Hej!

Jag är ny på detta forum, jag sökte mig hit för att undersöka möjligheten att få bolla lite med frågor kring det här med Aspergers syndrom.

Min son är 9 år gammal och ända sen han var bebis har han haft omfattande svårigheter av olika slag och grad.

När vi så kontaktade BUP i desperation eftersom vi inte kunde förstå honom alternativt att vi gjorde fel i vårt föräldraskap gentemot honom - så valde psykologen och kuratorn att utreda honom inom adhd och autism.

I början av utredningen verkade det låta som att det var någon form av autismspektrumsstörning som var anledningen till hans svårigheter.

Efter att vi och skolan deltagit i intervjun valde psykologen och kuratorn att avvakta med hans autistiska drag - eftersom de också följer vad skolan delgett om min sons svårigheter - dock var BUP-läkaren säker på att det handlade om autistiska svårigheter. Men, det som verkar påverka just nu är skolans syn på honom. Därför valde psykologen och kuratorn att återuppta diagnossamtalet med läkaren och de bestämde att ändra till ADHD med autistiska drag.

Han har gått där (i skolan) i 1 och ett halvt år nu, och de har inte sett problem med honom bland hans kamrater. Dock har vi sett något annat - och sonen leker inte med sina vänner efter skolan. Han berättar också sinsemellanåt om problem med kompisar i skolan - mestadels handlar det om missförstånd och om hans eget beteende (förstår vi föräldrar, inte han själv). Tyvärr hävdar han för alla andra utom mig, hans pappa och hans farmor att allt är bra på skolan och bra med kompisar.

Själv har vi en lång lista på hans beteenden som vi tycker också passar in på Aspergers, men vi KAN ha helt fel.. Men, min (jag är mamma till honom) magkänsla känner igen så mycket efter att ha läst Tony Attwood och Nördsyndromet.

Jag vänder mig därför hit för att höra efter om jag ska försöka få sonen igenom en utredning inom autism med frågetecken Asperger syndrom - så att han kan få rätt hjälp i skolan.

Han har som sagt problem med kamrater. Han verkar ta saker ordagrant, han missförstår avsikter. Han härmar ledartypen i sin klass, och blir retad för det. Han är inte alltid med i leken utan kan titta på alternativt ta en annan roll, exempelvis under en fotbollsmatch är han domare (fastän ingen lyssnar på honom iallafall).

Sedan finns det en hel rad frågetecken - Är det "aspigt" eller "adhd-igt"?

Symptom:
Obehag för vatten/duschning i ansikte och håret,
Obehag för hårkamning,
Obehag för klippmaskiner och rakapparater
vibrationsljud och alarmljud

Svårt att svälja bitar som liten,
Vägrade kött en period pga det var svårtuggat. (mellan 6-7 årsåldern)
Vill ha rutiner i maten (samma smörgås, samma pålägg, samma antal)

lärde sig inte använda bestick förräns ganska nyligen (nu 9 ½ år)
fortfarande problem att skriva för hand i skolan

Kan inte simma bröstsim bra trots simskola sen 4 årsåldern. "Hundsim" i några år.

Härmar ledaren i klassen + blir retad för det

Går för nära inpå när han ska prata med någon

En och en kamratrelationer fungerar bäst, är de fler i en grupp fungerar han inte så bra

Förstår inte alltid andra människors avsikter. Missförstår och blir ledsen eller arg.

Orkar inte med kompisar efter skolan i långa perioder. Sen kommer någon kortare period med intensiv kamratkontakt och då ofta med en och samma kamrat i 1-2 veckor tills den tröttnat på sonen, sen byter han till en annan och är lika intensiv där. Men gemensamt är att han vill spela tv-spel eller dator hos kamraterna. Ska de leka med något annat så är han inte lika intresserad av att leka med dem.

Vill spela WOW.
Fast vid TV:n sen småbarnsben - ännu idag.

Duktig på att läsa. Normalbegåvad. Med en ojämn begåvningsprofil.

Verkar ta vissa ord bokstavligt. Uttryck som "se upp" = titta upp. (fast jag har lärt honom att det betyder akta.. så det vet han ju förstås)

Klumpig motorik. Tågångare.

Kunde inte fånga bollar länge. Vi tränade mycket på det hemma med en liten boll.

Låsningar. Otroligt envis. Kan hålla i flera timmar.
Återkommer till en och samma sak i flera dagar tex pepparkaka eller röd stenbitsrom.

Svårt med bestick länge. Kunde äta med fingrar. Kan ibland göra det fortfarande idag.

Lillgammal som liten.
"Liten för sin ålder" i mognaden sa fröknarna på hans gamla skola.

Kan säga saker rakt ut - som sårar andra.

Poängen med detta inlägg är att jag vill känna att jag får mer kött på benen, får diskutera med andra som har mer erfarenhet om det här med NPF och Aspergers - och sedan försöka kämpa för min sons rättigheter att få hjälp både socialt och i utbildningen (och härhemma också förstås) Jag tänkte, att om han nu skulle ha Asperger också så har vi större möjlighet att få stöd och diagnosen faller inom LSS också samt så finns det anpassade skolor.

Allt det här är nytt för oss och vi har fortfarande inte riktigt smält att han har ett NPF - även om vi nu förstår mycket bättre vad våra svårigheter handlar om. Men, diagnosen känner vi har öppnat fler dörrar (möjligheter) för min son, jag hoppas att han en dag kan acceptera den fullt ut, jag har sagt till honom att han är unik och fantastisk - fast envis

Kanhända att mitt inlägg upplevs rörigt. Jag ber om ursäkt för det

Ha det gott!
Åsa

Inte alls rörigt, men rörande att läsa en mammas funderingar. Tänk om man hade haft en mamma som tänkte som du gör. Min mamma bara skrek på mig och skällde ut mig för att jag inte var som dom andra barnen.
Du verkar vara en bra mamma.

Jepp, tror du har goda intentioner TS (Tråd Skaparen).
Får passa på att tipsa om det någon sade till mig när jag först började riva i detta med AS för egen del.
Den mest extrema aspergaren är en nobelpristagare som inte kan knyta skorna.

Visst har man en massa trassel, men förmodligen är han flera resor bättre på annat?
Som jag uppfattat det är det som orsakar trasslet är förmodligen att han har funktioner som utvecklats på bekostnad av annat i hjärnan.
Insikt om hur andra tycker tror jag skulle ge aha känslor och troligen vara något han gillar och hjälper honom.
Troligen kommer han gilla att förstå saker.

Har flera gånger betecknat mig som en som har en extremt intressestyrd hjärna.
Är han något som jag och du behöver styra honom så föreslår jag att man lockar till det önskade resultatet med "om du gör X inom Y tidsrymd så gör jag Z inom W tidsrymd" eller något i den stilen.
Säger man "du ska göra X nu" så går det bra om han håller med om att det är korrekt eller vetigt eller logiskt eller något, om han tycker du har fel så säger han troligen det och tvärvägrar.

Kan intyga att jag själv i det närmaste struntade i vissa ämnen i skolan och sade det till lärare och andra elever om de frågade.
Vägrade att göra saker jag inte tyckte var nyttiga, jag och lärare var sällan överens om vad som var nyttigt, betyg var för mig irrelevant men kul o få en hög siffra men det var inget jag brydde mig om mer än så.
Jag ville förstå, inte ha något specifikt betyg, det var för tråkigt att göra saker för att påverka betyget.
Trots det är jag idag konstruktör, jag konstruerar maskiner och elektronik samt en del programmering.

Fick ofta höra att jag inte skulle bli någonting alls om jag inte skötte skolan, ibland konstaterade jag att så skulle ske och struntade därför i att försöka de gånger jag annars kanske skulle ha gjort det.
Men jag lärde mig tydligen massor på att bygga allehanda elektriska prylar och folk kunde undra hur jag lärt mig göra det.

Jag hade fått saker, plockat isär det, provat, frågat och läst datablad byggt.
Trial & error

Hej

Tack för svar!
Mina funderingar kring Asperger är stora. Jag har fastnat i litteratur, google, internetsidor och bloggar som handlar om NPF och då om ADHD eftersom min son just fått diagnosen och också om Asperger.

Nu provade jag faktiskt att göra ett eget Aspergertest och blev ganska förvånad över mitt resultat - nej, rättare sagt, jag blev förvånad hur realistiskt resultatet blev men jag har aldrig tänkt på mig själv som en potentiell Aspergare! Möjligen ADHD men inte mer.

Nu när jag tänker närmare på saken så är det säkert därför min kurator ställde frågor om mitt stora hundintresse/kunskap, min tidiga läsförståelse och att jag kunde skriva mitt namn när jag var 2 år gammal. Och jag skall träffa en psykolog den 5 januari eftersom de skall göra mindre tester på mig som passar in i olika diagnoser.

Min kurator nämnde aldrig Asperger och jag själv ville genomföra en utredning vad gäller ADHD. Men nu börjar jag förstå att min kurator har tankarna åt ett annat håll - kanske.

Mitt quiz-resultat löd:
http://www.rdos.net/pdf/493003427405843 ... 2/quiz.pdf

Onekligen intressant!

Vad gäller min son skall jag verkligen göra mitt bästa så att han får vara den han är - men att omgivningen skall förstå honom bättre! Jag och min sambo jobbar tillsammans för att hjälpa varandra att försöka förstå honom. Igår och ikväll har min sambo tänt lyset ett par gånger och insett - min son kommer aldrig att fungera så som entisar fungerar!

Hälsningar från Åsa

Hej Åsa

Du har nog väldigt mkt rätt i dina funderingar kring sonens problem.
Allt du berättar hör ju ihop med ngn form av autistisk problematik, motoriska problem OCH perceptionsstörningar. Inget av det du beskriver skulle jag lägga in i ADHD.

Du bör titta på de kriterier som gäller för att få diagnos, finns väl i Attwood, annars här
www.autismforum.se
och här
http://hem.bredband.net/b115842/inledning.htm

Om man inte anses uppfylla så många av kriterierna som krävs för att få diagnosen AS, så kanske det blir atypisk autism/PDD NOS.
Tycker att din somn visar för många drag för att det ska räcka med "autistiska drag".

Be dem ge en ordentlig detaljerad redovisning av hur de tänker när de säger bara "autistiska drag". Fråga o ifrågasätt om du anser att det finns anledning till det! Du o din son får ju bättre hjälp om han får rätt diagnos.

Här hittar du fler föräldrar
www.alltforforaldrar.se > forum >barn > funktionshinder barn > autismspektrum resp bokstavsbarn

Hej A

Tack för ditt tydliga svar.

Jag har fyllt i skattningsskalan för Asperger som finns i Attwoods bok och nästan alla visar att han sannolikt har Asperger. Det var två frågor i skalan som jag tveksamt kunde svara på:

1: Specialintresse
Min son verkar inte ha något specialintresse. Eller VAD är ett specialintresse? HUR kan de te sig?
Min son fixerar sig vid folk (klasskompis tex) och gör ALLT som den kompisen gör/hejar på/har hemma. Spel, konsol, fotbollslag. Är det ett specialintresse?
Kan TV vara ett specialintresse? Han tittar på TV, gärna dygnet runt och har så gjort sen han var väldigt liten. Han kan en del om TV-reklamen.
Eller kan det vara så att pengar och priser på varor kan vara ett specialintresse? Han pratar en del gånger om vad saker kostar etc. Men i själva verket är han inte så intresserad av själva pengarna dvs mynten och sedlarna.

2: Den kommunikativa biten.
Problemet ligger i att vi är döva, båda vi föräldrar. Vi vet bara vad andra har sagt om sonen. Och han har varit/ är: Lillgammal. Rak i sak dvs kan såra andra utan vilje. Som ex: Hej potatismos! till gamla. Till mig sa han en gång "Du har en farbror bebis i magen"

Resten av frågorna har jag svarat på och skattningen lutar som sagt på Asperger.

Tyvärr kan jag inte ta min mamma till hjälp. Hon har varit i sonens liv en del förut eftersom jag varit ensamstående i flera år, men hon anser att han är normal. Något envis, men normal. Hon motsa sig hans ADHD diagnos först men har nu börjat acceptera den (tror jag) och säger att jo, han HAR ju en del svårigheter.

Hon själv är faktiskt ganska speciell. Men det är en annan historia.

Får väl hoppas att det går bra att kämpa för min sons rättigheter och att han ska få vara sig själv. Det känns verkligen inte så självklart att han ska få vara den pojke han är.

Jag förstår att det har varit och är tufft att ha NPF och växa upp i samhället med alla krav och förväntningar (och oskrivna regler)

oj så jag känner igen mina funderingar kring min egen son

tack

du ger mig mod att starta en egen tråd

maddox skrev:Min son verkar inte ha något specialintresse. Eller VAD är ett specialintresse? HUR kan de te sig?
Min son fixerar sig vid folk (klasskompis tex) och gör ALLT som den kompisen gör/hejar på/har hemma. Spel, konsol, fotbollslag. Är det ett specialintresse?
Kan TV vara ett specialintresse? Han tittar på TV, gärna dygnet runt och har så gjort sen han var väldigt liten. Han kan en del om TV-reklamen.
Eller kan det vara så att pengar och priser på varor kan vara ett specialintresse? Han pratar en del gånger om vad saker kostar etc. Men i själva verket är han inte så intresserad av själva pengarna dvs mynten och sedlarna.

För det första MÅSTE man inte ha ett specialintresse. För det andra handlar det om sättet man har att intressera sig för saker. Det måste inte vara Märklin-tåg för hela slanten över flera år. Det kan vara kortare vurmer där man intensivt går in för eller snöar in på nåt. Allra helst om man också kvalar in för ADHD och således är flyktigare i sinnet än om man har ren AS.

maddox skrev:2: Den kommunikativa biten.
Problemet ligger i att vi är döva, båda vi föräldrar.

Om du menar att ni är döva som i hörselskadade/icke-hörande så tror jag säkert det kan ha betydelse för sonen. Har ingen aning om teckenspråk är en fördel eller förvirrande när man sätter diagnos osv.

Angående vad du säger om din mamma så är det tyvärr vanligare än ovanligt att anhöriga vägrar se sanningen i vitögat. Antingen för att de tycker npf är skämmigt eller för att de själva är så lika barnet att de inte ser att det avviker. (På gott och ont är det.)

Hej igen!

Det som är problematiskt med vår dövhet är att vi inte kunde svara på intervjufrågorna om hans kommunikation gentemot andra förutom oss. Vi kunde inte svara om han varit "lillgammal" eller om han hade något speciellt tonläge (jag har dessvärre glömt frågorna)

Han är fantastiskt duktig på sin tvåspråkighet - han både talar och tecknar flytande! Han är tydligen också duktig på engelska i skolan.

Men, som sagt, vi kunde inte hjälpa till med frågorna om hans röst, hans kommunikation och hans beteende inom det talade språket... Det är här jag hade behövt min mamma som hjälp eftersom hon hör, men hon vill helst inte se något annorlunda hos någon av oss..

Om min son skulle ha asperger men ändå förbli utan diagnos - kan han klara sig bra i framtiden ändå? Vi härhemma håller på att försöka träna oss på att läsa av honom och hur han reagerar på olika saker i olika områden. Det är inte så lätt men tack vare Familjeliv, Attention och detta forum läser jag om olika förhållningssätt som jag aldrig någonsin skulle ha tänkt på själv.

Hej!

Just som jag började känna att jag får lägga ner att få hjälp utifrån och jobba så bäst vi själva kan hemma så kommer genombrottet.

Sonen berättade (äntligen) idag om hur det var med kamratrelationerna på skolan.

BUP har varit smått förvirrade eftersom vi beskrivit att han har problem med kamraterna/samspelet medan skolan inte ser några sådana problem.

Men, idag valde sonen att berätta för psykologen! Så nu verkar det bli en nytändning, vi ska åter till BUP innan skolmötet (vi har redan bokat dag för skolmöte där lärarna, rektorn och bup samt vi ska vara med för att gå igenom sonens behov där)

Men nu blir det nog lite annat eftersom både psykologen och kuratorn kallar tillbaka oss innan det mötet. Och psykologen ska genomföra ett ADOS-test med sonen. Undra vad det är för ett test. Det ska jag genast kolla upp!

Det känns som en riktig lättnad!!!! Tror jag....

maddox skrev:Hej!

Just som jag började känna att jag får lägga ner att få hjälp utifrån och jobba så bäst vi själva kan hemma så kommer genombrottet.

Sonen berättade (äntligen) idag om hur det var med kamratrelationerna på skolan.

BUP har varit smått förvirrade eftersom vi beskrivit att han har problem med kamraterna/samspelet medan skolan inte ser några sådana problem.

Men, idag valde sonen att berätta för psykologen! Så nu verkar det bli en nytändning, vi ska åter till BUP innan skolmötet (vi har redan bokat dag för skolmöte där lärarna, rektorn och bup samt vi ska vara med för att gå igenom sonens behov där)

Men nu blir det nog lite annat eftersom både psykologen och kuratorn kallar tillbaka oss innan det mötet. Och psykologen ska genomföra ett ADOS-test med sonen. Undra vad det är för ett test. Det ska jag genast kolla upp!

Det känns som en riktig lättnad!!!! Tror jag....

Hej låter jättebra att ni får hjälp nu och att det blir lite fart på det hela, min son är utredd som 7åring för asperger och Adhd, de såg tydliga drag av båda men skolan hade svarat att han fungerade bra (oh my god) vilket han verkligen inte gjorde just då.. själv fattade jag ingenting.

Nu när han är 9 år funkar han bättre, han går i en klass som är enbart en 3a förut var det 0-1-2a annan lärare som har bättre tonläge osv, han fick ingen diagnos för han fungerar bra nog ändå vi skulle återkomma om problemen blev värre eller det dök upp andra.

just nu funkar han bra och jag är glad att han inte fick diagnosen Asperger just DÅ iaf, barnhab har pratat med skolan och vi ska ha möten med rektor lärare och fritidspersonal fr uppdatering och så vi kan tipsa om saker som kan underlätta för honom.

Jag har själv asperger och adhd och behandlar båda mina grabbar som miniaspies, rak enkel komunikation och jag är nästan löjligt konsekvent lovar aldrig saker eftersom jag vet att jag kanske inte kan hålla det osv..

hoppas ni får hjälp även om han inte får stämpeln i rumpan så att säga, kämpa på! (barnhab kan vi höra av oss till om vi behöver hjälp med att få skolan att förstå bekymmer och hur de kan bemötas om något knasar ihop sig) så borde även ni kunna få hjälp!

Ayhanza:
Tack för ditt inlägg. En tanke: Möjligen fungerar din pojke såpass bra eftersom du bemött honom såsom han behövde redan tidigt. Du förstod honom bättre!

Vad gäller oss. Ja det känns så skönt. ADI-R under utredningen visade átt han uppfyller kriterierna för autismspektrumsstörningar.

När han var ny i klassen var han rädd och avskärmad från de andra barnen. Men lärarna jobbade mycket med honom då. Idag ser de alltså inga problem med samspelet med de andra barnen.

Men han kommer hem och laddar ur. Vi tar hand om "kaoset"... Numera går han hem tidigare från skolan. Och han har inte velat gå dit i flera dagar. Han äter inte längre frukost. Och lärarna är inte eniga med oss föräldrar. Bup har varit tveksamma och undrat. Men nu så!

Sonen somnade med sitt nyförvärv till samlingen; en ny leksakspistol. Han har samlat såna sen han var tre år gammal. Han somnade nog till klick-ljudet från avtryckarfingret. Han är så go, min pojk!

Hej.

Nu har sonen inte velat gå till skolan i över en vecka. Igår tog jag med mig honom till jobbet - som ligger nära BUP. Vi fick en tid hos hans psykolog för ett samtal mellan honom och psykologen om skolan.

Det som framgick var att det var problem i klassrummet och lektionerna. Han har inte längre sin specialplats kvar och han blir störd av de andra och ljuden. Och att fröken blir arg när han inte jobbat så bra men han kan inte hjälpa det. Han fick rita och skriva hos psykologen.

Psykologen ska ta upp det här på skolmötet i februari. Mycket viktigt att han får ha sin specialplats kvar och att han får fast struktur i skolan.

Idag fick jag mail från hans fröken om att han hade haft en dålig attityd mot engelskavikarien. Hon ville att jag skulle höra med sonen vad han hade säga om det och sen återkomma till henne.

Jag tog sonen in till sitt rum (lugnast där) och skrev på en lapp en kort fråga om vad som hade hänt på engelskan.

Han svarade skriftligen: Det är väl inget fel på att strejka! Vad då ska alla busschaufförer sitta hemma och prata med sin mamma att dem strejkar!?!

Jag svarade att han är duktig på engelska och inte behöver strejka. Var det något han inte ville göra?

Svar från sonen: Jag tyckte det var för trist. jag menar sitta och säga vad man kan säga på engelska. skulle du åxå tycka var urtrist!

Vi fortsatte skriva lite till. Det framgick att han inte menade något illa men att han tyckte det var onödigt om han redan kunde dom sakerna.

Jag svarade hans klassfröken en kort sammanfattning och sa att hemma kör jag med strategin att jag inte reagerar direkt på om han säger något rakt ut eller så, utan jag försöker tänka: hur menar han, hur tänker han? sedan beror det på situationen om jag tar upp saken eller låter det vara.

Hmm... Jag undrar just.. Hur många missförstånd som skett den här vägen. Även härhemma! Han skriver bättre än vad han uttrycker på teckenspråk! (kanske även på¨tal eftersom han fick skriva och rita hos psykologen)

ojoj.. de är nog lika våra Pojkar..

min son fick erbjudande om hörselkåpor i klassrummet fröken tog dit några för att han inte skulle känna sig utpekad (de hade tydligen på särskolan eller något special som de lånade)

De har också lånat in skärmar som barnen kan sätta upp framför sig som går ut en bit på sidan..

nu har han ny klass osv med bättre lärare (manlig med vettigare tonfall och regäl röst istället för en kvinnlig pipig falsettröst som sonen avskydde och retade sig på)

Att din son "har jobbig attityd" låter för min del som om han helt enkelt talar om vad han tänker och protesterar när han inte förstår meningen, förklara för fröknarna att han säger vad han tycker rakt ut och förstår han inte varför han skall göra något kommer han protestera.. be fröken motivera varför han skall rabbla ord han kan redan! (finns inget fånigare än en lärare som saknar motiveringar till uppgifter)

min son har problem med matten hans lärare förstår att det beror på koncentrationen och vi har löst det genom att han skall göra 10 tal /dag de han inte hinner i skolan gör han hemma. Detta gör att han slipper se hela boken framför sig med en miljon tal vilket får honom att tappa sugen helt.

hoppas ni får hjälp och att lärarna förstår honom till slut.. han verkar resonera väldigt logiskt och vara en smart unge tycker jag!

(och ja anledningen att min son fungerar beror på att jag mfl är aspieskadade )

Att prata med en aspergare är som att prata med små barn, man ger fan i irioni och sarkasm man säger det man menar helst kortfattat och faktamässigt. borde passa tecknande bra jag får uppfattningen att man inte svävar ut lika mycket om man täcknar?

Att förbereda på vad som skall hända är också en bra grej.. du kan använda bilder, man kan googla fram de flesta situationer sedan kan man diskutera hur något kommer att gå till.

nu svamlade jag iväg en massa som egentligen inte hör till men ja.. din son verkar normal i mina ögon (Aspieögon) och får han den hjälp och folk som förstår honom omkring sig kommer det gå bra tror jag!

En sak till.. för att få det lite lugnare på hemma-fronten efter skolan.. vad har han för intresse?

min son gillar (läs älskar är smått besatt) av dataspel och att spela wii han spelar allt från lek och lärspel på småbarnsnivå till "pangpangspel" för "vuxna" Det är hans och även mitt sätt att varva ner.. man fokuserar på något man gillar och slipper vara social..

nu säger jag inte att du ska trycka ner ungen vid en dator men vad han nu råkar ha för intresse, testa att uppmuntra det en timme eller två direkt efter skolan.. "nu när du varit i skolan skall vi göra något som du tycker är BARA roligt"
Det kan vara något så enkelt som sitta och se en film..
kanske får han lite ro?

jag kan säga att jag väljer mina fighter.. vissa saker bråkar jag inte om och vissa saker är stenhårda regler som han vet inte är lönt att gnälla över också.. var tydlig och konsekvent.

Ayhanza

Jag känner mig glad av att läsa ditt inlägg. Jag tycker också att min son är smart, (jag hade nog inte tyckt så för nåt år sen får jag medge utan jag hade sagt att så får han inte göra!) Men jag är faktiskt stolt över honom. När läraren mailade mig om situationen idag blev jag lite orolig men när sonen hade skrivit och berättat så kände jag mig lugn och faktiskt - stolt - på ett sätt jag inte kan förklara. Jag menar inte att jag uppmuntrar att han ska göra uppror mot lärarna eller så, men jag är stolt att han tänker logiskt, realistiskt!

Jag har mailat tillbaka till läraren och talat om att det är viktigt att först fundera på hur han tänker och hur han menar när han går rak på sak om något som kanske kan förarga eller såra andra.

Ang intresse: Han har tv-tittandet som största intresse och tyvärr har vi haft stora problem med det. Han blir rasande om vi måste avbryta för att äta, han glömmer att gå på toa och sådana saker. Han är mest duktig på reklamen på tv och älskar dem. Tyvärr har vi fått begränsa tv-tittandet.

Däremot har han fri tillgång till DVD-filmer, vi märker att det har en lugnande effekt på honom. Han kan se samma filmer om och omigen flera gånger. Självklart får han inte se på filmer som inte lämpar sig för barn. Sedan har vi rutiner hemma som fungerar jättebra. Han fungerar INTE lika bra på regler/förändringar, blir arg, men invanda rutiner fungerar bra. Vi använder Pictogram veckoscheman och ibland dagsschema beroende på om nåt ska hända som inte finns med i den vanliga rutinen.

Äggklocka har vi provat men jag upplever som att det trissar upp honom mer på något sätt. Jag ger det en chans en tid till men jag tror inte att det riktigt fungerar eller så använder vi det på fel sätt kanske.

En fråga: När din son spelar datorspel eller andra spel, blir han arg när det inte blir som han vill i spelet?

Min son blir det. Och även om han också gillar att spela så spelar han ogärna ensam och han tittar hellre på när tex min sambo spelar. Sen kommenterar han detaljerna i spelet - såna detaljer som min sambo inte skulle tänkt på.

Fungerade det för din son (och de andra) att använda hörselkåpor i klassrummet om de provade det? Nyfiken fråga bara.. Jag funderar om hörselkåpor är att gå runt det egentliga problemet? Men det kan ju fungera förstås.

Till att börja med, OJA han blir arg när det inte går som han vill.. jag försöker mata in i honom att spel/lek/film/tv skall vara något trevligt/kul altså inget man skall bli arg över.. blir han det (han kan låta rätt fröbannad) Så säger jag åt honom att Lugnar han sig inte blir det till att stänga av en stund och göra något annat.
han brukar svara något kaxigt otrevigt men vet att jag menar allvar så han bruikar lugna sig eller gnälla en stund om hur hemskt det dumma sabla spelat är...

hörselkåporna är väl egentligen en genväg.. och njaee det funkade nog inge vidare för min grabb.. han störde sig på suset i dom :/

de ljud i klassrummet som min son störs av är bla, att höra när folk skriver, när någon suckar, hostande, skrap med stolar osv.. så det är inte enbart prat. När vi förklarade för fröken att han stördes av allt oljud var hon väldigt frågande eftersom barnen hade varit mer tysta nu än tidigare (då han inte stördes) men när jag förklarade att det inte bara är prat utan klocktickanden mm så förstod hon lite bättre..

nu tror jag det mesta har fixat sig för min grabbs del i klassrummet.. (förutom matten) det verkar lugnare och läraren klart bättre och mer förstående .. liksom automatiskt.. lugn sansad liksom..

hur använder du äggklockan? som en påminnare om att nu är det dags för något, eller har ni den som en begränsare? typ.. ställer den på 1 timme då får du sluta med vad han nu gör?

kan nog vara skillnad på hur det fungerar.. jag hade alltid en extra mobilsignal som ringde på morgonen när det var dags att gå till skolan.. det funkade jättebra det blev rutin för mig och sonen, nu när vi har en lillebrorsa att ta hänsyn till så står både jag och storebror färdiga medans han far runt som ett yrväder oavsett klockor! (jag ska nog införa morgonsignalen igen kanske funkar med lillebror med!)

själv har jag larm för både det ena och det andra, tillomed när kl är 15 ringer ett larm som påminner om att hämta ungarna i skolan/dagis. skulle behöva en telefon med fler larmfunktioner men jag får väl klara mig så länge

Men en sak är säker, hur mycket rutiner och hur konsekvent man än är så blir det kaos ibland. Barnen växer och man behöver införa nya rutiner kanske ändra på de där stenhårda reglerna man alltid haft och japps då kan det bli kaos..

här hos oss är det småsakerna som är jobbiga, stora förändringar har båda grabbarna klarat hur fint som helst, märkligt det där...

när det ifrågasätts för mycket här hemma "varför ska vi göra så.. varför måste jag det?" Då har jag ett svar som de vet är stoppet och det är "För att jag SÄGER det" Jag är mamman, den vuxne och att det är jag som säger det skall ibland vara tillräkligt för att de skall lyssna!
men det svaret ger jag mest när det är tjatiga onödiga rutinfrågor som de vet är onödiga.. typ "varför ska ja borsta tänderna" jag har förklarat det och de vet varför men frågar för å vara just jobbiga ungar

Ni får nog ihop det bra, det låter som om ni är på god väg och att du utvecklas en hel massa samtidigt som din son!

Så. Skolmötet har nu varit. Och vi alla (skolpersonalen, rektorn, BUP-psykologen, kuratorn och jag) är överens om att autismutredningen måste fortgå eftersom han har andra problem även i skolan. Rektorn är tveksam att sonen klarar av ett skolbyte till en större skola och nästa år skall personalen dras in - och den trygga fritidshemmet finns inte tillgänglig så då ska han gå på ett annat fritis - och ensam hemma kan han absolut inte vara (han totalvägrar vara ensam ens i några minuter) då han får ångest.

Snart ska han göra ett ADOS-test som ytterligare tillägg till sin utredning och i sommar skall han gå på ett terapi-kollo.

Det börjar ta fart här och det är både lättande men också jobbigt.
Jag fick veta på skolmötet att sonens kunskap och ordförråd m m ligger på några år över hans egen ålder medan nåt annat låg på en 6 årings nivå (minns inte om det var den sociala biten, snabbheten eller nåt perceptionellt eller nåt emotionellt... eller nåt annat akademiskt ord..)
Jag orkar inte komma ihåg allt som sades på mötet, men jag ska kontakta psykologen igen för att få klarhet i det.

Tack för att jag får ventilera vår situation här.

Intressant o läsa än fast jag inte har barn själv.

maddox skrev:Så. Skolmötet har nu varit. Och vi alla (skolpersonalen, rektorn, BUP-psykologen, kuratorn och jag) är överens om att autismutredningen måste fortgå eftersom han har andra problem även i skolan. Rektorn är tveksam att sonen klarar av ett skolbyte till en större skola och nästa år skall personalen dras in - och den trygga fritidshemmet finns inte tillgänglig så då ska han gå på ett annat fritis - och ensam hemma kan han absolut inte vara (han totalvägrar vara ensam ens i några minuter) då han får ångest.

Snart ska han göra ett ADOS-test som ytterligare tillägg till sin utredning och i sommar skall han gå på ett terapi-kollo.

Det börjar ta fart här och det är både lättande men också jobbigt.
Jag fick veta på skolmötet att sonens kunskap och ordförråd m m ligger på några år över hans egen ålder medan nåt annat låg på en 6 årings nivå (minns inte om det var den sociala biten, snabbheten eller nåt perceptionellt eller nåt emotionellt... eller nåt annat akademiskt ord..)
Jag orkar inte komma ihåg allt som sades på mötet, men jag ska kontakta psykologen igen för att få klarhet i det.

Tack för att jag får ventilera vår situation här.

Hej "något annat akademiskt ord" hahaha.. ohh underbart! vist är det bra när de snackar om saker man inte varken mins eller förstår?

Min grabb hade lika dant hans utredning var när han var 7 år då låg han på 10-11 årings kunskap och ordföråd medans han motoriskt låg på en 4-5 årings.. tror han ligger kvar i det som det är nu, men nu skall vi göra en ny ADHD utredning då han verkar mer snurrig och stissig än tidigare, lite ASpie-drag verkar ha knuffats undan och "stimmet" blivit tydligare.

Jättebra att de vill reda ut det för din pojk eftersom det kommer bli annorlunda med fritids och sådant framöver, hoppas det går undan och att ni kan få hjälp med de praktiska bitarna vad gäller skolan osv!

Oj! Första inlägget var som att läsa om mig själv som nioåring.

maddox skrev:(minns inte om det var den sociala biten, snabbheten eller nåt perceptionellt eller nåt emotionellt... eller nåt annat akademiskt ord..)
Jag orkar inte komma ihåg allt som sades på mötet, men jag ska kontakta psykologen igen för att få klarhet i det.

Jag jobbar som lärare. Jag dokumenterar alla möten och skickar hem en kopia till föräldrarna. Jag vet att många lärare slarvar med det, men jag tror faktiskt att du har RÄTT till en kopia på det som skrevs vid mötet (eller efteråt). Eftersom det var så många personer inblandade i mötet är jag ganska säker på att det har skrivits nån slags papper. Ring barnets mentor och be om en kopia.

Hej igen!

Jag kontaktade psykologen som var med på mötet och fick svar på frågan. Han låg över sin ålder vad gäller ordförråd och allmänkunskap men på en 6 årings nivå vad gäller kodning och djurletning. Han har svårare med ostrukturerade uppgifter medan det fungerar bättre med strukturerade uppgifter.

Vad det sen heter akademiskt vet jag fortfarande inte

Men det stämmer nog överens med vad personalen i skolan berättade för oss. Skoldagen är strukturerad för det mesta och när han ska gå hem hålls en rutin. Men mellan skoltiden och hemgången är det fritids och där är det inte lika strukturerat. Som personalen sa: "Fri Lek - är lite svårare för D här" så de jobbar med honom och försöker få in honom med kamraterna och i lekar om jag förstår rätt.

D vill också ha en specialplats och det ska fröken försöka ordna, så att han alltid får sitta på samma plats. Jag föreslog att han kan sitta längst fram vid tavlan och nära fröken. Och de ska göra ett schema till honom att ha på bänken så att han har något att titta på när det känns "rörigt" för honom - då vet han vad som ska hända under dagen.

Det ska säkert bli bra.

Jag oroar mig bara så för skolbytet. Om bara ett par år ska de byta till en större skola. Även rektorn var tveksam om D skulle klara av så mycket intryck på den nya skolan, så många barn och klassrum och lärare.

Hu!

Salut en commence du Printemps 2010!

Jag läste igenom din diskutionstråd. Känner igen en del ifrån min egna skolgång. Men min mor stod på sig. Jag har allid varit intresserad av nästan allt som finns att lära sig.

Min Mor kämpade för mig Fram till Gymnasiet. Sen orkade hon inte mera. Men jag hade ju först då reaktionär skoledning som var traditionella ifrån min ort. De var ju dummast på att tolka skolplanen i hela landet här på -90-talet.
Men nyligen lärde jag mig att mitt högstadium hade banbrytande skolstrategi.
Ja som sagt fick jag först reaktionär skolledning då jag slutade Grundskolan.

Men jag hade en ödmjuk och duktig pedagog som tog privatlektioner med mig 3-5 h i veckan.
En annan pedagog såg en annan elev hade en dator som hjälpmedel och tipsade mig att skaffa det. Detta gjorde att mina studier gick mycket bättre.

Det skulle vara intressant att dividera med din sons skolledning.
Kontakta gärna mig på min e-postaddress t_diancecht@yahoo.fr eller MSN Messenger eller Yahoo Messenger.

t_diancecht

Hej!

Nepp, sonen har förmodligne inte Asperger. Han har ett socialt hunger efter kompisar bla och detta brukar inte förekomma bland killar med asperger. ADOS-testet visade inte heller något sådant. Han har ADHD sen tidigare satt som diagnos.

Visserligen har han problem med sociala koder och att umgås med jämnåriga kamrater samt att han har autistiska svårigheter enligt ADI-R och i vissa beteenden.

Därför är det svårt att diagnotisera honom och så..

Han skall få träning i sociala koder och hur man samspelar med andra. Hos psykologen och förhoppningsvis i skolan också. Hemma försöker vi förklara för honom att vissa saker är opassande att säga / göra.

Nåja, jag hoppas iallafall att han får må bra och ha ett fint liv även om han har sina svårigheter med andra på skolan och hans aggressioner och låsningar hemma. Han är en underbar kille, jag älskar honom och är så stolt över honom!