***

Jag har plöjt igenom ganska många böcker om AS nu de senaste månaderna under tiden som utredningen varit igång. Jag har velat förstå Aspergers syndrom, jag har velat förstå mig själv och framförallt så har jag velat bli övertygad om att det faktiskt är AS jag har. Men jag har fortfarande inte hittat det där lite extra, ni vet det där som gör att man får en riktig förklaring till sina symtom, en sån där aha-upplevelse som många gånger behövs för att acceptera en diagnos.


Visst jag känner igen mig i mycket, väldigt mycket. Men jag har ändå inte blivit riktigt övertygad.


Och så hände det, helt plötsligt. Jag satt och läste mycket gamla inlägg här på forumet och där var det – automatisering. Jodå, jag har kommit i kontakt med begreppet många gånger tidigare. Jag har läst om det i böcker, även i många artiklar och på många sidor på nätet. Men jag har inte kunnat känna igen mig. Det stod ju förklarat vad automatisering var men ändå kunde jag inte känna att det var ett problem som jag hade. Ett exempel handlade t.ex. om bilkörning. Hur personer med Aspergers syndrom inte kör på vana, utan att de måste tänka på mer eller mindre alla moment i körningen. Andra exempel handlade om städning och inköp. Men jag kunde ändå inte riktigt förstå.


Men så läste jag det återigen för några timmar sedan – automatisering – tillsammans med ett helt nytt exempel; att duscha. Jag fastnade inte för begreppet automatisering. Jag fastnade för ordet ”duscha”. Det är nämligen något jag aldrig förstått mig på. Jag har aldrig förstått varför jag haft så svårt att kliva in i duschen. Hur svårt ska det vara att duscha menar jag? Det är ju bara att kliva in och skruva på vattnet… Hur svårt ska det vara?

Men sen fortsatte tankarna…

…och ställa in rätt vattentemperatur, att hitta rätt bland alla flaskor, att hälla lagom stor dos schampo i handen, att föra handen till håret, att massera in schampot i håret, att vrida om reglaget till duschfunktion, att duscha ur schampot ur håret och sen göra om hela proceduren fast med balsam och sen tvål för kroppen.

Och då insåg jag. INGET av det här är automatiserat hos mig. Jag måste tänka på varje steg innan jag utför det. Och det kom som en blixt från en klar himmel.


Sen gick jag runt och funderade vidare timmarna efter det stora blixtnedslaget. Och pusselbitarna bara ramlade på plats. Matlagning, morgonrutiner, alla rutiner med mina barn, städning, tvätt. Ja, jag tänker på i stort sett varenda steg innan jag ska utföra det. Inte undra på att jag är helt slut efter varje morgonpass med påklädning av barn, frukost, mediciner till familjens alla sjuka individer, packning av skolväskor, dagisväskor och så vidare. Det finns ju ingen energi kvar till att duscha. Kanske är det en överlevnadsstrategi? Frukost, mediciner och barnen är livsnödvändigt. Att duscha kan man skita i, i varje fall ett par dagar/någon vecka.


Sen kom jag att tänka på att det knappast bara är jag som har haft sådana här aha-upplevelser. Så nu undrar jag:


- Har ni andra några aha-upplevelser ni vill berätta om? Gör gärna det för jag är mycket intresserad och vill lära mig mer!


***

Just det problemet, automatisering, är vad jag nog har svårast för i AS-diagnosen (som jag ser). Så jag tror att min aha-upplevelse var det också. För jag har inte jättestora sociala problem... och helhetstänkandet stod över mig (alltså, jag såg inte själv att jag hade problem med det, även om det inte är så jättestort).

Jag kallar dock automatiseringsproblematiken för mig själv för "svårigheter med exekutiva funktioner". Det beskriver även min ADHD-sida.

Frukost, mediciner och barnen är livsnödvändigt. Att duscha kan man skita i, i varje fall ett par dagar/någon vecka.

Dushar man inte så behövs det nog en del mediciner till slut, ja. Sket i duschen gjorde jag oxå ett tag, men det var för att det var stopp i rören.

Parvlon skrev:Skita i duscen har jag oxå gjort ett tag, men det var för att det var stopp i rören.

Har du provat att skita i toaletten Parvlon? Eller var det stopp där med?

Truly skrev:Har du provat att skita i toaletten Parvlon? Eller var det stopp där med?

Provat och provat. Oftast gör jag det. Det var stopp i rören från toaletten ett tag, så istället för att torka upp skiten från golvet varje gång, eller skita ute i skogen, så sket jag i duschen. Tog flera veckor innan slambilen rensade rören, och de fick ut en tröja som någon hade spolat ner. Förmodligen de som bodde här innan mig.

Aha, då förstår jag!
Ja, egentligen inget konstigt med det.
Min dotter har skitit i badkaret och dessutom spolat ned sin pyjamas i toaletten för hon tyckte den var obehaglig att ha på sig.

Truly skrev:Aha, då förstår jag!
Ja, egentligen inget konstigt med det.
Min dotter har skitit i badkaret och dessutom spolat ned sin pyjamas i toaletten för hon tyckte den var obehaglig att ha på sig.

Jasså, då kanske du oxå får se hur det är att skita i duschen på riktigt om ett tag.

Parvlon skrev:

Truly skrev:Aha, då förstår jag!
Ja, egentligen inget konstigt med det.
Min dotter har skitit i badkaret och dessutom spolat ned sin pyjamas i toaletten för hon tyckte den var obehaglig att ha på sig.

Jasså, då kanske du oxå får se hur det är att skita i duschen på riktigt om ett tag.

LOL

Jag lovar att hålla dig underrättad.

Att handla är så för mig,liksom det vanliga rutinerna. handlar jag måste jag göra listor, vilket jag visserligen vill göra för det mesta.

men just handla som ett exempel innebär att jag först måste skriva en lista, gå mellan skåpena i köket och in i badrummet och se efter vad som saknas, eller vad som behövs. därefter måste jag kolla kontot på nätet,gå på toa, klä på mig, känna efter vart plånboken är.. och bara detta tar sin tid för jag måste tänka på varje handling jag gör.

Är jag inne på rätt spår med vad ni menar med "automatisering"?

skogsmulla skrev:Att handla är så för mig,liksom det vanliga rutinerna. handlar jag måste jag göra listor, vilket jag visserligen vill göra för det mesta.

men just handla som ett exempel innebär att jag först måste skriva en lista, gå mellan skåpena i köket och in i badrummet och se efter vad som saknas, eller vad som behövs. därefter måste jag kolla kontot på nätet,gå på toa, klä på mig, känna efter vart plånboken är.. och bara detta tar sin tid för jag måste tänka på varje handling jag gör.

Är jag inne på rätt spår med vad ni menar med "automatisering"?

Oj, svår fråga. Men jag tror att det är automatisering om du menar att du först måste tänka på alla enskilda steg innan du utför dem.

Sen blir jag ju nu lite nyfiken på hur NT's tänker när de handlar, för det vet jag faktiskt inte. Har de kanske någon slags automatisering på vad som behövs i hemmet så de slipper gå igenom skåp för skåp, kylskåp, frys, toalett, städskåp och allt annat. Kanske har de någon överskådlig syn på allt? Typ en snabb kik i kylskåpet, "jaha det saknas mjölk!" Eller kanske "Jag tog sista potatisen i torsdags därför måste jag skriva upp det på inköpslistan nu innan jag sticker", eller "det var lite schampo kvar sist jag duschade så det får jag inte glömma".

Jag är som du, jag måste gå igenom skåp för skåp. Och även om jag gått igenom allt så har jag ändå missat att kolla upp en hel del. Så precis efter att vi kommit hem från ett inköp så har nästa inköpslista redan påbörjats och blivit lång. För när jag ska laga något på kvällen så märker jag att det saknas både det ena och andra och måste skriva upp det på inköpslistan.

Jag har svårt för automatisering, men också ibland motsatsen. Vet inte varför.

Men på något sätt, om jag får in "kedjan" så sitter den, bara att "sätta på bandet" och spela upp. Men jag måste då tänka på att "starta bandet" och inte bli avbruten.

När jag hade mina gamla bilar så kunde jag inte ens flytta mig till en annan pump på bensinstationen utan att sätta på ljuset och lite annat som var rutin. Men om någon satt jämte och frågade något, så kunde jag helt komma av mig.

Men det finns en viss rytm i vissa saker, kanske det är de som är lätta att automatisera för mig?

Och när något är nytt så kan det vara svårt att automatisera, men om något är automatiserat så är det svårt att bryta utan att det är och känns fel.

Intresse kanske också spelar in?

Truly skrev:Sen blir jag ju nu lite nyfiken på hur NT's tänker när de handlar, för det vet jag faktiskt inte. Har de kanske någon slags automatisering på vad som behövs i hemmet så de slipper gå igenom skåp för skåp, kylskåp, frys, toalett, städskåp och allt annat. Kanske har de någon överskådlig syn på allt? Typ en snabb kik i kylskåpet, "jaha det saknas mjölk!" Eller kanske "Jag tog sista potatisen i torsdags därför måste jag skriva upp det på inköpslistan nu innan jag sticker", eller "det var lite schampo kvar sist jag duschade så det får jag inte glömma".

Jag är som du, jag måste gå igenom skåp för skåp. Och även om jag gått igenom allt så har jag ändå missat att kolla upp en hel del. Så precis efter att vi kommit hem från ett inköp så har nästa inköpslista redan påbörjats och blivit lång. För när jag ska laga något på kvällen så märker jag att det saknas både det ena och andra och måste skriva upp det på inköpslistan.

Alltså. Människor är inga supervarelser. De är precis lika dumma som du, jag och alla andra.
Momentet livsmedelsinförskaffning är en komplicerad sak! Väldigt många fler än vad du tror har listor och kollar alla utrymmen, blir stressade och glömmer saker. Det du förklarade är så att säga "normen som ingen erkänner".

Folk är väldigt duktiga på att inte erkänna vissa fel/brister hos sig för sig själva och andra samt skylla ifrån sig vid första bästa tillfälle. Många människor är duktiga på att tro att de är som kartan säger ("den omöjliga normen") när de i det flesta fall är som terrängen ("normen som ingen erkänner"). Sen lever de fejkglada och fejklyckliga med ett inre som fullständigt kollapsat av all stress och press, vilket är "normalt" i dagens hetsiga samhälle.

imperativ skrev:

Truly skrev:Sen blir jag ju nu lite nyfiken på hur NT's tänker när de handlar, för det vet jag faktiskt inte. Har de kanske någon slags automatisering på vad som behövs i hemmet så de slipper gå igenom skåp för skåp, kylskåp, frys, toalett, städskåp och allt annat. Kanske har de någon överskådlig syn på allt? Typ en snabb kik i kylskåpet, "jaha det saknas mjölk!" Eller kanske "Jag tog sista potatisen i torsdags därför måste jag skriva upp det på inköpslistan nu innan jag sticker", eller "det var lite schampo kvar sist jag duschade så det får jag inte glömma".

Jag är som du, jag måste gå igenom skåp för skåp. Och även om jag gått igenom allt så har jag ändå missat att kolla upp en hel del. Så precis efter att vi kommit hem från ett inköp så har nästa inköpslista redan påbörjats och blivit lång. För när jag ska laga något på kvällen så märker jag att det saknas både det ena och andra och måste skriva upp det på inköpslistan.

Alltså. Människor är inga supervarelser. De är precis lika dumma som du, jag och alla andra.
Momentet livsmedelsinförskaffning är en komplicerad sak! Väldigt många fler än vad du tror har listor och kollar alla utrymmen, blir stressade och glömmer saker. Det du förklarade är så att säga "normen som ingen erkänner".

Folk är väldigt duktiga på att inte erkänna vissa fel/brister hos sig för sig själva och andra samt skylla ifrån sig vid första bästa tillfälle. Många människor är duktiga på att tro att de är som kartan säger ("den omöjliga normen") när de i det flesta fall är som terrängen ("normen som ingen erkänner"). Sen lever de fejkglada och fejklyckliga med ett inre som fullständigt kollapsat av all stress och press, vilket är "normalt" i dagens hetsiga samhälle.

Nej att människor inte är supervarelser det vet jag. Och att vi alla kan vara dumma det vet jag också! Och att alla är olika individer och inte har samma förutsättningar, ja det vet jag också.

Men vad jag menar är att de som inte har automatiseringssvårigheter kanske har en "snabbare överblick"?
Att de kanske kikar in i kylskåpet och låter ögonen glansa snabbt över raderna och ser vad som saknas. Medan jag måste kolla rad för rad noggrannt - och fundera vad som brukar stå bredvid mjölken. Jaha kräm ja. Det saknas! Och vad står bredvid osten. Ja, gubbens räkröra. Osv.
Att alla glömmer är inget konstigt alls.

Observera att jag inte vet. Jag är helt enkelt nyfiken. Det är nytt för mig allt detta. Jag har levt i total ignorans i ca 30år eller mer. Och nu har världen liksom öppnat sig för mig. Så jag utforskar.
Tack för svaret förresten.

Jag tror att det är olika för olika människor med eller utan AS. Jag är en jävel på att handla mat. Om jag får göra det på mitt sätt. Utan lista.

Däremot är jag omöjlig med städning och lite andra grejer. Måste ha någon form av instruktioner om det är något som har ändrats. Till vardags kan jag ju städa hemma, jag har lärt in vad som är nödvändiga element. Men nu har vi haft hantverkare hemma och första tre-fyra gångerna fick jag fråga min fru vad som behövde göras. Jag kan inte bedöma det och kan inte gå på min intuition, den säger dessutom åt mig att blunda för att det är skitigt.

Det tar mig jättelång tid att få saker att fungera automatiskt och när de väl gör det är de väldigt lätta att rubba. Körkortet tog en evighet att ta och hamnar jag i ett nytt land med annorlunda skyltar och regler så blir jag skakis. Jag måste aktivt lära in det nya. Med vissa undantag.

För mig är allting nytt. Så jag vill också lära mig mer Jag tänker alltid vilka moment jag ska göra. Men det har förefallit mig normalt eftersom ingen sagt något. Jag tänker hela tiden, pratar sällan, har svårt att behålla tråden i samtal. Jag är väldigt seg när det gäller disk och städning. Mera a-ha upplevelser: att jag fått diagnos! A-ha det är det som jag har!

Att skriva upp när man tar det sista av något (i kylen eller någon annanstans) hjälper mig att ¨slippa¨ tänka så himla mycket. Jag har ALLTID en inköpslista på gång med sånna saker.
Sen måste ju typ mjölk köpas jämt så det får alltid följa med hem.

Nog scannar jag av kylen innan jag ska handla ändå....

Bror Duktig skrev:Jag har svårt för automatisering, men också ibland motsatsen. Vet inte varför.

Men på något sätt, om jag får in "kedjan" så sitter den, bara att "sätta på bandet" och spela upp. Men jag måste då tänka på att "starta bandet" och inte bli avbruten.

När jag hade mina gamla bilar så kunde jag inte ens flytta mig till en annan pump på bensinstationen utan att sätta på ljuset och lite annat som var rutin. Men om någon satt jämte och frågade något, så kunde jag helt komma av mig.

Men det finns en viss rytm i vissa saker, kanske det är de som är lätta att automatisera för mig?

Och när något är nytt så kan det vara svårt att automatisera, men om något är automatiserat så är det svårt att bryta utan att det är och känns fel.

Intresse kanske också spelar in?

Intressant det där med kedjan och sätta på bandet. Så upplever jag det också ibland. BRA beskrivning!
Vissa saker är automatiserade hos mig också och där behöver jag bara sätta på bandet som du säger. En sån sak är t.ex. att plocka in disken i diskmaskinen och ställa in disken i skåpen. Jag behöver inte tänka särskilt mycket alls, för alla saker har sin plats. Jag har nästintill överdriven ordning överallt. Och då behöver jag bara sätta på bandet och tallrikar och muggar liksom bara trillar ned där de ska.

Kanske har detta något med ritualer och tvång och göra? Ingen aning. Skit samma. Orkar inte fundera på det just nu, får ta det vid ett senare tillfälle.

Andra saker som jag inte behöver tänka på är att gå, att svara på barnens tillrop (t.ex. om lilleman gråter så tar jag upp honom och tröstar honom - det behöver jag inte tänka på, det sker automatiskt numera).

Det där med att bryta något som inte är automatiserat känner jag väl igen. Jag får liksom "backa bandet" för att komma igång igen. Ta t.ex. fixa frukosten på morgonen. Jag tar fram 3 bruna tallrikar, sen 3 koppar, sen 3 skedar osv... Om telefonen ringer och avbryter detta så måste jag sluta med det jag gör. När samtalet sedan är över så kan jag inte fortsätta där jag var. Jag måste "backa bandet" och gå igenom vad jag gjort. Så jag börjar från början. Ställer mig och kollar köksbordet och börjar - 3 bruna tallrikar? Ja, check! 3 koppar? Ja, check! 3 skedar? Ja, check! osv. Sen kan jag fortsätta.

Så din beskrivning stämmer riktigt bra Bror Duktig!

vadloink skrev:Jag tror att det är olika för olika människor med eller utan AS. Jag är en jävel på att handla mat. Om jag får göra det på mitt sätt. Utan lista.

Däremot är jag omöjlig med städning och lite andra grejer. Måste ha någon form av instruktioner om det är något som har ändrats. Till vardags kan jag ju städa hemma, jag har lärt in vad som är nödvändiga element. Men nu har vi haft hantverkare hemma och första tre-fyra gångerna fick jag fråga min fru vad som behövde göras. Jag kan inte bedöma det och kan inte gå på min intuition, den säger dessutom åt mig att blunda för att det är skitigt.

Det tar mig jättelång tid att få saker att fungera automatiskt och när de väl gör det är de väldigt lätta att rubba. Körkortet tog en evighet att ta och hamnar jag i ett nytt land med annorlunda skyltar och regler så blir jag skakis. Jag måste aktivt lära in det nya. Med vissa undantag.

Häftigt att du fixar handlingen utan inköpslista, tycker jag som aldrig skulle fixa det!
Jag har provat många gånger då jag varit i stan och varit tvungen att vänta in en sen buss. Jag går in och ska handla. Mjölk är något som alltid behövs, även bröd, men sen står det still. Och istället kommer jag hem med en massa godsaker som vi inte alls behövde eller som stod på inköpslistan. Kan ju i och för sig vara lite trevligt ibland. Kul att du tog upp just det. Hur är ditt sätt att handla mat då? Memorerar du allt eller faller sig det bara naturligt?

När det gäller städning så vet jag exakt vad som bör göras. Jag har ritualer där också. MEN jag måste ändå gå igenom varje moment. Jag vet vad som ska göras och i viken ordning men jag måste påminna mig själv hela tiden. Nu dammar du köket, nu dammar du vardagsrummet, nu dammar du sovrummet osv. Men jag behöver inte tänka på HUR jag ska damma, bara i vilken ordning och ATT jag ska göra det.

vallesmamma skrev:För mig är allting nytt. Så jag vill också lära mig mer Jag tänker alltid vilka moment jag ska göra. Men det har förefallit mig normalt eftersom ingen sagt något. Jag tänker hela tiden, pratar sällan, har svårt att behålla tråden i samtal. Jag är väldigt seg när det gäller disk och städning. Mera a-ha upplevelser: att jag fått diagnos! A-ha det är det som jag har!

Samma här. Jag har aldrig tyckt det var något speciellt med det - att tänka sig igenom varje moment. Det är väl så det ska vara. Och det tog ju ett x antal böcker och artiklar innan jag riktigt fattade.

Jag tänker också hela tiden. Det är aldrig lugnt i huvudet. Många gånger för jag inre konversationer med mig själv hur jag ska lösa problem, hur jag ska göra i de flesta situationer, hur jag ska planera osv. Kanske har det med att förbereda sig för möten där man måste samtala? Jag måste liksom "prata igenom ett samtal med mig själv" innan jag går till en läkare. Annars blir allt fel hos läkare. För det tar sån tid för mig att svara på frågor. Jag måste tänka så länge innan jag svarar och det har ju läkare sällan tid med. Så jag pratar igenom lite olika samtalsvarianter för att liksom förbereda mig innan.

Jag älskar att skriva listor, men jag är dålig på att följa dem. Vet inte varför jag är så dålig på att följa mina listor och planeringar, för jag tycker att jag har superkoll på allt, så det handlar nog mest om orken som inte finns.

Truly skrev:

imperativ skrev:[Alltså. Människor är inga supervarelser. De är precis lika dumma som du, jag och alla andra.
Momentet livsmedelsinförskaffning är en komplicerad sak! Väldigt många fler än vad du tror har listor och kollar alla utrymmen, blir stressade och glömmer saker.

...

Sen lever de fejkglada och fejklyckliga med ett inre som fullständigt kollapsat av all stress och press, vilket är "normalt" i dagens hetsiga samhälle.

Nej att människor inte är supervarelser det vet jag. Och att vi alla kan vara dumma det vet jag också! Och att alla är olika individer och inte har samma förutsättningar, ja det vet jag också.

Men vad jag menar är att de som inte har automatiseringssvårigheter kanske har en "snabbare överblick"?

Jag är ju välidgt övertygad om att alla människor är "aspiga" i den här meningen, bara i väldigt varierande grad. För om någon skulle automatisera varenda ny rörelse skulle det liksom aldrig bli någon struktur i skallen. PÅ ont och gott är väl aspiga hjärnor extra försiktiga eller dåliga när det kommer till automatisering.

Det kan ju då samtidigt vara som imperativ skriver att folk i gemen klarar vårt överdrivet "strukturerade" samhälle så bra att de går fejkglada och fejklyckliga genom livet, medan folk somvi halkar iväg en armslängd ifrån det. På ont och gott; utan litet distans ser man svårligen att eller var systemet brister men utanför ... får man diagnos.

Liljencroowna skrev:Just det problemet, automatisering, är vad jag nog har svårast för i AS-diagnosen (som jag ser). Så jag tror att min aha-upplevelse var det också. (...)

Jag kallar dock automatiseringsproblematiken för mig själv för "svårigheter med exekutiva funktioner". Det beskriver även min ADHD-sida.

OK. Vilka typer av problem med de exekutiva funktionerna har man vid ADHD? Kan det vara ungefär de samma som vid AS?

jonsch skrev:

Truly skrev:

imperativ skrev:[Alltså. Människor är inga supervarelser. De är precis lika dumma som du, jag och alla andra.
Momentet livsmedelsinförskaffning är en komplicerad sak! Väldigt många fler än vad du tror har listor och kollar alla utrymmen, blir stressade och glömmer saker.

...

Sen lever de fejkglada och fejklyckliga med ett inre som fullständigt kollapsat av all stress och press, vilket är "normalt" i dagens hetsiga samhälle.

Nej att människor inte är supervarelser det vet jag. Och att vi alla kan vara dumma det vet jag också! Och att alla är olika individer och inte har samma förutsättningar, ja det vet jag också.

Men vad jag menar är att de som inte har automatiseringssvårigheter kanske har en "snabbare överblick"?

Jag är ju välidgt övertygad om att alla människor är "aspiga" i den här meningen, bara i väldigt varierande grad. För om någon skulle automatisera varenda ny rörelse skulle det liksom aldrig bli någon struktur i skallen. PÅ ont och gott är väl aspiga hjärnor extra försiktiga eller dåliga när det kommer till automatisering.

Det kan ju då samtidigt vara som imperativ skriver att folk i gemen klarar vårt överdrivet "strukturerade" samhälle så bra att de går fejkglada och fejklyckliga genom livet, medan folk somvi halkar iväg en armslängd ifrån det. På ont och gott; utan litet distans ser man svårligen att eller var systemet brister men utanför ... får man diagnos.

Ni har säkert rätt, men jag har nog inte riktigt kommit till den insikten ännu. Det är nytt för mig det här. Eller jag förstår ju precis vad du och imperativ skriver, men jag är nog just nu ute efter att acceptera en eventuell diagnos, och då behöver jag överbevisas. (Ja, jag är en mycket misstänksam individ som ständigt kräver förklaringar/bevis. Om inte från andra så ivarje fall förklaringar från mig själv )

Och den här aha-upplevelsen blev liksom ett uppvaknande, även om jag förstår vad du och imperativ skriver.

Jag fick också en Aha-upplevelse, idag! Jag gick där och halkade i snön och tänkte på Trulys och då slog det mig:

Det där tillståndet som min lärare i kinesisk kampsport försökte lära oss, det är kanske det som folk på forumet har gratis?

"Håll sinnet fokuserat på rörelsen" och "släpp alla distraherande tankar" var budskapet ungefär. Det som menas är kanske det som många här har extra lätt för, att släppa (somliga ("ickeharmoniska"?)) automatiserade rörelser (och tankar)?

Oavsett vilket:
Bror Duktig, det här vi skrivit om förr men varför inte upprepa: Om automatiserade tankeslingor inte så lätt fastnar i skallen så kanske det också blir som du skriver i denna tråd, att de grå klamrar sig fast vid dem när det väl händer? Det kanke har med endorfiner att göra?

Vad nu den förklaringen skulle kunna hjälpa om den också vore rätt.

Truly skrev:Ni har säkert rätt, men jag har nog inte riktigt kommit till den insikten ännu. Det är nytt för mig det här. Eller jag förstår ju precis vad du och imperativ skriver, men jag är nog just nu ute efter att acceptera en eventuell diagnos, och då behöver jag överbevisas. (Ja, jag är en mycket misstänksam individ som ständigt kräver förklaringar/bevis. Om inte från andra så ivarje fall förklaringar från mig själv )

Och den här aha-upplevelsen blev liksom ett uppvaknande, även om jag förstår vad du och imperativ skriver.

Känner nog igen det där. Du har nog samma förklaringsbehov som jag lyckligtvis fått nästan helt tillfredsställt. Ett intressant fenomen i sig, förresten, det behovet. Är det lösningar man söker? Eller ursäkter kanske? Mindre trevligt då. Eller söker man nån kombination, nån övertygelse om att man känner till allt som möjligtvis går att göra åt det som retar en i livet?

För mig gav inte diagnosen någon förklaring som jag inte redan hade formulerat i andra ord och delar av diagnoskriterierna stämmer helt enkelt inte så de gjorde bara skada (genom att få folk att tro mer på papperet än på sina och mina sinnens vittnesbörd).

Hoppas verkligen att du bara hittar för dig användbara saker bland allt som finns skrivet om AS, här och annorstädes!

/ J