Om någon därute är under utredning eller vill bli utredda för AS, så kommer min berättelse här.

Jag gick till vårdcentralen för att få en remiss till kurator för att jag mådde dåligt. Läkaren skrev genast remiss för han såg hur illa jag mådde. Jag fick komma till Luleå Närpsykiatri. Kuratorn var mycket trevlig och empatisk.

När vi lärt känna varandra hade jag också fått en egen läkare på psykiatrin i Sunderbyn. Dit fick jag komma för samtal om min medicin. Jag fick verkligen prata av mig i en hel timma! Ovanligt nu för tiden. Denne läkare trodde att jag hade någon form av autism vilket jag aldrig ens tänkt på!

Läkaren skrev en remiss till Neuropsykiatrin dit jag fick komma i juli förra året. Det tog mer än två timmar, fick fylla i en massa formulär, blev intervjuad. Läkaren slutade och jag fick en ny läkare som tog emot resultatet från Neuropsykiatrin.

Eftersom kön var jättelång för vidare utredning då mina föräldrar skulle vara med, fick min nya läkare ställa diagnos istället. Han var erfaren, lite äldre.

Jag fick komma till honom tillsammans med mina föräldrar den 11/1 i år. Besöket tog mer än två timmar. Jag intervjuades, mina föräldrar blev intervjuade. Kuratorn som var med tyckte att jag mindes mer än min mamma, det berättade kuratorn senare. Min pappa mindes då jag påminde honom, men inte mamma.

Läkaren sade att jag utan tvekan hade Asperger syndrom. Han frågade om jag läst något om det och jag sade att jag läst lite på internet. Han berättade kortfattat om vad det är. Han trodde att jag även har ADHD, väntar på ytterligare utredning som består av ytterligare en lunta papper.

Så, det var min historia.

Skönt med erfarna kunniga läkare - de verkar inte alltid växa på träden precis.

Grattis till att det gick så smidigt som du beskrev det! Men du väntar alltså på eventuell ADHD-diagnos?

Jag ska snart påbörja min egen NPF-utredning. Större delen av kalendertiden lär bestå av väntan, väntan och åter väntan. Men jag bor iofs i Sverige andra största storstadsregion så...Jag har inte längre någon direkt brådska, jag vill hellre att utredningen blir så bra som möjligt. Utredningen är på något sätt viktigare än diagnosen för mig - jag vill veta mer om hur jag egentligen funkar och vilka styrkor och svagheter jag har - det hoppas jag att utredningen ska ge svar på.

Jag var sjukskriven i 2 år och mårrde pyton. Fick diagnoserna osjälvständig personlighetsstörning, fobisk personlighetsstörning, borderline och bipolär.

Väntade 6 månader på kö till psykolog för att starta rehab terapi mot min borderline.

Vid det här laget hade jag fått en ny psykolog som ville vi skulle gå igenom alla tester igen.

Nu viade testerna Asperger. Jag ställdes då i kö för utredning på neruopsykriatisk klinik.

I november fick jag börja. Jag träffade läkare 7 timmar och Psykolog 6 timmar. Samtal med mamma i tele 2 timmar med psykologen, och sedan en gång själv i en timme för att gå igenom resultatet. Då fick jag min diagnos. Sedan möte med mamma och psykologen och läkaren för lite råd och tips om stöd till henne.

14 dagar senare fick jag min sammanställning av utredningen hemskickad. Det var i fredags....

Sökte för tre år sen för ADHD hos min husläkare. Fick två remisser, en till lokala psykiatrin, och en till neuropsyk. På lokala fick jag tid ganska snart, men de avfärdade diagnosen utifrån screening via DSM-IV, jag hade inte tillräckligt många symptom för ADHD.

I höstas fick jag så kallelse till neuropsyk, och fick genomgå hela batteriet med IQ-test plus intervjuer. De intervjuade även min mor och min hustru.

Resultatet blev sen Asperger (med viss tvekan), jag klarar att sköta ett ingenjörsjobb, även om det är kämpigt.

Synd att väntetiden är så lång, och att tidigare psykologer och senast lokala psyk inte ser de lätta formerna av Asperger, men skönt nu att jag förstår varför jag har de svårigheter jag har (hålla tider, prioritera och pplanera, det sociala).

/ A

Jag tycker också det är skönt med diagnos! Har alltid känt mig annorlunda men aldrig kunde jag tro att det var Aspergers! Visste ju inte ens vad det var. Nu vet jag. Väntar på tid hos psykolog då Peo, min man och mina föräldrar ska vara med och få mer information.

Ja, ADHD var läkaren osäker på så det behövs mer tester.

Tecco skrev:Jag var sjukskriven i 2 år och mårrde pyton. Fick diagnoserna osjälvständig personlighetsstörning, fobisk personlighets störning, borderline och bipolär.

Väntade 6 månader på kö till psykolog för att starta rehab terapi mot min borderline.

Vid det här laget hade jag fått en ny psykolog som ville vi skulle gå igenom alla tester igen.

Nu viade testerna Asperger. Jag ställdes då i kö för utredning på neruopsykriatisk klinik.

I november fick jag börja. Jag träffade läkare 7 timmar och Psykolog 6 timmar. Samtal med mamma i tele 2 timmar med psykologen, och sedan en gång själv i en timme för att gå igenom resultatet. Då fick jag min diagnos. Sedan möte med mamma och psykologen och läkaren för lite råd och tips om stöd till henne.

14 dagar senare fick jag min sammanställning av utredningen hemskickad. Det var i fredags....

Jag glömde skriva att när jag fick veta jag hade Asperger så tog man bort alla mina tidigare personlighetsstörningar och Bipolära sjukdomen eftersom dessa var felaktiga.

Det fick man veta när testet visade Asperger. Det var det som var orsaken till min problematik.

Tur jag fick en psykolog som kunde neuropsykriatriska "sjukdomar" bra!

Min mor tröttnade att jag alltid var deprimerad och disträ så hon sa åt mig att gå till skolkuratorn på skolan (gymnasiet) och fråga efter ett "Psyktest". Som att jag går och gör en test på någon timma och får svar, men nej så var inte fallet..

Kuratorn visste om att jag hade problem med folk, gå i skolan och i hemmet att hon ville jag skulle träffa någon och prata med då jag aldrig gjort det innan. Började på BUP som skulle göra utredning på mig men gjorde inget fast jag gick dit 2-2,5 år. Dem gjorde alltså ingenting förutom gav mig recept på mediciner och fick gå till en psykiatriker 2-4 gånger i månaden. Sen när jag hoppade av gymnasiet skickades jag vidare till Unga Vuxna där jag fick träffa min nya läkare. Hon sa till mig; "Efter att ha suttit och lyssnat och samtidigt betraktat dig är jag inte tveksam om att du har AS. Och det är inte bara jag som är säker på det utan det står i anteckningar från BUP att du uppvisar tecken på det."
Hon frågade om jag visste var det var, men det jag visste var lite vagt.. visste bara dem hade svårt socialt bindande till andra människor. Lite "egna" i sättet. Konstigt bara att dem inte drog igång med utredningen 2 år tidigare om jag nu var så "övertygande AS"..

Efter det besöket fick jag en tid hos en psykolog 2 månader senare som sa samma sak som läkaren, jag är utan tvekan AS. Redan nästa session började vi med utredningen, jag som trodde det skulle ta ännu längre tid än så. Med intensivtestande i utredningen blev jag klar i januari månad, jag har inte fått ner diagnosen på papper men det ska göras nästa vecka då hon måste gå igenom alla testerna och "rätta" dem.

Efter denna utredning ska jag utredas för schizoid personlighetsstörning, eller ja.. vi har slutat testen och jag vet inte alls hur resultatet blir.


Min "lilla" historia..

Jag gjorde en utredning med arbetsterapeut och två psykologer. Den ena psykologen var van vid utredningar från BUP, och den andra är doktor i neuropsykiatri. Arbetsterapeuten var hemma hos mig och jag skulle göra sallad. Sen fick jag göra olika tester som WAIS och datortester samt ADI-R som är en intervju. Sen fick jag diagnosen och här är jag.

Pappa bokade en tid åt mig o körde mig till sjukan för att jag var så himla nere, satt o pratade med läkaren i runt 2.5 timmar.
Han tyckte det var himla seriöst det hela.
Han ville helst att jag tog medicin och föreslog at jag iaf köpte ut dem så jag hade dem vid behov eftersom jag inte gillade krav eller att bli avkrävd att göra på ett visst sätt.

I vilket fall som helst köpte medicinen men hade den bara som utifall det blev för jobbigt, det kändes betryggande faktiskt att kunna ta till den. Sedan fick jag veta att den tar 2-4 veckor att ge effekt, men det lugnade ju mig att ha den så effekt hade det att alltid ha den med mig.

Fick komma till en annan läkare och denne ville undesöka om jag möjligen hade AS eller ADHD eller något i den stilen.
Så då fick jag komma till en psykologstuderande under handledning av en riktig psykolog.
Rätt kul, snackat en massa men det har hittils inte varit mycket till verkstad eller förslag, mestadels bara berättat en massa.

I vilket fall så vill hon lägga till utredning för tourette, OCD, ångest (var i helskotta hon nu fick det ifrån, hon tänker dessutom skicka remiss till ett ställe hon tycker är bra ang ångest, tänk om jag har ångest utan att veta vad det är för jag tror inte jag har känt ångest någonsin, aja, tänker kolla vad det är iaf), AS, ADHD, ADD.
Så pratar hon om att det finns mediciner, jag vill inte ha några mediciner lättvindigt, det ska vara den bästa metoden i så fall, inte den näst bästa.

Fast jag har inte fått några diagnoser ännu o vill nog inte ha dem heller egentligen så jag kommer nog o bryta snart, hon pratar om o om igen att hon tycker jag ska göra utredningen med anhörigintervjuver (kommer defenetivt inte att höras några anhöriga, (lustigt, funderade förut idag på om man skulle be dem intervjuva en tjej jag var kär i i skolan))

Oj vad långt detta blev.

vallesmamma, jag måste säga att jag är förvånad att det gick så snabbt för dig ändå att få utredning och diagnos. Jag fick sitta och vänta i 4 år på en utredning, dom tyckte jag var för gammal. Jag är 39 och har nu haft diagnosen i ett år. Men jag har fortfarande inte gjort någon utredning, utan dom satte diagnosen Asperger utifrån alla mina läkarsamtal och en intervju med en sköterska i NEP-teamet. Det var LSS som drev på att dom skulle få Asperger på papper för att jag skulle kunna omfattas av dom. Sen har jag även sidospår som ADD och Bipolär typ 2, men det är inget som finns på papper idag. Eventuellt att dom kan behöva sätta det på print nu då jag ska söka handikappersättning.

Kul att se fler från Lule, eller ja iaf veta att det är fler, jag är inte den socialaste människan på jorden

Välkommen vimsan!

Välkommen Vimsan! Nej, ingen av oss här är väl sociala av oss....

Jag har varit här på forumet sen 2007, men tack iaf

Jag är inte så aktiv när det gäller skrivandet, har nog mer läst och hållit mig i bakgrunden