"Mordet på Anna Lindh" av Janne Jennkvist tror jag han hette. Förundersökningsledaren.

Läste precis ut Dan Browns senaste. Super. Läs den!

Ska börja läsa den där Keplerboken nu.

Läser också Black Powder War i Temeraire-serien.

Tomorrow when the war comes (Översättning: Imorgon när kriget kom) av John Mardsen på engelska

Jag läser Cities of the Red Night av William S. Burroughs

MsTibbs skrev:"Mordet på Anna Lindh" av Janne Jennkvist tror jag han hette. Förundersökningsledaren.

Leif Jennekvist heter han.

Dracula och hans arv - myt, fakta, fiktion - Anders Kaliff
Moby Dick - Herman Melville

Emile Zola - Människodjuret

Aspkvinna skrev:Emile Zola - Människodjuret

Berätta gärna mer!

Ska börja med nån Jeanette Winterson, som jag helt missat, eftersom jag brukar dra mig i det längsta för att läsa sånt som "alla" läser. Det är lite dumt ibland, för somligt är ju inte haussat för intet.

Har Fyrvaktaren, Powerbook och Det finns annan frukt än apelsiner hemma.

Så tog jag en Murakami också, som jag missat av samma skäl.

KrigarSjäl skrev:

Aspkvinna skrev:Emile Zola - Människodjuret

Berätta gärna mer!

Ja, jag gillar den. Läste den runt 1983 förra gången och kommer ihåg förvånansvärt mycket även om jag ser på frågeställningen på ett helt annat sätt än då.

När jag tänker på hur den är i uttrycket, så rå, så tuff och även djupt beskrivande psykologiskt så kan jag känna att det inte i tid är så långt borta även om det är snart 100 år sen. Visst får man ha lite tålamod om man inte är van vid äldre språk.

Bredden i Zolas människoskildringar får man se först när man läser flera böcker där så olika människoöden beskrivs.

Läste Fällan innan och där misären in i minsta detalj beskrivs med sådant ordval att jag får nästan klump i halsen av hur det faktiskt kunde vara i svälttider.

Har nu avverkat

Drömmen
Damernas Paradis
Hallarna
Fällan
Människodjuret (nästan)
Den stora gruvstrejken (kvar)
Nana (kvar)

Sen finns det bara översättningar tror jag på riktig gammelsvenska sedan början av 1900-talet.

Vänskapens väsen, av Malin Nordgren, som också skrivit Jag avskyr ordet normal, som handlar om vuxna med AS.

Den här boken innehöll, tämligen oväntat, ett lysande stycke om AS, som gjorde mig alldeles glad. Sen handlar den om mentalisering, att barn fostras av jämnåriga minst lika mycket som av föräldrar och syskon och en massa annat.

Mycket lättläst är den.

alfapetsmamma skrev:Vänskapens väsen, av Malin Nordgren, som också skrivit Jag avskyr ordet normal, som handlar om vuxna med AS.

Den här boken innehöll, tämligen oväntat, ett lysande stycke om AS, som gjorde mig alldeles glad. Sen handlar den om mentalisering, att barn fostras av jämnåriga minst lika mycket som av föräldrar och syskon och en massa annat.

Mycket lättläst är den.

Jag har läst Vänskapens väsen men minns tyvärr inte så mycket från den. Kommer dock ihåg att jag gillade boken.

Morgondagens krig. Tekniken, politiken och människan.

- asymmetrisk vapenverkan
- moral
- oväntade historiska skeden och händelser
- grupptryck
- PTSD
- gerillakrig med folkstöd
- gerillakrig utan folkstöd
- psykologisk krigföring
- hobbyterrorism
- proffsterrorism
- mellanstatliga högteknikkrig
- väntade historiska skeden och händelser
.. etc.

Mumma. Wilhelm Agrell vrider på begreppen och synar i syfte förstå framtidens krig.

Jag vill inte dö, jag vill bara inte leva, av Ann Heberlein. Det överraskade mig att den är så bra (so far i alla fall).

alfapetsmamma skrev:Jag vill inte dö, jag vill bara inte leva, av Ann Heberlein. Det överraskade mig att den är så bra (so far i alla fall).

Jag skrev en halvtids-recension om den <a href="http://www.aspergerforum.se/post335372.html#335372">här</a>.
Kul att du också gillar den.

****************************
Jag läser "LEVANDE ORD för långtidssjukskrivna" av Gunilla Brattberg. Glad för att äntligen hitta texter som är exakt vad jag behöver just nu.

Visserligen är jag inte sjuk (kliniskt) men arbetslöshet för mig är som en sjukdom faktiskt med tanke på det försörjningsansvar jag delar.

Ska snart posta citat. Vimlar av godbitar i boken.

EDIT: Här är ett par goodisar:

Boken skrev:"LEVANDE ORD är ord som har kraft att förändra".

Boken skrev:"Du kan vara sjuk och må dåligt. Då har du en medicinsk diagnos, som kan kräva behandling. Men kan också må dåligt utan att vara sjuk i medicinsk mening. Då är det du själv som måste ta ansvar för den hälsobefrämjande processen. Detta hälsoansvar har du även om du har en sjukdom som kräver medicinsk behandling. Det är fullt möjligt att vara sjuk och må bra."

Jag förstår om man som NPF/aspergare inte ser poängen med sista citatet eftersom asperger inte är en sjukdom. Och ett funktionshinder kan ju vara nog så plågsamt som en sjukdom.

I mitt fall är det bara ett stort problem som asperger ger mig (om jag nu har AS): arbetslösheten. Jag tror åtminstone just nu att arbetslösheten faktiskt är det enda i mitt liv som gör att jag mår (riktigt) dåligt.

Det som jag svartmarkerat är det som talar till mig och som jag måste fokusera på. Det hjäper mig att inte fasta i offer-fällan. Därför att som offer uppfattar man ofta att man inte har något ansvar, och då kommer man inte vidare.

Fler goodisar kommer.

"Biggles på atomjakt" av William Earl Johns. Flygbok.

Illusionen om Gud, Richard Dawkins

Just nu hinner jag inte med så mycket mer än kurslitteratur men jag funderar på att läsa om Låt den rätte komma in.

MissNervvrak skrev:Just nu hinner jag inte med så mycket mer än kurslitteratur men jag funderar på att läsa om Låt den rätte komma in.

Den är jäkligt bra!

Jag funderar på om jag skall börja läsa Benrangel av Stephen King eller Händelser vid Green Oaks galleria av Catherine O'Flynn.

Jag läser Flickan med den röda halsduken av Ji Li Jiang, Namnbrunnen av Inger Edelfeldt och Japanese Visual Culture: Explorations in the World of Manga and Anime av Mark MacWilliams.

barracuber skrev:

alfapetsmamma skrev:Jag vill inte dö, jag vill bara inte leva, av Ann Heberlein. Det överraskade mig att den är så bra (so far i alla fall).

Jag skrev en halvtids-recension om den <a href="http://www.aspergerforum.se/post335372.html#335372">här</a>.
Kul att du också gillar den.

Jag gillade inte Heberleins bok, det märks att det är hennes tänk och inte ett tänkt manus. Ska läsa den igen, många böcker blir bättre andra gången har jag märkt.

MsTibbs skrev:

barracuber skrev:

alfapetsmamma skrev:Jag vill inte dö, jag vill bara inte leva, av Ann Heberlein. Det överraskade mig att den är så bra (so far i alla fall).

Jag skrev en halvtids-recension om den <a href="http://www.aspergerforum.se/post335372.html#335372">här</a>.
Kul att du också gillar den.

Jag gillade inte Heberleins bok, det märks att det är hennes tänk och inte ett tänkt manus. Ska läsa den igen, många böcker blir bättre andra gången har jag märkt.

Jag tyckte den var välskriven, men att hon ter sig osympatisk. Så här när jag är färdig med den. Tycker inte den gav så mycket info alls om bipolaritet, mer än svår ångest.

alfapetsmamma skrev:

MsTibbs skrev:

barracuber skrev:[quote="alfapetsmamma"]Jag vill inte dö, jag vill bara inte leva, av Ann Heberlein. Det överraskade mig att den är så bra (so far i alla fall).

Jag skrev en halvtids-recension om den <a href="http://www.aspergerforum.se/post335372.html#335372">här</a>.
Kul att du också gillar den.

Jag gillade inte Heberleins bok, det märks att det är hennes tänk och inte ett tänkt manus. Ska läsa den igen, många böcker blir bättre andra gången har jag märkt.

...Tycker inte den gav så mycket info alls om bipolaritet, mer än svår ångest.[/quote]

Det tänkte jag också. Men att hon gav en bild av att hon ena dagen sitter och debatterar i en TV eller radiostudio, nästa dag håller ett föredrag och tredje dagen är nära ta livet av sig. Hurvida den bilden känns realistisk tycker jag är lite svårt att avgöra....

barracuber skrev:

alfapetsmamma skrev:

MsTibbs skrev:
Jag gillade inte Heberleins bok, det märks att det är hennes tänk och inte ett tänkt manus. Ska läsa den igen, många böcker blir bättre andra gången har jag märkt.

...Tycker inte den gav så mycket info alls om bipolaritet, mer än svår ångest.

Det tänkte jag också. Men att hon gav en bild av att hon ena dagen sitter och debatterar i en TV eller radiostudio, nästa dag håller ett föredrag och tredje dagen är nära ta livet av sig. Hurvida den bilden känns realistisk tycker jag är lite svårt att avgöra....

Det har jag däremot inte så svårt att tro på. Jag ser dagligen exempel på folk som är vrak på ett område men klarar jobbet. Dels rör det olika områden i personen, dels är dissociation en kraftfull mekanism.... Man kan säga att de helt enkelt inte ÄR där, på ena stället, som jobbet. Inte i känslan iaf. De kör på autopilot. Det känner jag igen från mig själv om inte annat.

Undrar om det stämmer att de som verkligen genomför det alltid har riktig djup depression. Men då är man väl helt onåbar. Så sett tycker jag inte Ann känns trovärdig. Eller så är det hennes downs som ger henne liknande tankar som hos en djupt deprimerad.