Jag undrar om det finns någon här som är perfektionist? Jag har nämligen läst att vissa aspergare kan vara det eller någon form av det ibland.

Själv kan jag nog kalla mig ganska mycket perfektionist. Ibland kanske det kan verka en aning överdrivet, t.ex om jag ska se en film på TV så MÅSTE fotöljens sidor stå i perfekt linje med TV-apparatens kanter, annars kan jag märkligt nog inte njuta av filmen för att jag hela tiden istället tänker på linjerna. Bokstäverna som jag skriver måste ALLTID vara prydliga och perfekta, vilket har lett till att jag skriver rätt långsamt vilket är besvärligt för klassen ibland då de måste sitta och vänta tills jag är klar.

Hur står det till hos er? Är någon perfektionist?

Nej, och ja. Jag har kanske perfektionistiska tendenser och en vilja att allt ska vara perfekt. Den mörka sidan av det är att jag skiter totalt i saker, om det inte finns motivation att göra det så perfekt. Jag kan inte göra saker "normalmycket".

Jag är det. Det funkar inte i dagens värld tyvärr. Man ska vara snabb men ändå noggrann. Jag klarar bara det senare.

Jag har lärt mig den hårda vägen att perfektion inte existerar i den vanliga världen. Det enda som finns är bättre och bättre.

Men perfekt det finns inte i verkliga livet. Det är en mental konstruktion. Det som är perfekt är dött - det lever inte. Så hela konceptet perfektionism är en återvändsgränd.

Om man skiter i nånting, som förra inlägget tog upp, är det inte nånting man EDIT: längtar efter att göra - det finns ingenting njutbart i att skita i saker. Det handlar om vilja samt ork.

Jag är bara perfektionist när det gäller somligt, som mitt pärlpysslande. Och inte ens där, bara pilligare och petigare och mer noga än med annat.

Däremot är jag språkfascist. Fåtölj med å. Med o ger det mig kalla kårar. Skulle inte ens kunna köpa en fåtölj på Blocket om den hade stavats med o i annonsen.

Jag är perfektionist, inget snack om saken..

Jag är självspäkande perfektionistisk när jag dömer mig själv i sånt jag tycker är viktigt. Världen runt omkring är inte lika viktig.

barracuber skrev:Jag är det. Det funkar inte i dagens värld tyvärr. Man ska vara snabb men ändå noggrann. Jag klarar bara det senare.

Jag har lärt mig den hårda vägen att perfektion inte existerar i den vanliga världen. Det enda som finns är bättre och bättre.

Men perfekt det finns inte i verkliga livet. Det är en mental konstruktion. Det som är perfekt är dött - det lever inte. Så hela konceptet perfektionism är en återvändsgränd.

Jag har fortfarande inte riktigt tagit till mig den insikten. Min gamla grundläggande taktik är att studera delar och helhet av varje utmaning jag ställs inför - och att sedan klara hela problemet i ett nafs. På första försöket. Undvikande såna oönskade bieffekter som folk i allmänhet anser som ofrånkomliga.

Men på sistone har det börjat tyckas mig som att det där bara delvis är möjligt, och dessutom endast sett över hela livet, samhället eller i lika stora sammanhang.

Så vis är jag dock ännu endast i teorin.

En sak som jag alltid retar mig på mig själv, är att jag är alltid perfektionist i början av det jag gör, men när jag har filat och gnott tillräckligt länge, tar ADHD:n över och jag tröttnar.

Det är inte en speciellt bra egenhet hos en möbelsnickare, när jag börjar med perfekt utförande, och efter 2 tredjedelar slarvar mig genom resten för att bli klar. Därför har jag också mycket svårt med att göra fler än en sak av varje produkt.

Jag var perfektionist i de flesta avseenden. Jag skulle ha högsta betyg, kliniskt rent hemma, alla saker på rätt plats och sådant. Sedan kom närkontakten med väggen samt efterföljande depression. Det lärde mig att jag inte kan hålla på som jag gjorde tidigare - det gör mig sjuk.

Idag är jag fortfarande noga med att ha rent omkring mig. Men - om det är en dag när all energi går åt bara för att ta mig ur sängen så kan jag strunta i dammsugaren just den dagen utan att det stressar mig eller jorden går under. Det är rätt skönt. Var saker ligger? Tja, så länge de inte ligger på golvet eller utspridda så det ser ut som ett mindre kaos - ja, då spelar det inte så stor roll längre.

Jag själv däremot... jag kräver perfektion av mig själv. Jag har gigantiska krav på mig själv och den jag är. Mycket högre krav än jag någonsin skulle få för mig att ställa på någon annan. Den delen tycks jag omöjligt kunna släppa.

Perfektionist. Dock lite mer avslappnad sådan numera. Men jag är fortfarande petig med detaljer.

Perfektionist? Javisst! På många plan. I takt med att jag blir äldre märker jag dock att jag blir mer o mer avslappnad i många situationer o den perfektionism som är mer stressande än i slutändan givande försvinner mer o mer.

När jag skriver inlägg, brev mm tar det väldigt lång tid för jag tänker så mkt på t ex om ni som läser verkligen förstår vad jag vill förmedla och vad jag gör för intryck på andra genom att skriva en viss sak. Det är viktigt o ofta ett nöje att hitta rätt formulering för det jag vill uttrycka!

Finns det några forum som inte anknyter till språk där folk är så språk-perfektionistiska som här? Jag var ofta bäst i klassen på att uttrycka mig i skrift. Här är jag det inte, hänger ibland inte med i språktrådarna och ofta känns det som att jag inte har ngt att tillföra i dom.

Kampen mot strävan efter perfektion är för min del en rätt ojämn kamp, men med tiden har jag lyckats leva allt mer efter den slags insikt som ligger nära den barracuber uttrycker. Eller modifierat formulerat som det bästa möjliga alltefter situation i vid mening, dvs med hänsyn till andra situationer och sammanhang som även de kan pocka på uppmärksamhet.

Men också en sådan hållning kan vara rätt krävande att fullfölja, och eftersom allt ändå är ofullbordan så har jag väl klarat av att allt mer smälta också detta faktum och finna mig i det jag åstadkommer sällan "håller måttet".

Jag var perfektionist förut. Nu inser jag att det jag presterar aldrig kan närma sig ett sådant resultat så jag nöjer mig med ett mindre bra resultat. Däremot är jag ganska tvångsmässig ibland och saker måste ske på ett bestämt sätt annars blir det ett störande moment. Det är helt irationella småsaker men har jag väl bestämt mig för något så är det så det måste vara.

Oskar skrev:Jag har nämligen läst att vissa aspergare kan vara det eller någon form av det ibland.

Aspergare kan vara det, NT kan vara det, alla kan vara det. Ska man spekulera i allt som kan bero på Asperger, så beror väl allt i hela världen på Asperger.

Nej, jag ser inget fel alls med att spekulera, det är kul. Men man ska tänka på det i alla fall.

Men ja, du har nog rätt i att perfektioni faktiskt är vanligare hos Aspergare procentuellt sett.

Oskar skrev:Hur står det till hos er? Är någon perfektionist?

Japp, det är jag på vissa saker, likaså många NT:are jag känner är perfektionister på andra saker (t.ex, en NT jag känner, när han ser på TV, så måste ljud-volymen visa jämna siffror, alltså typ 20 - 25 - 30, etc. Och inte 22, 26, 33, eller nått sånt).

Ja. Definitivt. Jag avskyr att lämna ifrån mig ett dåligt gjort jobb... oavsett vad det gäller.

Glömmde säga vad jag är perfektionist på.. ja, det är nog ganska många saker, men några av dem "värsta" sakerna är nog stavning och att skriva ordentligt.

När jag chattar med kompisar, så stör jag mig så otroligt på sånna som inte skriver med stor bokstav i början på alla sina meningar, och sånna som medvetet stavar fel (t.ex "oxå" istället för "också").

Jag skriver ganska långsamt i chatter pga av detta (eftersom jag skriver så nogrant). Det har varit lite av ett "problem" när jag behöver skriva snabbt, så jag har försökt vänja mig av lite med den perfektionen.

Så, nu för tiden skriver jag oftare slöa förkortningar (exempel: "iaf" istället för "i alla fall" eller "mkt" istället för "mycket"), skiter även ibland att ha stor bokstav i början på meningar, och skiter ibland i om jag stavar fel.

Jag är perfektionist till stor del men inte i allt. Jag klarar av att det är lite ostädat men s´det måste vara undanplockat och saker & ting måste vara i ordning och ställas, sättas och läggas på ett visst sätt, osv. osv. Orkar inte räkna upp allt. Ska jag göra något kul tex. fira jul måste vissa saker vara ordnade innan; påfyllt burkar i skafferitet, kollat så uppgifter stämmer hos företag, mm. mm. *suck* jag klarar inte av att dela saker med andra tex böcker och låna ut eller låna av andra har jag svårt för för då tappar jag kontrollen och mår inte bra av det. På senare år har det blivit lite bättre men den senaste tiden har det tyvärr blivit lite sämre igen.

Jag är perfektionist på så vis att jag alltid troor att saker kan förbättras, jag är dock inte OCD-aktig i hemmet, även om CD-skivorna står på rak linje och böckerna är sorterade i regnbågsordning, det mesta är genomtänkt.

MsTibbs skrev:Jag är perfektionist på så vis att jag alltid troor att saker kan förbättras, jag är dock inte OCD-aktig i hemmet, även om CD-skivorna står på rak linje och böckerna är sorterade i regnbågsordning, det mesta är genomtänkt.

Jag har erfarenheter av att placera böckerna i bokhyllan i storleksordning, även om det var länge sedan. Men färgmässigt det var en ny variant .

MsTibbs skrev:Jag är perfektionist på så vis att jag alltid tror att saker kan förbättras

Det heter optimist.

MsTibbs skrev:Jag är perfektionist på så vis att jag alltid troor att saker kan förbättras, jag är dock inte OCD-aktig i hemmet, även om CD-skivorna står på rak linje och böckerna är sorterade i regnbågsordning, det mesta är genomtänkt.

Hej MsTibbs!

Hur menar du att dina böcker står i regnbågsordning? Alla röda böcker intill varandra, sedan alla gröna intill varandra och så vidare (eller vilka färger det är på ryggarna till dina böcker)?

Jag "måste" sortera mina böcker efter hur höga de är, så att det är som en fallande "linje" från vänster till höger i min bokhyllor. Däremot kan jag inte sortera de efter ämne eller författare, som de gör i biblioteket...

Jag ställer väl åtminstone skönlitteraturen efter författarnas efternamn och resten i ämnes eller tema-ordning, någorlunda sorterat....

All annan ordning skulle kännas väldigt bakvänd.

barracuber skrev:Men perfekt det finns inte i verkliga livet. Det är en mental konstruktion. Det som är perfekt är dött - det lever inte. Så hela konceptet perfektionism är en återvändsgränd.

Så sant, så sant! Speciellt tydligt vad gäller olika konstnärliga uttrycksformer. Där är det ofta en konst i sig att sluta i tid...

Jag är noggrann och ibland alltför petig med detaljer när det gäller vissa saker. På andra områden är jag mer slarvig. Det blir klart lättare att få praktiska (och för mig motiga) saker gjorda om jag sänker kraven på resultatet.

geocache skrev:

MsTibbs skrev:Jag är perfektionist på så vis att jag alltid troor att saker kan förbättras, jag är dock inte OCD-aktig i hemmet, även om CD-skivorna står på rak linje och böckerna är sorterade i regnbågsordning, det mesta är genomtänkt.

Hej MsTibbs!

Hur menar du att dina böcker står i regnbågsordning? Alla röda böcker intill varandra, sedan alla gröna intill varandra och så vidare (eller vilka färger det är på ryggarna till dina böcker)?

Jag "måste" sortera mina böcker efter hur höga de är, så att det är som en fallande "linje" från vänster till höger i min bokhyllor. Däremot kan jag inte sortera de efter ämne eller författare, som de gör i biblioteket...

Ungefär såhär. Både CD, DVD och böcker. Böckerna är dock mindre i ordning nu, efter att boendestöden ställde tillbaka dem i en himla fel blandning... fattar inte hur dom lyckas...