Nu har jag ju ingen diagnos på pappret men misstänkt sen länge tillbaka.
Och jag skäms så inför tanken på att jag kanske är annorlunda....
Varför kan inte jag vara normal för???

Har blitt så att jag mest bara skiter i allting...... Då slipper jag iafl jagas av känslor av misslyckande och utanförskap hela tiden!
Men nu kan jag nog inte fly längre... Är i akut behov av pengar och måste in i "systemet" igen för att kunna få det.

Ja det är väl bara att foga sig antar jag.

Förstår inte varför du skulle skämmas...annorlunda behöver inte vara liktydigt med 'sämre', det kan vara 'bättre' också.

Alyana skrev:Och jag skäms så inför tanken på att jag kanske är annorlunda....
Varför kan inte jag vara normal för???

Skämmas tycker jag inte du skall göra. Du har väl inte avsiktligt valt att fungera som du gör? Skam i små mängder kan nog vara nyttigt om man avsiktligt gjort något dumt som man ångrar, men att skämmas över saker som man själv inte kan rå för riskerar bara att tillintetgöra självkänslan och självförtroendet.

I mina mörka perioder kan jag också drabbas av tankar som "varför kan inte jag vara normal?" och tycka det är orättvist osv., men nu är det som det är, och man får försöka leva med det och göra det bästa av situationen utifrån de förutsättningar man har.

Den skammen du känner är en social konstruktion. Eftersom omgivningen förväntar att vi ska bete oss på ett sätt som inte stämmer med våra inre värderingar blir vi osäkra i vårt beteende och självförtroendet sjunker.

Som Krigis skrev, att vara som vi är måste inte vara sämre, det kan vara bättre också. Det svåra för oss är att själva förstå det och att sedan få omgivningen att förstå det.

Annorlunda:

[img]http://johnstodderinexile.files.wordpress.com/2006/04/einstein.jpg[/img]

Annorlunda:

[img]http://www.bramboroson.com/astro/images/swh1.jpg[/img]

Rullstolskillen är stephen hawking. Googla honom om du inte känner till honom.

Så här säger Jonas Gardell:
"Den normala människan älskar 0,8 gånger i veckan och får på så vis fram 1,2 barn. Om du lyckas med detta är du normaaaal, annars är du precis som vi andra! Då är du UNDERBAR!"

Normal är ett skällsord!

Normalt är tråkigt.
Einstein, Picasso, Strindberg, Schopenhauer mfl var inte normala och tacka fan för det. Hur hade världen sett ut om det inte vore för ovanliga människor?

Jag trodde jag var frisk trots att jag haft problem hela mitt liv. Jag skäms inte. Om jag fått diagnos som känslig tonåring hade jag antagligen skämts. Jag skämdes som behövde socialbidrag då jag flyttat hemifrån och fick inga jobb.

Nu känner jag mig mer vuxen så jag tog diagnosen med ro. Tycker inte heller att du ska skämmas. Nog vill jag också vara normal men som sagt så trodde jag att jag var det. I skolan hade jag specialundervisning i vissa ämnen men lärarna berättade aldrig varför. Jag var ständigt mobbad. Började gå hos en kurator som tyckte jag var normal.

Men efter flera jobbiga händelser hamnade jag hos min nuvarande kurator som märkte att något inte stämde. Nu har jag diagnos och skäms inte. Håller på att smälta diagnosen som jag fick i måndags.

Jag skäms inte! Asperger är en bit av vem jag är!

Skämts har jag gjort över mycket, men inte över mina diagnoser!

Hur hade jag kunnat göra något annorlunda för att inte ha diagnoserna Asperger, ADHD och bipolär (dessutom närsynt och färgblind). Min tinnitus däremot är möjligt att jag kunnat slippa, men inte skäms jag över den heller!

En på mitt arbete sa en gång, alla är olika, en är kort och en är lång ( det var det bästa jag nånsin hört honom säga ) precis som pusselbitar sammanfogas även våra yrken att passa in i varann, såsom personligheter som finns utav alla de slag, en har mera Iq än genomsnittet, en har mera Eq än genomsnittet, det är så olika i vår värld


Tänk att den som är blind har ett särskilt utvecklat hörsel-sinne, kan känna om en person är inne i rummet, det är rätt så fantastiskt.


Och jag kan helt klart säga att de mest fantastiska och intressanta människorna jag träffar / har träffat är de med funktionsnedsättning av nåt slag.

Jag känner i igen mig i det du skriver och hamnar emellanåt i sådana tankar själv. Men, ja, inte mycket annat att göra än att gilla läget och göra det bästa av situationen. Hitta saker du är bra på och framhäva dem samt jobba på att kompensera för sina brister. Försöka hitta sin egen mening och leva efter den. Det är absolut inget fult eller fel med att vara annorlunda men tyvärr finns inte mycket spelrum i dagens samhälle att vara just det. Embrace yourself!

Hej Alyana!
Jag känner igen mig i det du säger.
Har alltid känt mig lite utanför och lite udda, och har alltid gjort allt för att inte sticka ut.
Jag har hatat och skämts för mig själv för de små "fel" som jag har har/har haft.
Det är bara på de senaste 2åren som jag så smått har börjat acceptera läget som det är, och att jag inte kan göra så mycket åt det.
Det som förvånade mig själv när jag började acceptera mig själv var att jag blev en så mycket bättre och schystare person.
Antar att hur var det det gick nu igen.. "Man kan aldrig acceptera andra innan man accepterar sig själv" stämmer in rätt bra.
Men nu när man verkligen tänker mer tydligt på det hela. Vad är NORMALT? Finns det verkligen någon "normal"? Eftersom alla människor är unika i sig, vilken är en jävla tur det - det skulle vara en riktigt grå värld om alla var likadana!

//Mvh O

HardcoreUnited skrev:Hej Alyana!
Jag känner igen mig i det du säger.
Har alltid känt mig lite utanför och lite udda, och har alltid gjort allt för att inte sticka ut.
Jag har hatat och skämts för mig själv för de små "fel" som jag har har/har haft.
Det är bara på de senaste 2åren som jag så smått har börjat acceptera läget som det är, och att jag inte kan göra så mycket åt det.

Stark igenkänning! Jag skäms fortfarande över en del saker. Vissa dagar mer, vissa inte alls. Det går åt rätt håll kan man säga.
Även om jag hatar en del saker som jag är drabbad av (depressioner, ångest, ätstörningar osv), har jag börjat trivas med vem jag är. Dessutom är det en del av mina aspergerdrag det som fick mig att orka genom jobbiga perioder.

HardcoreUnited skrev:Men nu när man verkligen tänker mer tydligt på det hela. Vad är NORMALT? Finns det verkligen någon "normal"? Eftersom alla människor är unika i sig, vilken är en jävla tur det - det skulle vara en riktigt grå värld om alla var likadana!

Toppen sagt!

KrigarSjäl skrev:Förstår inte varför du skulle skämmas...annorlunda behöver inte vara liktydigt med 'sämre', det kan vara 'bättre' också.

Word.

Jag hatar jävla ordet "normal". Det finns ingen som är normal, det finns bara vanliga och ovanliga. Så tänker jag.