Har fått meddelat att jag är aktuell för en sk. köksgrupp. Där folk med diverse olika problem träffas och lagar mat regelbundet. Detta tillsammans med arbetsterapefter.

Undrar om det är någon som har erfarenhet av detta, vad har ni då fått ut av det?

Som jag ser det skulle ev vinsten kunna vara att arbetsterapeften kan mer konkret hjälpa en med de svårigheter de ser i ens samspel, sånt som en psykolog inte ser eftersom de inte ser en i verkliga livet. Men jag vet inte hur det fungerar i praktiken. Någon som provat något liknande?

Det jag är lite orolig för att de är vanba vid folk som knappt ens träffar folk alls, så de tror att själva gruppen i sig gör någon nytta, och alltså inte bidrar så mycket själva.

Jag har provat något "liknande" och rekommenderar det inte till någon. Dagistrams och specialbehandling är vad det är. Artificiellt umgänge i en artificiell övervakad miljö.

Gå på krogen istället.

Är det bara köksarbete? Jag hade några år regelbunden kontakt med en arbetsterapeut på psyk, som försökte få mig att fungera bättre och bidra till försöken att diagnosticera mig. Mot slutet var jag med i något som jag har för mig kallades utredningsgrupp. Vi var fem patienter (med blandade och för varandra okända problem) och två arbetsterapeuter som träffades tre gånger i veckan i tre (eller fyra) veckor.

Det var upplagt så att en veckodag skulle vi gemensamt planera en måltid, handla mat, laga den och äta den. Det syftade nog främst till att se hur man samarbetar med andra. Den andra veckodagen hade vi enskilda uppgifter i en "pappersverkstad" där vi skulle tillverka pärmar och liknande utifrån skriftlig beskrivning. Sista veckodagen fick vi göra vad vi ville, men det skulle vara en gemensam aktivitet som vi alla var överens om. I vårt fall slutade det alltid med att vi gick och fikade och pratade.

Det var nog bl.a. denna utredning och några saker till som gjorde att min arbetsterapeut var den första på kliniken att misstänka NPF, vilket ledde till att jag utreddes och fick min AS-diagnos.

Jag har varit med om det. Det var ju kul för en som gillar att laga mat ^^, sen fick jag öva lite på det sociala. Dock är det ju alla möjliga sorters människor som är där pga olika anledningar.
Vissa i personalen hade verkligen dagismentalitet, så då fick man tillrättavisa dem några gånger . I stora hela var det inte så farligt.. jag skulle kunna tänka mig göra om det, även om det är väldigt artificiellt ..

KrigarSjäl skrev:Gå på krogen istället.

Där har jag ju ingen som berättar för mig vilka fel jag gör, och fel gör jag uppenbarligen.

Kvasir, det låter precis det här, fast inte i diagnossyfte, jag har gjort det i diagnossyfte en gång redan, men då fokuserade de inte så mycket på det konstruktiva utan mer på att hitta diagnos.


"inte så farligt" låter ju inte så motiverande, kommer ju kosta mig massor i tid, motsvarar ju säkert 1000kr i veckan i arbetstid som jag antingen får stressa för att jobba ikapp eller gå miste om i ersättning.

Ingen som har mer positiva erfarenheter än så?

Om du redan har deltagit i en utredningsgrupp, vad är då syftet tänkt att vara med denna verksamhet?

Att göra något åt problemen förstås.

Utredning gör ju ingen nytta i sig.

Vad har du för problem?

Jnx skrev:Att göra något åt problemen förstås.

Utredning gör ju ingen nytta i sig.

Ok, så denna verksamhet är alltså tänkt att ha en terapeutisk funktion?

Kvasir skrev:Ok, så denna verksamhet är alltså tänkt att ha en terapeutisk funktion?

Nja, terapi låter ju mer som att man jobbar för att må bättre. Vilket skulle vara en indirekt verkan i detta fall.

Det jag hoppas få ut av det är väl mer någon form av undervisning. Vet dock inte pom det är så det fungerar, de kanske inte har den kompetensen?

Mina problem är att jag har svårt att skapa och behålla kontakt med andra, såväl i nära vänskapsrelationer som kärleksrelationer. Detta leder till att jag lever ett ensamt liv, något som min hjärna reagerar på genom depression etc*

*Den sista biten är min tes baserad på hur mina problem yttrar sig och på vad jag läst om vikten av social samvaro för människans psyke.

Är det alltså någon form av social gruppövning, där man tränar på socialt samspel, med handledare som ger återkoppling och kanske råd?

Det sistnämnda om att ensamhet leder till depression tror jag också är vanligt, speciellt bland aspergare. Jag misstänker att mina problem med depressioner genom åren till stor del har berott på just på ensamhet och socialt utanförskap. Samtidigt ska man inte glömma att depression sedan lätt bidrar till att man har svårt med sociala kontakter, så att det blir en ond cirkel.

Kvasir skrev:Är det alltså någon form av social gruppövning, där man tränar på socialt samspel, med handledare som ger återkoppling och kanske råd?

Jadu, det är det jag hoppas på, tänkte att folk som tidigare gjort det har insikt om det faktiskt är så. Därför jag startade tråden.

Jnx skrev:

Kvasir skrev:Är det alltså någon form av social gruppövning, där man tränar på socialt samspel, med handledare som ger återkoppling och kanske råd?

Jadu, det är det jag hoppas på, tänkte att folk som tidigare gjort det har insikt om det faktiskt är så. Därför jag startade tråden.

För mig var det social träning, men det var mest för att vänja sig vid folk..
Nog fick jag synpunkter, men du lär nog inte lära dig hur du ska uppföra dig om du inte är väldigt klantig socialt. Finns ju möjlighet att experimentera utan förlust ...Kolla upp vad en arbetsterapeut ska kunna så vet du ju vad de kan lära dig.. men jag misstänker att det inte är så mycket..

Jnx skrev:Jadu, det är det jag hoppas på, tänkte att folk som tidigare gjort det har insikt om det faktiskt är så. Därför jag startade tråden.

Kan du inte helt enkelt fråga de som är ansvariga och be att få lite mera detaljerad info?

Jag är inbokad på ett möte, så ja, det ämnar jag. Men det brukar vara bra att förbereda sig lite så man inte missar viktiga frågor. Kan säga att tråden redan har varit givande.

Det finns ju alltid en chans/risk att man träffar ngn som man på ett eller annat sätt blir intresserad av/fattar tycke för och vill fortsätta umgås med efter/utanför köksgruppen Eller rentav ngn som har samma specialintressen Eller så kanske man för första gången känner att man hittat "sitt folk", och kanske upplever en känsla av samhörighet med vissa eller några. Personer man känner igen sig i.

Även om inte gruppaktiviteterna i sig kanske är så givande så kan man hoppas att man ändå får ut ngt av det. Även om slutsatsen blir "Aldrig mer" för då har man iaf testat.