Väldigt många här inne är ju deprimerade. Vi försöker trösta varandra så gott det går. Själv fann jag lite tröst i den här beskrivningen:

http://www.qilinpsykologkonsult.com/utbrand.html

Varför? Jo, den beskriver så ömsint, vackert, våldsamt, verbalt begåvat, måleriskt, detaljerat, exakt, avskalat rått - hur en äkta, klinisk, depression ser ut.

Man känner det faktiskt som om man vore förstådd för ovanlighetens skull.

Sedan blir texten neutralt medicinsk med präktiga redogörelser för hur hjärnan fungerar, eller inte. Fast, jodå, den fungerar ända in i slutet av depressionen, fast då på reptilnivån: väldigt förenklat. I mitt fall just nu: Om någon är otrevlig mot mig så väger jag inte alls in några empatiska skäl till varför personen är så elak, vilket min cortex-hjärna brukar göra, utan det autonoma nervsystemet slår till omedelbart: Hot = Slåss, skrik eller spring därifrån. (Ej socialt acceptabelt beteende)

En fråga till er som läser detta: Vet ni om någon någonsin forskat på vilka ämnen som skulle kunna hjälpa just aspergerhjärnan i balans?

Den generella lösningen - att höja serotoninet - är kanske inte alltid lösningen i en autistisk hjärna med annorlunda nervbanor och avvikelser på en mängd olika nivåer; balans av neurosubstanser, neruopeptider och hormoner, hastighet i överföringen mellan synapserna, annorlunda nivåer av adrenalin och cortisol.

Det framgår av hemsidan att det är i det limbiska systemet som aggressionerna regleras, automatiskt - OCH VAD ska då lilla deprimerade JAG göra? Har jag någon reell chans mot min hjärna?

(Senast misslyckade medicinering: Lyrica. Wow! Vilka raseriutbrott! I´m impressed! My x-fiends are not!)

Hej Debbido!

Några länkar till hemsidor jag httade när jag sökte på "oxytocin" och på "oxytocinforskning":

Det finns ett "lugn och ro-hormon" som kallas oxytocin som Kerstin Uvnäs-Moberg har forskat på:
http://yle.fi/solarplexus/arkiv.php?avsnitt=Ber%F6ring

Pedrag Petrovic:
http://www.dn.se/nyheter/vetenskap/horm ... i-1.637771

Olika forskare:
http://www.forskning.se/pressmeddelande ... 00731.html

Hoppas du hittar något "matnyttigt"?

/geocache

geocache skrev:Hej Debbido!

Några länkar till hemsidor jag httade när jag sökte på "oxytocin" och på "oxytocinforskning":

Det finns ett "lugn och ro-hormon" som kallas oxytocin som Kerstin Uvnäs-Moberg har forskat på:
http://yle.fi/solarplexus/arkiv.php?avsnitt=Ber%F6ring

Hej geoache!

Tack för länkarna! Jättebra tips! Misstänkte väl det - att man har försummat neuropeptiderna medan man stirrat sig blind på serotonin och noradrenalin. Ditt tips är ju också superintressant eftersom det uttryckligen står att oxytocin kan vara särskilt lämpligt för autister.

Så, då återstår den stora frågan? HUR kommer jag då åt dessa neuropeptider? Ska jag bryta mig in på ett lab i Lund? Ska jag bombhota Habiliteringen om de fortsätter vägra att köpa in en massagebänk? Finns det oxytocinpiller? Nej, var väl svaret? Bara spray? Men HUR kommer jag då åt sprayen?

MAYDAY MAYDAY!!!

Att köpa privat massage à 400 kr/gång, typ - omöjligt! Jag är fattig. Har legat på som en envis, aggressiv iller och krävt massage av landstinget i 100 år. Svaret har varit NEJ! Jag har sagt: Ja, men det är ju bevisat att det funkar! Och om jag får krampanfall och blir galen av förhöjt serotonin eller noradrenalin då kan ni väl ge mig någon som jag VET funkar: kroppskontakt, massage!

Såg en transportabel men avancerad massagebänk i en annons, för 2 500 kr. Är mitt liv inte värt det? Nej, säger regionen. Ska jag köpa en själv och bära den till habiliteringen då och då? Där finns en underbar sjukgymnast som har erbjudit mig masage, men det har inte funkat då hennes "bänk" var 3 ggr 3 meter. Jag måste ligga på en riktig bänk, med hål för huvudet (söndervärkt nacke) och med sidoklaffar så att axlarna kan sänkas ned då de är trasiga. Alternativet - att ligga på armarna ger en enorm anspänning. Fast, på habiliteringen är jag ju bara autistisk och inte längre reumatiker.

Det är så svensk sjukvård fungerar. Man har alltid EN sjukdom hos varje specialist och därmed misslyckas vården totalt. För en värkmänniska med ångest är ju massage den ultimata lösningen. En gång/vecka skulle lyfta mig rejält!

Vilken instans skulle jag kunna tänkas skriva till om jag vill kämpa mig ända till döds för rätten till massage?
En total återupplivning på IVA kostar förmodligen 100 000 eller mer. Jag tippar att massagen blir billigare.

L-tyrosin som höjer dopaminnivåerna, kan det vara något?

Sånt här är spännande Här är radioprogram om hormoner: http://www.sr.se/sida/artikel.aspx?Prog ... el=1101632

Ska försöka höra nån gång.

Jag tycker Zyprexa hjälper mig, men den hjälper bara mot aggressioner och tvångstankar, inte depressioner. Jag äter Sertralin mot det. Fast jag har en lindrig depression trots medicinering.

Jag har läst att sötsaker skall hjälpa mot om man har ångest. Det var också något jag fick veta när jag gick på KBT för min panik ångest.

Det förklarar ju varför jag tröstäter när jag har ångest. Och varför jag får ett sådant sötsug.

Sedan har jag hört att banan skall vara bra om man är depprimerad och det kan jag väl säga att det hjälper lite på mig. Skall vara något ämne i det som är bra...

Sedan kan jag säga också att jag hört att benjamin fikusar skall vara dåligt att ha hemma då det utsöndrar något som gör att man kan bli depprimerad.
Vet ej om det stämmer då alla sådana redan är kastade här hemma då vi köpte Chinchilla.

Lite Off Topic kanske men iaf

Tecco skrev:Sedan har jag hört att banan skall vara bra om man är depprimerad och det kan jag väl säga att det hjälper lite på mig. Skall vara något ämne i det som är bra...

Det är nog tryptofan. Ska finnas mest i mer mogna bananer.

Finns även i pumpafrön.

Hej!

Tack för alla tips! Är inte ofta här nu pga depression. Kan inte sitta ensam hemma. Söker mig ut till mänsklig kontakt. Det hjälper. Går på tolvstegsgrupp, som ju finns för diverse problem. Det hjälper mig jättemycket. Går även på meditation. Det hjälper mig mest av allt!

Lyrican han jag slängt då den gjorde mig helt sjuk, panikångest, förlorat minne och utraderad impulskontroll. Han nu testat alla piller utom tung neuroleptika, men det går inte pga viktuppgången. Zyprexan tillverkar ju fettceller automatiskt, utan att man behöver äta, så då blir det rullstol eftersom jag är söndervärkt.

Har använt alkohol för att mildra ångesten, men det är slut med det nu. Istället står jag ut med panikångest tills jag går sönder och börjar gråta. Gråter väldigt mycket. Då händer något. Stressen minskar radikalt. Jag hör sånger igen och skriver ned dem; sjunger, ber, gråter och mediterar.

"If I cry och strive to seek the light
that hides somewhere within my soul
will You make me whole?"

Genom att göra det man älskar, kreativa grejer, höjer man dopaminnivån. Finns det piller som höjer den, utan att man behöver anstränga sig? Det finns folk som gillar mina sånger så det kanske är bättre än piller för mig?

LILITH_ skrev:L-tyrosin som höjer dopaminnivåerna, kan det vara något?

Jamen, det verkar ju lösa många problem! VC vill inte ge mig Levaxin trots att jag har extremt låg ämnesomsättning, kalla händer och fötter, hormonbrist, trötthet etc. Men L-tyrosin kanske kan duga? Och höjd dopaminhalt borde väl ge välmående? Ska minsann testa!

TACK!

Debbido skrev:

LILITH_ skrev:L-tyrosin som höjer dopaminnivåerna, kan det vara något?

Jamen, det verkar ju lösa många problem! VC vill inte ge mig Levaxin trots att jag har extremt låg ämnesomsättning, kalla händer och fötter, hormonbrist, trötthet etc. Men L-tyrosin kanske kan duga? Och höjd dopaminhalt borde väl ge välmående? Ska minsann testa!

TACK!

Hoppas att det funkar för dig!

Själv har jag ätit L-Tyrosin i några veckor nu och märker att det börjar ljusna litegrann. Har varit totalt utmattad och läskigt deprimerad någon månad nu (efter att ha slutat med Lyrica) och blev ordinerad Efexor för utbrändhetssymptom. Men den medicinen är så pass stark så jag bestämde mig att prova L-Tyrosin först och ja, det värsta har börjat släppa, helt klart.
Även om jag har lång väg kvar till mitt normaltillstånd.

Tänkte på en sak bara i samband med L-Tyrosin och höjda dopaminnivåer, nämligen att det finns en liten risk för att utveckla hypomani.

LILITH_ skrev:

Debbido skrev:

LILITH_ skrev:L-tyrosin som höjer dopaminnivåerna, kan det vara något?

Jamen, det verkar ju lösa många problem! VC vill inte ge mig Levaxin trots att jag har extremt låg ämnesomsättning, kalla händer och fötter, hormonbrist, trötthet etc. Men L-tyrosin kanske kan duga? Och höjd dopaminhalt borde väl ge välmående? Ska minsann testa!

Hoppas att det funkar för dig!

Själv har jag ätit L-Tyrosin i några veckor nu och märker att det börjar ljusna litegrann. Har varit totalt utmattad och läskigt deprimerad någon månad nu (efter att ha slutat med Lyrica) och blev ordinerad Efexor för utbrändhetssymptom. Men den medicinen är så pass stark så jag bestämde mig att prova L-Tyrosin först och ja, det värsta har börjat släppa, helt klart.
Även om jag har lång väg kvar till mitt normaltillstånd.

Tänkte på en sak bara i samband med L-Tyrosin och höjda dopaminnivåer, nämligen att det finns en liten risk för att utveckla hypomani.

Jasså, du blev också nockad av Lyrica? Att den hämmar aktiviteten i hjärnans nervceller och samtliga signalsubstanser låter som det perfekta receptet på utbrändhet? VAD ska man sen ha sin hjärna till?

Jag gillar vin och det förhöjer ju dopaminet, men vill nu leva avhållsamt och höja domaminet på ett snällare sätt. Hypoman - tja, det är jag hur som helst, det är JAG. Det upphör endast om man slår en klubba i huvudet på mig! Och Efexor...suck...minns en ADHD-Aspergare som plötsligt blev alldeles tyst och passiv, mao bytte personlighet. Inte bra! Lite liv ska det allt va i oss, även om vi råkar vara svenskar!

<a href="http://www.sweetim.com/s.asp?im=gen&lpver=3&ref=11" target="_blank"><img src="http://cdn.content.sweetim.com/sim/cpie/emoticons/0002014B.gif" border="0" title="Click to get more."></a>

Debbido skrev:Hej!

Tack för alla tips! Är inte ofta här nu pga depression. Kan inte sitta ensam hemma. Söker mig ut till mänsklig kontakt. Det hjälper. Går på tolvstegsgrupp, som ju finns för diverse problem. Det hjälper mig jättemycket. Går även på meditation. Det hjälper mig mest av allt!

Lyrican han jag slängt då den gjorde mig helt sjuk, panikångest, förlorat minne och utraderad impulskontroll. Han nu testat alla piller utom tung neuroleptika, men det går inte pga viktuppgången. Zyprexan tillverkar ju fettceller automatiskt, utan att man behöver äta, så då blir det rullstol eftersom jag är söndervärkt.

Har använt alkohol för att mildra ångesten, men det är slut med det nu. Istället står jag ut med panikångest tills jag går sönder och börjar gråta. Gråter väldigt mycket. Då händer något. Stressen minskar radikalt. Jag hör sånger igen och skriver ned dem; sjunger, ber, gråter och mediterar.

"If I cry och strive to seek the light
that hides somewhere within my soul
will You make me whole?"

Genom att göra det man älskar, kreativa grejer, höjer man dopaminnivån. Finns det piller som höjer den, utan att man behöver anstränga sig? Det finns folk som gillar mina sånger så det kanske är bättre än piller för mig?

Lyrican gjorde mig hög. Jag var helt borta. Bara skrattade och kunde inte koncentrera mig. Hög ångest, mardrömmar och dåligt minne.

Mamma sa att jag måste byta.

Zyprexa gav mig biverkningar ingen effekt mot depprissionen.

I dag är jag bättre. Faktiskt glad...

Det är mina hundar som gör det.
Ett liv utan hund är för mig i dag helt omöjligt. Jag är beroende av dem för att må bra. Så är det bara!

Tecco skrev:[Lyrican gjorde mig hög. Jag var helt borta. Bara skrattade och kunde inte koncentrera mig. Hög ångest, mardrömmar och dåligt minne.

Mamma sa att jag måste byta.

Zyprexa gav mig biverkningar ingen effekt mot depprissionen.

I dag är jag bättre. Faktiskt glad...

Det är mina hundar som gör det.
Ett liv utan hund är för mig i dag helt omöjligt. Jag är beroende av dem för att må bra. Så är det bara!

Då hade vi vissa gemensamma biverkningar. Skönt att det är över nu, fast vissa förhoppningar grusades ju...

Att umgås med djur eller människor är det bästa, bättre än piller! Jag orkar desssvärre inte gå ut med hundar. Nåväl, jag klappade och pratade med en tibetansk liten knähund igår. Åhhh, så härlig den var!

Vilket fint beroende - hundberoende!
[img]http://www.postimage.org/templates/images/smiley/animals/11.gif[/img]

Ja det finns ju mycket forskning som säger att djur är bra för hälsan.

Nu behöver man ju iten ha just hund finns ju lättare husdjur.

Men hunden är extremt klok och kelig så den är som en kompis och psykolog i ett hahahaha

Har haft kaniner som gått på kattlåda i öppen bur. Tro det eller ej. Smarta och fattade direkt när man sa "nej" - gjorde inte så igen efter det. Som små vovvar eller katter. Behövde definitivt inte KBT

Tänk om jag kunde ha en hund som andra rastade åt mig!
Läste i reumatikertidningen om en flicka med väldresserad hund. Föräldrarna rastade den. Flickan fick all möjlig assistens av hunden, som jag tror förstod svenska bättre än en invandrarläkare på vårdcentralen.

"Hämta pennan!" Jodå, sånt klarade hunden. Men "hämta laptopen" hade den säkert inte klarat - för tung!

Kan du inte få assistans-vovve?

Det har ju en del fibromyalgi-personer, är det bara kvinnor som har det förresten?

Jag skulle också väldigt gärna vilja veta vad som kan balansera en aspergerhjärna.
Det jag vet är att jag blir mindre impulsiv om jag undviker att äta socker i alla former (sirap, socker, honung, sötningsmedel). Får utbrott om jag äter socker.

Äter regelbundet och tar b-vitaminer.
Har inte provat medicin, men många örter och vitamin-preparat.
Men det har funkat bäst i början, sen har jag inte känt samma effekt.

Jag vet en bok som heter" Ät dig glad". Den tar upp de olika brister i signalsubstanser och vad som kan hjälpa en, både mediciner och vanlig mat och örter.

Den är ganska ingående och samtidigt förklaras saker enkelt, så man förstår. Kan ju vara en början och så kan man fördjupa sig i det som man känner stämmer på en själv.

Har inte orkat läsa hela, men den är den bästa hittills om signalsubstanser.

Ett tips.

Det är deprimerande att tro att man har fel på hjärnan.

Debbido skrev:
Jasså, du blev också nockad av Lyrica? Att den hämmar aktiviteten i hjärnans nervceller och samtliga signalsubstanser låter som det perfekta receptet på utbrändhet? VAD ska man sen ha sin hjärna till?

Jag gillar vin och det förhöjer ju dopaminet, men vill nu leva avhållsamt och höja domaminet på ett snällare sätt. Hypoman - tja, det är jag hur som helst, det är JAG. Det upphör endast om man slår en klubba i huvudet på mig! Och Efexor...suck...minns en ADHD-Aspergare som plötsligt blev alldeles tyst och passiv, mao bytte personlighet. Inte bra! Lite liv ska det allt va i oss, även om vi råkar vara svenskar!

<a href="http://www.sweetim.com/s.asp?im=gen&lpver=3&ref=11" target="_blank"><img src="http://cdn.content.sweetim.com/sim/cpie/emoticons/0002014B.gif" border="0" title="Click to get more."></a>

Måste inflika här, med facit i hand, att L-tyrosine visserligen hjälpte till en början men sedan, antagligen pga. för höga doser, blev det ett bakslag.
Blev trög, helt utmattad och tappade bort ord mm. Korkad helt enkelt, mitt i min npf-utredning dessutom.
Men ja, vad gör man.

Tydligen kan för höga doser alltså resultera i dopaminunderskott paradoxalt nog, var det någon som luskade ut åt mig.

Eller så fick jag en extra svår utmattningsskov mitt i alltihopa. Utan något samband med L-tyrosinet. Svårt att veta vad som beror på vad.
Har du hunnit testa än, Debbido?

Det där med Lyrica är knepigt. Efter att ha läst i din andra tråd om den medicinen så kopplade jag samman mina ökade aggressionsutbrott med Lyrican. Korkad blev man av den också.

Står och velar mellan att ta ut Efexor eller fortsätta tro på kroppens egen förmåga att läka ut sig. Men det tar ju sådan jäkla tid att bli bättre!
Jag har inte tid med det här.

vallesmamma skrev:Jag tycker Zyprexa hjälper mig, men den hjälper bara mot aggressioner och tvångstankar, inte depressioner. Jag äter Sertralin mot det. Fast jag har en lindrig depression trots medicinering.

Zyprexa har antidepressiv verkan och används vid svårbehandlade fall av depressioner.

Charley? skrev:

vallesmamma skrev:Jag tycker Zyprexa hjälper mig, men den hjälper bara mot aggressioner och tvångstankar, inte depressioner. Jag äter Sertralin mot det. Fast jag har en lindrig depression trots medicinering.

Zyprexa har antidepressiv verkan och används vid svårbehandlade fall av depressioner.

Jag är ett av de svårbehandlade fallen. Stämningsutjämnande medicin används ibland på det sätt som Charley? skriver. Jag äter t.ex. ett litiumpreparat för att "höja golvet" i min depression, men den ger inte den stämningsdämpande effekten ("kapar topparna") som bipolära patienter vill eftersträvar.