Jag lägger in mejlet jag fick från Handisam, så får ni läsa själva. Själv blir jag både beklämd och arg av vissa av siffrorna. Ska läsa frågorna sen och se hur de ställts, så kanske jag ändrar mig lite, men det orkar jag inte just nu. Tänkte mest dela med mig av undersökningen, om det inte redan gjorts här.

--------

Idag skickas ett pressmeddelande ut till samtliga tidningar i landet med nyheten om allmänhetens attityder till psykisk sjukdom och psykisk funktionsnedsättning.

En av fyra på en arbetsplats kan inte tänka sig att arbeta tillsammans med någon som har en psykisk sjukdom. Det visar den nya undersökningen om allmänhetens attityder och kunskaper om psykisk ohälsa.

Samtidigt uppskattas en av fyra leva med psykisk ohälsa (sammanfattas som psykisk ohälsa för att det ska bli möjligt att kommunicera ut budskapet till den breda allmänheten).

Även om de flesta svenskar accepterar arbetskamrater med psykisk ohälsa så är det för många som inte gör det. Vårt uppdrag är att få fler att inse att arbetsplatser berikas av mångfald. De flesta med en psykisk ohälsa både kan och vill arbeta.

Studien har gjorts på uppdrag av Handisam och nätverket Nationell Samverkan för Psykisk Hälsa (NSPH) som tillsammans driver regeringsuppdraget att förändra attityder.

Några resultat
· 32 procent anser inte att psykisk sjukdom är en sjukdom som vilken annan sjukdom som helst.
· 26 procent anser att psykiatriska verksamheter inte bör förläggas till bostadsområden.
· 33 procent anser att utlokalisering av psykiatrisk verksamhet utgör en fara för lokalbefolkningen.
· 25 procent kan inte tänka sig att arbeta tillsammans med någon som har en psykisk sjukdom.
· 20 procent skulle inte bjuda in någon till sitt hem om han eller hon visste att personen har en psykisk sjukdom.
· 36 procent anser att människor med allvarliga psykiska problem inte kan återhämta sig fullständigt.
· 61 procent anser att de flesta personer som en gång varit patienter på en psykiatrisk klinik inte är pålitliga barnvakter.
· 70 procent anser att de flesta människor med psykiska problem inte får professionell hjälp inom sjukvården.

NSPH/Handisam

-----

Studien kan laddas ned här: www.handisam.se/attitydstudie

!!!!!!!

I "psykisk ohälsa" ingår ju tex depression!

Vet inte vad jag ska säga.... eller skriva...

Jag vill bara för tydlighetens skull uppmärksamma folk som läser detta att

Aspergers Syndrom inte klassas som en psykisk sjukdom utan ett neuropsykiatriskt funktionshinder.

Eller som jag brukar uttrycka det - en speciell personlighetstyp, ett visst sätt att fungera som skiljer sig från majoriteten.

Folk fattar ju inte vad psykisk sjuk är (och skulle förmodligen klassa AS som samma sak).

barracuber skrev:Jag vill bara för tydlighetens skull uppmärksamma folk som läser detta att

Aspergers Syndrom inte klassas som en psykisk sjukdom utan ett neuropsykiatriskt funktionshinder.

Eller som jag brukar uttrycka det - en speciell personlighetstyp, ett visst sätt att fungera som skiljer sig från majoriteten.

Well, det står att det gällde såväl psykisk sjukdom SOM neuropsykiatriska funktionsnedsättningar.

"Idag skickas ett pressmeddelande ut till samtliga tidningar i landet med nyheten om allmänhetens attityder till psykisk sjukdom och psykisk funktionsnedsättning."

Undrar om det finns någon uppskattning på hur stor andel av befolkningen som har psykisk ohälsa utan att ha sökt hjälp för det? Allra helst dessutom indelat i hur många som har sjukdomsinsikt och inte också.

Jag brukar säga att de som är rädda för personer med psykiska sjukdomar bör vara allra räddast för dem som inte är diagnosticerade och inte har fått någon vård, och som ingen därför har koll på. (Detta är förstås huvudsakligen relevant för allvarligare sjukdomar.)

Aspergers syndrom är ju en lite märklig skapelse. Det är en samling egenskaper och inte en specifik sjukdom, men syndromet innebär ju alltid mer eller mindre funktionshinder. Begreppet psykisk ohälsa är egentligen också rätt märkligt. Många andra tillstånd är ju inte heller sjukdomar i egentlig bemärkelse. En depression behöver inte alls vara sjuklig, utlöst av svår sorg efter en förlust är till exempel depression fullt naturligt och rätt friskt.

Jag tillhör varken neurodiversitetsförespråkarna eller miffofieringsgänget, ser AS som en analytisk konstruktion som innebär olika grader av funktionshinder, för mig finns det ingen nytta med AS, men man behöver inte nödvändigtvis vara "onormal" eller "handikappad" på grund av syndromet. Tycker nog att alfapetsmamma gör rätt som tolkar att vi aspergare ingår i gruppen som undersökningen syftar på.

Jaha, I knew that. Antingen inbillar man sig bara att man är sjuk, eller så tros man vara labil, folk vet inte mycket.

Kvasir skrev:Undrar om det finns någon uppskattning på hur stor andel av befolkningen som har psykisk ohälsa utan att ha sökt hjälp för det? Allra helst dessutom indelat i hur många som har sjukdomsinsikt och inte också.

Jag brukar säga att de som är rädda för personer med psykiska sjukdomar bör vara allra räddast för dem som inte är diagnosticerade och inte har fått någon vård, och som ingen därför har koll på. (Detta är förstås huvudsakligen relevant för allvarligare sjukdomar.)

Jag tror jag tillhör den gruppen... Men jag börjar åtminstone få sjukdomsinsikt!

vadloink skrev:Aspergers syndrom är ju en lite märklig skapelse. Det är en samling egenskaper och inte en specifik sjukdom, men syndromet innebär ju alltid mer eller mindre funktionshinder. Begreppet psykisk ohälsa är egentligen också rätt märkligt. Många andra tillstånd är ju inte heller sjukdomar i egentlig bemärkelse. En depression behöver inte alls vara sjuklig, utlöst av svår sorg efter en förlust är till exempel depression fullt naturligt och rätt friskt.

Jag tillhör varken neurodiversitetsförespråkarna eller miffofieringsgänget, ser AS som en analytisk konstruktion som innebär olika grader av funktionshinder, för mig finns det ingen nytta med AS, men man behöver inte nödvändigtvis vara "onormal" eller "handikappad" på grund av syndromet. Tycker nog att alfapetsmamma gör rätt som tolkar att vi aspergare ingår i gruppen som undersökningen syftar på.

Jag gillar ditt inlägg, men vill än en gång inskärpa att det inte är jag som säger att aspergare ingår i gruppen, det står uttryckligen i texten!

alfapetsmamma skrev:

vadloink skrev:Aspergers syndrom är ju en lite märklig skapelse. Det är en samling egenskaper och inte en specifik sjukdom, men syndromet innebär ju alltid mer eller mindre funktionshinder. Begreppet psykisk ohälsa är egentligen också rätt märkligt. Många andra tillstånd är ju inte heller sjukdomar i egentlig bemärkelse. En depression behöver inte alls vara sjuklig, utlöst av svår sorg efter en förlust är till exempel depression fullt naturligt och rätt friskt.

Jag tillhör varken neurodiversitetsförespråkarna eller miffofieringsgänget, ser AS som en analytisk konstruktion som innebär olika grader av funktionshinder, för mig finns det ingen nytta med AS, men man behöver inte nödvändigtvis vara "onormal" eller "handikappad" på grund av syndromet. Tycker nog att alfapetsmamma gör rätt som tolkar att vi aspergare ingår i gruppen som undersökningen syftar på.

Jag gillar ditt inlägg, men vill än en gång inskärpa att det inte är jag som säger att aspergare ingår i gruppen, det står uttryckligen i texten!

Inte att frågorna var ställda som annat än folks inställning till psykiskt sjuka. Sen tror jag det är som det brukar vara med såna undersökningar. Vem vill bjuda hem en deprimerad person t.ex bara så där? Vem skulle bjuda hem en muslim? En neger eller en jude.. En sak om man känner personen och då ser man den kanske inte ens som psykiskt sjuk men det är ingen okänd från gatan. Skitsiffror. Skräpstatistik.

Jag är inte ett dugg förvånad över resultatet.

Tänk på alla vansinnesdåd, som mannen som mejade ner folk med bil i Gamla Stan i Sthlm el den som slog ihjäl med ett järnrör el mannen som dödade en tonårsflicka som han inte ens kände (hon stod och väntade på skjuts på gaten) el mannen som dödade 5-åriga Sabina på daghemmet.

Varje gång är enda förklaringen att förövaren är "psykiskt sjuk". Vem vill ha en sådan i sitt hem, grannskap el på sitt arbete?

Att 70% tror att sjukvården inte kan ge professionell hjälp är inte heller konstigt. I många fall har dessa "vansinnesmördare" haft kontakt med sjukvården som inte kunnat hjälpa dem och inte ens förstått hur farliga de är. Dessutom läser man ofta om hur dålig psykvården är och att de saknar pengar, professionell personal etc

Det som är positivt är detta:
"Den största skillnaden är att de som har personlig erfarenhet av psykisk ohälsa, egen eller hos anhöriga eller bekanta, är mindre negativa än andra.
- Det visar att kapmpanjen är rätt ute, eftersom den framför allt kommer att lyfta fram personer med egen erfarenhet av psykisk sjukdom, säger Richard Bracken." (projektledare på Handisam)

Parvlon skrev:

alfapetsmamma skrev:

vadloink skrev:Aspergers syndrom är ju en lite märklig skapelse. Det är en samling egenskaper och inte en specifik sjukdom, men syndromet innebär ju alltid mer eller mindre funktionshinder. Begreppet psykisk ohälsa är egentligen också rätt märkligt. Många andra tillstånd är ju inte heller sjukdomar i egentlig bemärkelse. En depression behöver inte alls vara sjuklig, utlöst av svår sorg efter en förlust är till exempel depression fullt naturligt och rätt friskt.

Jag tillhör varken neurodiversitetsförespråkarna eller miffofieringsgänget, ser AS som en analytisk konstruktion som innebär olika grader av funktionshinder, för mig finns det ingen nytta med AS, men man behöver inte nödvändigtvis vara "onormal" eller "handikappad" på grund av syndromet. Tycker nog att alfapetsmamma gör rätt som tolkar att vi aspergare ingår i gruppen som undersökningen syftar på.

Jag gillar ditt inlägg, men vill än en gång inskärpa att det inte är jag som säger att aspergare ingår i gruppen, det står uttryckligen i texten!

Inte att frågorna var ställda som annat än folks inställning till psykiskt sjuka. Sen tror jag det är som det brukar vara med såna undersökningar. Vem vill bjuda hem en deprimerad person t.ex bara så där? Vem skulle bjuda hem en muslim? En neger eller en jude.. En sak om man känner personen och då ser man den kanske inte ens som psykiskt sjuk men det är ingen okänd från gatan. Skitsiffror. Skräpstatistik.

Det håller jag med om.

Frågan "skulle du bjuda hem en psykiskt sjuk person" blir ju just lite konstigt. Nej, jag skulle inte gå ut och leta upp på en psykiskt sjuk person att bjuda hem.

Hade varit intressant att få veta vad folk skulle göra med sina vänner om de fick reda på att de hade en depression eller så.

Och jag undrar om de tillfrågade tänkte "depression" eller "Anna Linds mördare".

Dock så kan jag förstå att man inte tycker att psykisk sjukdom i allmänhet är som vilken sjukdom som helst.

Är en endokrin sjukdom som vilken sjukdom som helst? Jämställas med förkylning?

Inte heller att folk tror att man inte blir fullt återställd tycker jag är konstigt. T.ex. hela vår egen grupp blir inte "återställda"(och vi räknades ju in) och de personer som jag känner till som har "psykisk ohälsa" har ej blivit fullt återställda. Många har återkommande depressioner i "evigheter". Jag känner faktiskt inte till någon som har haft psykisk ohälsa och nu är fullt frisk. I bästa fall så har personen haft allvarlig sjukdom typ anorexi, men har numer endast lätt att få depression eller stressjukdom, och får sådana svackor ibland.

Men sådana grupper finns det många av. Hur många av de med endokrina sjukdomar blir fullt återställda? Inget konstigt.

I allmänhet är väl inte psykisk ohälsa något konstigt, men, det är ju VISSA psykiska sjukdomstillstånd som är en allmänfara, medan somatiska sjukdomar ofta inte är det, om det inte tillstöter just psykiska symptom, eller om folk som får olika typer av anfall (somatiska) ger sig ut och kör bil.

Något bra med undersökningen var sista siffran, att folk inser att vården inte är bra. Men kanske tänkte de mer på "fånga upp och spärra in" och inte på bra vård i stort.

Med tanke på hur media rapportera brott, så är nog tyvärr inte siffrorna så underliga. Folk tror väl att många psyksjuka är mördare eller liknande. (Insåg de ens att vanlig depression är psykisk ohälsa?)

Bror Duktig skrev:Det håller jag med om.

Frågan "skulle du bjuda hem en psykiskt sjuk person" blir ju just lite konstigt. Nej, jag skulle inte gå ut och leta upp på en psykiskt sjuk person att bjuda hem.

Hade varit intressant att få veta vad folk skulle göra med sina vänner om de fick reda på att de hade en depression eller så.

Och jag undrar om de tillfrågade tänkte "depression" eller "Anna Linds mördare".

Tror att de tänker att de inte känner personen. Om 4/5 vill bjuda hem mig av middag så anser jag att de är korkade. Nu är jag inte psykiskt sjuk men de verkar vilja att man ska tro att det är en dålig siffra.
Jo, psykiskt sjuk säger inte så mycket. Det märks att det är valår. Jag ska undvika allt vad tidningar och nyheter är i år. Hade tänkt att börja lyssna på radion men det går väl inte att komma ifrån skiten ens på nrj, så jag avstår nog den med.

De verkar inte bara sprida missinformation. De pekar oxå..

Uppsala universitet inventerar 16 000 rum

Uppsala universitet satsar kraftfullt på tillgänglighetsarbetet. Cirka 16 000 rum ska inventeras, 7000 är avklarade. Och det med hjälp av Handisams inventeringsformulär.

– När vi har inventerat lämnar vi över materialet till fastighetsägarna för åtgärder, säger Olof Franzén, som leder projektet på Uppsala universitet.

Läs hela artikeln

http://www.handisam.se/Tpl/NormalPage____1880.aspx

Jag kan bara gå till mig själv och jag skulle inte bjuda hem NÅGON hem till mig. Så om dessa frågor ställdes till mig så skulle det ju inte spela någon roll om den hypotetiske besökaren var psykiskt sjuk eller psykiskt frisk - något som inte skulle framgå i undersökningen dock.

Man får nog ta dessa undersökningar med en nypa salt. Tänk bara på hur dumma många av frågorna är i diverse AS-test. Många av frågorna GÅR ju inte ens att besvara. Och ändå måste man göra det.

Skulle vara kul att se exakt HUR frågorna ställdes. Ännu roligare om man kunde få individuella svar istället för Ja- och Nejsvar.

Truly skrev:Skulle vara kul att se exakt HUR frågorna ställdes.

Kolla på länken som följde med....

Haha... OK, det VAR en länk med...
Ska genast kolla den!

Ja, nu har jag kollat igenom frågorna och det var ju bara Ja- och Nejsvar (eller instämmer/instämmer inte). Och såna svar är ju jättesvåra att både svara på och sedan att analysera.

Jag blev ärligt talat positivt överraskad. Trodde att människor skulle ge mer negativa svar.

Jag kom att tänka på en sak.

"psykisk ohälsa" är ju ett samlingsnamn.

Tänk om de hade frågat om "somatisk ohälsa" i största allmänhet, och det enda som visades som somatisk ohälsa var cancer i slutskedet, okontrollerad epilepsi, syphilis, värsta svinifluensafallen m.m.

Hade inte folk svarat exakt likadant då?

Asch, somatisk ohälsa är som vilken sjukdom som helst ^_^

Kan du tänka dig att bjuda hem någon med somatisk ohälsa? [all media visar hemska bilder på epilepsianfall, pågående hjärtattacker, smittsam influensapandemi m.m.]

Bror Duktig skrev:Jag kom att tänka på en sak.

"psykisk ohälsa" är ju ett samlingsnamn.

Tänk om de hade frågat om "somatisk ohälsa" i största allmänhet, och det enda som visades som somatisk ohälsa var cancer i slutskedet, okontrollerad epilepsi, syphilis, värsta svinifluensafallen m.m.

Hade inte folk svarat exakt likadant då?

Asch, somatisk ohälsa är som vilken sjukdom som helst ^_^

Kan du tänka dig att bjuda hem någon med somatisk ohälsa? [all media visar hemska bilder på epilepsianfall, pågående hjärtattacker, smittsam influensapandemi m.m.]

Dumma frågor tycker jag. Det beror ju på. Som jag sa tidigare så skulle jag inte bjuda hem någon. Men det skulle ju inte framgå i en sån här undersökning, utan här skulle andra tro att jag inte bjuder hem någon för att de lider av psykisk ohälsa. Och hur vet vi vilka människor som tvekar i dessa frågeställningar men ändå måste välja något.

T.ex. "Kan du tänka dig att bjuda hem någon med somatisk ohälsa? Ja eller Nej?"

Den intervjuade tänker: Det beror på. Smittar han/hon? Är han/hon så svårt sjuk att jag klarar av att hantera situationen om personens tillstånd snabbt blir kritiskt? Vilken sjukdom handlar det om? osv, osv, osv.

Dessa frågor blir inte besvarade och istället gör kanske den intervjuade en snabbanalys att det är bättre att inte bjuda hem den sjuke så att man inte riskerar något. Men helst skulle han/hon vilja ha fler svar av den som intervjuar för att kunna besvara frågan korrekt, men eftersom det är en "vetenskaplig" undersökning så tillåts bara kollektiva svaralternativ som Ja och Nej (möjligtvis även "delvis").

Varför blir alla så upprörda?

Om man inte känner någon med "psykisk ohälsa" så är det lätt att man tror att det är någon som är konstig, farlig, störande, kräver särskild hänsyn etc. Vet man inget om en viss grupp så brukar uppfattningen om den utgöras av de få bilder och rubruker man råkar ha i minnesarkivet, vilket kan vara nyhetsinslag om psykiskt sjuk som knivhuggit ett litet barn eller kört in i en folksamling, spektakulära spelfilmer om schizofreni och personlighetsklyvning, dokumentärer om deprimerade som inte orkar städa på flera år eller med grav OCD som terroriserar hela sin familj etc.

De flesta bjuder nog inte hem någon ö h t som de inte känner eller trivs med så jag tyckte det var en förvånansvärt låg siffra på de tveksamma, som jag undrar om den verkligen stämmer eller om de som svarat velat framstå (kanske även inför sig själva) som mer toleranta än de skulle vara i en reell situation.

Inget som VI behöver gå och ta personligt i alla fall.

Inger skrev:Varför blir alla så upprörda?

Om man inte känner någon med "psykisk ohälsa" så är det lätt att man tror att det är någon som är konstig, farlig, störande, kräver särskild hänsyn etc. Vet man inget om en viss grupp så brukar uppfattningen om den utgöras av de få bilder och rubruker man råkar ha i minnesarkivet, vilket kan vara nyhetsinslag om psykiskt sjuk som knivhuggit ett litet barn eller kört in i en folksamling, spektakulära spelfilmer om schizofreni och personlighetsklyvning, dokumentärer om deprimerade som inte orkar städa på flera år eller med grav OCD som terroriserar hela sin familj etc.

De flesta bjuder nog inte hem någon ö h t som de inte känner eller trivs med så jag tyckte det var en förvånansvärt låg siffra på de tveksamma, som jag undrar om den verkligen stämmer eller om de som svarat velat framstå (kanske även inför sig själva) som mer toleranta än de skulle vara i en reell situation.

Inget som VI behöver gå och ta personligt i alla fall.

Jag blir inte upprörd alls. Jag blir snarare förvånad över att de blev så positiva siffor!

...och håller med dig i ditt inlägg!