Någon har gjort ett ljudspår som ska simulera hur man kan uppleva det om man har ADHD http://pediatricneurology.com/sound.htm
Nån som tycker det stämmer?

Hittade det på en wikipediasida om hypokalemic sensory overstimulation som man tydligen kan få av kaliumbrist och som kan ge liknande ljudkänslighet som i ADHD + att man inte reagerar på lidocain (tandläkarbedövning).

Det var bökig navigering på sidan. Länk till ljudfilen i .rm och .wma.

Inger skrev:Nån som tycker det stämmer?

Detta jag hör allting som pågår omkring mig och måste jobba aktivt för att kunna urskilja något stämmer mycket bra med min uppfattning av världen. Jag har ingen diagnos öht (var dock aktuell för utredning när jag ett barn).

Lidocain, väldigt intressant. Alla gånger då jag blivit utsatt för det bedövningsmedlet har det krävts större doser än normalt. Men så vet jag inte heller hur pass det ska bedöva. Jag har antagit att när den akuta smärtan är borta så är allt ok och resten som känns är bara sitta/ligga glad och lida. "Hur effektivt ska lidocain vara?" bör jag kanske fråga en läkare.

Jag kan uppleva det så.

(har inte adhd på papper, men detta styrker min känsla av att det är adhd eller add jag har.)

Full kräm med musik i öronen hjälper mot det mesta, 24/7 i mitt fall.

Ska kolla länken sen...

Inger skrev:Någon har gjort ett ljudspår som ska simulera hur man kan uppleva det om man har ADHD http://pediatricneurology.com/sound.htm
Nån som tycker det stämmer?

Hittade det på en wikipediasida om hypokalemic sensory overstimulation som man tydligen kan få av kaliumbrist och som kan ge liknande ljudkänslighet som i ADHD + att man inte reagerar på lidocain (tandläkarbedövning).

!!!

Jag reagerade inte på tandläkarbedövning förr. Fast nu fungerar det precis som det ska.

imperativ skrev:Detta jag hör allting som pågår omkring mig och måste jobba aktivt för att kunna urskilja något stämmer mycket bra med min uppfattning av världen. Jag har ingen diagnos öht (var dock aktuell för utredning när jag ett barn).

Det kursiverade: är inte det ett vanligt fenomen även för aspergare och autister, samt även tourette?

imperativ skrev:Lidocain, väldigt intressant. Alla gånger då jag blivit utsatt för det bedövningsmedlet har det krävts större doser än normalt. Men så vet jag inte heller hur pass det ska bedöva. Jag har antagit att när den akuta smärtan är borta så är allt ok och resten som känns är bara sitta/ligga glad och lida. "Hur effektivt ska lidocain vara?" bör jag kanske fråga en läkare.

Jag har hört att om man är väldigt rädd och spänd, så tar det sämre också. Jag var alltid väldigt rädd eftersom smärtan aldrig helt gick bort, tandläkaren var en buffel och elak, och jag har mycket svårt för att ligga och vänta på smärta som jag vet kommer men inte när och hur stark.

Jag fick dubbla, ibland uppåt fyrdubbla doser, samt fick dem en halvtimme innan de skulle verka eftersom det tog sådan tid för dem att "ta". Sedan gick de ur fort som tusan.

Men som sagt, idag fungerar det helt normalt sedan några år. Vet inte vad som hände, men det har kommit i samband med min hemska utmattning. Jag reagerar ofta med kollaps på stress, det gjorde jag ej förr.

Bror Duktig skrev:

imperativ skrev:Detta jag hör allting som pågår omkring mig och måste jobba aktivt för att kunna urskilja något stämmer mycket bra med min uppfattning av världen. Jag har ingen diagnos öht (var dock aktuell för utredning när jag ett barn).

Det kursiverade: är inte det ett vanligt fenomen även för aspergare och autister, samt även tourette?

Det där stämmer på mig , jag hör allting som pågår omkring mig och måste jobba aktivt för att kunna urskilja något. Har fått det käcka rådet (från NT) att "låta bli att lyssna".
Tror inte att jag har ADHD.

AAA skrev:Full kräm med musik i öronen hjälper mot det mesta, 24/7 i mitt fall.

Har du verkligen ADHD då? För mig skulle musik i öronen vara rena mardrömmen när man redan har tio TV-apparater på samtidigt. Dvs jag hör allting som pågår omkring mig och måste jobba aktivt för att kunna urskilja något.

Nej, jag kan inte påstå att jag känner igen mig. Mycket intressant länk, dock!

Heliora skrev:[...]För mig skulle musik i öronen vara rena mardrömmen när man redan har tio TV-apparater på samtidigt. Dvs jag hör allting som pågår omkring mig och måste jobba aktivt för att kunna urskilja något.

Känner igen mig i det Heliora skriver. (Vad som sen beror på vad i mitt fall vet jag dock inte.)

Jag vet inte jag. Jag satt och stampa takten. De borde ha spelat in skrikande barn, någon som diskar, radion, någon som står och "burnar" med bilen utanför fönstret och grannens borrmaskin.

Höga ljud stör mig mest, det kan göra riktigt ont. Väldigt höga och låga toner stör mig. Porslin och skrikande barn är värst. Men okej, okej. Visst, det kan bli lite väl mycket ljud ibland. Men det är större risk för att jag stör mig på ett högt ljud än en massa små svaga ljud.

Nu har jag lyssnat på länken också. Det där var ju ingenting! Jag upplevde det inte som särskilt störande, rätt bra 50-talsmusik för övrigt...

Om man vill göra något som skall påminna om ADHD så kan man ju sätta på 10 olika musikstilar samtidigt. Det skulle vara en bättre liknelse. Jag brukar säga att ADHD är som att ha 10 TV-apparater på samtidigt.

Jag upplevde ljudspåret som skarpt och smärtsamt. Skränigt. Ljudkvaliteten var mycket dålig.

Men representerar det ADHD? Vet inte, jag har en grav uppmärksamhetsstörning och stänger nog ute väldigt mycket automatiskt. Mina tankar gick till den där Madonnaskivan som inte går att lyssna på, Confessions on a Dance Floor, de har producerat den mycket dåligt så ljudet skär i öronen. Synd, för låtarna är bra.

earlydayminer skrev:Jag vet inte jag. Jag satt och stampa takten. De borde ha spelat in skrikande barn, någon som diskar, radion, någon som står och "burnar" med bilen utanför fönstret och grannens borrmaskin.

Håller med. Precis så. Eller att åka i t-banan halv sex när den är fullsatt och folk snorar, smaskar, knakar med leder, skriker i mobil, skriker utan mobil, fnissar hysteriskt, barn gråter osv. Plus att bromsar tjuter och allt annat sånt. Gärna med lite polis- eller ambulanssirener utanför också.

Jag har det så, men bara när jag är stressad (psykiskt stressad).

sugrövmanövern skrev:Jag upplevde ljudspåret som skarpt och smärtsamt. Skränigt. Ljudkvaliteten var mycket dålig.

Men representerar det ADHD? Vet inte, jag har en grav uppmärksamhetsstörning och stänger nog ute väldigt mycket automatiskt. Mina tankar gick till den där Madonnaskivan som inte går att lyssna på, Confessions on a Dance Floor, de har producerat den mycket dåligt så ljudet skär i öronen. Synd, för låtarna är bra.

Jag håller med!
Om madonna-skivan alltså.
Satt och lyssnade på henne en dag men det gick inte när jag skulle lyssna på den.
Hard candy har också ett jobbigt ljud.
Tänkte på om man kunde fixa det på nått sätt, kanske hitta annan inspelning, men det går nog inte.
Att ändra på inställningen hjälper nog inte heller..

Det enda man kan göra är att lyssna på live-spelningar, men då får man hela publiken och det kan ju vara lite nervbrytande..

Jag gillar när det är live, men då utan vrål. MTV-unplugged var oftast bra, och där skrek inte folk så.

Heliora skrev:

AAA skrev:Full kräm med musik i öronen hjälper mot det mesta, 24/7 i mitt fall.

Har du verkligen ADHD då? För mig skulle musik i öronen vara rena mardrömmen när man redan har tio TV-apparater på samtidigt. Dvs jag hör allting som pågår omkring mig och måste jobba aktivt för att kunna urskilja något.

Jag är en AD med HD, vet du... Har du 10 TV på samtidigt?

alfapetsmamma skrev:

earlydayminer skrev:Jag vet inte jag. Jag satt och stampa takten. De borde ha spelat in skrikande barn, någon som diskar, radion, någon som står och "burnar" med bilen utanför fönstret och grannens borrmaskin.

Håller med. Precis så. Eller att åka i t-banan halv sex när den är fullsatt och folk snorar, smaskar, knakar med leder, skriker i mobil, skriker utan mobil, fnissar hysteriskt, barn gråter osv. Plus att bromsar tjuter och allt annat sånt. Gärna med lite polis- eller ambulanssirener utanför också.

Intressant... T-bana åker jag bara inte. Får panik i huvudet av för mycket ljud och omgivning.

Simuleringen med ljud hoppar ju inte på en som i verkligheten. Blir inte samma splittrade bombardemang, kände mest likgiltighet inför den (låtarna var inte min stil heller).

AAA skrev:

Heliora skrev:

AAA skrev:Full kräm med musik i öronen hjälper mot det mesta, 24/7 i mitt fall.

Har du verkligen ADHD då? För mig skulle musik i öronen vara rena mardrömmen när man redan har tio TV-apparater på samtidigt. Dvs jag hör allting som pågår omkring mig och måste jobba aktivt för att kunna urskilja något.

Jag är en AD med HD, vet du... Har du 10 TV på samtidigt?

I huvudet, inte i lägenheten.