Ibland har jag en tendens att vara nästan pinsamt disträ, kan glömma bort att ta ut nyckelknippan ur dörrlåset eller att betala på uteställen (ytterst pinsamt ) har några av er liknande erfarenheter?

Just glömma nyckeln i ytterdörren hade jag gjort helt nyligen. Söndag förmiddag när jag inte var klädd än ringde det plötsligt på dörren, och till min förvåning hörde jag ett ljud som att någon låste eller låste upp dörren. Stor chock. Så ramlar en lapp ner genom brevlådan. "Ring på hos (grannen vägg i vägg), VIKTIGT!"

Hm. Jag klär på mig, går ut och ringer på - och får min nyckel i handen. "Den satt i låset". Wow. Jag hade varit och handlat tidigt föregående kväll. Puh!

Och nog är man disträ och glömmer allt möjligt på det ena pinsamma sättet efter det andra. Svara på mail, ringa tillbaks till någon som lämnat meddelande... komma iväg och handla innan affärn stänger... you name it...

Jag slänger bilnyckeln i soptunnan och tar med mig soporna i bilen,., jo jag är disträ.. vet inte vad som försigår runt mig

Ja, just det, när jag skulle gå från lokalen där vi var och slänga sopor på kvällen på OA-träffen förra lördagen, så låg det bl a ett använt kaffefilter med sumpen kvar i på botten av kassen. Och det var en "öppen", oknuten, papperskasse.

Jag har tagit på mig jackan, jag kliver i skorna, ska gå ut genom porten och traska bort till soprummet, och innan jag går ut genom porten tar jag upp min dörrnyckel ur jackfickan för att se att den är där den ska. Det är den jag ska låsa upp dörren in till soprummet med.

Tror ni inte jag genast tappar den rakt ner i sopkassen, rakt ner i kaffesumpen?

Fick således vackert ta av mig skorna igen, gräva fram nyckeln och gå förbi skogränsen in på toaletten för att tvätta av nyckel och händer... yuck...

Pemer, något sådant hade kunnat hända mig!

Nycklar brukar inte glömma i låser (bara på jobbet), då hemma är jag supertvångig med att jag ska låsa när jag kommit in.
Har dock flera gånger behövt gå upp och kollat om jag låst när jag gått hemifrån. Då inte bara av tvångsmässiga skäl, utan för att jag inte kommer ihåg om jag låst eller inte.

Jag är disträ och lever i min lilla värld.

Känner man igen!

Det var förvisso underhållande historier. Men ganska allmängiltiga, sånt som skulle kunna hända även NT.

Var är aspergeraspekten?

Jag har glömt nycklarna i dörren en gång. Precis flyttat hemifrån.
De var inte kvar när jag kom hem , så jag satte upp lappar överallt i närområdet att jag letar efter mina nycklar och lämnade mitt telefonnummer på samma lapp. Nästa dag knackar grannen på och säger att han har sett en som stod vid min dör och gjorde något, så jag satte en ny lapp i trappen att jag visste vem det var. Kommer inte ihåg om han gav en beskrivning på jackan eller något. Jag visste dock vart han bodde, så kanske jag skrev lägenhetsnummret, kommer inte ihåg. Inte lång tid efteråt, så låg mina nycklar i brevlådan. Har aldrig glömt mina nycklar i låset efter det. Har slängt dem i soptunnan ett par gånger dock.

Disträ har jag förmodligen alltid varit, i olika grader. Annars skulle jag gått runt och inte-tänkt på saker.

Pratade med min broder om det här och vi försökte komma på olika metoder som kan fungera. Min psykolog sade att jag ska prata ut det jag gör för att bekräfta det jag gör. Jag tänkte att man kan ta mentala bilder på det man gör, min broder tänkte att man kan ta telefonen (om man har en) och ta bild på t ex spisknapparna.

Sedan har jag oftast min lilla rutin att springa omkring och kolla så att allt är avstängt, ibland blir det lite stressat om jag bara ska ut en sväng och då låter jag det vara. För då är jag nästan alltid säker på att jag redan har gjort det som behövs. Jag brukar också lägga fram allting på köksbordet, välsorterat - så att jag ser det jag ska ha med.

Precis som för TheBoxSaysNo, så kan jag drabbas av plötsligt glömska när det gäller om jag har låst eller inte. Jag tror det beror på att när jag är på väg ut så fixar jag musiken i lurarna samtidigt som jag hämtar visuell information om allt jag har lagt ner i väskan.

Min moder kan ibland glömma nycklarna i dörren. Men jag har haft samma sätt att sköta sådana saker i nästan hela mitt liv, och när jag väl ändrar så gör jag det för att jag hittar en mycket bättre lösning.

Däremot har jag tappat nycklar några gånger i livet. Det har hela min familj gjort, så numera är jag ganska extrem när det gäller att lägga nycklarna på rätt ställe och så där.

Disträ är jag ofta. Fast jag skulle nog kalla det för att vara ofokuserad.

Jag kan glömma nyckeln i dörren, gå ut med tofflorna i snön, kasta matlådan och ta med mig soppåsen på bussen, ställa in mjölken i skafferiet och smöret i frysen osv. Men det beror mest på att jag inte är fokuserad på vad jag ska göra. Jag kan vara stressad, ha för många syn- och hörselintryck eller mycket saker runt omkring mig som distraherar och som gör att jag inte kan tänka igenom alla steg som måste tänkas igenom för att det ska bli rätt. Jag antar att det i mitt fall handlar om automatisering och svårigheter med exekutiva funktioner.

Det är inte många i min omgivning som vet att jag har en npf diagnos, eller två om man skall vara petig. De få som vet har alla blivit rejält förvånade. Det alla utan undantag säger att de har reagerat på är att jag är så fruktansvärt disträ. Ibland blir det riktigt kul, blir ju en och annan rolig anekdot. För det mesta är det fruktansvärt jobbigt för både mej och omgivningen.

Samma här! En gång glömde jag att jag höll i matkniven så jag tänkte gå och leta efter den men då kom jag på var den var!

Glömmer lätt saker då jag ska handla.

vallesmamma skrev:Samma här! En gång glömde jag att jag höll i matkniven så jag tänkte gå och leta efter den men då kom jag på var den var!

Haha... Exakt samma sak händer mig titt som tätt. Håller sakerna jag letar efter i handen.

Jag tänker så mycket att jag blir disträ. Tänk om jag skulle prata om allt jag tänker! Men det blir inte så någon gång.

vallesmamma skrev:Jag tänker så mycket att jag blir disträ. Tänk om jag skulle prata om allt jag tänker! Men det blir inte så någon gång.

Ja, så kan det ofta vara för mig också. Antingen för många tankar som aldrig håller käften i skallen eller så för många "verkliga" störmoment runt omkring mig som gör mig tankspridd och ofokuserad.

Jag tycker disträfaktorn korrelerar ganska mycket till hur trött och stressad hjärnan är.

Det enda "disträa" (finns det ett sådant ord? Nu gör det! ) jag minns att jag gjort var när jag var hem till en vän och hälsade på och när jag skulle gå så frågade hon mig om jag kunnde ta med en soppåse att slänga.

Jag tog påsen, gick iväg och när jag passerat hela gården mellan två hyreshus så undrade jag plötsligt(!) vad det var jag höll i handen(! igen). Det var soppåsen som jag burit hela vägen över gården. Säkert aningen röd i ansiktet gick jag in i hyreshuset på andra sidan gården och slängde soppåsen... .

Lyckligtvis mötte jag ingen i det huset... han eller hon hade säkert undrat varför någon som inte bor i det huset gick in i huset med en påse sopor, slängde den, vände och gick ut igen...

/geocache

Det som jag tycker är otäckt med disträhet är att det alltid drabbar mig dels väldigt sällan, vilket gör att jag nästan glömmer att jag överhuvudtaget kan vara disträ, dels totalt oväntat även under perioder när jag känner mig harmonisk för övrigt. Då och då kommer min disträhet "i sjok" så att flera saker händer under samma dag. Men oftare är det en sak i taget varefter jag liksom påminner mig själv om att vara mera skärpt.

Jag har ofta hjärnan full av oroliga tankar när jag är disträ, tankar om arbetslöshet, ekonomi, familj, framtiden. Men som sagt ganska sällan. Normalt sett är jag rätt bra på att koppla bort sådana tankar när de är "i vägen" och att koppla på dem när jag vill "grunna vidare".

När jag är disträ är det oftast nycklar inblandade. Att förväxla olika nyckelknippor i samband med byte av byxor eller ytterkläder, hämtning av post, låsning av garage m.m.

EDIT: Den lite långsökta kopplingen till min eventuella asperger är: mitt största problem är exekutiva problem i främst arbetssituationer och jag är följdaktligen arbetslös. Det skapar svag ekonomi och oro för framtiden som jag beskrev ovan.

Jag blir mer disträ innan eller efter en depression. Annars har jag (alldeles) för mycket kontroll över vad jag gör - en del av tvångs- och ångestproblemen.

Glömma nyckeln.... vem har inte gjort det? När jag var Au pair i Tyskland under 9 helvetiska månader, så glömde jag nyckeln i låset jätteofta på slutet. Dels berodde det på att de höll på och flytta och dels berodde det på att jag slappnade av lite för mkt när jag insåg hur lite tid jag hade kvar. Men jag har även glömt dem här i Sverige och snälla grannar har ringt på. Tendensen att glömma viktiga saker är extremt mkt större när man mår psykisk dåligt eller är stressad. I min första Au pair familj glömde jag t ex att sätta blommorna i vattnet en gång när jag hade fixat buketten. Hade dock kommit ihåg att sätta dem i vasen men utan vattnet. Men den tyska familjen var mer extremt jobbig än den svenska. de var omänskliga!

Andra saker jag gjort är att jag råkade ta diskmedel istället för salt två dagar efter varandra bara för att de stod bredvid varandra. När jag skulle koka upp vatten. Som tur var hann jag upptäcka det i tid. Men så är jag en katastrof i kökssammanhang. Kan fortsätta länge till. Men glömsk det är man så det blir jobbigt ibland. Eller rätt ofta t o m. En gång skulle mina morföräldrar komma hem till oss när vi inte var hemma. Vi hade lagt nyckeln på ett ställe men glömsk som jag var tänkte jag inte på att de inte kunde larmkoden utan larmade. Gisses vilken chock de fick när de öppnade den dörren. Securitas fick komma ut och larma av haha. Stackarna!

Jag hade svårt att hitta ut ur IKEAs tag-självlager häromdagen. Jag är väldigt disträ.

Jag har alla mina nycklar på en enda nyckelknippa som jag har på en sådan här Super 48
S48-LEK

[img]http://www.keybak.com/imgs/prod-s48lek.jpg[/img]

så jag kan inte glömma nyckeln kvar i låset utan att märka det när jag går iväg, och snöret i nyckelhållaren tar stopp.

Men jag blir ibland lite "Asperger-stressad" när jag byter till andra byxor och måste flytta nyckelhållaren ... visst kan jag ha en sådan nyckelhållare till, men det är liiite dyrt att köpa en till att ha bara för att jag inte ska bli så där stressad... en sådan kostar runt 250 kronor...

barracuber skrev:När jag är disträ är det oftast nycklar inblandade. Att förväxla olika nyckelknippor i samband med byte av byxor eller ytterkläder, hämtning av post, låsning av garage m.m.

Jag är snarare tvärtom. Önskar att jag ibland hade varit lite mer disträ för att slappna av. Jag har full koll på nycklar, plånbok, tider, kläder, människor osv.

Tonic skrev:Jag är snarare tvärtom. Önskar att jag ibland hade varit lite mer disträ för att slappna av. Jag har full koll på nycklar, plånbok, tider, kläder, människor osv.

Det har jag också. Full koll på allt, ända tills det av någon orsak brister och då har jag ingen koll alls. Och det är då mjölken åker in i skafferiet, kaffet i kylskåpet, smöret i frysen, matlådan i soporna och soppåsen med på bussen in till stan...

Truly skrev:

Tonic skrev:Jag är snarare tvärtom. Önskar att jag ibland hade varit lite mer disträ för att slappna av. Jag har full koll på nycklar, plånbok, tider, kläder, människor osv.

Det har jag också. Full koll på allt, ända tills det av någon orsak brister och då har jag ingen koll alls. Och det är då mjölken åker in i skafferiet, kaffet i kylskåpet, smöret i frysen, matlådan i soporna och soppåsen med på bussen in till stan...

Ja det kan hända mig också, men då blir jag ganska arg och irriterad eftersom jag kräver av mig själv och är van vid att alltid ha superkoll