lost skrev:Jag har hört att aspies har rövhål, stämmer det?

Åtminstone jag förstod humorn, även om jag fick syn på detta något år eller så försent. (Tolkar det som att lost fått nog av lösa hypoteser och generaliseringar.)

Personligen är jag (omvittnat) såväl fantasifull som kreativ. Sen har jag ju för all del även ADD/bipolär sjukdom, och schablonbilden av en sådan person är ju just att h*n är konstnär.

Inger skrev:Sen har jag noterat en tendens hos vissa med NPF att ha överaktiv hjärna som gärna springer iväg och kokar ihop en egen soppa på en väldigt liten spik.

Eller kokar soppa utan spik som jag
Jag får liksom en skala från bästa bästa till hemskaste hemska.
Oftast fokus på det bästa bästa men om jag får aning om att det kan vara hemskt så undersöker jag det noga.

Inger skrev:Jag har också läst det där om begränsad fantasi i diagnoskriterier (på engelska) men nu när jag kollade DSM m fl så verkar det vara borttaget. Anledningen att jag är så säker på att det har funnits är att en brittisk aspie jag kände skrev en skitbra essä om de tre huvudkriterierna, och detta med fantasi var en av dem.

Han kanske hade dålig medveten fantasi?
Kanske tror att sina drömmar är verklighet.. Är inget fel med det, men då hoppas jag inte att det är någon faktabok som han skrivit, som jag har läst.

Jag tror inte att man kan mäta andra människors fantasi. Kanske man kan se på hjärnvågorna att något händer när man (dag)drömmer, men längre tror jag inte är möjligt, så någon kriterie för fantasilöshet kan väl knappast vara möjligt att neuropsykologerna har.

Parvlon skrev:

Inger skrev:Jag har också läst det där om begränsad fantasi i diagnoskriterier (på engelska) men nu när jag kollade DSM m fl så verkar det vara borttaget. Anledningen att jag är så säker på att det har funnits är att en brittisk aspie jag kände skrev en skitbra essä om de tre huvudkriterierna, och detta med fantasi var en av dem.

Han kanske hade dålig medveten fantasi?

Han skrev inte att han hade dålig fantasi utan tvärtom att hans var ovanligt bra och ifrågasatte därför detta som kriterium.

Jag tror inte att man kan mäta andra människors fantasi. Kanske man kan se på hjärnvågorna att något händer när man (dag)drömmer, men längre tror jag inte är möjligt, så någon kriterie för fantasilöshet kan väl knappast vara möjligt att neuropsykologerna har.

Man kan nog iofs mäta viss typ av föreställningsförmåga i psykologiska tester som är utformade för just det. Men jag skulle tro att det ursprungligen kom från observationer av barn på autismspektrum, vilka i lekar ofta bara radar upp eller sortera leksakerna istället för att hitta på små historier att använda leksakerna och/eller sig själva i.

Och lustigt nog så verkar NT-psykologer inte kunna föreställa sig att någon kan tänka och hitta på saker inuti om de inte agerar ut det utanpå. Eller att man kan ha olika sorts fantasi, att den som inte är så socialt lagd kanske inte heller fantiserar om just sociala situationer utan kanske hur de ska bygga saker t ex.

Jag fantiserade nog mer än jag aktivt lekte när jag var barn, och det var som sagt ofta om hus och kläder, men ibland även små sekvenser av händelser som var inspirerade av något jag läst eller sett på TV eller bio (som var udda nog att kittla min fantasi). Hitta på helt själv var jag inte så bra på, behövde liksom ett manus att utgå från.

Jag kan inte minnas att jag radade upp mina leksaker men det förstås, när jag lekte med mina bondgårdsdjur tyckte jag om att ställa upp dem men lekte inte så mycket med dem.

De gånger jag verkligen lekte var jag väldigt hårdhänt, slet huvudet av dockorna! Min mamma räddade undan de finaste. Jag lekte för det mesta med djur, ställde upp dem i olika miljöer eller så körde jag dem i min plastbåt i badkaret.

Parvlon skrev:Jag tror inte att man kan mäta andra människors fantasi. Kanske man kan se på hjärnvågorna att något händer när man (dag)drömmer, men längre tror jag inte är möjligt, så någon kriterie för fantasilöshet kan väl knappast vara möjligt att neuropsykologerna har.

Jag är inte neurolog och är ingen expert, men gissar att det är oerhört mycket man kan rent bildmässigt se och läsa av från en bildskärm idag. Man kan se vilka delar av hjärnan som aktiveras vid olika typer av aktiviteter, så det borde gå att avläsa fantasiförmåga om man bara kan exakt definiera begreppet FANTASI.

Vi kan fantisera kring hur och vad den/de tänker, hur något kommer att bli om jag flyttar hit eller dit, om hur jag skulle se ut som smal och i de där byxorna etc i all oändlighet. OLIKA typer av fantasifunktion. Olika delar av härnan involverade, gissar jag.

Den aspergianska svårigheten är ju att leva sig in i hur andra människor kommer att reagera/handla i olika situationer. Att skriva en roman med påhittade rollfigurer i är en fullständig omöjlighet för mig.

De hundratals sångtexter och melodier jag gjort är en helt annan sak; Det handlar b l a om rytm, satsmelodi, hur ljud "smakar", bokstävers klang etc. Jag är definitivt mycket kreativ, men mina sånger handlar alltid om mig i förhållande till ett djur, en människa, Livet eller Gud. Mest Gud, eftersom ingen orkar lyssna till 1000 olyckliga kärlekssånger, inte ens jag.

Mitt tänkande är associativt: En mängd olika delar av hjärnan aktiveras samtidigt. Det liksom blixtrar mellan de olika delarna, där minnen aktiveras, stäms av mot varandra OCH en ny melodi med text är född. Det finns bara 12 noter, så ingen kan skapa en helt ny melodi, det blir bara variationer på vissa kända teman, nya variationer.

I den rigida hjärnan, lämplig hos en revisor t ex, syns inga kreativa "åskväder". Tankarna löper i en lång, konsekvent kedja liksom.

De kreativa, som måste leva med dessa ständiga "åskväder" dödas ofta av blixten (metafor!), dvs de dör ofta unga genom droger, självmord, olyckor. Men de valde inte sin hjärna. Det är oerhört lätt att tappa balansen med denna hjärna som jag kallar kresensitiv, inte bipolär, vilket är en annan sak.

Den kresensitiva hjärnan innehåller låga mängder serotonin, för att kunna ha tillgång till lagom mängd ångest samt mängder av endorfin. När jag skapat en bra låt är jag förälskad i den ca 3 dygn. Då går jag som på rosa moln. Jag är alltså förälskad - i melodin - i jordens egen rytm och himlens skira slöjor framför solen. Förälskade drabbas också av låg serotoninnivå och hög endorfinnivå. Så om det går snett är det fara för livet även där.

Denna grupp har ett ovanligt stort utrymme i "kaoscentrat" i det limbiska systemet, det som avgör hur vi kommer att reagera i krissituationer (svimma, kräkas, dö). All skapelse sker ur Big Bang och kräver Space. Så man kan alltså bli "spacad" rent konkret.

Om jag tar Fontex för att slippa allt kaos blir jag fysiskt sjuk, med extremt ångest och krampanfall. Om jag hittar ett försiktigare piller så blir jag deprimerad eftersom jag inte kan skapa mer. Lost case, alltså.

De kresensitiva borde ha sin egen bok, sin egen Fass, sin egen psykiatriavdelning. Och i denna konstnärsskara finns alltså även Aspergarna med!!!

Debbido skrev:om man bara kan exakt definiera begreppet FANTAS.

Det borde ju vara enkelt? Jag tror inte att hjärnan gör skillnad på fantasi och verklighet.

Inger skrev:Han skrev inte att han hade dålig fantasi utan tvärtom att hans var ovanligt bra och ifrågasatte därför detta som kriterium.

Jasså, det var annat då.

Nej, skrota FASS. Falsk trygghet.

Jag har nog bra fantasi om det gäller ämnen jag är intresserad av. Gäller det annat som jag inte är intresserad av så tar det tvärstopp. Jag blir helt tom i skallen. Speciellt om det förväntas av mig att jag ska komma på nånting.

JennyJ skrev:Jag har nog bra fantasi om det gäller ämnen jag är intresserad av. Gäller det annat som jag inte är intresserad av så tar det tvärstopp. Jag blir helt tom i skallen. Speciellt om det förväntas av mig att jag ska komma på nånting.

Åååh, precis! Jag känner igen det på pricken, inte vidare kul...

Bump! (Evigt aktuellt ämne)

Kahlokatt skrev:Jag tycker att det ofta är svårt att få folk här att att spinna loss och skapa olika scenarier eller svara på frågor av typen "favoritfilm, favoritbok, favoritdjur, osv". "Vet inte", "kan inte tänka mig in i det scenariot", "kan inte välja", "vilken konstig fråga", "för krångligt att svara på", "orkar inte", etc., brukar svaren bli. Då känns det så pinsamt när jag själv har suttit och vräkt ur mig en massa detaljer om mig själv och byggt upp värsta drömscenarierna.

Där är jag en sån tråkig person som aldrig kan svara. Vadå, favoritfilm, inom vilken genre då? Får man bara välja en?

Kahlokatt skrev:När jag var liten hade jag nästan aldrig tråkigt och jag kunde hålla på med samma sak i timmar. Jag kunde titta på en sak och sedan hitta på en berättelse om den. Jag kunde titta i en konstbok och väva ihop en berättelse av bilderna. Numera är min fantasi inte lika bra, men jag kan fortfarande fantisera bättre än de flesta i min ålder. Fast nu lät jag väl förmäten. Jag antar att det bara bevisar hur fruktansvärt BARNSLIG jag är. Om jag vore en kvinna med ett moget sinne skulle jag inte fantisera så himla mycket!

Jag brukade också fantisera ihop långa romaner i huvudet. Men de fick aldrig något slut.

Att andra kvinnor inte fantiserar så mycket beror inte på större mognad. Antingen har de inte så mycket fantasi utan är mer praktiskt inriktade. Eller deras fantasi och kreativitet visar sig i t ex heminredning i stället. Eller så har de så mycket att göra med jobb och familj att fantasin krymper. Man har mer tid att fantisera som barn.

lost skrev:Jag har hört att aspies har rövhål, stämmer det?

Japp, men människor och företeleser, försöker ideligen med våld slita upp ett nytt på mig...(psykiskt alltså, men det begrep du väl)...

Du har återupplivat en 8 år gammal tråd

vofff skrev:Du har återupplivat en 8 år gammal tråd

...tyvärr...