Nya metoder utvecklats hela tiden och självklart skall denna allvarliga sjukdom, tas på största allvar och skall behandlas, obehandlad kan den leda till självmord i värsta fall.

http://www.dn.se/webbtv/nyheter/allvarl ... s-1.837560

Skönt att inte alla ser det som något tillfälligt som man kan "välja bort" genom att "tänka positivt", kan man tänka bort är det ju skitbra, men man får inte vara så naiv att man tror att vilken depression som helst kan tänkas bort och botas med ett par nya Asicsdojjor.

[img]http://ordinaryfitness.files.wordpress.com/2007/10/asics-gelnimb.jpg[/img]

Jag kan inte se annat än en bild om ämnet när jag följer länken.

Frågan är om depression alls tas på allvar någonstans.
Om den blir långvarig eller kronisk (dystymi) så kan man "titta i månen" efter att få hjälp. Man får stå på samma odugliga medicin år ut och år in.

Lite mer engagemang från sjukvården skulle nog vara det som kan minska "sjuktalet" mest, och på riktigt.

Tänkvärt:
http://www.physorg.com/news181931738.html

Och fasligt individuellt, som med de flesta andra läkemedel här i världen.

Har inte läst länken men rubriken i sej är intet nytt. Det var längesedan jag hörde talas om att lättare depressioner behandlas allra bäst med samtalsterapi och det är först vid svårare depressioner med mycket självmordstankar som det är bra med medicin.

Som vanligt är det dock en del doktorer som mer eller mindre nödgas skriva ut mediciner. Det kan bero på landstingets sparkrav, tidsbrist, psykologbrist, stafettläkare, ibland kanske även outtalade påtryckningar från läkemedelsföretag, bekvämlighet, mm faktorer.

Jag har bara mina egna erfarenheter att gå efter. För mig hjälpte inte antidepp ett skvatt när jag mådde som sämst - det gjorde varken från eller till, vilket ledde till ECT-behandlingar för att jag öht skulle äta, kliva ur sängen och fungera rent basalt.

Det var först när jag hade blivit lyft ur det värsta som mediciner hade någon effekt alls.
Samtalsterapi har aldrig fungerat. Har försökt upprepade gånger med samma resultat - både jag och psykologen har kommit fram till att det är totalt meningslöst för mig.

Intressant, visste att det är bättre med terapi och dylikt för lättare problem, men trodde det mest handlade om att medicinen är onödig. Som att använda en slägga för att slå in spik. Men att det faktiskt inte ens gör nytta var något nytt. Det betyder att även om man vill spara pengar på terapi så bör man inte ersätta den med medicin, då är det bättre att avstå. (eftersom mediciner har biverkningar)

weasley skrev:Som vanligt är det dock en del doktorer som mer eller mindre nödgas skriva ut mediciner. Det kan bero på landstingets sparkrav, tidsbrist, psykologbrist, stafettläkare, ibland kanske även outtalade påtryckningar från läkemedelsföretag, bekvämlighet, mm faktorer.

Ja, kanske beror en del på det. Åtminstone det att folk med lindriga depressioner får enbart medicin istället för samtal och medicin.
Samtidigt ökas risken att man får en till depressiv episod med varje episod man får. Så jag antar att man vill förebygga ett sådant förlopp genom medicinsk behandling.

För övrigt tänker jag som tahlia. Det är väldigt individuellt och beroende på preparat.

Rent teoretiskt, så borde antidepp funka bättre vid svåra depressioner än vid lätta, så är det åtminstone vid ECT. Samtalskontakt borde vara första grej att sätta in, i synnerhet vid lätta depressioner.