är frekvensen och vågornas synbara hastighet som förändras. Jag är nog lite ringrostig i fysik nuförtiden. Det är lättare att förstå det om man tänker i vågor på havet. Om man rör sig med samma hastighet som vågen så blir man kvar på samma position. Vågens hastighet & frekvens är då noll. Rör man sig å andra sidan mot vågornas så fördubblas frevens & synbar hastighet. Våglängden man observerar är alltid densamma.

Det spelar dock ingen roll i resonemanget kring relativitetsteorin. Relativitetsteorin säger att ljusets synbara hastighet i alla system är c. Alltså är den synbara utbredningshastigheten alltid konstant. Om frekvensen ändras i vågekvationen så måste en annan parameter också ändras, och det kan som sagt inte vara hastigheten. Då måste det vara våglängden. Det är dock omöjligt.

rdos skrev:Jo, ni har rätt, det är frekvensen och vågornas synbara hastighet som förändras. Jag är nog lite ringrostig i fysik nuförtiden. Det är lättare att förstå det om man tänker i vågor på havet. Om man rör sig med samma hastighet som vågen så blir man kvar på samma position. Vågens hastighet & frekvens är då noll. Rör man sig å andra sidan mot vågornas så fördubblas frevens & synbar hastighet. Våglängden man observerar är alltid densamma.

Det spelar dock ingen roll i resonemanget kring relativitetsteorin. Relativitetsteorin säger att ljusets synbara hastighet i alla system är c. Alltså är den synbara utbredningshastigheten alltid konstant. Om frekvensen ändras i vågekvationen så måste en annan parameter också ändras, och det kan som sagt inte vara hastigheten. Då måste det vara våglängden. Det är dock omöjligt.

Men det är inte någon som ändrar frekvensen. Vare sej i vågen på havet eller ljusvågen i luften.

Det enda som händer är att man får en skenbar förvrängning av våglängden. Du är på helt rätt spår med din havsliknelse, fundera lite till på exakt vad som händer när du följer med vågen.

Jag tänkte fråga hur pass rolig matte/fysik ni egentligen behärskar här? Både att simma runt i vad proffsen skapat och att fibbla litet hemmavid kräver en del kunnande. Om man ville slå sina huvuden litet mer ihållande ihop över de här idéerna så kunde det vara bra att veta.
Tag mig som exempel:

I mängdlära, logik, gruppteori och annat grundläggande är jg novis. Vanligt förekommande diffor skulle gå snabbt att repetera lösning av och utöka till system av såna. Laplacetransformationer och andra metoder känns fortfarande hyfsat familjära, liksom grunderna i linjär algebra.

Mekanik torde jag minnas ännu och Kontinuum nästan. Om Maxwells ekvationer fick vi inte lära oss något, om inte fältstyrkor runt ledare räknas dit. Värmeläran sitter rätt hårt.

Där tar det slut. Resten är kemi och allmänbildning.

jonsch skrev:Jag tänkte fråga hur pass rolig matte/fysik ni egentligen behärskar här? Både att simma runt i vad proffsen skapat och att fibbla litet hemmavid kräver en del kunnande. Om man ville slå sina huvuden litet mer ihållande ihop över de här idéerna så kunde det vara bra att veta.

Sådant jag tyckte var kul minns jag fortfarande. Jag tror fortfarande att jag kan härleda formeln för hur man löser den allmänna tredjegradsekvationen, t.ex. Fast det lärde vi oss aldrig i skolan, det var ett slags specialintresse i gymnasiet. Jag retade mig på att jag aldrig lyckades reda ut hur man löste fjärdegradsekvationen. Högre ordning ska tydligen inte ens gå att lösa.

jonsch skrev:I mängdlära, logik, gruppteori och annat grundläggande är jg novis.

Mängdlära är ett j--vla skit. Logik klarar jag nog fortfarande. Gruppteori vet jag inte.

jonsch skrev: Vanligt förekommande diffor skulle gå snabbt att repetera lösning av och utöka till system av såna.

Det minns jag nog också. Samt integraler och sådant.

jonsch skrev: Laplacetransformationer och andra metoder känns fortfarande hyfsat familjära, liksom grunderna i linjär algebra.

Analys var den enda tenta jag fick högsta poäng på. Minns en del hyfsat bra.

jonsch skrev:Mekanik torde jag minnas ännu och Kontinuum nästan. Om Maxwells ekvationer fick vi inte lära oss något, om inte fältstyrkor runt ledare räknas dit. Värmeläran sitter rätt hårt.

El-ämnena är jag fortfarande bra på. Har iofs använt dem till och från också när jag gjort egna elektronikbyggen + professionella kretskort på jobbet.

weasley skrev:Men det är inte någon som ändrar frekvensen. Vare sej i vågen på havet eller ljusvågen i luften.

Observatören ser en annan frekvens på vågrörelsen + en annan synbar hastighet som vågen rör sig med.

weasley skrev:Det enda som händer är att man får en skenbar förvrängning av våglängden. Du är på helt rätt spår med din havsliknelse, fundera lite till på exakt vad som händer när du följer med vågen.

Det hjälper inte. Allt som relativitetsteorin resonerar kring är skenbara fenomen som har att göra med relativ rörelse. Det är ju inte så att tiden går saktare, föremål blir kortare eller synbarligen tyngre mer än i observatörens referenssystem. I Einsteins relativa system så är alltid ljusets (skenbara) hastighet konstant. Det är det som är själva idén. Man kan så att säga inte addera hastigheter på vanligt vis.

Tänk själv kring vågen på havet. Om man rör sig mot vågen så blir den skenbara hastigheten 2 x vågens hastighet. Utan relativitetsteorin så skulle en observatör som rör sig med ljusets hastighet mot en ljuskälla observera att vågen rör sig med dubbla ljushastigheten och frevensen skulle se dubbelt så hög ut. Men relativitetsteorin säger att ljuset skenbara hastighet fortfarande är den vanliga. Jag kan inte se hur det kan bildas någon dopplereffekt under sådana förhållanden.

Hastigheten ändras inte.

Våglängden ändras inte.

Frekvensen ändras inte.

Men våglängden ser ut att ändras.

Nu har jag banne mej sagt detta för sista gången!

Tyvärr har nog Ove Tedenstig rätt. Det är omöjligt att föra en meningsfull diskussion om relativitetsteorin med anhängare av teorin. Det handlar helt enkelt om religion och inte vetenskap.

Kan vi iaf vara överens om följande:

1. Relativitetsteorin påstår att ljusets utbredningshastighet är konstant oavsett hur observatören rör sig i förhållande till ljuskällan.

2. Vågekvationen säger att c = f x lambda (c = utbredningshastighet, f = frekvens och lambda = våglängd) och att denna ekvation gäller oavsett hur betraktaren rör sig i förhållande till mediet / vågkällan

3. Man kan mäta rödförskjutning med normala observationsmetoder och man kan inte skilja en foton som blivit rödförskjuten genom relativ rörelse från en som emiterats i ens eget referenssystem. Om ja, så kan inte rödförskjutning / doppler-effekt anses som "skenbar". Man mäter ju en verklig egenskap!!

Att det finns en motsättning mellan dessa tre punkter torde vara självklart.

jonsch skrev:I mängdlära, logik, gruppteori och annat grundläggande är jg novis.

Mängdlära är jag väldigt klen på.
Logik går bättre, men jag har svårt att minnas alla krumelurer som betyder olika saker.
Gruppteori är inget jag har studerat ingående, men det tillhör samma gren som symmetriproblemen.

jonsch skrev:Vanligt förekommande diffor skulle gå snabbt att repetera lösning av och utöka till system av såna.

Diffekvationer förekommer dagligdags. Stora system av diffar hänvisar jag dock glatt till någon programvara... ;-D

jonsch skrev:Laplacetransformationer och andra metoder känns fortfarande hyfsat familjära, liksom grunderna i linjär algebra.

Laplacetransformerna är så jäkla intressanta! Fascinerande att man kan transformera tidsplanet till frekvensplanet! Jag har fortfarande lite roligt när jag föreställer mej hur dessa hänger ihop.
Algebran däremot är torr som snus. Torrsnus.

jonsch skrev:Mekanik torde jag minnas ännu och Kontinuum nästan.

Mekanik sitter där den ska. Kontinuum vet jag inte vad du menar med.

jonsch skrev:Om Maxwells ekvationer fick vi inte lära oss något, om inte fältstyrkor runt ledare räknas dit. Värmeläran sitter rätt hårt.

Maxwell tillhör kvantfysiken så den har jag koll på. Fältstyrkor runt ledare har lite med Maxwell att göra. Termodynamiken är inte så krånglig.

Det jag har stora och rejäla problem med är bla ellära och sannolikhetsteori/statistik. Elläran är skitsvår att greppa tycker jag. Det är liksom bara ett sammelsurium av märkligheter som händer och jag vet varken ut eller in. Statistik är lite begripligare än sannolikhetsläran men den har också det där draget att det är så jäkla mycket hela tiden. När är det en chi-fördelning? Hur vet man om något är poissonfördelat? Sannolikheten X - vad är det?

Det jag dock inte ägnar mej åt när det är något jag inte förstår, det är att snickra ihop egna teorier om hur saker funkar.... ;-D