nassepuh skrev:Weasley & Moggy:

Allt det här låter jättehäftigt, men kan ni inte omvända oss troende som inte förstår?

Omvända.... det vet jag inte om jag kan göra. Men jag kan försöka förklara det lite kort. Det kommer länkar lite längre ner, för den som är intresserad.

Det finns, räknar man med, fyra olika krafter i naturen. Stark kärnkraft som håller samman kvarkar som bildar protoner och neutroner. Svag kärnkraft som håller samman protoner och neutroner till atomkärnor. Elektromagnetism som håller samman atomkärnor och elektroner, samt bildar elektricitet om man joxar lite med spänningar etc... Och så finns det gravitationen. De tre förstnämnda har man lyckats förena "under ett paraply". Men gravitationen undgår de flesta försök till förening. Det som gäckat forskarna är att gravitationen är så oerhört svag - för att den kraften ska märkas måste det till oerhört stora objekt, medan de andra krafterna är sådana att de fungerar lika bra på stora som små objekt. (Här kan man diskutera lite om bärare av krafter och deras storlek men det tänker jag inte gå in på.)

En dag satt det en tjomme och lekte med lite gamla ekvationer, då det helt plötsligt gick upp för honom att de kunde beskriva de krafter vi förnimmer. Einsteins relativitetsteori fanns också i ekvationerna (samt en hel massa mer, partiklar som -måste- ha överljushastighet etc). Det har också varit en stötesten för forskarna. VARFÖR har naturkonstanterna (tex elektronens laddning) de värden de har? VARFÖR är neutronen liiiite tyngre än den borde vara? VARFÖR finns det just tre "familjer" av elementarpartiklar? Och så det eviga; HUR I HELVETE hänger gravitationen ihop med allt det där? Och VARFÖR är den så fjuttig i jämförelse med de andra krafterna?

Nu måste ju sägas att det är tur att gravitationen är så svag, annars skulle det nog ha blivit mycket svårare att utveckla liv.

Hursomhelst så började ekvationerna undersökas närmare och visade sej ha ett myller av olika lösningar. Fem grenar av lösningar uppdagades, och det visade sej efter ett tag att de kom i "par" där den ena var en sorts spegelbild, eller inversion, av sin partner. Den femte grenen räknas som lite egen, om jag inte minns fel.

Detta var ju lite pinsamt, man ville ju ha EN förklaring till Alltet, Livet och Sanningen. Det var då man tog intryck av de som forskade i kvantgravitation, och som hade kommit fram till att det skulle behövas 11D för att förena gravitationen med de övriga krafterna. Mycket riktigt. Utvidgade man strängteorin från 10D till 11D så visade det sej att allt egentligen bara var samma sak. De fem grenarna var egentligen en sammanhållen teori, inte fem stycken olika.

Vad M-teorin (som strängteorin kallas när man talar om den i 11D) kan ge svar på är exempelvis:
Big Bang - Den vanliga fysiken kan bara undersöka vad som hänt efter smällen. Den kan inte säga något om vad som utlöste den eller hur den uppstod eller varför den uppstod eller hur den kan ha sett ut. Men i M-teorin består universum av s.k. braner. Vårt universum har, i den här teorin, ett "kompisuniversum" som det sitter ihop med genom tvärsnittet av kompisuniversat. Just nu befinner sej dessa två universum på väg ifrån varann, men Big Bang var när de krockade, ungefär som när man spänner en gummisnodd och sedan släpper den igen.
Mörk materia - Många beräkningar har visat att universum beter sej som om det funnes mycket större mängder materia än det som kan beräknas utifrån de kända förekomsterna av stjärnor och galaxer. M-teorin kan behändigt förklara detta genom att den "mörka" materien helt enkelt är materia i tvärsnittet av våra braner. Vi kan inte se den eftersom den finns i själva branet, men vi märker den eftersom våra mätningar inte stämmer.
Förekomsten av materia - Den klassiska fysikens beskrivning av Big Bang innehåller en stor miss. Vid en "smäll" av det slaget borde det egentligen bildas lika mängder materia som antimateria. Dessa borde ta ut varandra och rymden borde vara tom. Istället finns det massor av materia. Denna diskrepans kan inte klassisk fysik förklara. I M-teorin är det så enkelt att branernas kollision gjorde att våra två kompisuniversa blandades en kort stund och fördelningen av materia avgjordes där.
Gravitationskraftens svaghet - Även här spelar vårt kompisuniversum in. Anledningen till att gravitationen är så svag beror enligt M-teorin på att vårt universum egentligen bara känner av gravitationen från vårt kompisuniversum. Detta är också anledningen till att vi inte kan se den mörka materien. Eftersom vårt kompisuniversum fick den mesta gravitationskraften, blev det kraftigt krökt och därför väldigt litet och svårt att se.

M-teorin kan också ge svar på frågor om fysiken i svarta hål samt naturkonstanternas värden, men jag ska inte tråka ut mina läsare i onödan.

För den som vill läsa mer finns det information i mängder på nätet.

http://www.sukidog.com/jpierre/strings/tutor.htm
http://superstringtheory.com/blackh/index.html
http://superstringtheory.com/basics/index.html

Wikipedia är dock bäst!

http://en.wikipedia.org/wiki/M-theory

weasley skrev:

nassepuh skrev:Weasley & Moggy:

Allt det här låter jättehäftigt, men kan ni inte omvända oss troende som inte förstår?

Omvända.... det vet jag inte om jag kan göra. Men jag kan försöka förklara det lite kort. Det kommer länkar lite längre ner, för den som är intresserad.

Det finns, räknar man med, fyra olika krafter i naturen. Stark kärnkraft som håller samman kvarkar som bildar protoner och neutroner. Svag kärnkraft som håller samman protoner och neutroner till atomkärnor. Elektromagnetism som håller samman atomkärnor och elektroner, samt bildar elektricitet om man joxar lite med spänningar etc... Och så finns det gravitationen. De tre förstnämnda har man lyckats förena "under ett paraply". Men gravitationen undgår de flesta försök till förening. Det som gäckat forskarna är att gravitationen är så oerhört svag - för att den kraften ska märkas måste det till oerhört stora objekt, medan de andra krafterna är sådana att de fungerar lika bra på stora som små objekt. (Här kan man diskutera lite om bärare av krafter och deras storlek men det tänker jag inte gå in på.)

En dag satt det en tjomme och lekte med lite gamla ekvationer, då det helt plötsligt gick upp för honom att de kunde beskriva de krafter vi förnimmer. Einsteins relativitetsteori fanns också i ekvationerna (samt en hel massa mer, partiklar som -måste- ha överljushastighet etc). Det har också varit en stötesten för forskarna. VARFÖR har naturkonstanterna (tex elektronens laddning) de värden de har? VARFÖR är neutronen liiiite tyngre än den borde vara? VARFÖR finns det just tre "familjer" av elementarpartiklar? Och så det eviga; HUR I HELVETE hänger gravitationen ihop med allt det där? Och VARFÖR är den så fjuttig i jämförelse med de andra krafterna?

Nu måste ju sägas att det är tur att gravitationen är så svag, annars skulle det nog ha blivit mycket svårare att utveckla liv.

Hursomhelst så började ekvationerna undersökas närmare och visade sej ha ett myller av olika lösningar. Fem grenar av lösningar uppdagades, och det visade sej efter ett tag att de kom i "par" där den ena var en sorts spegelbild, eller inversion, av sin partner. Den femte grenen räknas som lite egen, om jag inte minns fel.

Detta var ju lite pinsamt, man ville ju ha EN förklaring till Alltet, Livet och Sanningen. Det var då man tog intryck av de som forskade i kvantgravitation, och som hade kommit fram till att det skulle behövas 11D för att förena gravitationen med de övriga krafterna. Mycket riktigt. Utvidgade man strängteorin från 10D till 11D så visade det sej att allt egentligen bara var samma sak. De fem grenarna var egentligen en sammanhållen teori, inte fem stycken olika.

Vad M-teorin (som strängteorin kallas när man talar om den i 11D) kan ge svar på är exempelvis:
Big Bang - Den vanliga fysiken kan bara undersöka vad som hänt efter smällen. Den kan inte säga något om vad som utlöste den eller hur den uppstod eller varför den uppstod eller hur den kan ha sett ut. Men i M-teorin består universum av s.k. braner. Vårt universum har, i den här teorin, ett "kompisuniversum" som det sitter ihop med genom tvärsnittet av kompisuniversat. Just nu befinner sej dessa två universum på väg ifrån varann, men Big Bang var när de krockade, ungefär som när man spänner en gummisnodd och sedan släpper den igen.
Mörk materia - Många beräkningar har visat att universum beter sej som om det funnes mycket större mängder materia än det som kan beräknas utifrån de kända förekomsterna av stjärnor och galaxer. M-teorin kan behändigt förklara detta genom att den "mörka" materien helt enkelt är materia i tvärsnittet av våra braner. Vi kan inte se den eftersom den finns i själva branet, men vi märker den eftersom våra mätningar inte stämmer.
Förekomsten av materia - Den klassiska fysikens beskrivning av Big Bang innehåller en stor miss. Vid en "smäll" av det slaget borde det egentligen bildas lika mängder materia som antimateria. Dessa borde ta ut varandra och rymden borde vara tom. Istället finns det massor av materia. Denna diskrepans kan inte klassisk fysik förklara. I M-teorin är det så enkelt att branernas kollision gjorde att våra två kompisuniversa blandades en kort stund och fördelningen av materia avgjordes där.
Gravitationskraftens svaghet - Även här spelar vårt kompisuniversum in. Anledningen till att gravitationen är så svag beror enligt M-teorin på att vårt universum egentligen bara känner av gravitationen från vårt kompisuniversum. Detta är också anledningen till att vi inte kan se den mörka materien. Eftersom vårt kompisuniversum fick den mesta gravitationskraften, blev det kraftigt krökt och därför väldigt litet och svårt att se.

Ahhh...

Ja, det där tror jag att jag sett i den där dokumetären med Brian Greene (jag minns gummisnodden också! Wohoo!).

Grymt skönt att få det uppspaltat sådär överskådligt och begripligt. Tack Weasley!

M-teorin kan också ge svar på frågor om fysiken i svarta hål samt naturkonstanternas värden, men jag ska inte tråka ut mina läsare i onödan.

Jo, tråka ut oss, snälla. Du har ju velat tala om det här i månader ju, så kör på.


Några frågor (vi börjar så smått och arbetar oss framåt om det är okej?):

- De här "branen", vad däringa är de för någe och hur räknade forskarna fram dom?

- Alla dessa strängteorier (wikipedia rules!) TI, TIIA o.s.v... vad är det för skillnad mellan dem och exakt hur kopplade den här *kollar* Witten ihop dom? Jag läser: att om vi börjar med strängteori typ IIA och ökar kopplingskonstanten från ett värde mycket mindre än I till ett värde mycket större än I... har den fysiken vi fortfarande kan analysera (väsentligen den för BPS-tillståndet) en lågenergiapproximation som är elvadimensionell supergravitation. Så långt allt bra (?)... men vad betyder det i praktiken?

- Vilka konkreta resultat kopplade till vårt fysiska uni har man kunnat forska fram genom strängteorierna? Är det en metodisk analys eller en slags kvasi-analys som fyller i ett kunskapshål... typ... vi trillar inte av jorden - den måste vara platt (chansar bara hejvilt)? I vilken ände har man börjat där liksom?

- Den här gummisnodden mellan universumena *kollar wiki* graviton (?)... hur vet man att den "finns" (teknisk term?)?

- I min bok av den här Hawkins (bokrea, 50 kr... har inte hunnit kolla igenom den riktigt än, men det är fina bilder) så står det något om... ummm... att vi lever i en branvärld eller ett 4-bran... och att all materia och krafter som inte inbegriper tyngdkraft skulle uppföra sig som i fyra dimensioner och att... ummm... speciellt den elektriska kraften mellan atomens kärna och de elektroner som kretsar runt den avta med avståndet i rätt takt för att atomerna ska bli stabila på så sätt att elektronerna inte faller in i kärnan.... yadayadayada... men att om tyngdkraften skulle genomsyra hela mängden av rumtid skulle den spridas ut i de extra dimensionerna och avta snabbare med avståndet än i fyra dimensioner... så... Innebär detta att Einstein hade fel eller att jag kommer implodera om vi blir strängigare? Jag fattar liksom av bilden att det skjuter ut en massa grejer från "branet", men vad betyder det för Idol t.ex.? Tappar programmet tyngd ju längre serien fortgår (nu tramsar jag lite)?

Och vad innebär det att ett bran nära vårt bran fixar allt detta genom att det ena branet "sätter stopp" för den spridningen? Är det alltså ett bevis för att det finns flera dimensioner som kommer ur strängteorin är sann + "Einstein kan inte ha fel", eller vad? Hur funkar det?

- Och varför är det så många bilder i den här Greenes bok typ... två extra hoprullade bilringsdimensioner och... två extra sfäriska dimensioner... Hur många dimensioner finns det och hur ser dom ut? Och vad fan är linjeland och trädgårdslangsuniversum? Jag begriper ingenting...

De nio rumsdimensionera är också lite sisådär. Jag fattar att de är hoprullade... men varför?


Tacksam för all hjälp.

Definitivt religion. 11 dimensioner, kompisuniversum och en häftig skapelseberättelse (Big Bang). Det enda som egentligen saknas för att det ska bli typisk religion är en allsmäktig gud som skapat alltsammans och som framförallt skapat människan till sin avbild

Frågor som modellen inte kan förklara:

1. Flykthastigheten ifrån "Big Bang" är miljoner, mijlarder gånger högre än ljusets hastighet. Det sägs ju att inget kan komma ut ifrån ett svart hål för att flykthastigheten är större än ljusets, men detta problem är som sagt mångdubbelt större för Big Bang. Jag antar att profeterna uppfunnit något som löser detta dilemma, men ändå-

2. Man kan inte postulera "överljushastigheter" i sin modell när man samtdigt använder Einstens relativitetsteori. Inkonsistent.

För mig verkar det som man "lappar och lagar" olika inkonsistenser genom att införa nya dimensioner

rdos skrev:1. Flykthastigheten ifrån "Big Bang" är miljoner, mijlarder gånger högre än ljusets hastighet. Det sägs ju att inget kan komma ut ifrån ett svart hål för att flykthastigheten är större än ljusets, men detta problem är som sagt mångdubbelt större för Big Bang. Jag antar att profeterna uppfunnit något som löser detta dilemma, men ändå-

Säger de inte att rummet expanderade? Inget behövde röra sig.

Vad är det, enligt din mening, vi ser, femton miljarder ljusår bort?

nassepuh skrev:

weasley skrev:M-teorin kan också ge svar på frågor om fysiken i svarta hål samt naturkonstanternas värden, men jag ska inte tråka ut mina läsare i onödan.

Jo, tråka ut oss, snälla. Du har ju velat tala om det här i månader ju, så kör på.

Hihi! Jag kan dra det lite snabbt.

Svarta hål är ju något som Einstein förutspådde, och som senare visade sej existera. Det går inte att observera svarta hål direkt, men indirekt kan man påvisa dem via mätningar av deras omgivning. Problemet är att Einstein visserligen förutspådde förekomsten av svarta hål, men fysikens vanliga lagar gäller inte, eller är väldigt suddiga, runt och i svarta hål. Det finns liksom ingen tillfredsställande förklaring på hur ett svart hål egentligen ser ut, vad som händer med det som trillar in i det och om det är en reversibel process. Via strängteorin förklarades svarta hål såsom varande uppspända av högenergetiska strängar. Strängarna är ju väldigt små, och när man då drar i dem uppstår det stora spänningar. Dessa spänningar kan förklara vad som händer i svarta hål; ja faktiskt är strängteorin så lyckosam att den förutspår diametern för den sk händelsehorisonten till just den diameter som klassisk fysik beräknat den till. Att förklara hur spänningarna fungerar är alldeles för omfattande för att jag ska göra det här.

http://en.wikipedia.org/wiki/Black_hole

Elementarpartiklarnas laddningar, vikter/energier etc kan också förklaras via strängar. Här är anledningen till att man måste arbeta i fler dimensioner än de vi ser runt oss dagligen. En atomkärna är ju pytteliten. En elektron är många hundra ggr mindre än kärnan. Alltså måste det som bygger upp dessa partikelvågor vara ännu mindre. För att "få plats" med ännu mindre saker i vår värld var man tvungen att ge sej ut i fler dimensioner, eftersom beräkningarna annars havererade och slutade med att vi egentligen borde upphört existera samtidigt som Big Bang. Det man upptäckte i dessa dimensioner var de sk strängarna. De kan vibrera i lite olika frekvenser, och beroende på hur de vibrerar så skapar de de olika kvarkar och elektroner som bygger upp materien.

http://en.wikipedia.org/wiki/String_theory

nassepuh skrev:- De här "branen", vad däringa är de för någe och hur räknade forskarna fram dom?

Om du har en punkt (.) och drar i den så får du en linje (____). Har du en linje och drar i den så får du en yta. Drar du i ytan får du en volym. Branet är en sorts yta. Istället för att räkna på partikelvågor som punkter och linjer, räknar man med ytor och volymer i strängteorin. Ibland är det nödvändigt att ge sej ut i massor av dimensioner för att saker ska stämma.

nassepuh skrev:- Alla dessa strängteorier (wikipedia rules!) TI, TIIA o.s.v... vad är det för skillnad mellan dem och exakt hur kopplade den här *kollar* Witten ihop dom? Jag läser: att om vi börjar med strängteori typ IIA och ökar kopplingskonstanten från ett värde mycket mindre än I till ett värde mycket större än I... har den fysiken vi fortfarande kan analysera (väsentligen den för BPS-tillståndet) en lågenergiapproximation som är elvadimensionell supergravitation. Så långt allt bra (?)... men vad betyder det i praktiken?

Strängteorin kom ur det bollande med ekvationer jag nämnde förut. Detta var en sorts differentialekvationer, där det alltså kan finnas flera olika svar, beroende på vilken lösningsbana man följer. Det utkristalliserades alltså fem möjliga lösningar ur samma ekvationer. Eftersom detta var synnerligen otillfredsställande ville man förkasta strängteorin tills en snubbe kom på att om man förutsätter att universum tillämpar supersymmetri (matte... blablabla.. mattemattematte... blablabla) så kan man para ihop de fem olika varianterna med hjälp av dualitet (matte... blablabla.. mattemattematte... blablabla). Kopplingskonstanten kommer från Einsteins trollerier och det där med 11D-supergravitation betyder mest att när strängarna svänger lite (= har låg energi) så stämmer beräkningarna och man kan förklara gravitationens låga kraft.

nassepuh skrev:- Vilka konkreta resultat kopplade till vårt fysiska uni har man kunnat forska fram genom strängteorierna? Är det en metodisk analys eller en slags kvasi-analys som fyller i ett kunskapshål... typ... vi trillar inte av jorden - den måste vara platt (chansar bara hejvilt)? I vilken ände har man börjat där liksom?

De konkreta resultat som framkommit är just de jag nämnde förut. En förklaring på de annars oförklarade fenomen som finns ute i universum. Jag är lite osäker på vad du menar med kvasianalys, men jag kan försäkra dej om att forskarlag världen över debatterar och analyserar det strängteoretikerna (och andra!) klurar ut.
Att verifiera strängteorin är ju lite komplicerat i och med att den behandlar fenomen vi har observerat men som är så bortom den dagliga fysiken (vi talar svarta hål, Big Bang, mörk materia, extremt små energisträngar etc) att det är oerhört svårt att experimentellt verifiera eller falsifiera teorin.
Detta är ju något som många är väl medvetna om, så den som ser strängteorin som nån sorts konspiration har missuppfattat. :-D

nassepuh skrev:- Den här gummisnodden mellan universumena *kollar wiki* graviton (?)... hur vet man att den "finns" (teknisk term?)?

Gravitronen är en partikel som Einstein indirekt införde. När man började upptäcka alla små kraftbärare som finns så tycktes det saknas en; nämligen bäraren av gravitationen. Denna döptes då till gravitron. Ingen har lyckats påvisa dess existens, men man antar att den finns, eftersom gravitationen finns. Visst hopp ställs till LHC, att den ska kunna ge experimentella resultat som verifierar eller falsifierar. Gravitronen är ingen gummisnodd; den är bara bärare av kraften gravitation. Gummisnodden är snarare en utsträckning av de bran som allt är uppbyggt av - enligt M-teorin.

nassepuh skrev:- I min bok av den här Hawkins (bokrea, 50 kr... har inte hunnit kolla igenom den riktigt än, men det är fina bilder) så står det något om... ummm... att vi lever i en branvärld eller ett 4-bran... och att all materia och krafter som inte inbegriper tyngdkraft skulle uppföra sig som i fyra dimensioner och att... ummm... speciellt den elektriska kraften mellan atomens kärna och de elektroner som kretsar runt den avta med avståndet i rätt takt för att atomerna ska bli stabila på så sätt att elektronerna inte faller in i kärnan.... yadayadayada... men att om tyngdkraften skulle genomsyra hela mängden av rumtid skulle den spridas ut i de extra dimensionerna och avta snabbare med avståndet än i fyra dimensioner... så... Innebär detta att Einstein hade fel eller att jag kommer implodera om vi blir strängigare? Jag fattar liksom av bilden att det skjuter ut en massa grejer från "branet", men vad betyder det för Idol t.ex.? Tappar programmet tyngd ju längre serien fortgår (nu tramsar jag lite)?

Det var lite svårt att få fram vad du egentligen ville ha svar på där... men jag gör ett försök. :-D
Einstein hade inte fel. Hans teorier stämmer ypperligt när det gäller att förklara saker i extremt stor skala. Kvantfysiken är mycket behändig när det gäller att förklara saker i extremt små skalor. Men när man börjar krypa ner mot Planck-dimensionerna blir både Einstein och kvantfysiken instabila. Eftersom vi inte imploderar behövs det något som förklarar hur det kan komma sej att vi överlevde det som en gång varit Planck-dimension eller mindre.
Jag tror att det andra du frågar om rör gravitationen. Den är som jag förut skrev, betraktad som inlåst i vårt kompisuniversum och vi kan bara känna av den indirekt, genom att den liksom "läcker ut" ur det. Hade den varit starkare hade livsbetingelserna här i vårt universum sett väldigt annorlunda ut. G hade inte varit ungefär 9,8 på jorden som det är nu, utan kanske G=15 eller G=0,4. Att uppleva olika effekter av olika gravitationskraft är inte så svårt; sätt dej i en karusell så märker du det ganska tydligt.

nassepuh skrev:Och vad innebär det att ett bran nära vårt bran fixar allt detta genom att det ena branet "sätter stopp" för den spridningen? Är det alltså ett bevis för att det finns flera dimensioner som kommer ur strängteorin är sann + "Einstein kan inte ha fel", eller vad? Hur funkar det?

Återigen; för att till fullo hänga med i strängteorin måste du se att den rör sej på områden där Einstein inte kan ge en tillfredsställande förklaring på olika fenomen. Det handlar alltså snarare om en komplettering, utvidgning och förening av både hans och Plancks teorier (Planck var den som skapade kvantfysiken).
De här strängarna (se dem som linjer) bygger upp braner (se dem som ytor) och i branernas utsträckningsområde (se dem som volymer) finns vårt kompisuniversum gömt. Där finns också den gravitation som inte finns i vårt universum. På samma sätt som ett svart hål kan sända ut röntgenstrålning, kan vårt kompisuniversum sända ut det som vi uppfattar som gravitationskraft.
Om du här kopplar ihop det jag ovan sagt, med det jag sa om mörk materia tror jag du kan få en lite mer intuitiv bild av fenomenet. Det är väldigt svårt att förklara något man inte kan se med sina fysiska ögon. Jag har jättesvårt att förklara det jag ser i huvet när jag föreställer mej det här.

nassepuh skrev:- Och varför är det så många bilder i den här Greenes bok typ... två extra hoprullade bilringsdimensioner och... två extra sfäriska dimensioner... Hur många dimensioner finns det och hur ser dom ut? Och vad fan är linjeland och trädgårdslangsuniversum? Jag begriper ingenting...

Jag tror jag har givit en hyfsat bra förklaring på det där här ovanför. Hojta om jag ska göra ett nytt försök.

nassepuh skrev:De nio rumsdimensionera är också lite sisådär. Jag fattar att de är hoprullade... men varför?

Det är egentligen osäkert om de är hoprullade eller inte, som jag har förstått det. Men det faktum att vi inte ser dem + att de måste vara väldigt små för att skapa våra kvarkar och elektroner + att de har gravitation som väger tungt (höhö) gör att man antar att de är hoprullade.

rdos skrev:1. Flykthastigheten ifrån "Big Bang" är miljoner, mijlarder gånger högre än ljusets hastighet. Det sägs ju att inget kan komma ut ifrån ett svart hål för att flykthastigheten är större än ljusets, men detta problem är som sagt mångdubbelt större för Big Bang. Jag antar att profeterna uppfunnit något som löser detta dilemma, men ändå-

Vad i hela världen talar du om? Ge mej källhänvisning!

rdos skrev:2. Man kan inte postulera "överljushastigheter" i sin modell när man samtdigt använder Einstens relativitetsteori. Inkonsistent.

Nej inte alls inkonsistent. Som jag förklarat förut räcker inte Einsteins teorier till riktigt. DESSUTOM säger E inget om att partiklar som redan går i överljusfart inte finns. Han uttalar sej bara om den värld vi kan betrakta. Och av all den materia som vi kan betrakta, kommer det krävas oändlig energi för att accelerera den till ljusets hastighet.

Här är lite länkar om det där som betecknades som "matte... blablabla" av mej.

http://mathworld.wolfram.com/Symmetry.html
http://hitoshi.berkeley.edu/public_html/susy/susy.html

http://mathworld.wolfram.com/DualityPrinciple.html
http://online.itp.ucsb.edu/online/plecture/witten/

linek skrev:

rdos skrev:1. Flykthastigheten ifrån "Big Bang" är miljoner, mijlarder gånger högre än ljusets hastighet. Det sägs ju att inget kan komma ut ifrån ett svart hål för att flykthastigheten är större än ljusets, men detta problem är som sagt mångdubbelt större för Big Bang. Jag antar att profeterna uppfunnit något som löser detta dilemma, men ändå-

Säger de inte att rummet expanderade? Inget behövde röra sig.

Det är ju iaf en riktigt profetisk lösning på problemet. Rummet, vad nu det är, "expanderade" för att man ska slippa problemet med ett "svart hål" som bildade hela det synliga universumet. Smart.

För att dra problemet i strikt "mekanistiska termer":

1. Du har hela universums massa & energi samlad i en enda punkt.

2. Gravitationen som all denna massa utövar på sig själv är enorm, precis som i ett svart hål.

3. Även om alla partiklarna hade ljusets hastighet från början så kommer de inte att kunna lämna sitt ursprungsläge p.g.a. gravitationen skulle dra dem tillbaka till samma punkt igen. Det är precis detta som händer i svarta hål.

Frågan jag ställer mig är varför det svarta hål som Big Bang defakto är kan börja expandera när enligt teorin ett svart hål inte plötsligt kan börja expandera?

linek skrev:Vad är det, enligt din mening, vi ser, femton miljarder ljusår bort?

Enligt min mening kan ljus inte färdas längre än femton miljarder ljusår i tom rymd. Efter det har det förlorat all sin energi (dess hastighet / frekvens har blivit noll). Detta är ett successivt förlopp som kan observeras som rödförskjutning. Det finns alltså ingen expansion, utan det är rent fiktivt fenomen.

Jag undrar om strängteoretikerna hört talas om "Occams razor"? Det är en princip som innebär att man ska minimera fantasifull lösningar som extra dimensioner, paralleluniversum, överljusfart när det passar, olika naturlagar för svarta hål och Big Bang osv.

En mycket bättre och enklare lösning på rödförkjutningen än en "Big Bang" och ett expanderande universum är att ljus växelverkar med "tomma rymden" över långa sträckor och på så sätt förlorar sin energi.

En mycket bättre förklaring på att ljusets hastighet verkar begränsande på materia som acceleraras i magnetfält är att våghastigheten i elektromagnetiska fält begränsar möjlig hastighet. Det behöver inte betyda att andra sätt att accelera partiklar inte skulle kunna komma äver ljusets hastighet. Einsteins relativitetsteori gäller s.a.s. enbart i elektromagnetiska fält. Då behövs inte heller några krökta rum och annat konstigt.

Det finns förresten en inkonsistens till kring svarta hål och Einsteins relativitetsteori. Det sägs ju att inte ens ljus kan lämna ett svart hål p.g.a. att flykthastigheten är större än ljusets hastighet. Det är väl iofs ok, men problemet uppkommer genom att fotoner (enligt Einstein) alltid rör sig med ljusets hastighet. Om de alltså alltid rör sig med ljusets hastighet så borde de alltså kunna lämna ett svart hål (de påverkas då inte av gravitation), och då borde hålet stråla (det gör de inte). Om istället fotoner emiteras med ljusets hastighet, men denna hastighet kan ändras genom påverkan av t.ex. gravitation eller tomma rymden, så blir allting konsistent.

weasley skrev:Nej inte alls inkonsistent. Som jag förklarat förut räcker inte Einsteins teorier till riktigt. DESSUTOM säger E inget om att partiklar som redan går i överljusfart inte finns.

Jo, faktiskt, eftersom en massa storheter i Einsteins transformationsformler då blir negativa. Storheter som massa kan per definition inte vara negativa. Dessutom blir faktorn i formlerna oändlig när ett objekts hastighet är lika med ljusets. Att fotonen ändå kan färdas med ljusets hastighet beror på att dess vilomassa är 0. 0 x oändligheten kan bli lite vad som helst. Eller så har fotonen defakto en pytteliten massa och rör sig bara nästan med ljusets hastighet. Eller så är hela teorin fel.

weasley skrev:Han uttalar sej bara om den värld vi kan betrakta.

Låter förnuftigt

weasley skrev:Och av all den materia som vi kan betrakta, kommer det krävas oändlig energi för att accelerera den till ljusets hastighet.

Enligt Einstein behövs oändligt mycket energi för att accelerera en elektron till ljusets hastighet. (1 / sqrt (1 - (v / c)^2) -> oändligheten när v -> c). Enligt Einstein kan man inte passera ljusets hastighet varken uppifrån eller nerifrån för då behövs oändligt mycket energi. Om det då finns något objekt som rör sig med överljusfart så kan detta objekt aldrig fås att röra sig långsammare än ljuset.

Att jämföra med ljudbangar är intressant. Det går inte att komma över ljudets hastighet i ett medium om man är beroende av ljudvågor, som t.ex. propellrar är. Byter man dock taktik och använder strömmande fält (jetmotor) så kan man bryta igenom ljudvallen. Det är egentlgen samma fenomen som hindrar en propeller att framföra ett flygplan i överljudsfart som hindrar en partikel i ett elektromagnetiskt fält att accelereras över ljusets hastighet. När man närmar sig mediets utbredningsfart så krävs mer och mer energi för att komma vidare.

rdos, du har rätt i att Occams rakkniv skiner med siin frånvaro i de teoretiska fysiskerna verk av idag. Vissa av dem är själva irriterade på det, har jag förstått. Varför, undrar de exempelvis ibland, skulle Gud gilla just strängar?

Å andra sidan löser deras teoribyggen frågorna som dykt upp i tidigare teoribyggen, de som givit användbara förutsägelser och applikationer (GPS-navigering, elektriska manicker, diorder och transistorer ...). Dessutom är det helt säkert roligt och uppbyggligt för självkänslan att producera en uppsats fullklottrad med avancerad matte emellanåt.

En av mästarna i användande av Occams blad torde väl vara farbror Albert? "Jaså, etern skulle vara ljusets medium? Var skulle den komma ifrån då? Om vi säger såhär: Vi skiter i etern, accepterar att ljus finns och att matte och materia finns. Därav följer..." ... därav följde helt logiskt relativitetsteorin. Du verkar vara tillbaka vid eterteorin med ditt interagerande mellan ljus och rymd, rdos. Håll dig till Occams, är mitt råd och släpp din interaktionsteori. Om proffsen är ute i det blå så får vi väl visa dem vilken enklare idé de har missat, för all del. Låt oss då dock välja en idé som stämmer med det i deras genomtänkta teoribyggen som stämmer, händelsevis det allra mesta. Hakar du på?

jonsch skrev:En av mästarna i användande av Occams blad torde väl vara farbror Albert? "Jaså, etern skulle vara ljusets medium? Var skulle den komma ifrån då?

Vet inte om jag håller med om det. Förvrängning av tid och rum är ju inte direkt i linje med Occams blad.

jonsch skrev: Om vi säger såhär: Vi skiter i etern, accepterar att ljus finns och att matte och materia finns. Därav följer..." ... därav följde helt logiskt relativitetsteorin.

Jo. jag vet. Jag gick faktiskt en kurs i relativitetsteorin på LTH, men jag vet inte om jag blev frälst direkt. Det mesta blir helt ohanterligt med relativitetsteorin även om den är "häftig" som sådan.

jonsch skrev: Du verkar vara tillbaka vid eterteorin med ditt interagerande mellan ljus och rymd, rdos.

Jag vet inte det. Tyngdkraft behöver ju inte ha några "bärare". Det finns ju inga bärare för attraktion mellan elektriska laddningar så varför behövs det då "gravitoner"? Det finns inte heller några direkta kraftbärare i ljudmediet heller.

jonsch skrev:Håll dig till Occams, är mitt råd och släpp din interaktionsteori. Om proffsen är ute i det blå så får vi väl visa dem vilken enklare idé de har missat, för all del. Låt oss då dock välja en idé som stämmer med det i deras genomtänkta teoribyggen som stämmer, händelsevis det allra mesta. Hakar du på?

Det finns en svensk med en elegant modell som kan förklara allting på ett mycket enklare sätt, inklusive atomkärnornas sammansättning, med vanlig Newtonsk mekanik! Kommer tyvärr inte på hans namn just nu.

Det finns nog ett gäng som föklarar utvalda delar av fysiken med sitt eget urval av teoretiska bitar, exempelvis Newtons. Jag tvivlar dock på att någon av dem förklarar alla kända fenomen lika väl som proffsens fläskiga verk gör. Hur förklarar man den ultravioletta katastrofen m.h.a. Newton? Den fotoelektriska effekten? Kvicksilvers låga smältpunkt, Merkurius´ bana? Skitbra om någon fixar det enklare än proffsen, sagt var men jag tvivlar. Det jag syftar på är något annat.

Mitt råd är att "råka" härleda proffsens fläskiga verk genom att börja från enkla utgångspunkter, gärna med något konkret mål för ögonen. Proffsens väg är ju den motsatta, att förklara något konstigt genom att hitta den enklaste teorin som förklarar det, utan att strida mot den lika enkla förklaringen av något annat konstigt. Inget verkar som sagt lyckas bättre med den saken, för ögonblicket, än strängteorin i 11D.

Gnugga geniknölarna och teoretisera på, är mitt koncept. Om strängteori skulle trilla ut så är det ju skitkul. Annars har man kanske åstadkommit något annat intressant.

Jag anar att du inte kommer haka på mitt koncept i brådrasket, rdos men känn dig välkommen ändå. Och tala för allt i världen om ifall du hittar någon som kan förklara rubbet lika bra som men enklare än proffsen!

rdos skrev:Vet inte om jag håller med om det. Förvrängning av tid och rum är ju inte direkt i linje med Occams blad.

Nej, men Occam levde å andra sidan på 1300-talet. På den tiden hade de inte ens de enklaste av fysiska formler.

rdos skrev: Jo. jag vet. Jag gick faktiskt en kurs i relativitetsteorin på LTH, men jag vet inte om jag blev frälst direkt. Det mesta blir helt ohanterligt med relativitetsteorin även om den är "häftig" som sådan.

Ja, det är svårt att tycka att relativitetsteorin är ohanterlig om man inte betraktar de experiment som utförts och som bekräftar den. Dessutom kräver den lite uppmärksamhet från individens sida. Märkligt att du, såsom fritänkande förespråkare för något så luddigt som neandertalsteorin inte tagit åt dej av relativitetsteorin.

rdos skrev:Jag vet inte det. Tyngdkraft behöver ju inte ha några "bärare". Det finns ju inga bärare för attraktion mellan elektriska laddningar så varför behövs det då "gravitoner"? Det finns inte heller några direkta kraftbärare i ljudmediet heller.

Här måste jag korrigera några uppenbara felaktigheter. Bärarna för attraktion mellan elektriska laddningar (EM-kraften) är fotoner. Bärarna för nån av de där starka/svaga kraften, den som finns inne i atomerna, är gluoner. Därför tänker man sej gravitronen som bärare av gravitationskraften. Man har dock ännu inte funnit någon sådan gravitron, då den antas ha en energi/massa som överskrider de som kunnat skapas i de gamla partikelacceleratorerna.

EDIT:
Jag såg nu att jag inte svarat på ditt påpekande om ljudet. Där har du ytterligare en felaktighet. Ljud är inte vågor på samma sätt som ljuset är vågor. Ljudet är en longitudinell våg, till skillnad från den transversella vågkaraktären hos fotonerna. Dessutom beror ljudets utbredning på om det finns omgivande materia - ljudvågor kan inte fortplanta sej i vakuum eftersom de i grunden är förtätningar och förtunningar i den omgivande materien. Viss materia är så kompakt att ljudet inte kan tränga igenom, medan tex vår luft är väl lämpad för att förtätas och förtunnas så ljudvågor kan ta sej fram.

rdos skrev:Det finns en svensk med en elegant modell som kan förklara allting på ett mycket enklare sätt, inklusive atomkärnornas sammansättning, med vanlig Newtonsk mekanik! Kommer tyvärr inte på hans namn just nu.

Jag vet vem du menar, och den stackarn har väldigt många hål i sin teori. Det finns en hel del uppenbara felaktigheter, till exempel gör han samma misstag som du och förutsätter att fotoner på något vis växelverkar med omgivningen, trots att upprepade experiment inte kunnat påvisa något sådant beteende. Det är faktiskt just eftersom fotonerna INTE växelverkar med omgivningen som de används i tex lasrar för att kyla ner atomer till sk Bose-Einstein-kondensat.

Dessutom räknar killen på elektroner tex som vore det en vanlig partikel, och triumferar med några värden han kommit fram till. Grejen är att om man räknar på elektronen som vore det en newtonsk partikel så får man just de värdena han får, så jag vet inte riktigt vad han hetsar upp sej över.
Dessutom hävdar han envist att elektroner är partiklar och att protoner inte består av kvarkar, trots att det finns väldigt många experiment som påvisat elektronens partikelvågsnatur, samt förekomsten av kvarkar. Det kallar jag att avancerat hålla för öronen och skrika "BINGO".


En foton växelverkar inte. En fotons energi bestäms av dess våglängd. För att ändra energi måste våglängden ändras.
Vid rödförskjutning ändras inte våglängden; det som händer är att visst ljus lättare syns från oss pga den inbördes rörelsen i rymden. Det finns motsvarande fenomen för himlakroppar som rör sej i riktning mot oss; och det är blåförskjutning.

Och angående överljushastigheten. Som du mycket riktigt påpekar kan inte en partikel som har överljushastighet närma sej ljushastighetsgränsen, helt enkelt för att denna partikelvåg då skulle få imaginär massa och precis som du säger skulle det ställa till med en massa förtret. Det är inte konstigare än så. Jag ser ingen anledning till kontrovers på den punkten.

rdos skrev:Storheter som massa kan per definition inte vara negativa.

Enligt vilken definition då?

rdos skrev:IMO så är alla teorier som behöver extra dimensioner inte vetenskap utan religion.

Med andra ord anser du att matematik är religion?

Tack, weasley och nassepuh för frågor och svar om strängetori! Så detaljerade diskussioner brukar jag inte våga föra i ett så komplicerat och mig så obekant ämne. Tack vare er har bilden klarnat betydligt.

Alla vi som tror att strängteori har något med verkligheten att skaffa, kan vi alla bli överens, månne, om att den är frustrerande komplex? Jag tror att det är det som får så många att försöka skapa alternativ fysik; proffsens begrepp är så provocerande långt ifrån amatörernas grepp, samtidigt som de påstås förklara hur amatörernas värld fungerar. Jag tror att dilemmat kan åtminstone minskas, ifall det nu är det kunskapsglappet som är dilemmat. Jag tror på konceptet jag beskrev för rdos.

Har världsförklararna även i icketekniska kulturer alltid utsatts för skeptiska alternativteoretiker? Vi, indierna och kineserna åtminstone, har ju en tradition av tvivel men, undrar jag, hur är det med schaman- och schamanlösa kulturer? Ses de visas visdom där som essensen av folkvett, rätt och slätt och vördas och utvecklas av alla? I så fall borde det gå att hitta visdomar som också alla i vår kultur kunde hålla med om - typ Tage Danielssons. Ifall man lyckas härleda strängteori utifrån sådana visdomar så borde alla känna sig med i leken igen, även om inte alla hittar hela vägen "upp" till det komplexa.

rdos skrev:Frågan jag ställer mig är varför det svarta hål som Big Bang defakto är kan börja expandera när enligt teorin ett svart hål inte plötsligt kan börja expandera?

Kan de inte? Jag har aldrig varit i något annat svart hål än det som Big Bang kanske kan kallas, så jag vet inte.

rdos skrev:Enligt min mening kan ljus inte färdas längre än femton miljarder ljusår i tom rymd. Efter det har det förlorat all sin energi (dess hastighet / frekvens har blivit noll). Detta är ett successivt förlopp som kan observeras som rödförskjutning. Det finns alltså ingen expansion, utan det är rent fiktivt fenomen.

Och blåförskjutning?

linek, för tydlighets skull kunde du ju ha påpekat för rdos att det är rätt ointressant huruvida det svarta hålet man befinner sig i expanderar eller inte. Svårt att avgöra också. Om alltihop kan ses som ett hål krävs nog en annan teori för att förstå varför det verkar som om det expanderar. Farbror Albert kan vi lämna utanför diskussionen tills han poppar upp automatiskt - som ur ett svart hål.

Ursäkta den raljerande tonen, rdos, du bara lyckades pricka logikens roligaste finurlighet. uniqueNr5 och md2perpe verkar dock litet personligt stötta av din skepticism, verkar ni inte, killar?

Lite information om svarta hål.

Svarta hål kan ha olika stor händelsehorisont. Händelsehorisonten är den avgränsning mot rymden där fotoner och andra partiklar fortfarande kan ta sej bort från hålet.

Svarta hål sänder ut röntgenstrålning. När en partikel större än en foton trillar ner i hålet kommer den sända ut röntgenstrålning strax innan den dras in innanför händelsehorisonten.

Svarta hål kan expandera. Hawking et al har skrivit långa utläggningar om det. När ett svart hål blir ett svart hål drar det åt sej massa. Länge var det tveksamt vad som händer med massan som trillar in innanför händelsehorisonten. Hawking et al lyckades till slut analysera fram att informationen som trillar ner i det svarta hålet bevaras, samt att hålet i sej kan expandera efter att ha dragit ner så mycket massa att det börjar stråla ut ännu mer röntgenstrålning. Genom denna dräneringsprocess kan så det svarta hålet läcka ut massenergi så att resultatet till slut kan bli att det svarta hålet blir så lätt att det exploderar. Vad som skapas då vet jag inte. Jag har inte läst något om att någon annan vet det heller. Däremot har jag läst att strängteorin faktiskt bekräftar Hawkings analys, så kanhända att den kan ha teorier om det.

Jag fantiserar själv lite grann om det kan vara så att vårt eget universum kanske är fött ur ett svart hål. Men jag är bara hobbyanalytiker....

weasley skrev:Jag fantiserar själv lite grann om det kan vara så att vårt eget universum kanske är fött ur ett svart hål. Men jag är bara hobbyanalytiker....

Supertunga svarta hål och den kosmiska pulsen, yes - en fin bild. Inhalation - exhalation.

Tack för den pedagogiska förklaringen i övrigt. Såna här saker är svåra att förstå sig på om man inte har lusläst allting och det är nog så att det är lättare att tro i såna lägen. Antar att jag får sluta kolla på bilder och program och börja plugga lite där. Fortsätt gärna utveckla, säger en intresserad läsare.



Slänger in ett hastigt transcendent resonemang också:

Vad finns bortom alla förklaringsmodeller?

Om forskarna lyckades knyta ihop ändarna på universum på ett fullt tillfredställande sätt (bevisat bortom allt tvivel) och spaltade upp 30000 parallella uni som vi kunde resa till genom sub-soffo-maten (en interdimensionell soffa som styrdes med fjärrkontrollen till hologram-tv:n) och träffa våra alter-egon på en kaffebar... så... vad skulle finnas före, efter, inom eller bortom detta?

Tar det slut någonstans?

Och vad finns isåfall bortom slutet?

Jag vill bara tillägga något lite om Occhams rakkniv (tusan vad ni har hammrat på i den här tråden)...

Som jag uppfattar det är Occhams princip att välja den teori som förklarar och förutser det man är intresserad av, med hjälp av så få godtyckliga antagenden som möjligt.

M-teorin tycks innehålla möjligheten att hålla samman hela den fysiska verkligheten i en enda teori som inte behöver några fysikaliska antaganden alls (partikelmassor, krafters styrka et.c.). OMM det visar sig att teorin faktiskt fungerar så (och vi klarar att lösa matematiken som krävs för att tolka teorin), då är den en mycket bättre teori än det lapptäcke som dagens teoribyggnad innebär. Det tycks dock återstå en hel del forkande innan vi kan uttala oss om vad M-teorin förutsäger i detalj.


När det gäller de tekniska detaljerna känns det som att jag egentligen inte har tillräckligt på fötterna för att uttala mig, men jag kanske återkommer med någon betraktelse när gin-ångorna dunstat efter den stundande helgens festiviteter.


Slutligen; Weasly, den svaga kärnkraftens bärarpartiklar är väl de intermediära-vektorbosonerna W och Z? eller minns jag fel?

nallen skrev:M-teorin tycks innehålla möjligheten att hålla samman hela den fysiska verkligheten i en enda teori som inte behöver några fysikaliska antaganden alls (partikelmassor, krafters styrka et.c.). OMM det visar sig att teorin faktiskt fungerar så (och vi klarar att lösa matematiken som krävs för att tolka teorin), då är den en mycket bättre teori än det lapptäcke som dagens teoribyggnad innebär. Det tycks dock återstå en hel del forkande innan vi kan uttala oss om vad M-teorin förutsäger i detalj.

Jajustdet! Så kan man också se det: Det är ju bättre att ha EN teori än flera stycken, som dessutom inte verkar funka ihop. Hade inte tänkt på det på det viset innan. :-D

nallen skrev:Slutligen; Weasly, den svaga kärnkraftens bärarpartiklar är väl de intermediära-vektorbosonerna W och Z? eller minns jag fel?

Ah, ja, så är det nog! Jag är inte helt hemma på det här med vilka partiklar som bär vad. Eller, det är nog fel att kalla dem partiklar; snarare rör det sig om fältliknande områden.

nassepuh skrev:Fortsätt gärna utveckla, säger en intresserad läsare.

Hihi, jadå. Kasta några frågor hitåt så ska jag försöka besvara så gott jag förmår.

nassepuh skrev:Om forskarna lyckades knyta ihop ändarna på universum på ett fullt tillfredställande sätt (bevisat bortom allt tvivel) och spaltade upp 30000 parallella uni som vi kunde resa till genom sub-soffo-maten (en interdimensionell soffa som styrdes med fjärrkontrollen till hologram-tv:n) och träffa våra alter-egon på en kaffebar... så...

*LOL*

nassepuh skrev:vad skulle finnas före, efter, inom eller bortom detta?

Tar det slut någonstans?

Och vad finns isåfall bortom slutet?

Det där är ett typiskt filosofiskt fenomen.... ;-D
Men jag antar att du vill ha någon sorts fysisk förklaring på det? Den nuvarande fysiken bryter ihop till oändligheter när de begreppen du vill ha svar på ska analyseras. Strängteorin har vissa fördelar där, i att det universum som vi lever i idag verkar vara skapat ur en "kollision" mellan två braner. I den kollisionen blandades vårt universum och vårt kompisuniversum ihop och resultatet blev bland annat detta universum som vi känner till och där naturkonstanterna har vissa värden. Vårt kompisuniversum behöver dock inte se ut som vårt universum. Naturkonstanterna kan ha andra värden där.
På grund av detta blir det i strängteorin meningslöst att prata om en början och ett slut, eftersom tiden (precis som hos Einstein) är en del av universum och beror på dess egenskaper. Och beroende på hur branerna blandas under kollisionen kommer tiden att se olika ut. Vad som också kan skönjas är att branerna dras ut och förs ihop, så att en ny "Big Bang" kan komma att inträffa nån gång i rumtiden.


(OBS! Spekulationer kommer nedan!)
Exakt hur detta ser ut har jag dock inte riktigt blivit klok på. Jag vet inte om detta nödvändigtvis måste ske i ALLA dimensioner samtidigt, eller om det kan ske i några av de "hoprullade" - om det är det senare kan det ju ske nya "Big Bang" under tiden jag skriver detta! Jag har för mej att någon hade räknat ut att det skulle kunna finnas flera universum samtidigt; jag minns dock inte om detta var en framräkning enligt standardmodellen, med dess kvantgravitation, eller om det var en strängteoretiker. Hursomhelst skulle detta kunna förena kvantgravitationsteorin och strängteorin (återigen), om det vore så att BB kan förekomma här och nu, fast vi inte kan se det eftersom det förekommer i andra dimensioner än våra.
Detta skulle också kunna förklara det fenomen som har omdiskuterats ända sen Heisenberg och Schrödinger lekte med katter och osäkerheter. Den kvantfysiska teorin är ju att en partikelvåg kan ha vissa egenskaper. Men bara genom att kollapsa vågfunktionen kan man ta reda på vad partikelns ENA egenskap är. Då har man liksom "dödat" partikelvågen. Men eftersom en partikelvåg kan ha flera olika egenskaper ovanlagrade på varandra (ungefär som layer-funktionen i photoshop bygger upp en bild) så fick dåtidens fysiker upp ögonen för problemet: var fasiken tar resten av egenskaperna vägen?
Är det så att materien kan förekomma i lite obskyra dimensioner, kan det ju vara så att egenskaperna försvinner in i dem! Och kanske tom det bildas universum som innehåller en partikelvåg med alla vanliga egenskaper utom just den som vi har "stulit" från den.

Nåja, det där partiet var mest mina egna spekulationer kring M-teorin och dess innebörd. Det där vet jag egentligen inget om, jag bara filosoferar lite själv, försöker sätta in gammal känd kunskap i den nya för att se om den håller.