Hehe, nice uttryck; "Semi-disconnected".

Heliora skrev:

Pewe skrev:Måste bara tillägga, vet inte hur jag skulle klara mig utan ? Klarar inte av att åka buss mm , det enda jag inte far illa av är bil och båt. Varför vet jag inte Sedan måste jag även ha bilen i arbetet.

En annan är så illa TVUNGEN att klara sig utan... Hur mycket man än skulle behöva körkort och bil .

Jag röstade på "Håller på och övningskör och hoppas på ett körkort", men stark betoning på hoppas... Har övningskört ett halvår, men går väääääääldigt trögt. Det är dyrt att mängdträna på trafikskola, särskilt i en stor stad med fullt av cyklister...

Tycker synd om er som har problem att skaffa körkort. Hade själv stora problem med teorin, då jag har väldigt svårt att läsa mig till något. Plus att jag gillar inte folksamlingar. Det är över 30 år sedan, upplever det som att det var inget man pratade om då, visste heller inte varför jag var som jag var? Personligen tycker jag att dom som vill ta körkort och som har förutsättningar att kunna ta det, men det brister på olika problem ska kunna få hjälp med det? Kanske typ lägga upp undervisningen så det är mer gjort efter personen, ligger det ekonomiska problem bakom bör man kunna få hjälp med det med.

Min personliga åsikt

Jag har körkort sen 30 år tillbaka. Hade inga problev med vare sig uppkörning eller teori. Har däremot ingen bil. Cyklar eller ta bussen istället.
Visste inte om min diagnos då jag tog körkort

Jag har körkort BE CE, dvs för bil och tung lastbil med tungt släp till bägge. Jag har jobbat som långtradarchaufför, både ute på landsvägarna och som billots i Göteborg (tog emot en fullastad långtradare som kom från en annan stad tidigt på morgonen, körde ut det gods som var på den och åkte runt och lastade upp det som skulle iväg med den på kvällen - då en annan chaufför körde den till en annan stad under natten).

Av den anledningen har jag tagit truckkort för olika sorters truck med, man kan behöva använda truck när man kommer med lastbilen.

Körkort för personbil tog jag när jag var 18 utan problem. Det är roligt att köra och det ger en enorm känsla av frihet att kunna åka dit jag vill när jag vill! Jag bor i relativ glesbygd och utan bil hade det varit svårt. Men det kostar mycket pengar!

När jag tog lastbilskortet för ungefär femton år sedan erbjöd de mig att ta busskort med men jag avböjde. Orsaken var att busschaufförerna ofta har så hopplösa arbetstider att jag inte ville ens kunna komma ifråga för ett sånt jobb.

Som kuriosa kan jag berätta att jag en gång sökte som lokföraraspirant till SJ och blev antagen - men medan jag väntade på att kursen skulle börja hann jag lifta till Kiruna, träffa en man som bodde där och bestämma mig för att stanna där (det var inte SJ som tog anmärkningsvärt lång tid utan jag som levde mitt liv i turbofart).

Blev lurad på mitt körkort av militären. Bestämde mig för att vara körkortslös därefter.

Även jag hade nog varit en trafikfara med tanke på att jag är impulsiv, lätt blir förvirrad, har svårt att tänka på flera saker samtidigt och för det mesta far fram mer eller mindre som en galning på min cykel och vet knappt trafikreglerna mer än stanna vid rött ljus. (Är där fritt cyklar jag iaf. men det är ju precis som de flesta andra men lika dumt för det.)

Jag tog körkort 1992 men har inte ägt någon bil men har lånat vid behov.

Har körkortstillstånd och försöker lära mig i perioder. Just nu stupar det på att jag inte har tillgång till bil. Haft tillståndet några år och förnyat det en gång, samt hade godkänd teori ett tag.

Försökte också att lära mig när jag var ung men den gången gick det inte så bra. Nu har det i varje fall gått bättre.

Har haft lite problem att lära sig sånt som har med koordination och motorik att göra. Nu handlar det mer om att jag har svårt att ta verbala instruktioner när jag är stressad och svårt att göra vissa saker på befallning utan att processa det först och lite sånt som krävs för att man ska klara halkan. Tycker också det är jobbigt när man får körsskollärare som ger inexakta instruktioner eller tror att man ska kunna härma dem utan att förklara saker ordentligt teoretiskt först.

Tycker det är intressant om mina svårigheter att lära mig köra bil påminner om dem som en del av er med AS har.

Har ABECEDEADRTRUCKASADHD.

D.v.s. alla körkortsbehörigheter, ADR = farligt gods (stycke, spräng & tankbil), truckkort, och så förståss min dubbeldiagnos som jag fick på köpet när jag föddes.

Så man kan säga att jag får köra det mesta med hjul i Sverige, vilket jag också har gjort.
Liksom Titti har även jag arbetat som billots (se hennes beskrivning) fast i Stockholm, men även i fjärrtrafik, distribution, snutbilar, och som elak bussförare.

Även mig höll dom på att rekrytera som tågförare, fast till pendeltågen (samma utbildning). Lönen lockade, men tyckte det verkade så trist med att inte kunna svänga.
För mig är körtekniken bland det roligaste med jobbet/n, och att backa lastbil med släp på tajta platser är nog det som är häftigast att lära sig bemästra, och där är lotsarna svårslagna. (Eller vad säger du Titti?)

Har ägt massor av fordon av olika sort, men idag består vagnparken f.n. av 2 bilar och 4 motorcyklar.
Hade jag bott på en gård så skulle jag haft en/ett par tradare/ekipage och andra tunga fordon också.
Jag meckar också med mina fordon själv, det är halva nöjet/intresset för mig, vilket också är bra ur en ren ekonomisk synpunkt när man har fordon som hobby.

Kryssade i "Har valt att inte ta körkort" eftersom jag har en kronisk sjukdom som gör att jag inte får ta körkort . Jag får inget lämlighetsintyg. Tyvärr.

Klarade teorin ganska enkelt och utan att plugga nämvärt, men fick köra upp tre gånger trots att jag säkert betalade körlärarens sommarstuga i avgifter. Men det tog några år innan jag tyckte att jag kunde köra.

Jag svarade: Har valt att inte ta körkort.


Jag skulle aldrig klara av de hastiga intryck man får när man kör bil, plötsliga reaktioner på gående i gatan, eller bilar skulle jag aldrig hinna med att veja för.

Jag har ingen användning för körkort (för bil alltså, jag har förarbevis för EU-moped klass 1) eftersom jag bor i en stad med utbyggd kollektivtrafik och massor av breda fina cykelbanor både inom och utanför stadsgränsen.

Jag hade turen att börja köra i en ganska liten stad, när jag "värmt upp" efter ett par år var det inte så långt till Göteborg. Ytterligare några år senare var jag på Irland och körde hyrbil en vecka. Det är otroligt vad mycket bil man har till vänster om sig där!

Har man "tur" att köra i kalix så kan man få körkort utan att någonsin se ett trafikljus, eftersom det inte finns några. (nu har jag inte kört upp där). Fast då finns det 7-vägskorsningar istället..

Jag valde att inte ta körkortet då jag känner mig helt livsfarlig på vägarna. Blir mkt lätt distraherad och ser knappt andra bilar i högre hastighet.

Kör moppe när jag är utomlands, det är typ it annars blir det bussen, vilket det knappt blir då jag nästan alltid sitter hemma

Playdoh skrev:Jag valde att inte ta körkortet då jag känner mig helt livsfarlig på vägarna. Blir mkt lätt distraherad och ser knappt andra bilar i högre hastighet.

Jag anar samma sak när jag kör och ändå bedöms jag som bättre förare än de flesta i min ålder enligt körläraren jag körde med.
Jag är väldigt perplex och lite tveksam över detta.

carl skrev:Har man "tur" att köra i kalix så kan man få körkort utan att någonsin se ett trafikljus, eftersom det inte finns några. (nu har jag inte kört upp där). Fast då finns det 7-vägskorsningar istället..

Kör man i staden Värnamo så får man garanterat ett körkort utan att ha passerat bilköer, trafikljus och flerfiliga vägar. Den som bara kört i Värnamo har inte en chans att överleva i t. ex Jönköping.

imperativ skrev:Den som bara kört i Värnamo har inte en chans att överleva i t. ex Jönköping.

Och då är det ändå en REJÄL skillnad på Jönköpings och t.ex. Stockholms trafikmiljö.

Danne skrev:

imperativ skrev:Den som bara kört i Värnamo har inte en chans att överleva i t. ex Jönköping.

Och då är det ändå en REJÄL skillnad på Jönköpings och t.ex. Stockholms trafikmiljö.

Det var lustigt, det kanske är jag som över tolkar impulserna utav icke-kontroll.


Men orden " Najj najj men nu dabbar du daj igen Fredde" ekar fortfarande i huvet på mig. Satas Trelleborgare till körskolelärare


Då var det dock MC kort jag skulle ta , la ner 8k på det utan att få komma ut på vägen ens... har aldrig försökt ta Bilkörkort.

Har B-kort. Det har underlättat för mig en del här i livet.

Det finns två fadersfigurer i mitt liv, båda yrkeschaufförer, det har underlättat för mig att övningköra med dem.

Har vaga minnen av att ha suttit i knät och "övningskört" (typ styrt i långsam fart) när jag var så ung att jag inte nådde ner till pedalerna, och jag vet att jag nånstans i 10årsåldern "övningskörde" på egen hand med familjens bubbla, så att brorsan fick en bula....

Danne skrev:

imperativ skrev:Den som bara kört i Värnamo har inte en chans att överleva i t. ex Jönköping.

Och då är det ändå en REJÄL skillnad på Jönköpings och t.ex. Stockholms trafikmiljö.

Jag upplever dock att man ganska snabbt vänjer sig när man får höja ribban för körningen.. och när man lärt sig hur körmönstret är på vissa vägar.
Man får vara beredd att alltid vara den som väjer...
Nu har jag aldrig kört i stockholm och nog skulle jag ha mardrömmar natten innan..

Jag tycker att det är lättare att köra i Stockholm jämfört med många andra svenska städer (inte minst Göteborg och Uppsala).

I Stockholm är det mycket lättare att förutse hur trafikanterna kommer att bete sig, man vet att reglerna följs väldigt bra, även om det är tight (och högerregeln ofta inte alls fungerar i T-korsningar...). Att köra i genom en cirkulationsplats i Uppsala kan vara rena mardrömmen, men i Stockholm fungerar det nästan alltid smärtfritt.

I ett antal städer har jag sett helt sjuka manövrar av bilister som jag aldrig någonsin kunnat drömma om och som jag aldrig heller sett i Stockholm.

Vi en övningskörning där jag satt till höger genom Stockholm, så hann föraren inte ens fatta att denne kört igenom Stockholm (Essingeleden) innan vi var igenom, och föraren hade inga som helst problem med den sträckan.

Det är bra om man inte nödvändigtvis måste ha ögonkontakt med passagerare man pratar med utan kollar trafiken. Det är bra att inte automatiserar utan att hela tiden vara med i trafiken och vad som händer runt en. Det är mindre bra att tankarna kan vandrar iväg när man väntar vid rödljus, men vaksamma medtrafikanter brukar hjälpa till och tuta till lite.

Min bil är mer ett handikapphjälpmedel än en bil i vanlig bemärkelse. Jag klarar inte av att köra inne i stan tex, då blir jag helt hispig. Kan inte köra ensam till okända platser pga avsaknad av lokalsinne.

Jag klarade teorin direkt, men fick köra upp 4 gånger. Körkortet kostade nog mer än fem gånger mer för mig jämfört med min brorsa och kompisars. Fick ta enormt många körlektioner.

Jag har kört bil i Fisksätra kvällstid. Det var hektiskt. Närmare Stockholm city än så skulle jag aldrig våga mig. Då skulle jag nog få ringa en bärgningsbil pga nervkollaps.