Är ny här och börjar med att presentera mig. Jag heter Anna och har fyra barn varav den äldsta just nu genomgår utredning på bup för misstänkt aspergers.
Detta har gjort att jag börjat fundera på mig själv och mitt sått och minja svårigheter. Tänkte beskriva lite snabbt för er och höra vad ni tänker, om det är ok.

- Jag är väldigt reserverad och har inga nära kompisar, enbart "bekanta" som jag inte umgås med.Är dåremot social i direkt kontakt med folk men mer än så blir det aldrig, även om jag själv vill.

- Får lätt utbrott, blir frustrerad och skriker lätt.

- Har väldigt dålig självförtroende samt självbild. Mår så dåligt på jobbet pga detta att jag nu ska göra något annat. Är konstant livrädd att min chef ska säga att jag gör ett dåligt jobb.

- Kommer sällan på något att säga när jag tex sitter med mina arbetskamrater, svart i skallen. Känner mig utanför och annorlunda, vill alltid hem och sitta och uggla.

- Dåligt minne, kan sällan återberätta saker och undviker därför att återberätta något överhuvudtaget, glömmer vad saker kallas.

-På jobbet fungerar jag bra under lektionstid (är lärare i språk) när jag har min "roll". Utanför klassrummet fungerar jag sämre, studiedagar är en plåga när man ska prata "fritt" med eleverna, vet aldrig vad jag ska säga. Då vill jag bara gå hem.

- Svårt att färdigställa projekt och annat, det rinner ut i sanden, kan inte hålla löften om vad som ska göras, det skjuts upp i det oändliga.

- Har under hela min upppväxt och även som vuxen känt mig dum för att jag misslyckas med så mycket.

- Har gått in i olika depressioner under min uppväxt, kände mig konstant utanför (gör fortfarande det, upplever mig som tråkig), har haft ätstörningar.

-Fruktansvärt blyg som barn och mörkrädd upp i åren.

-Stökig.

Förlåt, det blev lite långt...

Vad tror ni, finns det anledning att kolla upp mig?

Det första jag tänker på är någon form av ångestsyndrom, men punkten om liten bekantskapskrets är aspig.

Jag känner igen mig! Har du något specialintresse? Det kan variera, alltså bytas ut mot något annat under åren. För mig var det att klippa ut bilder på enbart djur, jag klippte ofta i nya tidningar så mina föräldrar blev arga.

Sedan blev det tv-serier, signaturmelodierna som jag spelade in på kassettband, till min mammas förtret då jag spelade över ett av hennes band.

Sedan blev det massor av brev till tv-idolerna. Jag spenderade timmar framför teven, skrev brev, blev ganska dyrt eftersom alla mina idoler bodde utanför Sverige. Jag tog av de pengar jag hade. Jag gick i högstadiet då, var ständigt mobbad. Jag flydde in i tv-serierna.

Depressioner hör till Asperger, enligt min läkare. Jag har haft depression, mindre och mer sedan jag var 15 år.

Blyg har jag alltid varit, ser alltid ner i golvet eller i backen då jag träffar en ny människa. Har inga nära vänner, känner inget behov alls, känns jobbigt att prata i telefonen.

Har också svårt att få något färdigt, gäller mitt specialintresse nu: broderi, har tio olika påbörjade!

Jag älskar TV serier och kan klämma en serie på en helg. Jag har under perioder varit uppslukad av trädgården och att plantera, gjorde inget annat under ett antal veckor, sen tappade jag helt intresset igen. Även om rabatten inte var färdig...Sen sköts inget ordentligt, tyvärr...Sen börjar jag om igen och planterar och så tappar jag intresset igen...osv osv

Kan gå in i barnens skolvärld och vara helt uppe i detta och oroa mig och oroa mig till förbannelse.

Vallesmamma: har du precis blivit utredd? Vart vände du dig då?

MsTibbs skrev:Det första jag tänker på är någon form av ångestsyndrom, men punkten om liten bekantskapskrets är aspig.

Jag tycker det var mer som lät aspigt eller npf-igt snarare, och mer aspigt än det faktum att ts har liten bekantskapskrets (det kan lika gärna vara ett personlighetsdrag eller social fobi).

Jag tänkte t ex att funka fint i en given situation, där ramarna är fördefinierade, som en yrkesroll.

Det berättar t ex en man som funkade fint på jobbet och med sonen, utifrån en skapad jobb-roll och en skapad pappa-roll, men inte kunde hantera allt möjligt annat, i boken Problemskapande beteende vid utvecklingsmässiga funktionshinder av Bo Hejlskov.

Jag känner igen det från en släkting som ska ha varit en lysande lärare, men som var totalt opedagogisk med egna barn. I klassrummet var det klart och tydligt vad som gällde, i ett hem är oförutsägbarheten mycket högre och kaos därför närmare.

Eller att ha svårt att avsluta projekt (exekutiva funktioner) och en del annat som jag inte orkar skriva om just nu, jag sitter i en tradig telefonkö samtidigt som jag skriver...


......

Uppmanar dig trådstartare att gärna läsa mer om AS hos kvinnor, som t ex Pretending to be normal av Liane Holliday Willey. Lycka till med funderingar kring utredning osv. Och välkommen hit!

Hej Anna! Jag hade inte hört talas om Asperger då jag gick till vårdcentralen för att få remiss till en kurator. Behövde någon att prata med. Det var kuratorn som tyckte jag var aspig och såg till att jag kom på utredning.

Så du kan alltså vända dig till vårdcentralen för att få remiss. Jag fick diagnos den 11/1 i år så det är nytt för mig!

Välkommen Anna med fyra!

vallesmamma skrev:Hej Anna! Jag hade inte hört talas om Asperger då jag gick till vårdcentralen för att få remiss till en kurator. Behövde någon att prata med. Det var kuratorn som tyckte jag var aspig och såg till att jag kom på utredning.

Så du kan alltså vända dig till vårdcentralen för att få remiss. Jag fick diagnos den 11/1 i år så det är nytt för mig!

Vart remitterades du, till Sunderbyn? Och hur länge fick du vänta efter remiss?

edit: VÄLKOMMEN

Hej har äntligen beslutat att försöka bli utredd, skall till vårdcentralen imorgon för att få en remiss.
Har surfat på ett antal forum, började på SPS forum (social fobi/panikångest) fortsatte med ADHD forum och aspergerforum. Blev inte klok på att jag borde låta diagnosticera mig innan insåg att jag kanske sumpat ett nytt förhållande, på grund av min oförmåga. Om inte annat har hon fåt mig att inse att jag behöver en diagnos, för att hitta rätt hjälp att komma vidare. Tror det är viktigt att få pejl på vilken problematik man har.
Tror att det är bra att ha en diagnos för att få en uppfattning om hur man skall tackla sina problem.
Själv lutar jag mot en diagnos ungefär som socialfobi/ ADHD/ Asperger så får jag se hur det fördelar sig.

Asperger är en skum grej. Många känner igen sig i symptomen, också folk som inte är det minsta aspergare. Jag var övertygad om att jag inte hade AS (Aspergers syndrom), men fick diagnos som "inte var förhandlingsbar".

Det du beskriver kan vara Asperger, men kan också vara depression eller nåt annat. Det enda sättet att få en vettig diagnos är att be om att få bli utredd. Det är rätt intressant, faktiskt, och även om du inte får en neuropsykiatrisk diagnos så kan de som utreder dig säkert hjälpa dig att hitta rätt väg att gå för att få veta mer.

Det låter som en rätt jobbig situation och jag vet av egen erfarenhet att det är rätt tufft att kräva hjälp då, men försök att stå på dig. Du kan ringa direkt till till exempel öppenvården, men bäst är väl om du får en läkare att skriva remiss.

Och, kul med en humanist till här! Välkommen hit!

Ja, nu har jag ju varit så här hela livet, så det skulle i så fall vara en långvarig depression...

vadloink skrev:Och, kul med en humanist till här! Välkommen hit!

Tack så mycket.
Till Sommar också!

Jag remitterades till Sunderbyn och fick tid ett halvår senare.

Så man måste ha en remiss? Vad säger man i så fall när man ringer till vårdcentralen? Hej, jag tror jag har Aspergers, jag vill ha en remiss...?
Ursäkta att jag låter fånig men sånt här kan jag gå och fundera över...
Kan man inte ringa psyk direkt?

Anna med fyra skrev:Så man måste ha en remiss? Vad säger man i så fall när man ringer till vårdcentralen? Hej, jag tror jag har Aspergers, jag vill ha en remiss...?
Ursäkta att jag låter fånig men sånt här kan jag gå och fundera över...
Kan man inte ringa psyk direkt?

Du kan nog ringa psyk. Men förmodligen måste du ändå remitteras via vårdcentral.

Har jag glömt säga Välkommen Anna!

Jag har även väldigt svårt med sociala kontakter. Är lätt att "köra över". Detta har blivit värre med åren. Det hör till mitt tillstånd enligt min psykiatriker. Även på dagis är det svårt att prata med personalen trots att vår son gått där i mer än ett år nu och det är samma fröknar som förut. Något du känner igen dig i, Anna?

vadloink skrev:Asperger är en skum grej. Många känner igen sig i symptomen, också folk som inte är det minsta aspergare. Jag var övertygad om att jag inte hade AS (Aspergers syndrom), men fick diagnos som "inte var förhandlingsbar".

Det du beskriver kan vara Asperger, men kan också vara depression eller nåt annat. Det enda sättet att få en vettig diagnos är att be om att få bli utredd. Det är rätt intressant, faktiskt, och även om du inte får en neuropsykiatrisk diagnos så kan de som utreder dig säkert hjälpa dig att hitta rätt väg att gå för att få veta mer.

Anledningen till att jag nu funderar på att bli utredd är alltså att min dotter just nu genomgår en utredning. Hon är 9 år, är omogen, skrikig och får ofta utbrott hemma (med betoning på detta, det är jobbigt!), går ofta på högvarv, ofokuserad, kan inte ha strumpor på fötterna för de "trycker", kan inte ha vilka kläder som helst för de sitter obehagligt och kliar, vägrar göra läxan här hemma, har "goddag-yxskaft-utrop", dvs när tex fröken pratar om A räcker min dotter upp handen och berättar om Ö. Hon slänger saker omkring sig och har inte koll på någonting, hon är oerhört kreativ och leker med andra med diagnos men i stort sett bara killar som leker som HON vill, dvs med dinosaurier och hästar, svår att få att äta här hemma, problem med bajs och kiss, smetar på väggen, väldigt känslig och gråter lätt, förr kom hon inte till ro på kvällarna (har blivit bättre) och svårväckt på morgonen. Jag kan fortsätta i alla evighet om henne.

Jag har alltid funderat vad det varit för "fel" med mig, jag har alltid känt mig utanför och aldrig förstått när jag kommit till ett nytt jobb varför det inte riktigt funkar socialt, så var det även i skolan, jag var tyst, blyg och kom aldrig in i gemenskapen. Visste aldirg vad jag skulle säga, så kan det forfarande vara och det är jobbigt. Oerhört känslig för kritik och för hur andra reagerar eller "ser ut" i en viss situation...osv osv.

Så nu tänkte jag ta tag i det och se om det går att få svar...

vallesmamma skrev:Har jag glömt säga Välkommen Anna!

Jag har även väldigt svårt med sociala kontakter. Är lätt att "köra över". Detta har blivit värre med åren. Det hör till mitt tillstånd enligt min psykiatriker. Även på dagis är det svårt att prata med personalen trots att vår son gått där i mer än ett år nu och det är samma fröknar som förut. Något du känner igen dig i, Anna?

Ja, det känner jag absolut igen mig i, jag blir lätt överkörd och vågar inte säga ifrån, blir lätt mesig i vissa situationer för jag kommer inte på något att säga.
Är lite av en nickedocka, någon tycker si och jag nickar för jag kommer inte på något, någon annan tycker så och även då nickar jag. Tomt i bollen.

Om jag ibland är säker på min sak kommer någon ofta och säger något annat. Ja så är det kanske, säger jag. Tomt. Står inte på mig.



Intressant att höra det du säger, har alltid stört mig på detta i min personlighet.

Anna med fyra skrev:Så man måste ha en remiss? Vad säger man i så fall när man ringer till vårdcentralen? Hej, jag tror jag har Aspergers, jag vill ha en remiss...?
Ursäkta att jag låter fånig men sånt här kan jag gå och fundera över...
Kan man inte ringa psyk direkt?

Hej

Var i torsdags på vårdcentralen och fick löfte om en utredning. Detkan kanske ta lite tid eftersomjagär 62 år och inte tillhör de högprioriterade grupperna. En lustghet är att idag hade GP en artikel om en person somfått ADHD diagnos.

Nu kan man beställa tid på sin vårdcentel över internett. Funkar i allafall i västragötaland

https://kontakt.vardguiden.se/vg/ia10.nsf/fissuelist?readform
Jag tror att den skall funka över hela landet prova med länken nedan först.

http://www.minavardkontakter.se/C125755F00329208/p/startpage

Det gjorde jag, jag skrev en liten redogörelse för mina problem, och fick en tid ganska omgående. Det är troligen en fördelatt om man förklarar sina problem i skrift.Jaghade nog mest stammat om jag gjort det på telefon.[/url]