MsTibbs skrev:

sommar skrev:

MsTibbs skrev:På min utredning frågade psykologen "vill du ha kaffe eller te?" "Ja tack!" svarade jag, men rättade mig när jag såg hennes blick...

Personer utan As. kan också svara så.

Chefen: Det står en pall varor där.
Jag: (tänker, det ser jag väl?)

Chefen menade att jag skulle ställa ut varorna i butiken.

Okej Ett typiskt ett problem för en del med As. efter vad jag läst i böcker om och/eller av personer med As. Jag brukar inte ha de problemet men har ett svagt minne av att det hänt mig någon enstaka gång för många år sedan.

Har aldrig haft problem med Kan du öppna fönstret. Däremot mer subtila hintar som Oj vad soppåsen är full - som en uppmaning att ta ut den och byta till ny - kan jag missa.

Bland annat för att jag själv kan strössla med såna kommentarer utan att mena mer än att just soppåsen blev full fort den här gången.

Jag har aldrig haft problem med sådana saker - inte vad jag minns i alla fall. Däremot kan jag inte alltid förstå ironi.

Jag har inga större problem att förstå sådana språkliga figurer, men tycker att de är lite jobbiga. Och värre är det med typen: "Kan du inte hämta hammaren?" "Inte" är ju ett sätt att göra frågan lite mer artig och ödmjuk, men sätter myror i skallen på mig.

Och värst är uttalanden som bara består av ett ord.

"Mjölk!"

Min erfarenhet är att om man säger rakt ut vad man vill ha, så är man oartig.

Om man lindar in i artighetsfraser som "kan du vara snäll att..." eller "kan du inte..." eller "kan du..." eller "skulle du vilja..." så får man ett löjligt "ja, men jag vill inte" eller liknande till svar.

Så vad är rätt att säga? Ovanstående händer alldeles för ofta.

Jag tror helt klart att vissa NT märker att jag är lite lätt att trycka till, så de säger sådant till mig som de inte skulle säga till andra.

I skola och på de få arbetsplatser jag har varit på, så sade andra sådana där "ja det kan jag" (utan att göra något, och när man frågar så svarar det "jag sade bara att jag kan, du sade inte att jag skulle") till mig, men inte till varandra.

Bror Duktig skrev:Min erfarenhet är att om man säger rakt ut vad man vill ha, så är man oartig.

Ja jag har ofta upplevt det. Måste det vara så förbaskat artigt hela tiden ?
Det skulle aldrig fungera i en operationssal :
Kirurgen : "-Skulle jag kunna jag få en peang".
Op.sköterska (räcker över peangen) "- Varsågod !"
Kirurgen : "-Tack !"
Folk skulle hinna förblöda.

Jag har inga problem att förstå svenska - jag har problem att förstå subtila signaler, ansiktsuttryck, ändrade tonlägen och andra sk "hintar" om vad folk vill att jag ska göra.

Tycker för övrigt att det där "kan du öppna fönstret?" är ett skitlöjligt exempel. Speglar ju folk med AS som att vi är dumma i huvet, vilket vi inte är.

Många aspergare uppfattar saker bokstavligt. Om man uppfattar frågan bokstavligt så uppfattar man det som att man faktiskt KAN öppna fönstret (om man vill) men har inte fattat att man ska GÖRA det,, om ni fattar? : p

Deadly_Nightshade skrev:Tycker för övrigt att det där "kan du öppna fönstret?" är ett skitlöjligt exempel. Speglar ju folk med AS som att vi är dumma i huvet, vilket vi inte är.

Det är ett faktiskt exempel, helt oavsett hur löjligt just du tycker att det är. Du har inga problem med sådana frågor (det har inte jag heller, har aldrig haft), det är dock inte detsamma som att inte andra med samma diagnos har det. Gradskillnader - ever heard of those?

F.ö så bevittnade jag just en sådan där "klassiker" med en kille i 15-års åldern när jag hälsade på en skola. Läraren frågade "Har du ställt fram vatten" varvid killen svarar "Nej", vilket var helt rätt, han hade inte ställt fram vatten. Vad han inte förstod dock var att hon med sina ord också menad "Om inte så gör det nu är du snäll". Inte utan att jag log åt hennes miss där. (Ja, jag såg det som hennes miss - barnen ingår nämligen i en Asperger-grupp, något läraren var medveten om.)

Deadly_Nightshade skrev:Tycker för övrigt att det där "kan du öppna fönstret?" är ett skitlöjligt exempel. Speglar ju folk med AS som att vi är dumma i huvet, vilket vi inte är.

Skitlöjligt exempel? På nästan varenda sida eller bok om AS är det faktiskt vanligt att detta exempel finns med! Det gäller t.ex Inger Jalakas bok "Nördsyndromet" där hon bland annat skriver om sin egen aspiga son. Tror du att hon skriver detta för att spegla att han och andra aspergare är dumma i huvudet?

Läs under "språkliga avvikelser" på den här sidan så får du se också: http://sv.wikipedia.org/wiki/Aspergers_syndrom

Det där exemplet har nog bidragit till den allmänt nedsättande synen på både AS och aspergare - men inte för att det är osant, utan för att det har anförts som om det gällde alla aspergare och som om det vore betecknande för den allmänna mentala nivån hos de aspergare det stämmer på.

Jag brukar inte ha problem med dem, men som tidigare nämnt så blir man lite tjurig eftersom frågeställningen är felaktig.

Däremot tog jag trådrubriken bokstavligt och har inte klickat in mig på den eftersom jag antog att ämnet var om man fysiskt hade problem med att öppna fönstret.

Selma skrev:Ja jag har ofta upplevt det. Måste det vara så förbaskat artigt hela tiden ?
Det skulle aldrig fungera i en operationssal :
Kirurgen : "-Skulle jag kunna jag få en peang".
Op.sköterska (räcker över peangen) "- Varsågod !"
Kirurgen : "-Tack !"
Folk skulle hinna förblöda.

Ja, det finns ju många professionella situationer där man av nödvändighet har utvecklat ett kortfattat och precist språkbruk, just för att både spara tid och minska risken för missförstånd. Militär, polis och räddningstjänst är väl andra sådana exempel.

Ditt exempel borde vara utmärkt grundmaterial för en sketch. Jag kan se framför mig hur Monty Pythongänget står i en operationssal och utbyter brittiska artigheter medan patienten förblöder.

Jag har inga problem med sånt och det är också en anledning till att jag ibland tvivlar på min diagnos.

Heliora skrev:Jag har inga problem med sånt och det är också en anledning till att jag ibland tvivlar på min diagnos.

Det är nog ingen anledning att tvivla. Jag misstänker att vi är en klar majoritet som inte har dessa problem.

"Kan du öppna fönstret?" och liknande är ju tämligen triviala idiom som de flesta normalbegåvade lär sig tolka, förmodligen redan i barndomen. Därmed torde kompensationen vara i stort sett omedveten, något som flera vittnat om ovan.
Även jag roas emellanåt av att bokstavstolka såna uttryck "fel", det händer också att jag verkligen missförstår uttryck med liknande karaktär. Tyvärr har jag inget bra exempel tillgängligt just nu.

vadloink skrev:nåt härinne, vilket var längesen

Åh, jag hade nästan tänkt efterlysa dig via pm, så vad roligt att se dig!

Generellt sett har jag aldrig haft några problem med frågor av det slaget men det är klart att det har hänt att det har blivit fel.

Jag satt en gång i en liten jolle en bit från Öregrund och fiskade i en liten å när en person stannade på bron bredvid och frågade om jag ville ha småfisk och jag svarade visst, om du har. Han gick väl vidare sedan medan jag satt kvar och undrade.

Jag har inte några problem med just "Kan du öppna fönstret" eller "Kan du ta ut soporna" osv. Precis som nallen skriver så har jag lärt mig att tolka det. Jag använder det till och med själv numera.

Däremot har jag problem med mer subtila saker t.ex. det som Alfapetsmamma tar upp (Oj vad soppåsen är full = Tar du ut soporna!) och även andra vardagliga ord som kan betyda flera saker. Ett exempel från idag:

Min man frågade: Ska vi göra kroppkakor till middag idag?
Jag svarade: Nej det tar för lång tid, det orkar jag inte.
Min man sa: Men det är ju bara att värma dem i en kastrull?!

Jag trodde att han menade att vi skulle tillverka kroppkakorna själva när han sa "göra". Jag uppfattade inte att vi hade köpta kroppkakor i frysen som bara skulle tillagas/värmas.
Fast detta tror jag inte är speciellt just för mig eller för AS (?) för jag tror att även NT's skulle kunna feltolka detta. Eller?

Jag har alltid uppfattat fönsterexemplet som en förenklad bild av den konkreta relation till språket som många aspergare har. Även om jag inte har problem med just den typen av enkla frågor så har jag problem med andra språkliga figurer. Främst vissa typer av symbolik och teoretiska resonemang. De liknar fönstergrejen, men är betydligt mer komplicerade och krävande.

Personer utan AS kommunicerar mycket mellan orden, sveper liksom in språket i känslor. Två mekanismer gör det svårt för många av oss med asperger:

- orden bär på känslor. Du ska höra på människans röst och se på hennes mimik vad hon vill dig.

- det egentliga budskapet är inlindat i orden. Det som sägs är egentligen något annat.

För att underlätta socialt samspel använder folk vissa sådana figurer när någonting kan uppfattas som olämpligt, när man uttrycker ett behov eller vill att någon utför något. Den som använder "kan du öppna fönstret" gör det för att det just är en sådan social figur.

Som jag har uppfattat det fungerar många aspergare, och jag, annorlunda. Den språkliga figurer fungerar dåligt på oss, inte för att vi är sociala idioter, utan för att vi inte deltar lika intensivt i det sociala språkspelet. Så ser jag det i alla fall.

vadloink skrev:Jag har alltid uppfattat fönsterexemplet som en förenklad bild av den konkreta relation till språket som många aspergare har. Även om jag inte har problem med just den typen av enkla frågor så har jag problem med andra språkliga figurer. Främst vissa typer av symbolik och teoretiska resonemang. De liknar fönstergrejen, men är betydligt mer komplicerade och krävande.

Personer utan AS kommunicerar mycket mellan orden, sveper liksom in språket i känslor. Två mekanismer gör det svårt för många av oss med asperger:

- orden bär på känslor. Du ska höra på människans röst och se på hennes mimik vad hon vill dig.

- det egentliga budskapet är inlindat i orden. Det som sägs är egentligen något annat.

För att underlätta socialt samspel använder folk vissa sådana figurer när någonting kan uppfattas som olämpligt, när man uttrycker ett behov eller vill att någon utför något. Den som använder "kan du öppna fönstret" gör det för att det just är en sådan social figur.

Som jag har uppfattat det fungerar många aspergare, och jag, annorlunda. Den språkliga figurer fungerar dåligt på oss, inte för att vi är sociala idioter, utan för att vi inte deltar lika intensivt i det sociala språkspelet. Så ser jag det i alla fall.

Det lät inte så dumt

Det som slår mig är att sånt här har mycket med vad man har med sig hemifrån att göra. Mina föräldrar var vänliga nog att förklara dessa "språklekar" för mig redan som barn. Visst kan jag, då jag har uppmärksamheten på annat håll, ändå missa detta då och då, men det gör ju som sagt även NTs.

Det får mig att tro att man som AS påverkas mer av sin "uppfostran" än vad NT gör, man har mer hjälp av den. Jmfr exempelvis med det här att förstå ironi, i min familj är man väldigt ironisk så jag är uppväxt med den och tycker att den är en självklarhet, men i familjer där man inte ironiserar så kan man givetvis inte lära sig den.

För oavsett om du är AS eller NT så är dessa "språklekar" saker man lär sig och inte något man föds med. Kanske är det HUR man lär sig det som skiljer AS och NT åt?

Man måste tänka på att sådana här exempel aldrig är helt universella, utan situationsberoende. T.ex. brukar frågan om fönstret vanligen vara ett önskemål om att man ska öppna fönstret, men det går naturligtvis att tänka sig situationer där frågan faktiskt ska tolkas bokstavligt och bara besvaras i ord. Vissa andra liknande frågor kan vara mera svårtolkade om de är ett önskemål eller en ren fråga. Vanligen måste man då ta hänsyn även till tonfall och, kanske, kroppsspråk, samt tolka utifrån den aktuella situationen. Här kan då aspergare ha svårare än NT att göra rätt tolkning.

Jag tror inte heller man ska lura sig och tro att alla NT alltid tolkar rätt. Det gör de säkerligen inte, men de kanske tolkar rätt oftare än de flesta AS. Om vi t.ex. tar Tibbs exempel med "Det står en pall där", så är det inte på något vis självklart hur det ska tolkas utan att ha mera information. Det kan vara en uppmaning att packa upp varorna och göra något med dem (men vad?). Det kan också vara en begäran om att flytta på den för att den står i vägen. Man kan förmodligen tänka sig ytterligare tolkningar. Här måste man alltså komplettera med ytterligare information och erfarenhet, och kanske t.o.m. lite personkännedom om den person som säger det. Man ska inte glömma att även NT kan ha dålig theory of mind och inte förstå att andra inte tar samma saker för givet som de själva gör.

EDIT: Ibland undrar jag också om det inte är så att många AS är bättre än NT på att se att en fras kan tolkas på flera sätt och därför är flerttydig, medan NT oftare går på den första tolkning som just de kommer på. Fast det korrelerar möjligen mera med IQ än med AS/NT.

Kvasir skrev:EDIT: Ibland undrar jag också om det inte är så att många AS är bättre än NT på att se att en fras kan tolkas på flera sätt och därför är flerttydig, medan NT oftare går på den första tolkning som just de kommer på.

Min uppfattning också. Åtminstone jag är betydligt bättre än många andra på att se alternativa tolkningar, vilket ibland kan få mig att verka trög om samtalet stannar upp när detta inträffar.