Hej!

Mellansels folkhögskola har körkortsutbildning för personer där undervisningen är anpassad för personer med långsam inlärningstakt/komplicerad inlärning eller personer med Asperger syndrom / högfungerande autism.
http://mfhs.se/trafiklinjen/

I Hedemora finns det en trafikskola som har anpassad utbildning för personer med dyslexi eller fysiska handikapp. Det är ett internat.
http://www.korkorthandikapp.se/index.html

Hälsningar

Lilla Gumman

Lilla Gumman skrev:Hej!

Mellansels folkhögskola har körkortsutbildning....

Lilla Gumman

jajust det, Mellansel var det!

Jag har inte körkort. Jag har dåligt lokalsinne och koncentrationen är inte den bästa. Det är ett stort ansvar att sätta sig bakom ratten i en bil och jag känner inte att jag kan ta det. Däremot så cyklar jag gärna (Jag använder alltid hjälm, jag har kört omkull två gånger rejält. Jag hade inte levt idag om jag inte använt hjälm.) och så finns ju kollektivtrafiken.

Får inte ta körkort pga epilepsi. Irriterande när vägar och infrastruktur tillhör ens "aspiga" specialintressen. Jag finner delvis därför frihet i att gå långa sträckor ibland. Det ger mig någon sorts tillfredsställelse att känna att jag kan förlytta mig från plats A till plats B utan att vara beroende av andra. Det är ju inte alltid heller som det finns kollektivtrafiklinjer dit man vill komma.

Jag litar inte heller på mig själv i en bil...
När jag en gång i tiden gick på körskola fan läraren det imponerande att jag inte var farträdd - det gick över då han insåg att jag är helt fartblind...
Jag mår bra med cykel och kollektivtrafik...och körkort, nja, för roligt för mig.

Tallerger skrev:Får inte ta körkort pga epilepsi. Irriterande när vägar och infrastruktur tillhör ens "aspiga" specialintressen. Jag finner delvis därför frihet i att gå långa sträckor ibland. Det ger mig någon sorts tillfredsställelse att känna att jag kan förlytta mig från plats A till plats B utan att vara beroende av andra. Det är ju inte alltid heller som det finns kollektivtrafiklinjer dit man vill komma.

Ja... jag glömde nämna den otäcka anledningen... Jag har oxå epilepsi som är triggad av framförallt ljus. (Önskar jag inte hade fanskapet ) Jag brukar inte gärna tala om det för jag skäms. Sedan jag berättat för min neurolog att jag hade fått diagnosen AS har jag fått börja trappa ner medicineringen och mår därför lite bättre. Jag riskerar nu att få fler anfall men det är bättre än att må dåligt hela tiden...

Tack så mycket då vet jag att ja aldrig kommer kunna ta körkort...

jag har körkort. det var ett helvete att ta det. pga det sociala, körteknikgrejset och teorin.

jag är livrädd för att köra bil, motorvägar är inte att tänka på.

jag har ingen bil och kommer kanske heller aldrig skaffa.

de gånger jag kört bil privat har det mest varit en inlärd rutt till nån särskild affär. sån bilkörning kan jag tänka mig, där man vet den exakta vägen och känner till varenda trafikljus. men att bila över halva sverige kommer jag aldrig att göra.

det känns ändå bra att ha körkort ifall det skulle uppstå en akutsituation och det gäller liv/död osv.

walkyrian skrev:

Tallerger skrev:Får inte ta körkort pga epilepsi. Irriterande när vägar och infrastruktur tillhör ens "aspiga" specialintressen. Jag finner delvis därför frihet i att gå långa sträckor ibland. Det ger mig någon sorts tillfredsställelse att känna att jag kan förlytta mig från plats A till plats B utan att vara beroende av andra. Det är ju inte alltid heller som det finns kollektivtrafiklinjer dit man vill komma.

Ja... jag glömde nämna den otäcka anledningen... Jag har oxå epilepsi som är triggad av framförallt ljus. (Önskar jag inte hade fanskapet ) Jag brukar inte gärna tala om det för jag skäms. Sedan jag berättat för min neurolog att jag hade fått diagnosen AS har jag fått börja trappa ner medicineringen och mår därför lite bättre. Jag riskerar nu att få fler anfall men det är bättre än att må dåligt hela tiden...

Nu är det kört för sådana som oss, walkyrian m.fl. Min tanke har alltid varit att i framtiden skaffa moped för att slippa vara så beroende av andra för transport, men nu, enligt SVT text 07-09-09, tänker regeringen införa riktigt körkort för alla slags mopeder. Finns det någon form av motordrivet fordon kvar som man har chans att få köra (på vägar)? Ångvagn? Man borde få rätt till färdtjänst till platser dit kollektivtrafikförbindelser saknas, men då måste man kanske kapa av sig benen först.

Är sur, för jag klarar av trafiksituationer när jag har anfall (medvetandegrumlingar), i alla fall på cykel och moped (har ju aldrig provat bil). I sådana här stunder känner jag att jag vill spränga jorden. För vi killar ska ju ha bil (säger inte att jag tycker det, men har man inte det blir det ytterligare ett skäl till att man framstår som loser, det värsta man kan vara i dagens samhälle).
/tallerger

Jag tog körkort på andra uppkörningen. Teorin gick bra på första försöket men att köra bil var inte roligt. Jag tog någonstans mellan 20-30 körlektioner på körskolan då jag vägrade att köra i en bil utan dubbelkommando.. Innan varje lektion grät jag och skakade ibland okontrollerat, jag var livrädd... Nu är jag glad att jag har körkortet eftersom det underlättar att ha körkort då jag har häst som står i stall ca 1 mil hemifrån (enkel väg).. Förr skulle jag ha gått (är ju tjurskallig om inte annat ) men med två hundar och gå efter 90 väg känns inte helt tryggt det heller...

Medan jag bodde i Sthlm hade jag aldrig kommit mig för att ta körkort, där finns så bra kollektivtrafik. Här uppe är det lite annars, särskilt som jag (som jag skrivit i ett annat inlägg) får köra 9 mil enkel väg varje gång jag ska träffa AT och de ggr psykologen har behövt träffa mig är det 22 mil att köra enkel väg.. Kör dock inte till och från psykologbesöken själv då jag vet hur trött jag blir efter att bara ha träffat AT och måsta köra 18 mil en dag.. En av de gångerna körde jag i diket Det var pinsamt på flera sätt. Dels hade jag just talat om för kuratorn (som jag träffade innan AT) att jag inte hade en tanke på att köra av vägen längre (hade nyligen varit inlagd på psyk pga självmordstankar som gick ut på att köra av vägen), dels hade jag min mamma och min + hennes hund i bilen, dels hade jag precis sagt att det brukar vara halt på stället där jag körde av vägen Det gick dock vägen, ingen av oss skadade oss, jag fick visserligen mer ont i nacken men sen två tidigare trafikolyckor (där jag inte varit chaufför), en ridolycka + en incident med en hund så är jag mer glad att huvudet sitter på plats Att jag har ständig värk i nacken är ändå inget nytt...

Ojdå..spårade visst ur lite... Jag gillar att köra bil på nätterna då det knappt är några andra bilar ute. Såna gånger skulle jag gärna sätta mig och köra ned till Sthlm även om jag inser att det skulle ta flera dagar. Jag blir dock väldigt trött av att sitta bakom ratten eftersom det är så många intryck..

ska skicka in papper för körkortstillstånd idag. har varit på körskola och sen gjort synundersökning.
jag har mina boendestöd som hjälper mej med det praktiska att ta kontakter, fixa papper och sånt. föräldrar hjälper ekonomiskt (ja ja, ni får kalla mej för bortskämd snorunge om ni mår bättre av det ).

jag har valt en körskola som har behörighet för specialundervisning för personer med läs och konsentrationssvårigheter och dom vet om min AS.
i pappret för att söka körkortstillstånd finns en punkt nr 13 där man skulle kryssa i för om man har neuropsykiatrisk diagnos Damp, ADHD eller AS.

Har nyss avslutat mina första intensivlektioner (10 st) och min lärare hävdar bestämt att jag endast är halvfärdig och behöver lika många lektioner till. Låt gå för det. Jag inbillar mig hursomhelst att jag är något av en god förare och jag upplever ingen problematik utöver det vanliga i samband med körning, varken motoriskt eller perceptionellt.

Med bilkörning är abstraktion ett måste. Det oväsentliga får ge vika för det väsentliga och autopiloten är en nödvändighet. Råkar upplevelsen bli alltför påtagligt verklig drabbas man av panik.
Likheter finns med exempelvis skidåkning; man lär sig fortast om man fokuserar på vart man skall åka och inte hur man åker. Blicken och tanken skall riktas bortom fordonet - då förskjuts allt det motoriska till bakgrunden och blir snart lika naturligt för en som att äta eller sova. Ett fel många med mild autism kanske gör kan vara just det att se till bilen i första hand och trafiken i andra hand, istället för det motsatta.

Samtidigt är jag medveten om att de motoriska problem jag då i stort sett saknar kan direkt omöjliggöra en del för de som upplever sådana. Egenskaper som detaljfokus och absolut minne kan nog emellertid vara till fördel för en under en uppkörning.

Avslutar med ett citat:
"Intill kanten, intill kanten, intiiill kanten..."

Är inte läraren det största momentet? Hur kan man lära sig något när man inte får vara själv med bilen en enda sekund?

Lära mig tänka bort observatörer står på min julklappslista.

Pan Stranou skrev:Har nyss avslutat mina första intensivlektioner (10 st) och min lärare hävdar bestämt att jag endast är halvfärdig och behöver lika många lektioner till.

Vet du varför?

Inte på grund av hur du kör, utan hur mycket pengar han kan klämma ur dig.

Om du väljer att skita i de lektionerna han vill att du tar krävs det inte mer än ett kort samtal till sin polare på vägverket för att du ska få underkänt och därmed så gott som vara tvungen att ta fler lektioner (=ge honom mer pengar).

Därför avskyr jag allt som har med körskolor att göra: DE bestämmer hur mycket pengar du ska ge dem och du kommer inte undan.

Köra upp privat har de gjort så krångligt att man är nästintill tvungen att gå via en "körskola" (pengaskola)...

Eddie The Man skrev:Köra upp privat har de gjort så krångligt att man är nästintill tvungen att gå via en "körskola" (pengaskola)...

Har dom inte slängt upp ett förbud på det också? Att man måste plugga körskola nuförtiden? Eller skrotade dom det?

Minns att det var uppe på tapeten för ett tag sedan.

Hej!

Jag har funderat på att ta körkort. Jag har en teoribok hemma och läser då och då i den. När jag kan tillräckligt mycket ska jag gå kursen för att få köra privat. Efter ett tag när jag kan hantera bilen och de flesta situationer som kan uppträda i trafiken kommer jag att anmäla mig till körskolan, ta några lektioner plus halkkörning. Under tiden gör jag teorin på körskolan. Sedan skriver jag upp och kör upp.


Men det blir inte i morgon jag börjar köra privat, så vi får se ...

Hälsningar

Lilla Gumman

Micke S skrev:Här är en annan bil-händelse:
Jag och min flickvän var och handlade på en stormarknad. Efteråt skulle jag gå och hämta bilen långt bort på parkeringen, medan hon stod kvar vid entrén med alla matkassar.
Väl framme vid bilen så hoppar jag in och kör hem...
Någonstans halvvägs hem upptäcker jag att jag glömde min flickvän, oj!

Hehe känner igen de där faktiskt. Ja har en tendens att köra bil/moped/cykla till affären men många ggr har de slutat med att när ja kommer hem så får ja en chock å tar mobilen för att ringa polisen för att mitt dåvarande fordon inte står där de ska stå. Så står ja å funderar en stund på om nån kan ha stuligt de eller om ja kanske har kört nånstans å kanske glömt de där vilket har varigt fallet många ggr innan hehe. Glömde även hunden vid affären ett par ggr när ja hade den men hon skällde iafa när hon upptäckte att husse gick hemåt utan henne.

Inger skrev:Jag lärde mig köra till slut och kör nu rätt bra (om jag inte har nån alltför livlig och pratglad passagerare). Fick körkortet på första uppkörningen men det berodde nog uteslutande på att de två som körde upp före mig gjorde kardinaltabbar som jag lade på minnet och såg till att inte upprepa, typ att köra ut på en huvudväg utan att titta först. 90% tur med andra ord.

Jag vågade inte ens börja övningsköra förrän jag var 22 och det tog mig många månader för jag kan bara processa en sak i taget. Jag kan antingen köra eller lyssna på bilskoläraren. Han snackade så mycket att jag helt tappade koncentrationen på trafiken.

Det problemet har jag fortfarande; kör markant mycket sämre om jag har passagerare som jag konverserar med. Likaså om det är nån som har yvigt kroppspråk och viftar med armarna; då blir jag så distraherad att jag har svårt att koncentrera mig på körningen.

Att köra på ställen där jag inte varit förut är också förvirrande. Föredrar stan för den har jag liksom en inbyggd bild av i huvet så att jag alltid vet precis hur jag ska åka. Om jag inte har den bilden klar för mig så blir det genast strul.

Men annars tycker jag det är kul att köra. Dock så finns det nog de som aldrig riktigt blir vän med bilen. Eller så är det bara att man behöver lite mer tid innan man fått sin kropp att automatisera de nödvändiga momenten. För mig tog det som sagt mycket längre tid än övriga jag känner.

jo jag känner exakt som dig. för blir dte nog likadant när jag väl kör upp. hoppas verkligen jag får samma tur som dig...

man får inte stressa när man kör bil

lollochan skrev:man får inte stressa när man kör bil

Nej. Man ska inte vara stressad, glad, ledsen eller likgiltig när man kör bil, enligt Vägverket.

Någon som känner igen sig...?

var hos läkare idag (tid som jag bokade 13 sep). hon ska skriva intyg när hon får tid (hon sa hon kan behöva boka en timme till det och hon jobbar halvtid). det kan ta någon månad eller så. skickade iaf in ansökningen om körkortstillstånd idag (gjorde inte det den dagen då jag skrev att jag skulle göra det). så får jag se hur pappren ser ut när dom kommer tillbaka, och så får jag skicka in läkarintyget då.
fick också kopior på dessa papper från min läkare:





tålamod, tålamod och bit ihop.

catasa skrev:var hos läkare idag (tid som jag bokade 13 sep). hon ska skriva intyg när hon får tid (hon sa hon kan behöva boka en timme till det och hon jobbar halvtid). det kan ta någon månad eller så. skickade iaf in ansökningen om körkortstillstånd idag (gjorde inte det den dagen då jag skrev att jag skulle göra det). så får jag se hur pappren ser ut när dom kommer tillbaka, och så får jag skicka in läkarintyget då.
fick också kopior på dessa papper från min läkare:





tålamod, tålamod och bit ihop.

Är det ett problem att ta körkort för att man har pension?!? Stolleprov.

Hej!

Jag kommer troligen inte att ta körkort. Hade kanske klarat det om jag fått chansen. Men jag har blivit motarbetad av mina föräldrar ända sedan jag var i yngre tonåren, har aldrig fått övningsköra med dem eller fått tillåtelse att använda mina pengar till teori eller övningskörning på körskola. Mamma, pappa och mormor har målat upp scenarior där jag kommer att repa lacken på bilen bredvid när jag fickparperar eller krocka i en korsning och köra ihjäl någon alternativt dö själv.

När jag som 32-åring skaffade moped var mamma jätteorolig. Hon sa att alla mammor är oroliga när deras barn ger sig ut i trafiken.

Antagligen slutar det med att min kontaktpersons utvecklingsstörda dotter som håller på att övningsköra tar körkort om två år (hon är 16 nu) får köra omkring med mig överallt.

Men kanske kan jag ta körkort om jag inte ger upp. Jag har teoriboken hemma men tycker det är drygt att sitta och läsa när jag vet att chansen att jag verkligen klarar av att få körkort är liten. Chansen minskar ännu mer eftersom jag inte bara har Asperger syndrom utan även genomgår en ADHD-utredning. Hade jag inte fått dessa diagnoser hade jag inte behövt oroa mig för hindersprövningen eller vad det heter. Vet inte ens om det är lönt att söka, med dessa diagnoser. Vet inte om jag kommer igenom nålsögat.

Hälsningar

Lilla Gumman

Jag har vanligt Bkörkort, men hade tänkt att skaffa åtminstonde ett till, funderar på om det ens är möjligt nu eftersom läkarna måste "tillrågas" om jag får en diagnos, verkar det som.

Stämmer det eller finns det nån här som fått körkort med diagnos utan läkarintyg?

Vägverkets har i en författningssamling utfärdat föreskrifter om medicinska krav för innehav
av körkort. Enligt dessa krävs att en person med autismspektrumtillstånd som söker
körkortstillstånd uppvisar intyg från läkare (i första hand den läkare som varit ansvarig för
utredningen och eventuella uppföljningskontakter). Läkarens uppgift inför intygsskrivande är
att värdera om personen har en ”funktionsnedsättning som kan innebära en
trafiksäkerhetsrisk”??????????????? då detta enligt föreskrifterna utgör hinder för innehav av körkort. En
läkare har förstås svårt att uttala sig om hur en person uppträder i trafiken eller kommer att
vara som blivande bilförare. Men läkarens uppgift är att bedöma graden av
funktionsnedsättning i relation till vad som krävs i trafiken och värdera om den kan antas
innebära en tafiksäkerhetsrisk. Resultaten från psykologiska test kan ibland ge vägledning.
Sveriges neuropsykologer (http://www.neuropsykologi.org) har gett ut en skrift ”Kognitiva
bedömningar vid körkortsmedicinsk utredning” som ger mer information. För det absoluta
flertalet vuxna personer med AST innebär inte deras funktionsnedsättning en
trafiksäkerhetsrisk och de får körkortstillstånd efter prövning av länsstyrelsen.
De svårigheter som medför problem vid bilkörning hos ett fåtal personer med AST och som
kan iakttas kan vara följande.
Bristande simultankapacitet.
Tendens till låsningar i stressituationer med bristande snabbhet och flexibilitet.
Ett överdrivet detaljseende som hindrar överblick.
Det finns idag körskolor som utvecklat särskilda erfarenheter av körkortsundervisning för
personer med funktionshinder. Det är möjligt att få tillrättalagda förhållanden vid teoriprovet
om man t.ex. har läs- och skivsvårigheter.

http://www.socialstyrelsen.se/NR/rdonlyres/D123307D-A6AA-4CF6-922E-EC485D220086/0/VagledningsdokumentASTslutversion.pdf
Kurs till neuropsykologer, för körkortsbedömning:
http://www.ihpu.se/?p=215&c=267
Är det en ny lag det här, eller har det alltid varit så? Jag vet iallafall en som har blivit av med C kortet men då i samband med förnyelse av kortet o trodde ej det berodde på A.S diagnosen i sig.
Kanske man måste muta läkaren, då jag är rätt säker på att denne ej kommer tycka att jag ska köra något fordon överhuvud taget.

De svårigheter som medför problem vid bilkörning hos ett fåtal personer med AST och som
kan iakttas kan vara följande:
#1: Bristande simultankapacitet.
#2: Tendens till låsningar i stressituationer med bristande snabbhet och flexibilitet.
#3: Ett överdrivet detaljseende som hindrar överblick.

/me innehar beteende i alla ovanstående, värst är väl trean om jag förstår det rätt?
Det är den som jag har mest problem i stadstrafik med. ( kanske finns dispans för motorvägskörning? )