Min son har varit livrädd för vatten sen han var liten.

När han var fyra år gammal började han på simskola. Han har sen dess haft kontakt med vatten.

Idag är han 9 ½ år gammal och kan crawla, ryggsim. Men inte bröstsim. Och han är väldigt försiktig med djupt vatten. Vatten i sjöar är otäcka. Hav också. Bassängvatten går OK.

Han är och badar varje vecka med sin klass.

Är det vanligt att Asperger-barn har svårt att lära sig simma?

Är det för övrigt vanligt att barnen är överdrivet försiktiga med att klättra etc också?

Sonen lärde sig våga klättra i klätterställningar så nyss som för ca 2 år sedan. Han säger att det fortfarande känns läskigt att klättra.

Jag har en med AS som badat i isvak men förövrigt inte är varken särskilt rädd eller våghalsig, och så en till med AS som verkar mer fisk eller delfin än människa.

Själv simmade jag mycket som yngre, men är rädd för alger och att inte se var jag simmar, så inget simmande i sjöar för min del.

Alla mina ungar och ungungar (alla aspergare) har simmat som fiskar från tidig ålder

Varför tvinga han att klättra om han tycker det är obehagligt?!

Katten:
Inte tvingar jag honom. Jag har fått veta från hans fröknar att han helst inte klättrar och leker med de andra barnen i klätterställningarna men att det blivit bättre nu. Och nyligen berättade han själv att han tycker det är läskigt.

Det fick mig att fundera. Också det här med vatten/simning. Själv älskar jag vatten och det är mitt rätta element säger de flesta i min uppväxtomgivning Jag älskade också att klättra en hel del..

Själv har jag inte sett honom i bassängvatten på länge heller. Fröknarna berättade sist att han fått extra simlektioner eftersom han ännu inte behärskar bröstsimmet..

Enligt era svar så drar jag slutsatsen att det nog inte har med autism/AS att göra, som jag först tänkte att det kunde vara.

Efter en vecka i simhall med mormor i unga år lärde jag mig simma, bröst, rygg och doppa huvudet/dyka. Gick inte så bra på vanliga bad på skolan, men det gick snabbt över. Jag har klättrat mycket, både i skolans klätterställning och i träd, även fasst jag varit närsynt och i förskolan hade endast 10% syn på ena ögat.

maddox skrev:Är det vanligt att Asperger-barn har svårt att lära sig simma?

Nej.

En aspergare har vanliga problem också som inte beror på diagnosen.

Hej

Tack för att ni svarade.

Att simma är väl ganska normalt. Brukar inte alla spädbarn kunna det?
Alla har varit spädbarn. T.om aspergare. Alltså behöver man inte lära sig på nytt, men man kan glömma av, få fobier, eller bli av med armar och ben. Då blir det svårare.

Parvlon skrev:Att simma är väl ganska normalt. Brukar inte alla spädbarn kunna det?
Alla har varit spädbarn. T.om aspergare. Alltså behöver man inte lära sig på nytt, men man kan glömma av, få fobier, eller bli av med armar och ben. Då blir det svårare.

Alla spädbarn kan simma ja.. men om man inte "underhåller" simmandet under första året eller något sådant.. (tror det är 4-6 mån egentligen) babysim.. då simmar de ju inte bröstsim utan någiot som mer liknar hundars simsätt..

om man låter barnet simma babysim/plask och lek osv hela tiden så kommer barnet kunna simma hela tiden och behöver ej lära sig.

Däremot måste man lära sig tekniken för bröstsim osv.. det är ju inte medfött

(jag har aldrig lärt mig simma jag har alltid kunnat)

maddox skrev:Enligt era svar så drar jag slutsatsen att det nog inte har med autism/AS att göra, som jag först tänkte att det kunde vara.

Fast bara för att ett gäng aspisar inte har svårt för det betyder det på intet sätt att det inte är AS som ställer till det för just honom. Det kan vara allt från att han inte gillar kallt, att han inte fattar vitsen med det hela, att duscharna är sunkiga, att han är blyg för att byta om, att lysrören är otäcka i simhallen, att lärarn varit taskig, att bussen dit är jobbig eller vad du vill.

Nu drog jag bara till med en massa utan att läsa om ditt inlägg, men du får detektiva lite om du ska finna skälet. Det kan vara mycket mycket enklare än man tror.

Båda mina tjejer har och har haft jättesvårt att lära sig simma. De är/var panikartat rädd för att få vatten i ansiktet, ögonen och öronen.
Att lära sig cykla har också tagit/tar en evinnerlig tid, för att de helt enkelt får panikkänslor när det blir ostadigt.
Min brors kompis (även han har AS-diagnos) var precis likadan som barn. Så mina erfarenheter säger att det kan ställa till det för dem, ja. Sedan att inte alla barn med AS är så är ju en helt annan sak. Alla människor är ju inte likadana.

Intressanta tankar!

Jag och sonen gick regelbundet på babysim och där fick han panik när vi skulle börja dyka. Egentligen var han redan obekväm i vattnet men jag tänkte att det kanske behövde ta sin tid bara. Men efter att han blev såpass rädd bestämde jag att bara låta honom komma i vattnet så länge han inte blev rädd - utan att dyka överhuvudtaget.

Sedan har det liksom stått sig.. Simskolelärarna har försökt locka, uppmuntra honom genom åren men det har varit ganska svårt att få honom att slappna av. Jag tror inte att han gör det helt ännu.

Jag funderade på om det kunde vara fråga om motoriska problem (han simmade hundsim istället för bröstsim i några år) men han gillar inte heller att bli blöt om ansiktet/huvudet/håret, inte heller i duschen.

Ja, som alfapetsmamma (och övriga) skrivit så kan det ju handla om vad som helst... Jag vet bara inte var och hur jag ska börja "utesluta" vad det kan vara. Han går alltid med flytväst när vi är nära vatten tex i hamnar och på vår sommarstuga (en ö) eftersom han skulle bli rädd om han hamnade i vattnet plötsligt.

Jag har länge haft starka misstankar om att problemet ligger i från brösthöjd och uppåt - dvs han avskyr att få vatten på sig där.

När han var liten och fick någon våt fläck på sin tröja tex - så bara MÅSTE tröjan bytas ut oavsett om det var en liten fläck med vatten, oavsett var vi var, hemma eller ute.

Själv älskar jag att bada, jag simmar jättebra och stannade gärna i vattnet i timmar tills jag var helt blålila om läpparna och skakade av kyla - men det var så skönt att röra sig i vattnet och se den undre världen (är uppvuxen vid havet)

Skönt att kunna ventilera mina funderingar här. Kanske jag uttrycker mig klumpigt ibland, men det är jag van vid - jag är ganska dålig på att formulera mig "hela vägen" så att säga.

maddox, den här tråden svarar ev ännu mer specifikt på din fråga:
nar-larde-n ... 14067.html

Kanske någon moderator kan slå ihop trådarna?

Inger, tack för tipset! Att jag inte tänkte på att leta om det fanns någon liknande tråd först!

Förlåt

Hejsan!
jag har en dotter som varit precis som din son, hon är mycket ängslig och rädd nya saker, sånt hon inte redan kan...Och simma bröstsim just kunde hon ej förrän i 5an, då den långa prociduren att lära sig simma verkade släppa men hon simmar dock inte mycket och sällan.

Hon tänker mycket men har svårt att få fram det och till slut kom det, det hade varit tungt att simma bröstsim, hon kunde inte andas (fick panik) trodde hon skulle drukna - vi tränade extra via HAB, så hon fick bli säker...

Hon har AS och jag har märkt tidigt på henne att vissa saker tar längre tid, hon behöver mera tid att mogna och förbereda sig.
Samma med att sova själv, äta med bestick osv.

Hon har mycket rädslor och ångest, snabbt väljer hon att hon inte kan om det är nått som oroar henne men vi jobbar på det
Hon behöver bara lite mera tid...lung och ro...


lycka till!

stenbock66, det kunde ju ha varit mig som barn du berättar om! Jag var EXAKT som din dotter! Lärde mig simma med hjälp av simskola på mellanstadiet.

Jag tänker mycket men har svårt och få fram det jag vill säga, har alltid varit så.

Jag mognade sent, lekte med dockor på högstadiet.

Mycket oro då som nu. Saknade förståelse och vuxenstöd vilket din dotter inte verkar sakna

Jag tror att kunnandet om simning och AS ligger i motoriken som jag hade dålig i skol-perioden, i lågstadie, mellan och även i högstadie. I gymnasie "mognade" min motorik och inlärandet lite då jag "växte i kapp mig själv", hade haft så långa sladdriga armar och ben förut så jag själv hann inte med mina egna rörelser.


Jag kan fortfarande inte simma, trots att jag gick på simundervisning i mellanstadiet.

Vallesmamma
Tack, jag försöker...inte lätt alla gånger men svårast är faktiskt att få skolan att lyssna och förstå!

Chrilleb skrev:Jag tror att kunnandet om simning och AS ligger i motoriken som jag hade dålig i skol-perioden, i lågstadie, mellan och även i högstadie. I gymnasie "mognade" min motorik och inlärandet lite då jag "växte i kapp mig själv", hade haft så långa sladdriga armar och ben förut så jag själv hann inte med mina egna rörelser.


Jag kan fortfarande inte simma, trots att jag gick på simundervisning i mellanstadiet.

Jag håller med om motoriken, att mogna sent, ta tid på sig liksom, för sån är dottern verkligen...små klumpig också, som om hon alltid växer och inte riktigt har koll på alla kroppsdelar

stenbock66 skrev:

Chrilleb skrev:Jag tror att kunnandet om simning och AS ligger i motoriken som jag hade dålig i skol-perioden, i lågstadie, mellan och även i högstadie. I gymnasie "mognade" min motorik och inlärandet lite då jag "växte i kapp mig själv", hade haft så långa sladdriga armar och ben förut så jag själv hann inte med mina egna rörelser.


Jag kan fortfarande inte simma, trots att jag gick på simundervisning i mellanstadiet.

Jag håller med om motoriken, att mogna sent, ta tid på sig liksom, för sån är dottern verkligen...små klumpig också, som om hon alltid växer och inte riktigt har koll på alla kroppsdelar

Här kan tilläggas att försämrad motorik är vanligare hos personer med funktionsnedsättningar inom autismspektrumet, än hos populationen som helhet. Jag kan, t.ex., visserligen simma, men har aldrig kunnat få ihop tekniken tillräckligt bra för att utan besvär simma längre sträckor.

Lakrits

så är det nog för dottern nu, hon kan simma men inte längre sträckor, tekniken - möjligtvis, hon väljer att röra sig i vattnet och simmar ytterst sällan just bröstsim, fast hon nu kan det men gör det inte - om hon ännu är osäker, eller känner att hon inte helt behärskar det vet jag ej!

Hon klarade då simtestet i 5an...

Min dotter har svårt att både lära sig simma och cykla. Hon blir 8 år om några månader. I stort sett alla hennes skolkompisar kan simma och cykla men hon är så ostyrig. Har inte alls kontroll på armar och ben. Ett riktigt yrväder.
Skridskor får vi inte ens tala om hemma. Hon vägrar åka skridskor. Hon har ingen balans alls och beter sig som Bambi på hal is.
Hon är nog väldigt lik mig.

stenbock66 skrev:Lakrits

så är det nog för dottern nu, hon kan simma men inte längre sträckor, tekniken - möjligtvis, hon väljer att röra sig i vattnet och simmar ytterst sällan just bröstsim, fast hon nu kan det men gör det inte - om hon ännu är osäker, eller känner att hon inte helt behärskar det vet jag ej!

Hon klarade då simtestet i 5an...

I fjärde klass var jag med i skollaget som 25-meterscrawlare under en simtävling mellan skolorna i staden. Det berodde inte på att jag simmade särskilt vackert, bra eller tekniskt korrekt, utan på att jag kunde hålla andan alla 25 metrarna och därmed helt och hållet kunde koncentrera mig på att paddla på utav bara helvete. Årskursen efter var jag omsprungen (el -simmad, el. -vattentrampad) av de övriga i klassen.

Andy Warhol hade således fel när han förutspådde att bl.a. jag skulle vara berömd under 15 minuter. Inte i sak, men i storhet. Jag var berömd under 25 meter.