Tycker du också att fler borde styckeindela sina texter mer? Det är väldigt jobbigt att läsa igenom en text som ser ut såhär, och fortsätter så:

TEXT text textttext tetxtxt txtxtext TET tet textttext tetxtxt txtxtext TEXT text textttext tetxtxt txtxtext TEXT text textttext tetxtxt txttext TEXT text textttext tetxtxt ttxtext TEXT text textttext tetxtx txtxtext TEXT text textttext tetxtxt txtxtext TEXT text textttext tetxtxt txtxtext TEXT text textttext tetxtxt ttxtext TEXT text txtttext tetxtxt txtxtext TXT text textttext tetxtxt txtxtext TEXT text textttext tetxtxt txtxtext TEXT text textttext tetxtxt txtxtext TEXT text textttext tetxtxt txtxtext text textttext tetxtxt txtxtext TEXT text textttexttetxtxt txtxtext TEXT text textttext tetxtt ttxtext TEXT texxtttext tetxxt txtxtext TEXT text textttext tetxtt txtxtext TET text textttext tetxtxt txtxtext T text textttext tetxtxt txtxtext. TEXT text txtttext tetxtxt txtxtext TEXT textextttext tetxtxt txtxtext Txtttxt tetxtx txtxtext TEXT text texttxt tetxt ttext TEXT text textttext tetxtxt txtxtext TEXT text textttext tetxtxt txtxxt TEXT xt textttext tetxtxt txtxtext TET text textttext etxtxt txtxtext XT texttexttext tetxtxt txtxtext TEXT text ttttext tetxtxt xtxtxt TEXT text textttext tetxtxt txtxtext TT tex textttext tetxtxt txtext TEXT text textttext tetxtxt txtxtext TEXT tex textttext tetxtxt txtext TEXT text textttext tetxtxt txtxtext TEXT text textttext tetxtxt txtxtext TEXT text textttext tetxxt txtxtext.

och din å sik t om sär skriv ning ar då ?

Savanten Svante skrev:och din å sik t om sär skriv ning ar då ?

Samma.

Ibland hoppar jag över texter därför att jag inte orkar läsa schokvis men ibland är skribenten så pass bra på att uttrycka sig att texten trots schokformen är fullt läslig.

Jag tycker å andra sidan att det ser konstigt och lite fult ut att lägga in ett schok text. Men det är naturligtvis bättre för alla om det blir färre schok; De som har lässvårigheter som dyslexi antar jag kan ha svårt med schok.

Sjok stavas väl med sj!?

Liljencroowna skrev:

Savanten Svante skrev:och din å sik t om sär skriv ning ar då ?

Samma.

Fler borde särskriva mer?

Liljencroowna skrev:Tycker du också att fler borde styckeindela sina texter mer?

Ja.

HGJ skrev:

Liljencroowna skrev:

Savanten Svante skrev:och din å sik t om sär skriv ning ar då ?

Samma.

Fler borde särskriva mer?

Nej, att folk borde bättra sig. Bättra sig = inte särskriva.

Bjäbbmonstret skrev:Sjok stavas väl med sj!?

Vanligtvis, ja.

Liljencroowna skrev:Tycker du också att fler borde styckeindela sina texter mer? Det är väldigt jobbigt att läsa igenom en text som ser ut såhär, och fortsätter så:

TEXT text textttext tetxtxt txtxtext TET tet textttext tetxtxt txtxtext TEXT text textttext tetxtxt txtxtext TEXT text textttext tetxtxt txttext TEXT text textttext tetxtxt ttxtext TEXT text textttext tetxtx txtxtext TEXT text textttext tetxtxt txtxtext TEXT text textttext tetxtxt txtxtext TEXT text textttext tetxtxt ttxtext TEXT text txtttext tetxtxt txtxtext TXT text textttext tetxtxt txtxtext TEXT text textttext tetxtxt txtxtext TEXT text textttext tetxtxt txtxtext TEXT text textttext tetxtxt txtxtext text textttext tetxtxt txtxtext TEXT text textttexttetxtxt txtxtext TEXT text textttext tetxtt ttxtext TEXT texxtttext tetxxt txtxtext TEXT text textttext tetxtt txtxtext TET text textttext tetxtxt txtxtext T text textttext tetxtxt txtxtext. TEXT text txtttext tetxtxt txtxtext TEXT textextttext tetxtxt txtxtext Txtttxt tetxtx txtxtext TEXT text texttxt tetxt ttext TEXT text textttext tetxtxt txtxtext TEXT text textttext tetxtxt txtxxt TEXT xt textttext tetxtxt txtxtext.

Själv tycker jag att det är lika irriterande när folk inte kan använda skiljetecken,
oftast gäller det då punkter.
Eller att man inte har mellanslag/mellanrum efter ett skiljetecken.
Ex.Tips på namn:Anna,Per,Lotta,Kristian,Sigvard.

I vissa fall blir det bara jobbigt att läsa.

Hej Zirre!

Jag håller med dig. Sådan text blir ganska svår att läsa. I mitt fall stämmer inte bilden jag har i hjärnan, av hur en överskådlig och lättläst text ser ut, med texten jag ser framför mig. Och ibland ser man exempel på hur bristande användning av kommatecken leder till konstigt sammanhang. Eller gör att en lång mening blir "svår" att läsa.

Bjäbbmonstret skrev:Sjok stavas väl med sj!?

Ja! Mitt undantag kan då sägas bekräfta regeln. Jag brukar vanligtvis bruka min kära SAOL, men icke denna gång.

Ja, långa stycken blir svårlästa. Aldrig ett stycke mer än 10 rader långt, tycker jag. Gärna nytt stycke efter 4-5 rader.

Också svårt med dem som tycker att det räcker att byta rad för att det ska bli nytt stycke. Så kan man göra i böcker och tidningar (med indrag) men inte på nätet. Blankrader ska det vara!

Ännu värre bir det då med dem som börjar med ny rad för varje mening, så det ser ut som "modern poesi". Flera rader i varje stycke och blankrad mellan styckena, tack!

Jag irriteras också över hur folk skriver skiljetecken. Dels de som inte lämnar mellanslag efter komman, dels de som lämnar mellanslag efter punkt. Inga kommatecken alls i en lång mening göra också att det blir "andfått" att läsa. Det verkar som folk nuförtiden inte lärt sig kommateringens sköna konst.

Bäst vore ju om ögat och hjärnan kunde strunta i sådana "petitesser", men tyvärr hakar jag upp mig på sådant.

Jag tycker att det är jättejobbigt att läsa lång text som saknar styckeindelning. Själv kan jag skriva lite långt innan jag byter stycke (cirka 10 meningar) men det är för att texten inte ska bli för hackig. För mycket styckeindelning kan också bli tokigt.

Särskrivningar, stavfel och felformuleringar är jag "allergisk" emot. Särskrivningar är värst. Tack och lov ser jag sällan särskrivningar på forumet men på en blogg jag läser ser jag det lite då och då. Tur att bloggen är så pass intressant att jag kan se förbi särskrivningarna. På bloggar är det inte ovanligt med felformuleringar och stavfel pga. slarv, vilket är trist.

En lite mer komplett version finns att läsa här; även om artikeln är skriven av en person som troligen är språkvetare så är den lättfattlig och ger handfasta tips. Jag delar dessutom Karl-Erik Tallmos förvåning över att folk skriver "dem" felaktigt.

Eller de som säger han/hon istället för honom/henne.

Fel: Kalle är snäll, jag börjar tycka om han.
Rätt: Kalle är snäll, jag börjar tycka om honom.

Samma sak med hon och henne.

Sen måste man veta att vissa uttryck, som kan ses som "fel" i själva verket har hundratals år på nacken och kan vara helt korrekta i den dialekt man talar.

T ex "säg åt 'an" el "säg åt 'na" som jag sa som liten. Men det är muntligt det, jag tror inte på "skriv som du talar".

Zirre skrev:Eller de som säger han/hon istället för honom/henne.

Fel: Kalle är snäll, jag börjar tycka om han.
Rätt: Kalle är snäll, jag börjar tycka om honom.
Samma sak med hon och henne.

Ja, precis. Det där har jag grepp om. När jag gick i skolan var det en kille i min klass som sa hons istället hennes och det lät kräsligt.

Alien skrev:Sen måste man veta att vissa uttryck, som kan ses som "fel" i själva verket har hundratals år på nacken och kan vara helt korrekta i den dialekt man talar.

T ex "säg åt 'an" el "säg åt 'na" som jag sa som liten. Men det är muntligt det, jag tror inte på "skriv som du talar".

Jag tror inte heller på att skriva som man talar. Lär man ut det kan det bli uppåt väggarna fel.

Språket utvecklas... dock är styckeindelning ett krav för att jag ska orka läsa - inte bara för att det är "rätt".

Han för 'honom' är inte "fel". Det sämsta man kan säga är att det är talspråkligt.
Fast orsaken till det är artonhundratalets skrivbordsgrammatiker, som bestämde vad barnen skulle få lära sig i den då nya folkskolan och ofta bestämde just fel gentemot historia och språkbruk därför att de missuppfattade båda delarna, och bland annat lyckades sprida missuppfattningen att den här formen vore en av dessa felaktigheter som den dumma allmogen lät språket förfalla till för att den inte begrep bättre.

Men den härstammar direkt från fornsvenskans ena objektsform han(n), som alltså var densamma som subjektsformen.

(Den andra objektsformen var honum eller honom.
I femininum var de hana respektive henni eller henne.
Från han och hana kommer de påhängda (enklitiska) formerna som i Jag såg'en och Jag såg'na - också gammal god svenska som förekom även i skrift innan folkskolemästarna dömde ut dem så att ingen vågade verka så "obildad".)

sommar skrev:Jag skulle vilja få en ENKEL förklaring på när man bör skriva de, när man bör skriva dem och när man bör skriva dom.

Irrationellt utformade språkregler, helt enkelt... svårare än så(?) är det ju inte...

Och vem har egentligen bestämmt vilka former av de enskilda orden som ska användas tillsammans...

Lite som i ett exempel från engelska språket; det heter ju "I was a rich man", men "If I were a rich man"... irrationellt och "bakvänt" så det förslår, anser jag. Jag frågade vid ett tillfälle en före detta engelsklärare om varför man gör så, och hon svarade att det är det där lilla ordet "if" i början på meningen som gör hela skillnaden. Men i skolan lärde jag mig att det heter "I was, he was, she was, it was" och we were, they were"...

Zombie skrev:Men den härstammar direkt från fornsvenskans ena objektsform han(n), som alltså var densamma som subjektsformen.

(Den andra objektsformen var honum eller honom.
I femininum var de hana respektive henni eller henne.

Vi ska kanske inte glömma genitiv. Dessa tre nordiska objektskasus (dativ, ackusativ, genitiv) styrs (styrdes) främst av verb och prepositioner:

Ég gleymi honum/henni.
Ég heyri hann/hana.
Ég sakna hans/hennar.

frá honum/henni
um hann/hana
til hans/hennar

Genitiv förekommer i de nutida skandinaviska språken (svenska, norska, danska) alltjämt i genitivattribut i större eller mindre utsträckning (hans hus etc.). Efter prepositioner finns vissa rester: till skogs, havs, sängs etc. Några verbobjekt i genitiv existerar däremot mig veterligen inte längre.

Zombie skrev:Språkhistoriskt sett är [I, he/she/it] was samma form som svenskans [jag, du, han/hon/den/det] var och [we, you, they] were densamma som [vi, I/ni, de] voro; were som i "If I were..." är däremot samma form som vore (som i "Om jag vore...").

De båda were är alltså olika former som har råkat bli likalydande genom att ändelserna som skilde dem åt har försvunnit.

HGJ skrev:I engelskan har som sagt konjunktiven sammanfallit med indikativ pluralis (motsvarande vorum och waren i exemplen ovan).

Apropå sammanfallet i engelskan:

I svenskan kan man ofta säga att indikativ pluralis och konjunktiv liknar varandra mer än vad indikativ singularis och indikativ pluralis gör. Ind. pl. och konj. har samma vokal i första stavelsen; ind. sg. har ofta en annan vokal. Dessutom kan ind. sg. skilja sig från ind. pl. och konj. genom en annan slutkonsonant:

han var
de voro
om han vore

han gav
de gåvo
om jag gåve

han fick (slutljudsskärpning g > k (fing > fink), därefter assimiliation nk > kk)
de fingo
om han finge

han fann
de funno
om han funne

han tog
de togo
om han toge

I isländskan tillkommer i-omljud (t.ex. á > æ) i konj., vilket gör skillnaden mot ind. pl. större:

hann gaf
þeir gáfu
ef hann gæfi

Under en period av svenskans historia fanns det faktiskt tendenser till sammanfall av ind. pl. och konj. O i ändelser försvagades ofta till e, vilket ibland ledde till att man hyperkorrigerade till om han voro o.s.v.

Nu ser förresten de flesta inläggen i den här tråden ut att vara rejält OT.