Normalt för 20-åringar att vara som barn?

av **Koboshi** » 2010-01-10 10:45:19

Definiera vad som är vuxet? I min praktik har jag fått möjligheten att se olika personer i olika åldrar från 19 upp till 60 och hur de agerar. Jag vet 55-åringar som agerar som tre-åringar och vaktar svartsjukt sina, vad de anser, rättigheter och position.

Jag har sett 19-åringar som är mer vuxen till sättet än jag etc. Så länge vi inte har ett klart definition om vad som skall anses vuxet är vi alla barn. Vilket vi faktiskt är då vi alla har föräldrar och jag har märkt att de gärna ser en som 10-åring.

Jag själv bor i egen lägenhet men har bara praktikplats så i världens ögon är jag inte vuxen men som jag sa ovan så finns de som är mer barn än jag. Dessutom så gillar jag anime och har ett gosedjur i sängen så...

Jag ifrågasätter hela det här med normalt/onormalt och vuxet/inte vuxet. Vi är individer. Vi gillar olika saker. Vi har olika förutsättningar både vad gäller iq som eq. Vi har olika förutsättningar vad gäller våra kroppar och vi kan inte utesluta någon eller lägga någon i ett fack bara för utseende och olika förmågor. För mig så är alla oplacerade tills de visar var de hör hemma.

av **de_Bracy** » 2010-01-10 13:44:22

Liljencroowna skrev:Kan du tala eller har du överhuvudtaget svårt att göra det? I vissa situationer? Hela tiden? För dig själv, ensam eller i mindre grupper?

Jag är i princip helt stum men kan kommunicera skriftligt och i viss mån med teckenspråk och blissbilder. Blissbilderna är helt klart den klumpigaste och mest opraktiska kompensationsstrategin så dem har jag i stort sett lagt av med nu när jag kan skriva.

Inger skrev:Har man problem att sköta sin egen ekonomi kan man ha en god man som tar hand om den biten. Det är också frivilligt och kan sägas upp när som helst.

Jag funderade faktiskt på det där med "god man", för nu är min pappa min "gode man" men om jag skall klara mig själv så borde jag väl sköta min ekonomi själv också? Alltså måste jag förr eller senare upplösa hans godmanskap. Om det är "frivilligt" för mig så innebär det väl att själva uppsägningen är en relativt enkel process?

Frågan är bara i vilken ordning jag skall göra saker och ting; skall jag ta itu med ekonomin eller flytten och hushållsarbetet först? I viss mån måste jag nog kolla upp det där med ekonomin så att jag vet att jag har råd att flytta, annars blir det problem.

av **Lnovgo** » 2010-01-10 13:53:51

Alternativ 4, heja de_Bracy!

av **Milyc** » 2010-01-10 14:07:41

Pengar är makt i det här samhället så för att få riktig makt över sitt eget liv anser jag att man måste klara av att sköta sin egen ekonomi.

Men om både man själv och gode mannen är medvetna om att det är helt frivilligt om man ska ha god man eller inte, så kan det mycket väl passa bra för somliga att ha god man under någon sorts övergångsperiod, då man övar på det man måste kunna för att klara sig själv (inklusive ekonomin), även om just den insatsen aldrig var aktuell för just mig.

I övrigt instämmer jag med Lnovgo: heja de_Bracy!

av **AAA** » 2010-01-10 14:44:32

Heja de_bracy!

Det har inte med vuxenhet i en åldersmässig bemärkelse, tycker jag. Snarare självständighet i så stor utsträckning som möjligt. Ger mindre beroende. Då växer du som individ. Författare ett yrke för dig? Bloggar du eller nåt? Du uttrycker dig ju väldigt väl via skrift.

av **ford** » 2010-01-10 15:10:06

Flawed skrev:Människor blir vuxna på riktigt vid 25.

Sant, men 20-25 åringar är inte heller tonåringar, utan befinner sig snarare i något slags "lärlingsperiod", där man genom eget ansvar skall mogna samt lära sig den hårda vägen, vad det innebär att vara vuxen utan att några "vuxna" blandar sig i vad man gör, annat än genom att vara rådgivare, om den unge vuxne själv ber om dessa råd.

av **MsTibbs** » 2010-01-10 15:20:09

Annat svar: Jag kan inte säga på ett bra sätt, då jag inte känner hen tillräckligt bra. Dessutom kan en person som jobbar, har barn, partner och hund vara totalt empatiskt inkompetent exempelvis, så den är bara vuxen på vissa plan.

av **Zirre** » 2010-01-10 15:23:40

Normalt för 20-åringar att vara som barn?

Som 20-åring klassas man oftast som vuxen, iaf juridiskt.
Sen vad ens personlighet säger är en annan sak.

Ett vuxet barn eller en barnslig vuxen, so what?

av **Inger** » 2010-01-10 15:55:54

de_Bracy skrev:
Inger skrev:Har man problem att sköta sin egen ekonomi kan man ha en god man som tar hand om den biten. Det är också frivilligt och kan sägas upp när som helst.

Jag funderade faktiskt på det där med "god man", för nu är min pappa min "gode man" men om jag skall klara mig själv så borde jag väl sköta min ekonomi själv också? Alltså måste jag förr eller senare upplösa hans godmanskap. Om det är "frivilligt" för mig så innebär det väl att själva uppsägningen är en relativt enkel process?

Ja. Om du inte är satt under förvaltare, vilket är ovanligt att man gör idag. Överförmyndaren i din kommun är det man ska vända sig till i såna frågor.

Frågan är bara i vilken ordning jag skall göra saker och ting; skall jag ta itu med ekonomin eller flytten och hushållsarbetet först? I viss mån måste jag nog kolla upp det där med ekonomin så att jag vet att jag har råd att flytta, annars blir det problem.

Ja, det är nog bra att kolla vad du har råd med och sen se om du kan få egen bostad. Kanske du kan få hjälp av pappa att skaffa själva bostaden och göra upp en budget, därefter är det bara att följa den.

Hyran kan man dra på autogiro och övriga räkningar betalas via nätbanken, det brukar vara lätt som en plätt när man gjort det en gång. Annars kan man som sagt be överförmyndaren att få en annan god man om du vill frigöra dig från päronen.

Hushållsarbetet brukar ge sig självt när man bor själv och ser vad som behöver göras, och klarar man inte det helt själv så kontaktar man kommunens LSS-handläggare och ber om en boendestödjare som kommer nån gång i veckan om man får det beviljat.

av **Milyc** » 2010-01-10 17:24:20

Det är precis den vägen som Inger anger som måste gås om man vill klara sig själv så snart som möjligt, alla momenten kanske inte upplevs som lika lätta i praktiken som de ter sig när de beskrivs i teorin som de görs här i denna tråd, men det betyder inte att hindren är oöverstigliga.

Jag hoppas i alla fall att du lyckas med att uppnå vad du strävar efter.

av **Heliora** » 2010-01-10 18:23:24

Milyc skrev:Om du har "egna" boendestödjare som kommer till en lägenhet som du själv äger eller hyr utan inblandning av LSS har du vad jag förstått möjlighet att säga upp dem och begära att få byta ut dem om ni inte kommer överens.

Japp, så har jag det. Jag har en helt vanlig hyresrätt som jag fick på normalt sätt genom att stå i bostadskö. Men har bott i studentkorridor i många år också. Nu har jag boendestöd som kommer någon gång i veckan. Och jag bestämmer allting själv. Vad som skall göras när de kommer (eller snarare vad jag skall göra när de kommer, eftersom de själv mest sitter med som ett stöd för att jag skall kunna komma igång) och vem som kommer. Ingen talar om för mig vad jag skall göra.

Jag har 2 st som turas om och jag har fått godkänna dem, vikarier släpper jag inte in. Jag kan enkelt byta ut personerna som kommer om jag skulle känna att personkemin skär sig och jag kan säga upp hela stödet när som helst. Antingen för att klara mig själv eller för att ansöka om boendestöd från annat ställe.

Jag håller med Milyc om att grupp-/servicebostad inte är något bra förstahandsval, om ens något bra val öht. Gruppbostad är bra för utvecklingsstörda, men aspergare blir nog lätt "hospitaliserade" av sådant, tror jag. Dvs mindre självständiga och "daltade med".

av **Zirre** » 2010-01-10 18:36:05

Heliora skrev:
Milyc skrev:Om du har "egna" boendestödjare som kommer till en lägenhet som du själv äger eller hyr utan inblandning av LSS har du vad jag förstått möjlighet att säga upp dem och begära att få byta ut dem om ni inte kommer överens.

Japp, så har jag det. Jag har en helt vanlig hyresrätt som jag fick på normalt sätt genom att stå i bostadskö. Men har bott i studentkorridor i många år också. Nu har jag boendestöd som kommer någon gång i veckan. Och jag bestämmer allting själv. Vad som skall göras när de kommer (eller snarare vad jag skall göra när de kommer, eftersom de själv mest sitter med som ett stöd för att jag skall kunna komma igång) och vem som kommer. Ingen talar om för mig vad jag skall göra.

Jag har 2 st som turas om och jag har fått godkänna dem, vikarier släpper jag inte in. Jag kan enkelt byta ut personerna som kommer om jag skulle känna att personkemin skär sig och jag kan säga upp hela stödet när som helst. Antingen för att klara mig själv eller för att ansöka om boendestöd från annat ställe.

Jag håller med Milyc om att grupp-/servicebostad inte är något bra förstahandsval, om ens något bra val öht. Gruppbostad är bra för utvecklingsstörda, men aspergare blir nog lätt "hospitaliserade" av sådant, tror jag. Dvs mindre självständiga och "daltade med".

Jag skulle aldrig kunna tänka mig att bo på gruppboende eller bostad kopplad till boende. Jag skulle känna mig instängd.

Jag gör hellre som det är nu, bor i egen lägenhet .
Har varken boendestöd eller något sådant. Är helt självständig vad det gäller boendet. Men skulle jag ändå ha en fråga om någon är det bara att ringa till mamma så löser det sig.

av **Heliora** » 2010-01-10 18:48:27

de_Bracy skrev:Jag funderade faktiskt på det där med "god man", för nu är min pappa min "gode man" men om jag skall klara mig själv så borde jag väl sköta min ekonomi själv också? Alltså måste jag förr eller senare upplösa hans godmanskap. Om det är "frivilligt" för mig så innebär det väl att själva uppsägningen är en relativt enkel process?

Det bästa är ju förstås att kunna ta hand om sin ekonomi själv, då är man ju mest självständig. Men om man har väldiga svårigheter med att själv sköta sin ekonomi, så att man missköter den och köper saker man inte har råd med och så, så är ju god man en bra hjälp.

En bra grej för dig nu kan ju vara att se till att få lite inblick i din ekonomi, att din pappa visar dig vad du har för inkomster och utgifter och vilken bank du har och sådant. Att han förklarar hur räkningar skall skötas och sådant, för att du på sikt skall kunna lära dig att ta hand om ekonomin själv och säga upp godmanskapet.

de_Bracy skrev:Frågan är bara i vilken ordning jag skall göra saker och ting; skall jag ta itu med ekonomin eller flytten och hushållsarbetet först? I viss mån måste jag nog kolla upp det där med ekonomin så att jag vet att jag har råd att flytta, annars blir det problem.

Mitt råd är att ställa dig i bostadskö med en gång, det kan ta tid att få en bostad, ibland flera år. Under den tiden passar du på att försöka bli lite mer självständig hemma. Dvs ta hand om din egen tvätt, lära dig laga mat och städa och så. Och som jag skrev ovan, se till att få inblick i din ekonomi.

Skulle du hinna få en lägenhet innan du är redo så kan du tacka nej och vänta på nästa erbjudande. Eller låta ansökan ligga vilande ett tag men att du fortfarande står kvar i kön. Ju längre tid du stått i bostadskö, desto bättre/finare lägenhet kan du få.

av **Zirre** » 2010-01-10 18:51:59

Heliora skrev:
de_Bracy skrev:Jag funderade faktiskt på det där med "god man", för nu är min pappa min "gode man" men om jag skall klara mig själv så borde jag väl sköta min ekonomi själv också? Alltså måste jag förr eller senare upplösa hans godmanskap. Om det är "frivilligt" för mig så innebär det väl att själva uppsägningen är en relativt enkel process?

Det bästa är ju förstås att kunna ta hand om sin ekonomi själv, då är man ju mest självständig. Men om man har väldiga svårigheter med att själv sköta sin ekonomi, så att man missköter den och köper saker man inte har råd med och så, så är ju god man en bra hjälp.

En bra grej för dig nu kan ju vara att se till att få lite inblick i din ekonomi, att din pappa visar dig vad du har för inkomster och utgifter och vilken bank du har och sådant. Att han förklarar hur räkningar skall skötas och sådant, för att du på sikt skall kunna lära dig att ta hand om ekonomin själv och säga upp godmanskapet.

de_Bracy skrev:Frågan är bara i vilken ordning jag skall göra saker och ting; skall jag ta itu med ekonomin eller flytten och hushållsarbetet först? I viss mån måste jag nog kolla upp det där med ekonomin så att jag vet att jag har råd att flytta, annars blir det problem.

Mitt råd är att ställa dig i bostadskö med en gång, det kan ta tid att få en bostad, ibland flera år. Under den tiden passar du på att försöka bli lite mer självständig hemma. Dvs ta hand om din egen tvätt, lära dig laga mat och städa och så. Och som jag skrev ovan, se till att få inblick i din ekonomi.

Skulle du hinna få en lägenhet innan du är redo så kan du tacka nej och vänta på nästa erbjudande. Eller låta ansökan ligga vilande ett tag men att du fortfarande står kvar i kön. Ju längre tid du stått i bostadskö, desto bättre/finare lägenhet kan du få.

Mycket bra råd!

av **Alien** » 2010-01-10 19:02:45

Inger skrev:Själv flyttade jag hemifrån när jag var runt 18 och fick hjälp av mamma med lägenhet och såna praktiska saker som jag inte hade en susning om hur man skaffar sig annars. Därefter klarade jag mig själv. Började dock inte känna mig vuxen förrän jag fyllde 40.

Håller med tidigare skribenter om att det är bättre att försöka få egen lgh och boendestödjare från kommunen än att bo på gruppboende om man vill få bestämma nåt själv och slippa massa extraföräldrar som talar om när man ska sova, äta och tvätta.

Har man problem att sköta sin egen ekonomi kan man ha en god man som tar hand om den biten. Det är också frivilligt och kan sägas upp när som helst.

Nu vet jag inte hur det är med gruppboende, men jag tänkte mig något mer som servicelägenheter. Dvs att man har egen lägenhet, men samtidigt tillgång till gemensamhetslokaler. Inte att någon bestämmer när man ska stiga upp och gå och lägga sig etc.

Det finns (även bland aspergare) människor som absolut inte vill bo ensamma. Men om det inte gäller för de_Bracy så är en vanlig lägenhet förstås det bästa.

Allra bäst är om föräldrarna har råd att köpa en bostadsrätt (då får väl både de och de_Bracy stå som ägare). Det kan bli lång tid i bostadskön för en hyreslägenhet annars. Men hen kanske kan får förtur pga sina funktionshinder?

Sen är det frågan om vad föräldrarna tycker. De kan behöva övertalas, det är väl ofta så att föräldrar tror att barnet klarar av mindre än det kan.

av **Heliora** » 2010-01-10 20:01:03

Alien skrev:Det finns (även bland aspergare) människor som absolut inte vill bo ensamma. Men om det inte gäller för de_Bracy så är en vanlig lägenhet förstås det bästa.

Jag vill absolut inte bo ensam, men alternativet är ändå inte gruppbostad bara för det.

Vad gäller ditt tips med bostadsrätt så måste man nog ha väldigt rika föräldrar isåfall. Det kan man nog inte ta för givet att alla har. Hyresrätt brukar man kunna få inom några få års tid, såvida man inte har några speciella krav på områden.

av **Zirre** » 2010-01-10 20:43:35

Heliora skrev:Vad gäller ditt tips med bostadsrätt så måste man nog ha väldigt rika föräldrar isåfall.

Det behöver man inte, det räcker att man har tur med banken och får låna pengar.

av **de_Bracy** » 2010-01-10 22:03:14

Zirre skrev:
Heliora skrev:Vad gäller ditt tips med bostadsrätt så måste man nog ha väldigt rika föräldrar isåfall.

Det behöver man inte, det räcker att man har tur med banken och får låna pengar.

Oj, jag skulle inte gärna vilja att mina föräldrar skuldsatte sig för min skull. Verkligen inte!

Heliora skrev:Hyresrätt brukar man kunna få inom några få års tid, såvida man inte har några speciella krav på områden.

Det är väl främst i Stockholm det är jättelånga bostadsköer? Fast jag kan nog "skynda långsamt" och vänta den tid det tar även om det skulle ta flera år i min kommun, för jag är inte desperat. Även om jag vill ha ändring i mitt liv och bli självständig och "vuxen" och allt det där, så kan jag resignera för ekonomiska och praktiska realiteter och fortsätta leva som jag lever tills vidare. Mina föräldrar lär varken slänga ut mig eller börja misshandla mig.

av **de_Bracy** » 2010-01-10 22:15:37

Heliora skrev:En bra grej för dig nu kan ju vara att se till att få lite inblick i din ekonomi, att din pappa visar dig vad du har för inkomster och utgifter och vilken bank du har och sådant. Att han förklarar hur räkningar skall skötas och sådant, för att du på sikt skall kunna lära dig att ta hand om ekonomin själv och säga upp godmanskapet.

Jo, jag började så smått att förhöra honom om det där idag. Min pappa hävdar att jag förmodligen skulle ha råd att hyra en pytteliten lägenhet men att jag skulle få svårt att klara mig själv i den.

av **Zirre** » 2010-01-10 22:29:01

de_Bracy skrev:
Heliora skrev:En bra grej för dig nu kan ju vara att se till att få lite inblick i din ekonomi, att din pappa visar dig vad du har för inkomster och utgifter och vilken bank du har och sådant. Att han förklarar hur räkningar skall skötas och sådant, för att du på sikt skall kunna lära dig att ta hand om ekonomin själv och säga upp godmanskapet.

Jo, jag började så smått att förhöra honom om det där idag. Min pappa hävdar att jag förmodligen skulle ha råd att hyra en pytteliten lägenhet men att jag skulle få svårt att klara mig själv i den.

Du kan ju alltid hyra en andrahandslägenhet i en månad och prova och se hur det känns och så...samtidigt så kan du öva på de svårigheter som du upptäcker.

av **de_Bracy** » 2010-01-10 22:30:49

Hur fungerar det där med andrahandslägenheter?

av **Zirre** » 2010-01-10 22:31:34

Zirre skrev:
de_Bracy skrev:
Heliora skrev:En bra grej för dig nu kan ju vara att se till att få lite inblick i din ekonomi, att din pappa visar dig vad du har för inkomster och utgifter och vilken bank du har och sådant. Att han förklarar hur räkningar skall skötas och sådant, för att du på sikt skall kunna lära dig att ta hand om ekonomin själv och säga upp godmanskapet.

Jo, jag började så smått att förhöra honom om det där idag. Min pappa hävdar att jag förmodligen skulle ha råd att hyra en pytteliten lägenhet men att jag skulle få svårt att klara mig själv i den.

Du kan ju alltid hyra en andrahandslägenhet i en månad och prova och se hur det känns och så...samtidigt så kan du öva på de svårigheter som du upptäcker.

http://www.andrahand.se

av **Zirre** » 2010-01-10 22:36:53

de_Bracy skrev:Hur fungerar det där med andrahandslägenheter?

http://sv.wikipedia.org/wiki/Andrahandskontrakt

av **Heliora** » 2010-01-10 23:16:19

de_Bracy skrev:
Heliora skrev:En bra grej för dig nu kan ju vara att se till att få lite inblick i din ekonomi, att din pappa visar dig vad du har för inkomster och utgifter och vilken bank du har och sådant. Att han förklarar hur räkningar skall skötas och sådant, för att du på sikt skall kunna lära dig att ta hand om ekonomin själv och säga upp godmanskapet.

Jo, jag började så smått att förhöra honom om det där idag. Min pappa hävdar att jag förmodligen skulle ha råd att hyra en pytteliten lägenhet men att jag skulle få svårt att klara mig själv i den.

Ja, i nuläget skulle du kanske ha svårt att klara dig själv, men det är ju inget som är statiskt och gäller för evigt. Jag var också väldigt osjälvständig som 20-åring. Men börjar du ta mer ansvar hemma med saker och lär dig sköta ekonomi så låter det nog annorlunda efter ett tag.

Normalt för 20-åringar att vara som barn?

Är de_Bracy ett barn?

Vilka är online

Om AspergerForum

Logga in