Jag har höjdskräck, det fick jag smaka på idag Jag skulle följa sonen med upp i en stor kana av is som de har i stadsparken. Det var två branta trappor upp. Vid andra trappan fick jag svindel, kändes som att jag skulle trilla bakåt! Sista biten tvingades jag krypa upp! Vågade inte titta ner. Sonen stod och vinkade till sin far, jag sade åt honom att åka någon gång!

Sedan är det fart jag är rädd för. I iskanan gick det alldeles för fort för mig! Jag bromsade upp farten med båda fötterna. Sonen bara gled utan att bromsa och han skrattade och hade kul medan jag var helt förstörd! Jag var darrig och svag i knäna!

Samma sak då vi i somras åkte kålmasken, en berg-och dalbana för barn, jag trodde jag skulle dö!

Fler med fobier eller rädslor som höga farter eller annat? Jag är så ny på detta område. Fick ju diagnos för drygt en vecka sedan. Visste inte vad Aspbergers var för något innan kuratorn nämnde det i våras.

Senast på psyk frågade läkaren efter många konstiga frågor om jag tror jag har Social fobi. Jag sa nej, men i efterhand tror jag att jag snarare passar in på Generaliserad ångestsyndrom.

Jag var livrädd för höjder och sådana saker förut - men nu, tro det eller ej, har jag åkt Fritt fall och hoppat från hopptorn! Det är inget skämt, förut vågade jag inte ens gå ut på en balkong på första våningen och titta ned.

Jag tror inte jag kommer göra det igen, men jag har gjort det i alla fall.

P.S. Pangade på med Berg-å-dal-banan också när jag ändå var i det läget.

ÄLSKAR fart. Hatar dock höjder. Sedan har jag en sinnessjuk fobi för en viss sorts spindlar, lockespindlarna. Dom ser fruktansvärda ut och springer väldigt fort. Kan inte känna mig trygg någonstans

Höjder passar mig inte alls, jag får svindel tom inne på Vasa muséet
Sen gillar jag inte att sitta i små båtar, jag rodde i tonåren och var livrädd, till slut var jag tvungen att lägga av. Sen avskyr jag att bli filmad eller att se mig själv på film, kanske en slags fobi? Jag vet hur jag ser ut, ändå kan jag inte acceptera att jag ser ut som jag gör när jag set mig själv på film.

Det stavas Asperger.

Jag har smått social fobi tror jag.. kanske jag vet inte...
småkryp, blää.. har lite höjdskräck också, men trots det så tycker jag om att vara högt upp, även fast jag är livrädd xP

Jag hatar också att vara med på film samt på kort/foto

Jag har haft, men en del har gått över av sig själva, andra har jag botat aktivt med olika metoder, på egen hand.

Höjdrädslan finns kvar däremot, men den vägrar jag betrakta som en fobi. Sund känsla.

Den omvända höjdrädslan rår jag inte på däremot. Helt irrationell. Jag blir livrädd ibland när jag tittar uppåt. Om jag till exempel står på en balkong rätt högt upp i ett högt hus och tittar uppåt slår den till. Eller när jag står nära ett kyrktorn eller liknande och tittar uppåt.

Under tidigt 1990-tal läste jag flera artiklar om Social fobi och insåg hur väl allt detta stämde på mig. Fenomenet var rätt så nytt de åren, har jag förstått.

Jag tror att många som fick diagnosen Social fobi under de åren istället borde ha fått diagnosen AS. I en artikel i SIF-tidningen år 1994 beskrevs att många med Social fobi var mycket noggranna och ansvarskännande i sina arbeten. Kan det ha varit det allt hårdnande tempot och de ökande flexibilitetskraven under 1990-talskrisen och framåt som gjorde att många dugliga yrkesmänniskor med AS-drag drevs över gränsen för vad de tålde?

Jag har getingar, hajar och höjder som mina fobier.

Jag har också social fobi. Som skall vara en "symtom" av min AS i kombination med mitt Generaliserad ångestsyndrom men vi får se om det blir bättre med behandling.

Jag har väl lite olika fobier, men den största är spindelfobi allt annat bleknar i jämförelse. Sen har jag socialfobi och den var ett tag större än spindelfobin.. Sen har jag väl getingfobi, men den är inte så farlig utan går att jobba bort relativt lätt, men återkommer i perioder.
Klaustrofobi är väl också något jag dras med, men det är nog mest att bli ihopklämd i litet utrymme inte att befinna mig i ett litet utrymme.

Jepp... diverse. Men starkaste någonsin har varit min fobi för bilkörning. Snacka om undvikande där, det tog mig 4 1/2 år att sätta mig bakom ratten efter den dagen jag klarade körkortsprovet. 5 1/2 år efter denna "första åter-gång" är jag fortfarande rädd, totalt autistisk, tokplanerar innan jag ska ta bilen, allt måste stämma, tvångar innan jag kör iväg och tvångar efter. Det har däremot hänt lite goda saker ändå: har kört bil 2 gånger den här vintern. Hurra hurra hurra!

Getingfobi har jag också. Bromsfobi och allmänt insekt rädsla. Kan få tvångstankar om sådant om det är sommar.

Har diverse andra rädslor kopplade till sociala situationer.

Har rädsla för att simma nuförtiden. jag som simmade flitigt i havet som liten tycker det är urläskigt nu. Att simma i sjöar går inte heller bra.

Vallesmamma, är det rädsla då, eller bara sensoriskt obehag, eller både och? Om man är fysiskt eller emotionellt känslig så upplever man saker starkare.

Jag kan få som ett sus av svindelkänsla i magen i nedförsbackar om jag låter bilen bara rulla, men det är inte direkt obehagligt eftersom jag ändå har kontrollen om jag vill. Värre är det i bergodalbana där man inte kan bromsa när det blir för obehagligt. Tror inte jag skulle klara det idag.

Annars har jag inga direkta fobier, har haft spindelfobi mm men det har i stort sett gått över. Stå på scen gillar jag dock inte.

Jag har sedan jag var liten alltid haft servett på bordet, och i och med det utvecklade jag nån bakteriefobi, snuddade min macka bordet innan jag skulle äta , åt jag inte, nu är det bättre, nu kan jag ha knappat på tangentbordet och går sen och brygger kaffe efteråt..


Har fått medicin som "tar ner" dämpar nivån av tvångstankar / handlingar.

Vilken medicin, om man får vara nyfiken?

Jag tar Zyprexa mot mina tvångstankar och aggressiva utbrott! Den fungerar bra fast den tar inte bort min tankar om att det värsta ska hända, har sådana tankar dagligen. Men jag slipper aggressiva utbrott, skönt!

Vet ej om Christer äter samma?

Det är rädsla jag känner då jag är på höga höjder eller åker i en lång snabb kana. Tydligen stängdes den av för att någon skadat sig, så den var alltså farlig!

Tankarna kommer om att jag kommer falla/störta/slå mig sönder och samman. Plus att jag får yrsel. Jättejobbigt!

Blev stucken av en geting i somras. Skrek högt av smärta! Gjorde ju så ont! Hatar getingar!

Har säkert social fobi också, antar det innebär att man inte kan ha kontakt med andra? Ska läsa vad det innebär och återkommer om det stämmer in.

Jag har social fobi. Jag undviker att träffa folk så mycket jag bara kan. Undviker att vara bland andra och undviker alla ställen där andra är...

Så med andra ord isolerar jag mig väldigt...

Här står mycket intressant:

http://www.internetmedicin.se/dyn_main.asp?page=1350

Social fobi kan jag mycket väl också ha.

Jag har svårt att tro gott om folk jag möter på stan, jag tittar i marken och får hatkänslor, är övertygad om att dem ser ner på mig. Min kurator tycker jag är paranoid och det är nog all mobbning som gjort mig sådan.

Å andra sidan, har man blivit mobbad kan det vara så att man är en sådan typ av person som många faktiskt ser ner på. Alltså, man kanske har ett visst kroppsspråk, en viss blick, en viss stil eller så som folk retar sig på. Jag är en sådan person, som "alla hatar" IRL. Inte paranoia i mitt fall.

Men det skapar paranoia och gör att jag inte ens litar på min egen mor - hon kanske hatar mig också? Det - är paranoia.

Nope, inga fobier.
Däremot får jag starkt obehag av sånt andra inte reagerar på och till och med tycker är trevligt.
Några enkla vardagssaker upplever jag som betydligt obehagligare än tex. mordbrand eller annat som är farligt i direkt mening.

* Att ha "många bollar i luften"
* Att i grupp shoppa i stora köpcentrum, att behöva stå i myllret och trängseln och vänta på andra.
* Högtidligt mingel
* Påtvingad "gemenskap" under former jag inte känner mig hemma i. Ett traditionellt midsommarfirande över generationsgränserna är typexemplet. Jag vet inte vart jag ska ta vägen.
* En del musik: dansband, Perikles, RnB, radioskval (tandläkarborren är då att föredra)
* Barnfamiljers närvaro = skrik, tjat, klet & skrän
* Administration, teknik, praktiska göromål

Ja jag har svårt för vissa ljud. Barn skrik gör så det ryser i kroppen på mig och jag blir så arg om de inte slutar.

Samma gäller det där med en del ljud. Mamam satte på hårtorken i dag och jag höll på att få fnatt. Jag kunde inte vara nära det så obehagligt. Men det är inte alltid så.

Jag blir livrädd för plötsliga höga ljud. Råkade sparka till en glaskula så den for in i väggen med en smäll, jag blev så rädd att jag var tvungen att trycka mig med ryggen mot väggen! Såg inte förrän efteråt att det var en glaskula jag råkade komma åt. Jag blir så rädd att jag slutar tänka logiskt!