Sur på psykiatribok
19 inlägg
• Sida 1 av 1
Sur på psykiatribok
Jag har lånat en psykiatribok för lekmän på bibblan, Tänk om jag är knäpp? av Christina Gustavson. Den verkar OK, men ett stycke stör mig så in i...
Kursiveringarna är mina egna.
"Personer med Aspergers syndrom har speciella intressen som de ägnar sig åt på ett nästan tvångsmässigt sätt. Därtill är det vanligare med mer eller mindre bristande empati, med svårigheter att sätta sig in i hur andra känner det och upplever olika händelser och företeelser. De har ofta bestämda rutiner som de själva upplever som ett sätt att bringa ordning och reda i tillvaron. Dessa handlingar kan lätt förväxlas med tvångssyndrom, men känns för den drabbade inte besvärande eller betungande på något sätt."
Problem ett: Det var en j-a kortfattad beskrivning av AS!
Problem två: Jag vet inte någon som uppfattar sina intressen som ett tvång. Om man mår dåligt av det är det väl inget intresse?
Problem tre: Bristande empati låter för mig som "jag skiter i hur du mår". Så är det ju inte.
Problem fyra: Rutinerna kan, tycker jag, faktiskt vara besvärande.
Kursiveringarna är mina egna.
"Personer med Aspergers syndrom har speciella intressen som de ägnar sig åt på ett nästan tvångsmässigt sätt. Därtill är det vanligare med mer eller mindre bristande empati, med svårigheter att sätta sig in i hur andra känner det och upplever olika händelser och företeelser. De har ofta bestämda rutiner som de själva upplever som ett sätt att bringa ordning och reda i tillvaron. Dessa handlingar kan lätt förväxlas med tvångssyndrom, men känns för den drabbade inte besvärande eller betungande på något sätt."
Problem ett: Det var en j-a kortfattad beskrivning av AS!
Problem två: Jag vet inte någon som uppfattar sina intressen som ett tvång. Om man mår dåligt av det är det väl inget intresse?
Problem tre: Bristande empati låter för mig som "jag skiter i hur du mår". Så är det ju inte.
Problem fyra: Rutinerna kan, tycker jag, faktiskt vara besvärande.
Senast redigerad av Kahlokatt 2011-05-05 0:07:52, redigerad totalt 1 gång.
håller med dig, det där ser klantigt och ogenomtänkt ut.. formuleringar som inte stämmer med min bild alls.
Bristande empati vet jag ingen som "lider av" snarare annorlunda empati..
ex : Eftersom vi har svårt att tolka kroppsspråk och ansiktsuttryck kanske vi inte ser att en person mår dåligt/är ledsen, när det uppdagas på något vis att personen är ledsen har vi nog lika mycket empati som någon annan.. men vi visar det inte på typiskt NT-vis och kan i många fall ah svårt att avgöra vad som passar i situationen, ska jag krama? klappa lite på axeln.. säga något lugnande? (Nts verkar ha en förmåga att lägga huvvet på sne låta lite sådär halvt lidande och försöka muntra upp.. som någon form av rutin vi aldrig lär oss eller förstår oss på)
kan ge ett typiskt exempel som min son gjorde
1 Flicka står och gråter på dagis..
sonen reagerar med "Men aah varför låter hon.. kan hon inte va TYST!"
får förklaringen att -"hon är nog ledsen för något hon kan ha slagit sig kanske!?"
då ändras hans inställning till "jahaa åhh hur är det har du ont?"
nu har han ingen diagnos men för barn (och aspies) är det inte tydligt direkt vad som är problemet alltid!
Ang Specialintressena så skitsnack att det är tvångsmässigt, det är intensivt!
och rutinerna ÄR betungande.. lika så avsaknad av rutiner eller rutinbrott.. det kan ju vara jätte jobbigt! (jag käkar alltid mackan med kanterna först tex inte jobbigt i sig men nog finns det folk som tittar lite och ibland kommenterar det..)
och ja om det där skulle vara en hel beskrivning på Asperger så han hon misslyckats regält!
Hon har ju missat allt jobbigt med den sociala biten totalt, vilket jag anser vara ganska stor del av "bekymren" för oss?!
förstår att du är irriterad, om det där är vad alla NTs går efter när de skall "förstå" oss är det inte konstigt om de aldrig får ihop det!
Bristande empati vet jag ingen som "lider av" snarare annorlunda empati..
ex : Eftersom vi har svårt att tolka kroppsspråk och ansiktsuttryck kanske vi inte ser att en person mår dåligt/är ledsen, när det uppdagas på något vis att personen är ledsen har vi nog lika mycket empati som någon annan.. men vi visar det inte på typiskt NT-vis och kan i många fall ah svårt att avgöra vad som passar i situationen, ska jag krama? klappa lite på axeln.. säga något lugnande? (Nts verkar ha en förmåga att lägga huvvet på sne låta lite sådär halvt lidande och försöka muntra upp.. som någon form av rutin vi aldrig lär oss eller förstår oss på)
kan ge ett typiskt exempel som min son gjorde
1 Flicka står och gråter på dagis..
sonen reagerar med "Men aah varför låter hon.. kan hon inte va TYST!"
får förklaringen att -"hon är nog ledsen för något hon kan ha slagit sig kanske!?"
då ändras hans inställning till "jahaa åhh hur är det har du ont?"
nu har han ingen diagnos men för barn (och aspies) är det inte tydligt direkt vad som är problemet alltid!
Ang Specialintressena så skitsnack att det är tvångsmässigt, det är intensivt!
och rutinerna ÄR betungande.. lika så avsaknad av rutiner eller rutinbrott.. det kan ju vara jätte jobbigt! (jag käkar alltid mackan med kanterna först tex inte jobbigt i sig men nog finns det folk som tittar lite och ibland kommenterar det..)
och ja om det där skulle vara en hel beskrivning på Asperger så han hon misslyckats regält!
Hon har ju missat allt jobbigt med den sociala biten totalt, vilket jag anser vara ganska stor del av "bekymren" för oss?!
förstår att du är irriterad, om det där är vad alla NTs går efter när de skall "förstå" oss är det inte konstigt om de aldrig får ihop det!
Senast redigerad av Ayhanza 2011-05-05 0:07:52, redigerad totalt 1 gång.
Boken fokuserar visserligen på ångest, fobier och tvångstankar, men ändå. Författaren är "forskare och specialistkompetent läkare inom allmänmedicin, allmän psykiatri och rättspsykiatri och har lång erfarenhet av arbete med människor med psykiska problem".
Hon skriver också att små barn kan få tvångssyndrom som en följd av halsfluss....!?
Hon skriver också att små barn kan få tvångssyndrom som en följd av halsfluss....!?
Senast redigerad av Kahlokatt 2011-05-05 0:07:52, redigerad totalt 1 gång.
Jag tycker det låter som att författaren har känt sig tvungen att nämna något om asperger för fullständighetens skull, utan att alls vara intresserad av det eller kunna något om det. Det är nog ett vanligt problem, inte bara vad gäller asperger, i många böcker om många olika saker.
Det hade förstås varit bättre om författaren hade slopat det helt, eller bara nämnt något om att fenomenet finns men ligger utanför bokens syfte, eller hur man nu brukar säga det på svenska. (Det sista låter fånigt, men jag inser att jag nog mest är van att läsa och skriva det på engelska, där man brukar säga "outside the scope of").
Det hade förstås varit bättre om författaren hade slopat det helt, eller bara nämnt något om att fenomenet finns men ligger utanför bokens syfte, eller hur man nu brukar säga det på svenska. (Det sista låter fånigt, men jag inser att jag nog mest är van att läsa och skriva det på engelska, där man brukar säga "outside the scope of").
Senast redigerad av Kvasir 2011-05-05 0:07:52, redigerad totalt 1 gång.
Vaddå? Vilka rutiner? Jag har inga alls, flyter bara omkring som en amöba.
Jag har mött en aspergare med tvångshandlingar: vrida servetten tusen varv, vrida fingrarna, "knäcka" dem osv. Jag tror nog att han är medveten om det och skulle vilja vara utan detta beteende.
Specialintressen - jag har inte mött tillräckligt många aspergare för att bedöma saken. Själv har jag satt diagnoser på utslagna för att få fram bättre hjälp, rätt medicin osv. Har gjort utredningar på utslagna och har flera pärmar fulla med dessa. Oerhört mycket jobb. Blev så trött. Den sista jag diagnosticerade var mig själv - och sedan försökte jag lägga av. Konstaterade bara att "hon har säkert ADHD, men vem bryr sig?" Var tvungen att lägga ned det här jobbet eftersom jag blev utbränd.
Andra specialintressen har varit mindre utbrännande. (Men att upptäcka det psykiatriker under 30 år missat - och givetvis soc - det mest intressanta!)
Jag har mött en aspergare med tvångshandlingar: vrida servetten tusen varv, vrida fingrarna, "knäcka" dem osv. Jag tror nog att han är medveten om det och skulle vilja vara utan detta beteende.
Specialintressen - jag har inte mött tillräckligt många aspergare för att bedöma saken. Själv har jag satt diagnoser på utslagna för att få fram bättre hjälp, rätt medicin osv. Har gjort utredningar på utslagna och har flera pärmar fulla med dessa. Oerhört mycket jobb. Blev så trött. Den sista jag diagnosticerade var mig själv - och sedan försökte jag lägga av. Konstaterade bara att "hon har säkert ADHD, men vem bryr sig?" Var tvungen att lägga ned det här jobbet eftersom jag blev utbränd.
Andra specialintressen har varit mindre utbrännande. (Men att upptäcka det psykiatriker under 30 år missat - och givetvis soc - det mest intressanta!)
Senast redigerad av Debbido 2011-05-05 0:07:52, redigerad totalt 1 gång.
Jag har fruktansvärt jobbig OCD med ångest, men den är definitivt inte kopplad till mina "specialintressen". Näst efter min familj är det mina intressen som får mig att överleva. Jag har t.o.m. tackat en av sångarna i svenska uppsättningen av The Phantom of the Opera för att hon och de andra i ensemblen var med och räddade livet på mig när jag var tonåring. Är det något tvångsmässigt!? "Åååh jaa, jag känner ett så stort tvång att ägna mig åt saker som gör livet värt att leva, jag är såååå sjuk..."
Senast redigerad av Kahlokatt 2011-05-05 0:07:52, redigerad totalt 1 gång.
Nej, så klart att våra specialintressen främst handlar om att vi gör det vi älskar! Jag har skrivit sånger hela livet, inte alltid så bra sånger, men livsviktiga för mig. Utan musiken hade jag inte orkat leva. Sen har andra ibland fått kraft av mina sånger dessutom, så att specialintressen övervägande skulle vara tvångsmässiga är nog ett helt ogrundat påstående!
Senast redigerad av Debbido 2011-05-05 0:07:52, redigerad totalt 1 gång.
Om man har ett intresse som omgivningen tycker är konstigt eller tjatigt, då skall de ha det till att det är en MANI eller något TVÅNGSMÄSSIGT.
Jag anser att det är mer konstruktivt att kolla på spårvagnsmodeller (nudge, nudge till medlem här på forumet) än att ligga i Sergelfontänen och vråla "mrööööö ässssämmmgöööööld!" med en vikingahjälm av plast på skallen. Men det anser inte NT-världen.
Jag anser att det är mer konstruktivt att kolla på spårvagnsmodeller (nudge, nudge till medlem här på forumet) än att ligga i Sergelfontänen och vråla "mrööööö ässssämmmgöööööld!" med en vikingahjälm av plast på skallen. Men det anser inte NT-världen.
Senast redigerad av Kahlokatt 2011-05-05 0:07:52, redigerad totalt 1 gång.
Kahlokatt skrev:Hon skriver också att små barn kan få tvångssyndrom som en följd av halsfluss....!?
http://en.wikipedia.org/wiki/PANDAS
Senast redigerad av Agatha 2011-05-05 0:07:52, redigerad totalt 1 gång.
Kahlokatt skrev:Jag anser att det är mer konstruktivt att kolla på spårvagnsmodeller (nudge, nudge till medlem här på forumet) än att ligga i Sergelfontänen och vråla "mrööööö ässssämmmgöööööld!" med en vikingahjälm av plast på skallen. Men det anser inte NT-världen.
DUUU - DEN VAR BRA DEN!!! :lol:
Min bästa vän har vigt sitt liv åt Järnvägsfrämjandet och miljöfrågor. Han kämpar alltså för höghastighetståg mm. Han utför ett enormt omfattande helt oavlönat arbete för att rädda miljön - HAN ÄR EN ASPIE-HJÄLTE!!!
Om inte aspiesar som han fanns skulle jorden redan ha gått under!
Senast redigerad av Debbido 2011-05-05 0:07:52, redigerad totalt 1 gång.
Berätta det för Toni Schönfelder (eller snarare den idiot som skriver artiklar i hans namn och lurar Toni Schönfelder publicera det på nätet...)
Aspergergs syndrom inom kollektivtrafik branschen
Aspergergs syndrom inom kollektivtrafik branschen
Senast redigerad av Miche 2011-05-05 0:07:52, redigerad totalt 1 gång.
Miche skrev:Berätta det för Toni Schönfelder (eller snarare den idiot som skriver artiklar i hans namn och lurar Toni Schönfelder publicera det på nätet...)
Aspergergs syndrom inom kollektivtrafik branschen
Tja, hrm, harkl - nu är det faktiskt så att på den tiden då datorer inte fanns - DÅ var det tufft för aspergarna. VAD skulle de göra? För många aspergerkillar blev valet tåg- och busstidtabeller eller järnvägsfrämjandet, eller liknande.
Jag är så pass gammal att jag har sett detta i verkligheten. Skulle kunna rada upp en del namn, men det passar sig ju inte.
En järnvägsfrämjare har lagt märke till att det förefaller finnas rätt många aspergare inom föreningen.
Jag har en aspiekusin. När jag var ung förundrades jag över att han la ned så stor tid på att lära sig tågtidtabeller utantill. Fattade helt enkelt inte varför?
Själv, som aspieflicka ägnade jag mig åt att plugga in namnen på alla blommor, grässtrån och mossor som jag råkade få syn på, men DET var ju bara naturligt!
Senast redigerad av Debbido 2011-05-05 0:07:52, redigerad totalt 1 gång.
Kahlokatt skrev:Jag anser att det är mer konstruktivt att kolla på spårvagnsmodeller [...] än att ligga i Sergelfontänen och vråla "mrööööö ässssämmmgöööööld!" med en vikingahjälm av plast på skallen.
*LOVEBOMBA*
Senast redigerad av weasley 2011-05-05 0:07:52, redigerad totalt 1 gång.
Kahlokatt skrev:Jag anser att det är mer konstruktivt att kolla på spårvagnsmodeller (nudge, nudge till medlem här på forumet) än att ligga i Sergelfontänen och vråla "mrööööö ässssämmmgöööööld!" med en vikingahjälm av plast på skallen. Men det anser inte NT-världen.
Gotta luv ya!
Senast redigerad av Pemer 2011-05-05 0:07:52, redigerad totalt 1 gång.
Re: Sur på psykiatribok
Kahlokatt skrev:(citat ur Christina Gustavsons bok):
"Personer med Aspergers syndrom har speciella intressen som de ägnar sig åt på ett nästan tvångsmässigt sätt. Därtill är det vanligare med mer eller mindre bristande empati, med svårigheter att sätta sig in i hur andra känner det och upplever olika händelser och företeelser. De har ofta bestämda rutiner som de själva upplever som ett sätt att bringa ordning och reda i tillvaron. Dessa handlingar kan lätt förväxlas med tvångssyndrom, men känns för den drabbade inte besvärande eller betungande på något sätt."
OJ, det här är nog den enda skrivna formuleringen av Asperger som jag kan känna mig in i. Jag har läst massor av böcker som handlar om AS men hittills har ingen kunnat få mig att känna igen mig.
Men just den här meningen:
De har ofta bestämda rutiner som de själva upplever som ett sätt att bringa ordning och reda i tillvaron. Dessa handlingar kan lätt förväxlas med tvångssyndrom, men känns för den drabbade inte besvärande eller betungande på något sätt.
Så var det för mig. Mina rutiner och tvång har jag aldrig uppfattat som rutiner eller tvång. Det var inte förrän jag träffade en psykiatriker som jag förstod att mitt sätt att leva var väldigt inrutat, strikt och kontrollerat av ritualer och tvång. Själv tyckte jag bara det var skönt.
Nu i efterhand när jag blivit medveten om detta, så förstår jag vad oändligt mycket tid och möda som jag lägger ned på att försöka få ordning på tillvaron genom alla dessa rutiner och tvång.
***
Senast redigerad av Truly 2011-05-05 0:07:52, redigerad totalt 1 gång.
Kahlokatt skrev:Hon skriver också att små barn kan få tvångssyndrom som en följd av halsfluss....!?
Det stämmer, och står även i andra böcker än hennes. Vet en kille som blev av med sina tvång efter att ha opererat bort halsmandlarna. Då hade han haft det i tolv år. Hans tvångssyndrom kom i samband med en svår halsfluss i sena tonåren.
Senast redigerad av pointblank 2011-05-05 0:07:52, redigerad totalt 1 gång.
- pointblank
- Inlägg: 1116
- Anslöt: 2006-11-12
- Ort: NV Skåne
pointblank skrev:Kahlokatt skrev:Hon skriver också att små barn kan få tvångssyndrom som en följd av halsfluss....!?
Det stämmer, och står även i andra böcker än hennes. Vet en kille som blev av med sina tvång efter att ha opererat bort halsmandlarna. Då hade han haft det i tolv år. Hans tvångssyndrom kom i samband med en svår halsfluss i sena tonåren.
Nu vet jag inget om just detta, men det är nog inte så förvånande. Hjärnan har en väldig tendens att försöka koppla ihop saker som inte har med varandra att göra. Jag har råkat ut för att bli rejält magsjuk strax efter att ha ätit en viss maträtt, och trots att jag rationellt vetat att det inte berodde på maten, så har jag inte kunna förmå mig att äta den rätten på många år efteråt. Jag kan tänka mig att sådana effekter är större hos små barn som inte ens har förmågan att se en annan rationell förklaring. Halsfluss kan vara ett väldigt stort trauma för små barn, så det är nog inte helt märkligt om de gör någon konstig felaktig association i samband med det.
Senast redigerad av Kvasir 2011-05-05 0:07:52, redigerad totalt 1 gång.
Kvasir skrev:pointblank skrev:Kahlokatt skrev:Hon skriver också att små barn kan få tvångssyndrom som en följd av halsfluss....!?
Det stämmer, och står även i andra böcker än hennes. Vet en kille som blev av med sina tvång efter att ha opererat bort halsmandlarna. Då hade han haft det i tolv år. Hans tvångssyndrom kom i samband med en svår halsfluss i sena tonåren.
Nu vet jag inget om just detta, men det är nog inte så förvånande. Hjärnan har en väldig tendens att försöka koppla ihop saker som inte har med varandra att göra. Jag har råkat ut för att bli rejält magsjuk strax efter att ha ätit en viss maträtt, och trots att jag rationellt vetat att det inte berodde på maten, så har jag inte kunna förmå mig att äta den rätten på många år efteråt. Jag kan tänka mig att sådana effekter är större hos små barn som inte ens har förmågan att se en annan rationell förklaring. Halsfluss kan vara ett väldigt stort trauma för små barn, så det är nog inte helt märkligt om de gör någon konstig felaktig association i samband med det.
Hypotesen i fallet tvång efter halsfluss är att antikropparna också angriper basala ganglierna. Se Agathas länk, Pediatric Autoimmune Neuropsychiatric Disorders Associated with Streptococcal infections, högre upp.
Återgå till Övriga Aspergerfrågor