Den 1 april (haha, ödets ironi) förra året drog jag ut en visdomstand. Jag hade inte varit speciellt orolig för det och det gick bra, men jag var lite vimsig efteråt och lade mig en stund i tandläkarens vilrum. Där fick jag en ångest/tvångsattack. Nu är det ju januari och jag har FORTFARANDE ångest och tvångstankar nästan konstant. Jag har bara haft korta perioder av välmående sedan april. I övrigt har jag alltså upplevt nästan 10 MÅNADER AV REN OCH SKÄR TORTYR.
Kan det finnas NÅGOT som helst samband mellan ångesten och att jag drog ut en visdomstand? Jag hade en extra hemsk attack i höstas i samband med influensa, så att fysisk sjukdom kan ge sig på psyket verka helt självklart, men ett relativt enkelt litet ingrepp i munnen!?
Någon som vet? Teorier?

Inte för min del, har struntat i att dra ut en visdomstand i 25 år för jag tänkte att jag kommer ändå att dö långt innan jag får besvär av den, så varför då dra ut den? Men nu har jag dragit ut den, livet fortsätter ju trots mina spådomar och mörka visioner om hur framtiden kommer bli, så varför inte? Dock hos en för tandrädda patienter där jag fick önska musik och hålla i handen om jag ville. Sjuksköterska fanns det också.

Jävligt förvånad har jag kommit på att det kan bli bättre i tillvaron och det finns hjälp även för såna som mig. Eller så har jag bara slängt offerkoftan och eldat upp högfärdstofflorna som jag inte ens visste att jag hade på mig. En annan inställning till livet har jag fått i alla fall.

Svar: Nej!

I mitt fall utdragen visdomstand, tecken på ökad tillit och en viss hoppfullhet.