Överlag får jag en känsla av att efter att ha läst på detta forum att det finns en övertro på NTs förmågor. Som AS må man ha det extra svårt, men NTs brister i kommunikationen rätt ofta dom med. Kan vara bra att ha i bakhuvudet så att man inte låter sig nedslås varje gång det blir fel.

Den känslan har sannerligen jag också.

vanlig skrev:Överlag får jag en känsla av att efter att ha läst på detta forum att det finns en övertro på NTs förmågor. Som AS må man ha det extra svårt, men NTs brister i kommunikationen rätt ofta dom med. Kan vara bra att ha i bakhuvudet så att man inte låter sig nedslås varje gång det blir fel.

Ingen är felfri!

Zombie skrev:Den känslan har sannerligen jag också.

Jag med.

Dito!

Jag kan! ha svårt med bokstavlig tolkning av en fråga t.ex -Kan du öppna fönstret ? Kan ha svårt om jag inte tänker efter att det finns en underliggande mening i frågan att jag borde öppna fönstret om h*n vill detta.

Altus skrev:

Kvasir skrev:EDIT: Ibland undrar jag också om det inte är så att många AS är bättre än NT på att se att en fras kan tolkas på flera sätt och därför är flerttydig, medan NT oftare går på den första tolkning som just de kommer på.

Min uppfattning också. Åtminstone jag är betydligt bättre än många andra på att se alternativa tolkningar, vilket ibland kan få mig att verka trög om samtalet stannar upp när detta inträffar.

Ett problem är att "det första de kommer på" oftast är det som den andra NT:n tänker på. Därför blir det fel mellan "oss" och "dem" medan det flyter på mellan "dem".

Om jag går på det jag först kommer på, så är det oftast fel.

Jag kan se alternativa tolkningar, men samtidigt inte. Jag kan ha svårt att förstå att någon skojar med bokstavstolkande när jag anstränger mig för att veta vilken alternativ tolkning som gäller. Eller när jag har lärt mig att "ditten vanliga fras" betyder "datten" och så börjar folk ha alternativa tolkningar och skämta och ha sig när man ska prata "allvar".

Det konstiga (eller kanske inte) är att sådant skojeri som jag beskriver ovan fungerar rätt bra med många aspergare och vissa andra typer som är på samma våglängd. Eftersom jag egentligen gillar att vända och vrida på fraser och betydelser.

vanlig skrev:Det som slår mig är att sånt här har mycket med vad man har med sig hemifrån att göra. Mina föräldrar var vänliga nog att förklara dessa "språklekar" för mig redan som barn.

Min mamma var sådan, och förklarade väldigt många saker på ett pedagogiskt sätt som inte krävde att man lärde sig genom att "delta och agera".

Hon kunde säga "man säger så för att visa att man hoppas att det håller i sig" t.ex. om "peppar peppar ta i trä" vid en viss situation. Likadant med att förklara att "kan du ge mig xxx" var artighet och varför man skulle vara artig (något som jag aldrig kunde acceptera inom familjen, men kan applicera när jag är "bortbjuden"), liksom att inte äta med öppen mun (jag sade sedan till andra barn att de skulle stänga munnen för att de var oartiga om de åt med öppen mun).

Fast allt kunde hon ju inte lära mig, och inte heller att bli intuitiv och automatisk tillräckligt (för att passa in bland NT).

Bror Duktig skrev:Det konstiga (eller kanske inte) är att sådant skojeri som jag beskriver ovan fungerar rätt bra med många aspergare och vissa andra typer som är på samma våglängd. Eftersom jag egentligen gillar att vända och vrida på fraser och betydelser.

Jag fastnar för det du säger om att vara på samma våglängd. För det har väl många upplevt under sina dar, särskilt i ungdomen. Det vill säga att andra, utomstående inte förstod vad det var som var så roligt i det man skojade om i gänget. Sedan växer man i från varandra, kontakterna glesnar och ersätts av andra, med annat fokus och andra former av skämt. ...

Bror Duktig skrev:

Altus skrev:

Kvasir skrev:EDIT: Ibland undrar jag också om det inte är så att många AS är bättre än NT på att se att en fras kan tolkas på flera sätt och därför är flerttydig, medan NT oftare går på den första tolkning som just de kommer på.

Min uppfattning också. Åtminstone jag är betydligt bättre än många andra på att se alternativa tolkningar, vilket ibland kan få mig att verka trög om samtalet stannar upp när detta inträffar.

Ett problem är att "det första de kommer på" oftast är det som den andra NT:n tänker på. Därför blir det fel mellan "oss" och "dem" medan det flyter på mellan "dem".

Kanske, fast jag har också sett många exempel på bråk som uppstår mellan personer (NTare) som missförstår varandra just för att de pratar om olika saker utan att veta om det. Iofs på nätet, vilket skillnad det nu gör (de går ju iaf miste om kroppsspråk och röstlägen etc, vilket säkert är en större förlust för dem än oss).

(har inte läst hela tråden, men har en liknande men ändå inte)

lite liknande (som trådskaparen) har jag
tex när jag tränar.

han: "du måste gå bakåt"
jag: "jag går bakåt"
han: "nej det gör du inte"
jag: "jag gååår bakåt"
han: "men det syns då inte"
jag: "men jag går bakåt"

detta kan pågå i kanske 20 min.
jag går så långt bakåt jag klarar vilket kan ibland bara vara några centimeter, men han menar ett helt steg.
men eftersom jag i slutändan är längre bak än vad jag var först så anser jag att jag går bakåt.

Altus skrev:

Bror Duktig skrev:

Altus skrev:[quote="Kvasir"]EDIT: Ibland undrar jag också om det inte är så att många AS är bättre än NT på att se att en fras kan tolkas på flera sätt och därför är flerttydig, medan NT oftare går på den första tolkning som just de kommer på.

Min uppfattning också. Åtminstone jag är betydligt bättre än många andra på att se alternativa tolkningar, vilket ibland kan få mig att verka trög om samtalet stannar upp när detta inträffar.

Ett problem är att "det första de kommer på" oftast är det som den andra NT:n tänker på. Därför blir det fel mellan "oss" och "dem" medan det flyter på mellan "dem".

Kanske, fast jag har också sett många exempel på bråk som uppstår mellan personer (NTare) som missförstår varandra just för att de pratar om olika saker utan att veta om det. Iofs på nätet, vilket skillnad det nu gör (de går ju iaf miste om kroppsspråk och röstlägen etc, vilket säkert är en större förlust för dem än oss).[/quote]
NT:ar verkar ha svårt för att kommunicera via nätet... Jag har också sett en massa bråk just på nätet.

Men IRL så verkar det i alla fall väldigt mycket vanligare att det flyter på för NT:ar (dem emellan) trots att de inte funderar över vad den andra menar utan bara förutsätter att det de tror att det tänker är korrekt. Och jag tror att de fungerar så lika att det är därför det fungerar så bra som det gör (även om det inte fungerar alltid).

Om jag "går på känn" så blir det verkligen fel. Jag måste tänka och analysera. Det måste inte bli bråk, det räcker att jag så ofta inte förstår vad folk vill/menar/detaljer och nyanser.

Bror Duktig skrev:Om jag "går på känn" så blir det verkligen fel. Jag måste tänka och analysera. Det måste inte bli bråk, det räcker att jag så ofta inte förstår vad folk vill/menar/detaljer och nyanser.

Vad menar du typ att du inte förstår för nyanser och detaljer som folk menar?

Albulena skrev:

Bror Duktig skrev:Om jag "går på känn" så blir det verkligen fel. Jag måste tänka och analysera. Det måste inte bli bråk, det räcker att jag så ofta inte förstår vad folk vill/menar/detaljer och nyanser.

Vad menar du typ att du inte förstår för nyanser och detaljer som folk menar?

Jag menar nog det underförstådda. Subtiliteter.

Ett enkelt exempel är prat om väder där jag inte uppfattar budskapet - som inte är något budskap utan bara meningslöst pladder som ska kännas bra. Jag uppfattar ju dock att det frågas om väder, och kan börja prata om väder på "fel sätt" - alltså inte "oh ja" utan börja diskutera hur väder fungerar eller om det verkligen är så dåligt/bra som personen säger, eller om mina hundpromenadplaner (eller dylikt) och hur de kan krocka med vädret.

Men det kan alltså handla om mer komplicerade och ännu mer subtila saker.

Men kan du inte bara spela med typ "oh ja, absolut.. man får vara glad så länge solen skiner" eller "ja, usch.. men den smälter snart bort igen" eller bara svara "ja, skönt" o så?

Jag vet många som är rädda för att jag stirrar på dom o svär högt när jag är arg o då kan dom vilja testa mig eller vilja bli vän med mig o då pratar dom om vädret för dom känner ju inte mig. Typ så kan dom säga med snäll röst "gud vad kallt det har blivit" o då svarar jag ju bara "ja verkligen" eller nåt sånt.

Jag brukar köra med att jag har dålig hörsel: - Jaså jag tyckte att du sa att skulle.....

Jag brukar förstå med viss fördröjning.

Albulena skrev:Men kan du inte bara spela med typ "oh ja, absolut.. man får vara glad så länge solen skiner" eller "ja, usch.. men den smälter snart bort igen" eller bara svara "ja, skönt" o så?

Jag vet många som är rädda för att jag stirrar på dom o svär högt när jag är arg o då kan dom vilja testa mig eller vilja bli vän med mig o då pratar dom om vädret för dom känner ju inte mig. Typ så kan dom säga med snäll röst "gud vad kallt det har blivit" o då svarar jag ju bara "ja verkligen" eller nåt sånt.

Det är svårt att spela med, men jag försöker. Det gäller ju då också att i tid räkna ut om det är kallprat eller om de vill något. Det vore ju liksom inte heller bra om man svarade kallpratsfraser fel heller.

Jag vet några aspergare som gör det, och det är helt goddag yxskaft ibland.

Och varje jävla gång jag får vanliga artighetssfraser, så går det fel. Jag fattar för sent, glömmer att fråga tillbaka o.s.v. Om jag lyckas tillräckligt, så blir jag speedad eller trött efteråt.

Bror Duktig skrev:Och varje jävla gång jag får vanliga artighetssfraser, så går det fel. Jag fattar för sent, glömmer att fråga tillbaka o.s.v. Om jag lyckas tillräckligt, så blir jag speedad eller trött efteråt.

Menar du att du glömmer typ fråga "hur mår du själv?" om nån frågar hur det är?

Ibland spelar jag med i sånt tramsprat (kallprat), ibland håller jag bara tyst och svarar "sådär/jodå" på t.ex. "hur mår du?" utan att fråga tillbaka, men är det riktigt dålig dag kan jag ibland slänga ur mig ett "som du bryr dig" eller "skit du i det" men det är sällan, mestadels svarar jag fumligt utan att föra samtalet vidare i tramset. Oftast förstår jag vad dom menar efter en stund, men orkar helt enkelt inte hålla på sådär. Varför ska vi låtsas vara som dom? Trodde det var ok att vara sig själv.

Man blir ensam när man är sig själv för det har blivit så för mig.

När någon frågar mig tex. hur är läget?, hur var helgen? vet jag hur jag bör svara och gör det tex. bra, stressig, blev trött. Jag vet också att jag av artighet bör fråga tillbaka men gör det sällan för av oförklarlig anledning tycker jag det känns jobbigt. Jag har varit bättre på det. I skriven form tex brev, mail, etc går det utmärkt.

Albulena skrev:Man blir ensam när man är sig själv för det har blivit så för mig.

Välkommen i klubben.
Att vara sig själv ger en viss ensamhet.

Man riskerar att bli väldigt ensam genom att försöka vara sig själv eller genom att inte förstå andra.

Men man kan känna sig ännu mera ensam om man är bland människor man inte förstår och inte känner något gemensamt med, än när man är själv.

Jag kan både öppna och stänga ett fönster.
När jag bodde i England fick jag lära mig åtta olika sätt att be någon "stänga ett fönster". Så många sätt verkar vi inta ha här i landet. Där är man mycket artigare och tydligare än här.