Jag har precis fått min diagnos. Är stolt över den, jag är smart, väldigt begåvad inom hundträning och har en stor konstnärlig begåvning. Jag är bra på att måla men har lite svårt för människor. Jag kan inte planera och organisera har svårt med tid. Jag kan fokusera väldigt bra på det jag gör. Jag ligger inne på st görans på psykiatriavdelningen. Nu har jag fått svar på varför jag mår som jag gör.

Kram!

Det är en bra inställning till diagnosen.

Det lustiga är att jag inte tror du är på psykiatriavdelningen, det är något som inte stämmer men jag kan ha fel.
Får jag vara nyfiken o fråga varför du är där?
Det lär ju hända att folk hamnar där av fel orsaker.

Saker är vad de är, varken mer eller mindre, men självinsikt är en styrka.

Jag har asperger men även en depression. Har väldigt mörka tankar, suicidtankar, mörka tankar. Det är enl. läkaren pga oro inför min diagnos och sorgen över min hund.

Du verkar vara orolig över din diagnos, det känns så i allt du skrivit hittills.

Är hunden död eller är du sorgsen för att ni är skilda åt?

Jag blir jävligt störd i huvudet av att vara utan hund, har haft hund sedan jag var 9, och det stör mina rutiner när hunden dör eller jag måste åka ifrån den.

Här samlar vi allt vi tycker är bra med vår diagnos! Vad är dina bästa aspergersidor? Vad är generellt bra med diagnosen som sådan?

För mig är det:

Att ibland vara avskärmad från andra människors åsikter.

Att kunna fantisera utanför vedertagna normer.

Intresset för vissa ämnen, och förmågan att kunna tycka det är roligt långt efter att andra kroknat.

Du då?

Moderator: Slog ihop med tidigare liknande tråd.

Jag håller nog med dig i dina tankegångar och lägger till att jag gillar att kunna fokusera otroligt länge på sånt jag tycker är kul/intressant.

Tex att plocka svamp , dom flesta tycker nog jag är rätt knäpp som kan gå flera timmar om dagen i skogen och leta, men dom flesta gillar att få av svampen jag hittar

Och jag gillar att trivas ensam, att inte ha det behov många NT har av att ständigt ha folk omkring sig. Vi har ett par stycken i byn som ständigt är ute, för att dom inte klarar av att vara själva hemma.

Kommer säkert på mer med tiden

Att jag är väldigt bra på att hitta smmanhang. t.ex. på jobbet när jag upptäcker samband mellan ett kvallitetsproblem och något som kan inträffa i ett tekniskt system. Oftast sådant som inte är särskilt uppenbar, om man tänker efter gammla erfarenhet.

Däremot inte så roligt när man inser att folk går bakom ens rygg, NT har en övertro på att dom kan gå bakom ryggen på folk utan att man fattar.

Ibland hittar jag nog även sammanhang som inte fins, men det brukar ge sig efter ett tag om jag tagit fel.

lillsanna skrev:Jag håller nog med dig i dina tankegångar och lägger till att jag gillar att kunna fokusera otroligt länge på sånt jag tycker är kul/intressant.

Tex att plocka svamp , dom flesta tycker nog jag är rätt knäpp som kan gå flera timmar om dagen i skogen och leta, men dom flesta gillar att få av svampen jag hittar

Å, jag älskar svampplockning så mycket att jag kan längta till hösten. Jag plockar ibland alldeles för mycket, men som du säger finns det ju alltid folk som tacksamt tar emot överskottet.

Så. Mina specialintressen är till enorm glädje för mig. Några gånger har det gått snett, dock, som när jag började brygga enorma mängder med öl. Slutade med att jag var konstant packad i nästan ett halvår och fick söka hjälp för att sluta med alkoholen.

Heheheh jag hade en period då jag gjorde vin, med samma resultat, men sen blev jag gravid och innan jag visste om det höll jag på med äppelvin, kunde inte förstå varför jag mådde så illa av lukten...... sen slutade den perioden

Hade även en långlång period då jag bakade kakor. Träffade i samma veva mitt ex, och han exploderade av skratt när han hittade mitt kaklager

Men visst är det härligt att plocka svamp, bortsett från att det är rena skattjakten så får man njuta av skogens dofter och djur mmmm det är ren lycka

För egen del är det förmågan att se människan. Att inte reducera andra människor och fackindela dem även om vissa av de människor jag möter har en tendens att göra så med mig. Deras fel och misstag kan aldrig bli en orsak eller ursäkt till att själv göra likadant. Det är en ständig kamp och lätt är den inte. Jag minns mina fel och misstag och försöker ständigt hitta orsaken till att jag kunde göra dem; Det är en plikt inför mig själv som människa. Min strävan gäller inte perfektion utan blott att kunna vara en människa som tänker längre än tanken kan nå, och lite till...

Edit; Dessutom tror jag mig vara bra på systematisering i att i arbetsuppgifter gå från noll koll till full koll om än till början ganska långsamt men när jag väl har tillgodogjort mig uppgiftens beståndsdelar så blir jag väldigt bra på det.

Helt rätt atoms så tänker jag också, men..... är det aspigt? Är det inte helt enkelt att vissa funkar så och andra inte

lillsanna skrev:Helt rätt atoms så tänker jag också, men..... är det aspigt? Är det inte helt enkelt att vissa funkar så och andra inte

Hm, vet inte... Jag har ju alltid varit aspie... Men det är nog så för fler än bara aspies. Skillnaden kanske är att det hos mig är en helt medveten strävan.

En annan bra sak är vår strävan till att ta in ny kunskap och att värdesätta korrekta fakta. Dessutom tror jag att vi är naturligt snälla och hjälpsamma på vårt eget sätt. Kan man hjälpa någon med något då gör vi det utan onödig tidsutdräkt.

Ja, det kanske är just strävan att vara sån som skiljer oss från NTs som fungerar ungefär likadant. Vet ju egentligen inte heller, det är så mycket jag fått revidera om saker jag trott iom att jag lärde mig mer om AS och insåg att orsaken till mycket i mitt liv har haft samband med min AS.

Tex insåg jag inte förrän i 47 års ålder att jag hade rätt stora språkförståelseproblem. Utredningen visade det och jag fattade ingenting. Men när jag kom hem och berättade det gapskrattade bägge min as-söner och meddelade att det hade dom förstått för länge sen.

Sen varefter insåg jag helt plötsligt varför jag alltid kom i konflikt med folk.... fast jag hade ju tyckt att de var bombade som inte fattade någonting.... i verkligheten var det ofta jag som feltolkade det de sa..... Så det kan bli

Sjukpension är bra.

Då borde väl jag också sjukpension? Har fått diagnos och har bara tidsbegränsat till december. Har fått diagnos nyligen så det vet inte FSK om. Det skulle vara jättebra för jag fungerar inte alls socialt.

Det som är bra med min diagnos är i så fall det och att man har ett intresse så man aldrig har det långtråkigt. Inga behov av vänner så man slipper känna sig ensam.

vallesmamma skrev:Då borde väl jag också sjukpension? Har fått diagnos och har bara tidsbegränsat till december. Har fått diagnos nyligen så det vet inte FSK om. Det skulle vara jättebra för jag fungerar inte alls socialt.

Det är ju behovsprövat. Man får det inte automatiskt.. Det beror nog på hur gammal man är också..

Min son fick det inte beviljat, för han hade den fysiska förmågan att jobba, att han inte får några jobb pga sina social svårigheter, till att börja med att ens komma så långt som till intervju och får han det är det kört eftersom han inte klarar av att prata med främmande människor. Kan inte heller söka jobb per telefon eftersom han inte klarar av att prata med främmande människor, svarar inte ens i telefonen om han inte känner igen numret...

Då frågade jag om han skulle få det beviljat om han till slut faller i djup depression och faktiskt blir sjuk. Det svarade människan ja på

lillsanna skrev:Min son fick det inte beviljat, för han hade den fysiska förmågan att jobba, att han inte får några jobb pga sina social svårigheter, till att börja med att ens komma så långt som till intervju och får han det är det kört eftersom han inte klarar av att prata med främmande människor. Kan inte heller söka jobb per telefon eftersom han inte klarar av att prata med främmande människor, svarar inte ens i telefonen om han inte känner igen numret...

Då frågade jag om han skulle få det beviljat om han till slut faller i djup depression och faktiskt blir sjuk. Det svarade människan ja på

Får jag ställa en irrelevant och kanske lite personlig fråga? Hur kommer det sig att din son är så rädd för människor? Du behöver absolut inte svara på min fråga om du inte vill.

vet inte, han har asperger och har egentligen alltid varit sån

det konstiga är att han är den av mina grabbar som har massor med vänner, men inte funkar med främmande människor

emedan den andre har jobb och funkar, men inga vänner pga sitt fyrkantiga sätt och åsikten att folk faktiskt får anpassa sig till honom

bägge är aspergare

Gillar initiativet.... för lätt att gräva ner sig i det negativa... återkommer när jag återhämtat mig från psykbrytet, när nu det ska ske.....

Jag vet inte vad som är just Mr. Asperger och vad som är min personlighet med alla dess exklusiva attribut och mindre tilltalande egenskaper?

100% av allt - eller inte alls, kan hyperfokusera - men inte på beställning, slutar aldrig om jag kommit igång (ja, det var just det...), naturligt speedad, handlar först och tänker sen, maximal action - slöar aldrig i en soffa framför tv eller film, avstängningsmekanism mot omvärlden, principfast, känslomässigt enkel.