Bror Duktig skrev:

Truly skrev:Jag känner igen mig själv oerhört mycket i båda dina beskrivningar Bror Duktig.
Fast det där med vänner där kastas jag mellan:
- att undra om det är en "grej" att vilja ha det jag inte har, eller
- om det är en skyddmask: jag vill inte ha det ni andra har.

Låter som att du inte vet om du vill eller inte vill ha vänner?

Jag är nog mest "vill ha det jag inte har" och det i sig gör att jag inte vet om jag vill på riktigt så att säga.

Det stämmer även med andra saker än vänner. Om jag inser att jag inte kan få en viss sak, så blir det frustrerande. Fast det gäller inte allt, mest sådant som är realistiskt och sådant som är saker som passar mig. Alltså jag är inte envist fastnojad vid att skaffa saker som bara miljardärer kan skaffa.

Du har satt huvudet på spiken BD!
(gillar det uttrycket så intensivt för det ger mig sån kul inre bild )

Jag vet inte alls vad jag vill. Jag har levt mitt liv så inrutat (överlevnadsstrategier) att jag inte ens vet vem jag är eller vad jag vill. Jag spelar massor av roller känns det som, roller som varierar beroende på humör och vad jag ska göra (vilken typ av motstånd jag möter).

Lägg till den mängd energi allt tar för mig (massa sjukdomar, barn och aktivitetstjosan från AF) så vet jag inte ens om jag orkar med att ha vänner. Vänner har nog kommit väldigt långt ned på listan av saker jag vill ha, eftersom jag måste överleva med alla stressfaktorer i vardagen. Och att skaffa nya vänner känns oöverstyrligt arbetsamt och skulle dränera mig än mer på energi.

Fast samtidigt så finns det ju en längtan efter vänner där långt där inne. Det är väl därför jag hänger här?

Det där med "vill ha det jag inte har" känner jag till sen tidigare i mitt liv. Men det har försvunnit med åren. Vet inte varför...

Bror Duktig skrev:Ibland får jag för mig att det har blivit "en grej" för mig att vilja ha det jag inte har, i det här fallet vänner. Jag behöver dem nog inte i samma grad som jag vill ha dem.

Det slog mig att det här hänger ihop med att tycka omsig själv (vilket, för den som inte läst alla inlägg, BD inte är säker på varken att göra eller inte göra).

Om man har på känn att det finns folk man gillar som gillar en tillbaka och därmed kan skita i att andra inte gör det, eller om man skiter i om folk giller en eller ej på det hela taget, ...

... så

* kan man väl definiera situationen som att man gillar sig själv

* känner man inget slags sug efter vänner.