Albulena skrev:

Bror Duktig skrev:Och varje jävla gång jag får vanliga artighetssfraser, så går det fel. Jag fattar för sent, glömmer att fråga tillbaka o.s.v. Om jag lyckas tillräckligt, så blir jag speedad eller trött efteråt.

Menar du att du glömmer typ fråga "hur mår du själv?" om nån frågar hur det är?

Bl.a. Men det jag försökte få fram först, var att jag missar små nyanser och subtiliteter som kan tyckas självklara för många NT.

Att glömma fråga tillbaka blir bara en liten bieffekt.

Bror Duktig skrev:Att glömma fråga tillbaka blir bara en liten
bieffekt.

Jag var jätteglad idag för jag frågade tillbaka. "Och själv då" (hur mår du?)

Men man frågar ju helt automatiskt tillbaka typ "jodå bra, själv då?"

Jag undrar vad som menas med små nyanser och subtiliteter egentligen...

Zirre skrev:

Bror Duktig skrev:Att glömma fråga tillbaka blir bara en liten
bieffekt.

Jag var jätteglad idag för jag frågade tillbaka. "Och själv då" (hur mår du?)

Ibland när jag kommer på det, så känner jag mig så jävla fånig, för det låter så spelat om jag frågar tillbaka. Om det inte är så att jag faktiskt ÄR nyfiken och vill veta och därför frågar.

Albulena skrev:Men man frågar ju helt automatiskt tillbaka typ "jodå bra, själv då?"

Jag undrar vad som menas med små nyanser och subtiliteter egentligen...

Det var ett exempel. Det var det lättaste exemplet att förklara.

"Man" kanske gör det ena eller det andra, men automatiskt socialt umgänge är inte min bästa förmåga.

Det är sällsynt att jag frågar tillbaka om hur någon mår, och ofta så kan jag inte svara utan att känna en otrevlig känsla av "vad och hur ska jag säga nu".

Men känner du inte dig otrevlig när du inte frågar tillbaka typ?

Jag brukar babbla på mycket när det är folk. Typ prata med okända o bete mig så att dom gillar mig

Albulena skrev:Men känner du inte dig otrevlig när du inte frågar tillbaka typ?

Jag brukar babbla på mycket när det är folk. Typ prata med okända o bete mig så att dom gillar mig

Jo, jag känner mig kanske otrevlig. Eller konstig. Eftersom jag vet att vad jag än gör så anses det konstigt och kanske otrevligt.

Fast kanske inte förrän i efterhand, alla de gånger jag glömmer att fråga tillbaka.

Om jag kommer på att fråga tillbaka så blir det krystat och konstigt och jag funderar över om jag framstod som konstig.

Då måste jag antingen inte ha as eller också vara jätteduktig på det sociala spelet

Du kanske har lärt dig att imitera det sociala spelet, det är rätt många aspisar som är duktiga på att bete sig så att det knappt märks att de har asperger.

För egen del brukar det funka rätt bra när jag mår mentalt bra, jag klarar av kallpratet och lyckas med kvickheter, det tråkiga är att folk tröttnar på mig för att jag inte slutar med skämten när det gått för långt, jag märker inte signalerna de sänder ut att jag gått över gränsen.

Jag har svårt att härma det sociala spelet. Även då jag har räknat ut vad som bör göras, så blir det halvdant och fel. I bästa fall beter jag mig nog blygt.

Däremot har jag haft mer framgång med att analysera andra. Kanske meningslösa saker, men, speciellt då jag bara iakttar, så är jag rätt bra på att läsa av vissa saker, så som man t.ex. lär sig läsa av djur.

Jag kan se att någon tänker ta i hand, att den börjar, att den andra inte reagerar, hur den första då drar tillbaka handen den minimala sträckan.

Sådant verkar NT:ar aldrig tänka på över huvud taget.

Jag ser också fort vilka som tenderar att vara "lägst" i ett socialt sammanhang, t.ex. på det vuxendagis jag var på ett tag.

Det handlar inte om att jag "känner av" utan jag är totalt medveten om vad som händer på detaljnivå.

Det känns lite konstigt att det sägs att aspergare ska vara så dåliga på "sån't" medan jag tycker att de som är verkligt dåliga på detta är just NT:ar. Faktiskt har jag aldrig träffat på en NT som kan förklara vad som händer, eller vet vilka detaljer som styr.

Ändå är jag kass på det som ska vara så mycket enklare (enligt NT:ar), att "bara umgås". Då missar jag dolda detaljer som man "bara ska veta av sig själv".

Men vad är det exakt för dolda detaljer som man bara ska veta av sig själv?

Albulena skrev:Men vad är det exakt för dolda detaljer som man bara ska veta av sig själv?

Ett enkelt och banalt exempel (tar hur mår du-frågan igen):
Inte veta vad man förväntas svara. Det är faktiskt inte att bara svara "jodå bra, själv". Hos doktorn blir det fel. Och när man har gått hos doktorn ett tag, så blir det ännu svårare. Vissa vill verkligen veta hur man mår, andra vill bara frasera. Hur vet man vilket?

Sådant läser en NT av lättare.

Observera att detta bara var ett enkelt exempel (även om det stämmer i mitt fall). Det är svårare att beskriva när det blir mer subtilt och dessutom inte standardfras som alla känner till.

Okej men hos doktorn är det väl lätt att berätta allt typ om man mår dåligt, hur det känns o varför osv? Han är ju till för det o då är man på ett bra ställe om man ska berätta allting som är fel.

Andra som man inte gillar eller känner svarar man väl bara "jodå.. själv då?"
Är det nån man inte känner eller inte gillar/känner så väl så börjar man ju inte dela med sig om sitt privatliv o att man mår dåligt o har ångest eller ont i magen eller vad det nu är.

Har jag missförstått dig helt nu kanske o svarat fel?

Det är ju det som kan vara det knepiga för oss "aspiga" när det handlar om verbal kommunikation med NT-folket... hur man egentligen svarar på frågor i stil med "kan du öppna fönstret". Fast när jag får sådana frågor tänker jag "ja, men hur kommer det sig att du frågar? Kan du inte själv?"

Eller som i historien om bonden och drängen som stod vid åkern och filosoferade:

Drängen:
-Hör hur vackert fåglarna sjunger!

Bonden:
-Hör själv, din late drul!

nisse skrev:Av någon anledning blir jag lite obstinat när folk ställer otydliga frågor som: kan du öppna fönstret?
Själv brukar jag svara: ja, det skulle väl jag klara av om jag känner för det.

Har alla problem med verbal kommunikation med NT folket då? Jag har inga problem alls att prata med NT folk, vad är det som skulle vara så svårt med att prata? Min starkaste i testet är verbal förmåga.

Hej Albulena!

Ja precis. Jag har också sådan där verbal förmåga, kan "prata med bönder på bönders vis och med lärde män på latin"*) trots att jag (egentligen) har grav selektiv mutism/lätt autism.

*) Som det står i "en tjock gammal bok" (latin har jag visserligen inte lärt mig att prata, jag klarar mig bra med min svenska och med kroppsspråket ).

Ja asså precis så jag menar att jag också kan prata med såna efterblivna på ett sätt och med andra utläningar på ett sätt o med dom som är typ finare folk på ett sätt.. så att man inte är samma med alla det passar inte så klart.

Albulena skrev:Har alla problem med verbal kommunikation med NT folket då? Jag har inga problem alls att prata med NT folk, vad är det som skulle vara så svårt med att prata? Min starkaste i testet är verbal förmåga.

Det är problem med den ICKEverbala kommunikationen som utmärker asperger.

Och vad är den icke verbala då?? Allt är bara ord o ord ord skit ge mig exempel istället

Ickeverbalt är kroppspråket.
Det verbala i en NT-konversation är bara 20%. Resterande 80% är anisktsmimik, axelryckningar, gester, ögonrörelser osv.

När en NT-pratar om vädret, tja då är det inte vädret den pratar om. Då är man så illa tvungen att läsa av kroppen för att kunna ha en aning om vad vederbörande igentligen säger.

MsTibbs skrev:Chefen: Det står en pall varor där.
Jag: (tänker, det ser jag väl?)

Chefen menade att jag skulle ställa ut varorna i butiken.

Ojojoj vad det har hänt ofta för mig... Fast jag brukar vara duktig och komma på det inom 5 minuter från utskällningen börjar. det tycker jag är duktigt av mig. mina arbetskamrater börjar vänja sig...

normala frågor som den om fönstret eller om de frågar om man kan skicka saltet eller så tar jag inte fel på (om jag inte är trött, då tar jag allt bokstavligt), men hela min själ skriker och vill bara svara Ja/Nej...

TK skrev:

Bror Duktig skrev:Det konstiga (eller kanske inte) är att sådant skojeri som jag beskriver ovan fungerar rätt bra med många aspergare och vissa andra typer som är på samma våglängd. Eftersom jag egentligen gillar att vända och vrida på fraser och betydelser.

Jag fastnar för det du säger om att vara på samma våglängd. För det har väl många upplevt under sina dar, särskilt i ungdomen. Det vill säga att andra, utomstående inte förstod vad det var som var så roligt i det man skojade om i gänget. Sedan växer man i från varandra, kontakterna glesnar och ersätts av andra, med annat fokus och andra former av skämt. ...

Dito. Med vissa känns det som om man vore från två helt olika världar medans andra är det som att vara i perfekt synk gentemot den andra. Slutar man umgå med en viss sorts människor till fördel för en annan är det som att komma ur synk- inget tycks stämma. Men sen underlättar det ju om båda är "kopplade" på ungefär samma sätt.

Albulena skrev:Och vad är den icke verbala då?? Allt är bara ord o ord ord skit ge mig exempel istället

Okej, här är ett exempel:
När jag var 21 år kom jag till ett behandlingshem, för jag mådde psykiskt dåligt. Det var ingen personal där på kvällar och helger, utan en i personalen hade jour hemma, så man kunde ringa om det var nånting. Första dan, när de gick igenom en del regler för mig, och berättade om jouren, så sa en manlig personal med sträng röst: "Men man får inte ringa jouren bara för att prata. Ska man ringa jouren ska det verkligen vara något!" Vad det kunde vara för nåt lyckades jag inte klura ut, för jag hade aldrig nåt annat behov än att prata...

Jag märkte att de andra som bodde där ringde till den som hade jour och pratade, och jag undrade vad det var för undantag som gjorde att de fick ringa till jouren bara för att prata. Jag funderade flera gånger på om jag skulle fråga nån om det, men vågade inte.

Efter 3 veckor hade jag haft en sån fruktansvärd helg, med världens ångest, så jag fullkomligt exploderade på morgonmötet, för jag kunde inte hålla inne med allt längre. Då frågade föreståndaren mig: "Men varför ringde du inte till jouren om det var så hemskt?" Jag blev helt chockad över hennes fråga, och svarade (rätt förvirrad): "Men han sa ju att man inte fick ringa till jouren bara för att prata..." Hon suckade, och svarade: "Men snälla du, han menade prata om väder och vind, för att man var ensam och kände sig uttråkad..."


Duger detta som exempel, eller måste jag förtydliga vilket som var det ickeverbala? (Det vet jag för den delen inte om jag kan... Hur skulle jag kunnat förstå att han menade nåt annat än det han bokstavligt sa???)

Albulena skrev:Men man frågar ju helt automatiskt tillbaka typ "jodå bra, själv då?"

Det gör inte alla med As. För de har inte per automatik kunnat lära sig det pga. sin As.