Jag är intresserad av en tjej som har Aspergers. När vi skriver till varandra på nätet fungerar allt jättebra, hon är smart, rolig, vi har liknande intressen och hon får mej att skratta. Men när vi träffas AFK känns allting annorlunda, hon ser mej inte i ögonen när hon pratar med mej, hon tar aldrig initiativ till någonting, jag blir osäker och tror att hon verkligen ogillar mej, igår kväll träffades vi ute på en klubb, hon höll sej på dansgolvet mest hela tiden, jag gillar också att dansa så det var skitkul, men jag har aldrig varit med om en människa som väljer att dansa flera meter bort med ansiktet bortvänt när vi faktiskt hade bestämt träff där för att vi ville ses.

Hon har nämnt att hon har Aspergers men jag var totalt oerfaren på det och visste inte riktigt vad det innebar. Idag har jag läst en hel del i ämnet och jag har förstått flera saker som jag har gjort fel, jag har kramat henne för att jag inte har förstått att hon inte vill bli kramad. Jag vill vara med henne på vilket sätt hon än är, men jag vet inte vad som är rätt eller fel att göra. Just nu känns det rätt kört, det känns som om det är omöjligt att komma henne nära, alltså inte bara fysiskt utan på alla plan. Jag kommer fråga henne mer snart, men jag vill fråga er innan vad ni tycker att jag ska göra.

Jag gillar henne så mycket, jag vill inte ge upp.

Snälla Fexxe. Folk är olika. Det är inte säkert att hon har problem med just de saker som du läser om att hon kan ha svårt för.

Var ärlig! Du får helt enkelt fråga henne om er träff och vad hon tyckte och säga precis vad du säger till oss här.

(Nu svarar jag trots att jag inte har AS själv men jag kom en gång hit via min egen förälskelse.)

Hej och välkommen!

Tydlig kommunaktion är ordet. Tro inte att hon förstått saker som du tror är självklara (det behöver inte vara självklart för henne) el som du kommunicerat via kroppsspråk och mimik (aspergare har svårt för icke-verbal kommunikation).

Så om du undrar om hon verkligen tycker om dig, fråga henne! En aspergare säger (vanligen) sanningen, inte det hon tror du vill höra. Och du bör vara likadan tillbaka, säga det du menar och mena det du säger.

Likaså behöver det inte stämma att alla aspergare ogillar kramar. Däremot ogillar många oväntade kramar. Det är samma sak där: fråga henne rent ut om hon gillar kramar och vad hon tycker om oväntade kramar.

Det är bra att läsa på om AS, men ibland skildras aspergare för stereotypiskt. Så det är mycket bättre att fråga henne direkt vad just hon gillar och ogillar.

Jösses!

Ja, jag förstår att du reagerade på ett sådant beteende OCH det kan ju faktiskt vara så att hon ändå är förtjust i dig.

Bland normala människor förekommer ju detta: Man stammar, blir stel, tyst och konstig när man står framför den person man är kär i. Det kan ju vara detta blyghetskomplex + asperger. Vissa aspergare undviker ögonkontakt och är kontaktöverkänsliga.

Enda sättet att få svar är ju att fråga henne! Det finns ingen AS-manual eftersom alla är olika. Vissa är överkänsliga, andra underkänsliga - för kontakt. Att man fäster blicken någon annanstans för att kunna fokusera på det någon säger förekommer. Att man gör det för att man är blyg förekommer. Att man gör det för att man inte gillar det man ser förekommer...

Ja, jag fattar vad ni menar, men det jag skriver om henne är grundat på vad jag har märkt och vad hon har sagt, inte vad jag har läst på nätet. Jag märker ju att hon tycker att det är jobbigt att bli kramad. Många sidor hos henne är värkligen inte steretypiskt AS, så jag har inte målat upp någon bild av hur jag tror att hon är efter att ha läst på nätet. Men det är kul att läsa hur andra beskriver samma saker som jag upptäkt hos henne.

Mitt problem nu är att jag blir så jävla osäker på vad hon vill, jag frågar henne om hon gillar mej och då säger hon att hon gör det, men jag har svårt att tro henne när hon i min värld signalerar raka motsatsen...

Hon kanske missuppfattar dig och "din värld". Antingen ljuger hon för dig, eller så är det du som har missuppfattat, eller så ställer du fel frågor..

Hon kanske inte kan visa att hon tycker om dig på "NT-vis", utan bara på sitt eget (aspiga) vis. Du måste bortse från hur vanliga människor visar sin kärlek. Iofs så kan ju ordet "gilla" betyda att man gillar varann som kompisar, så du kanske får vara ännu tydligare och prata om kärlek och romantik.

Fast jag tycker ni kan träna på att kramas (om hon vill vara din flickvän). Förklara för henne hur viktigt det är för dig. Kanske föredrar hon hårda kramar före mjuka? Kanske fördrar hon det bättre om du förvarnar "nu vill jag krama dig, är det ok"?

Jag kan tänka mig att hon inte kan läsa folk så bra eller att det ofta blir fel när hon försöker.
Kanske har hon ett tjockt hårt skal bara ett fåtal kan komma innanför, kanske hon aldrig tordats låta någon komma innanför detta skal (pratar INTE om sex nu).

Några nödlögner eller vita lögner tror jag är dumt att ta till med henne, när hon detekterar att du ljugit kan det var svårreparerat eller irreparabelt.
Aliens råd "...säga det du menar och mena det du säger" är enligt mig mycket korrekt och bra.

Jag tror hon tycker om dig om hon säger det.
Möjligt är att hon inte vet vad hon kan göra utan att såra dig, skulle påstå att det är vanligt bland aspergare att inte vilja såra och att uppriktigt be om ursäkt när man insett att man gjort fel.
Förmodligen får du ingen ursäkt förrän denne inser sitt fel.
Motsatsen finns troligen också.

Du kan ju ta och presentera henne för oss på någon träff fast det brukar oftast mest bli träffar i storstäderna har jag en uppfattning om. Så får vi träffa er båda dessutom

I vilket fall så får du gärna fråga om specifika situationer här
Lättast o svara på specifika situationer.

Det är också viktigt att påpeka att alla är olika, även om man har ett handikapp som t.ex Asperger.

Jag tycker personligen inte man ska rätta sig för mycket efter vad som står i böcker och på internet. Det ger bara en allmän bild av det.

Fexxe skrev:igår kväll träffades vi ute på en klubb, hon höll sej på dansgolvet mest hela tiden

Det var modigt av henne att vara ute på dansgolvet, det är något jag aldrig skulle våga göra

Jag vågar inte ens gå ut och vara social alls.

@Hyper, nä hon är inte rädd för att träffa folk eller stora folkmassor, hon är bara rädd för mej. Min okunskap har också lätt till en hel del missförstånd, jag säger ofta saker som jag inte menar bokstavligt och tror att personen jag pratar med förstår vad jag egentligen menar, det brukar fungera felfritt med mina vänner.

Fexxe skrev:@Hyper, nä hon är inte rädd för att träffa folk eller stora folkmassor, hon är bara rädd för mej. Min okunskap har också lätt till en hel del missförstånd, jag säger ofta saker som jag inte menar bokstavligt och tror att personen jag pratar med förstår vad jag egentligen menar, det brukar fungera felfritt med mina vänner.

Det här är ju ett ständigt problem och en källa till missförstånd. Det här med att tala enkelt och rakt. Till mej tex får man gärna säga att "ja du ser tjock ut i den där klänningen" om jag frågar. Det, har jag förstått, är totalt tabu i "den vanliga världen" - där SKA man ljuga lite, av någon anledning.

Att du upplever henne som "rädd" för dej kan ju ha en massa möjliga förklaringar.
Kanske hon är totalt ovan vid att någon ser henne som en person att bli kär i?
Kanske hon inte riktigt kan sätta fingret på sina egna känslor, att de är ovana för henne och hon därför blir lite på sin vakt?
Kanske hon tycker om dej som vän men inte som pojkvän (vad jag förstod så är du kille)?
Kanske hon är osäker eftersom hon inte vet hur hon ska bete sej i en sådan här situation?
Kanske hon trots allt blev störd av utelivet och dansmiljön?
Kanske hon skulle visa en helt annan sida om ni träffades och tog en fika i en lugn och tyst miljö?
Kanske hon behöver tid på sej att inse att du är ett fantastiskt kap? (Jag vet att jag själv har en väldigt lång startsträcka på sånt där.)

Du får helt enkelt ta och fråga henne. Säga som det är. Något i stil med att "jag gillar dej väldigt mycket, så mycket att jag funderar på hur det vore att ha dej som flickvän och ge dej kramar" - generellt sett uppskattas en sådan ärlig rättframhet oerhört mycket.

Säger hon att hon gillar dig gör hon med största sannolikhet det.

Jag är halvt likadan, är i teorin inte varken pryd eller blyg men när jag träffar någon ny blir jag lätt sådär, kan knappt prata, inte se personen i ögonen, håller avstånd - sådär gör ju blyga människor utan AS också. Men en sak är bestående och det är att, säger jag att jag tycker om någon, då menar jag det. Många personer med AS ser inte poängen i att ljuga om känslor om det kommer betyda att de blir utsatta för det de inte vill ännu mer. Så det handlar antagligen inte om att hon inte vill, men att man får leda henne och ta initiativ tills hon vågar göra det själv.

Bjäbbmonstret skrev:Snälla Fexxe. Folk är olika. Det är inte säkert att hon har problem med just de saker som du läser om att hon kan ha svårt för.

Tål att citeras. Jag skulle ha känt som du, Fexxe, folk som håller distans är kluriga för mig. Jag tolkar såna människors tecken lika illa som du, "trots" att jag har diagnos själv. Du torde inte lära dig något om henne genom att läsa om Aspergers; hon beter sig uppenbarligen helt annorlunda än exempelvis jag.

Bjäbbmonstret skrev:Var ärlig! Du får helt enkelt fråga henne om er träff och vad hon tyckte och säga precis vad du säger till oss här.

Hmmmm. Det kanske inte, kanske inte, är ett bra råd. Somliga håller nog distans just för att värja sig mot allt som liknar kritik av deras andra "konstigheter" och då bör man kanske hålla tand för tunga... Känn dig för hur din vän verkar fungera.

Ta situationen filosofiskt, helt enkelt. Tolka inte in något i avståndstagandet om du kan undvika det, välj hellre att tro på ord och övriga signaler, precis som andra har skrivit! Som sagt, jag försöker lyda mina råd själv... (inget romantiskt om nån undrar, bara ändå).

Fexxe:

Vilken rar historia grattis, tycker absolut du ska " hålla i henne" och hålla kontakten med henne.

Fint att du visar intresse; Du läser om diagnosen för att lära dig mera.

Du har kramat henne och undrar om du gjort fel. Mitt svar är : Nä, inte om hon såg ut och trivas och vara glad, tror inte det har skadat henne då.

Det är mycket mycket lätt att på första träffen vara nervös och inte veta vad man vågar göra, allra helst under första dejten, känner igen det själv. Har dock inte dejtat nån som har Asperger ( vad jag vet ) men nervös har jag varit.

Jag tror på att: Våga fråga, Våga göra och Våga vara, så ska du se att det blir en fördjupning och en utveckling i kontakten mellan er.

Lycka till !

Mvh
Christer

honeysquid skrev:...men att man får leda henne och ta initiativ tills hon vågar göra det själv.

Leda?
Inte bestämma vad hon ska göra o sedan förvänta sig att hon ska göra det eller?

Jag tycker inte man ska framställa Aspergers syndrom som ett "handikapp" (Oskar; jag menar inte att provocera dig på något sätt där). För att även om vi uppfattar omvärlden och alla, eller i alla fall vissa, av omvärldens signaler på ett annat sätt än NT-människor, så är vi trots det inte "dumma i huvudet" (hoppas ingen tar anstöt av det jag skrev där).

Fexxe: jag önskar dig massor lycka till i kontakten med tjejen du träffat.

/geocache

Oskar skrev:Det är också viktigt att påpeka att alla är olika, även om man har ett handikapp som t.ex Asperger.

Välkommen Fexxe!

geocache skrev:Jag tycker inte man ska framställa Aspergers syndrom som ett "handikapp"

Men... det är det ju ändå, men det är skillnad på fysiska handikapp (som ex. en rullstolsbunden), handikapp som beror på låg intelligens och sociala handikapp dit AS ändå måste räknas.

De flesta AS-personer har ett IQ en bra bit över 100 (men inte alla) så i det avseendet är vi inte handikappade.

Tjata inte nu, Miche. Räknar man sig inte som handikappad, om man inte ens tror på att man är det när plus och minus i ett rättvist samhälle har räknats ihop, så gör man inte. Hjälp inte till att sätta den stämpeln i ovilliga pannor, du!

Miche skrev:

geocache skrev:Jag tycker inte man ska framställa Aspergers syndrom som ett "handikapp"

Men... det är det ju ändå, men det är skillnad på fysiska handikapp (som ex. en rullstolsbunden), handikapp som beror på låg intelligens och sociala handikapp dit AS ändå måste räknas.

Dra inte alla över en kamm, det är inte ett handikapp för alla med AS.

Alltså, handikapp är ett starkt ord tycker jag, de allra flesta med AS (om inte alla) har säkert svårigheter med nått i viss grad (annars skulle det väl inte finnas nån mening med diagnos), men det behöver inte vara ett "handikapp".

Sen finns det sånna med AS som inte har det minsta problem med att vara sociala. När jag gick i skolan med andra elever som hade AS, så var det en kille där med AS som blev kompis med typ alla. Han var mycket social och umgicks väldigt mycket med folk. Han skaffade till och med barn med en flickvänn i senare tonåren.

De AS problem just han hade dock (som jag visste om), är att han hade svårigheter med att ta eget ansvar, och gjorde saker utan att tänka sig för.

Hej!

AS är ett handikapp i lagens mening. Men det är upp till var och en om man känner sig handikappad eller inte. Den med AS som har lindriga problem och klarar sig själv är egentligen inte handikappad, medan den som har svårare AS och behöver hjälp är det. Om man själv känner sig handikappad eller inte är också upp till var och en.

Hälsningar

Lilla Gumman

Jag känner igen mig väldigt väl i din beskrivning av tjejen som du är kär i. Är också en sån som inte vill ha ögonkontakt, vill ha stort avstånd till andra personer och ogillar kramar innan jag känner mig riktigt nära någon och verkligen vågar lita på denne.

Nu är det ju så att jag är sån oavsett vad jag tycker och tänker om personen som jag har framför mig. Det kan bero på ointresse men om hon säger att hon gillar dig så är jag ganska säker på att hon gör det. Men ställ frågan mer rätt ut, själv skulle jag kunna svara på att jag gillar någon trots att jag då menar som kompis eller vän.

Dessutom så skulle jag vilja tillägga att om jag verkligen är intresserad av någon på ett kärleksmässigt plan så blir mina problem ännu större när det gäller att hålla ögonkontakt, vara nära osv. Då blir jag rädd och osäker på om mina känslor är besvarade och kan t om undvika den andra personen ibland av rädsla för att bli sårad. Det kan alltså vara så att hon är väldigt intresserad men svaret vet ju bara hon...

Så, sammanfattningsvis: var öppen, ställ frågor rätt ut och lita på de svar du får.

Lycka till med kärleken!

Mvh
Annorlunda

nano skrev:

honeysquid skrev:...men att man får leda henne och ta initiativ tills hon vågar göra det själv.

Leda?
Inte bestämma vad hon ska göra o sedan förvänta sig att hon ska göra det eller?

Hur exakt utläser du den tolkningen i min text?