Jag har fått höra att många som fått diagnosen Borderline egentligen har AS.

Moderator: Flyttat från schizoid-personlighetsstorning-t11182.html

Borderline var ju innediagnosen för 15 år sedan. Vissa har flyttats över till AS-gruppen.

Har även haft en borderlinediagnos.....

Det finns motsatser mellan Borderline och Asperger. En person med Borderline anses vara i ett sjukligt behov av sällskap. Promiskuöst leverne kallar läkarna det också.

Sjukligt behov av sällskap finns hos aspergare också.
AS handlar väl mer om hur man klarar av det sociala.

Jag tror helt klart också att aspergare kan få borderline.

Vissa aspergare som jag har träffat, har lågt behov av sällskap/social samvaro. Andra har större eller t.o.m. stort behov.

Jag läser (till och från) en bok om Ernst Rolf. Han beskrivs omväxlande som borderlinare och omväxlande som aspergare. (Inte med diagnoser förstås, de fanns inte då boken skrev, utan beteenden han hade.)

Han hade sjukligt behov av sällskap, i alla fall när det började gå utför och han började med narkotiskt smärtstillande.
Han sades missa varje sarkastisk poäng i sina låtar. Han kunde inte få till ironi eller sarkasm eller använda rätt tonfall för det.
När han skulle söka ett jobb där de skulle uppträda med modern schlager, så spelade han en finstämd långsam sång, och fick så klart inte jobbet. Det var ju helt fel låtval.

Impulsiv var han också. Kanske borderline, kanske AD/D, kanske storhetsvansinne.
Han var tydligen väldigt känslosam, men gjorde märkliga sociala tabbar hela tiden, och verkade inte alls förstå, sades det.

Bror Duktig skrev:Sjukligt behov av sällskap finns hos aspergare också.
AS handlar väl mer om hur man klarar av det sociala.

Fast nu handlade det mer om ständiga sexuella kontakter som avlöser varandra. Det känner iaf jag inte en enda aspergerkvinna som håller på med.

Aspergerdiagnos skiljer sig från borderline. För att ha asperger ska man (enligt DSM) ha symtom i 2 symptomgrupper, dels det sociala, dels stereotypi. Borderline har 9 olika symptom och man ska ha minst 5. Det innebär att just bordeerlinediagnosen blir utspridd, och 2 personer med borderline kan vara helt olika och få symptom gemensamt.

Därför är det svår att säga vad borderline "är".

dragonslayer skrev:Aspergerdiagnos skiljer sig från borderline. För att ha asperger ska man (enligt DSM) ha symtom i 2 symptomgrupper, dels det sociala, dels stereotypi. Borderline har 9 olika symptom och man ska ha minst 5. Det innebär att just bordeerlinediagnosen blir utspridd, och 2 personer med borderline kan vara helt olika och få symptom gemensamt.

Därför är det svår att säga vad borderline "är".

Detta inlägg (och även flera andra i denna tråd) får mig att tänka på att man bör vara väldigt försiktig med att sätta en psykiatrisk diagnos enbart baserat på yttre symptom (iaf särskilt med diagnoser som dessa, som ju inte är sjukdomar).

För en så korrekt diagnos som möjligt behöver man gå bakom de yttre symptomen (som ju kan vara gemensamma för flera olika diagnoser) och också undersöka de djupare personlighetsskikten.

VARFÖR personen fungerar som den gör är i det här sammanhanget alltså en viktigare fråga än HUR den fungerar.

Först lite bakgrund: Jag har genomgått hela min utredning, psykologen har pratat med min mamma och det enda som stod mellan mig och min efterlängtade diagnos var ett samtal med min pappa. Då blir han häktad. Nu har han varit det i typ en månad, och jag börjar tappa tålamodet. Psykologen säger att det nog inte går att fastställa vad jag har utan att prata med honom först, och jag vet inte riktigt hur fängelser ser på psykologsamtal utifrån. Jag saknar även övrig släkt med pappas insikt i min intressanta barndom.

Så jag letar efter andra saker som kan underlätta psykologens jobb lite, och jag fick nyligen reda på att min lillebror har fått diagnosen Borderline. Är det något jag borde tala om för min psykolog? Är Borderline och AS "släkt" så att säga, alltså ökar hans diagnos mina chanser att ha AS?

Sen, min stackars psykolog fick ringa min mamma på behandlingshem för alkoholister och narkomaner, och nu kanske hon får ringa min pappa i fängelset. Alltså, jag VET att det jag har inte har uppstått pga min barndom, men finns det en chans att hon avfärdar mina symptom som följd av okonventionell uppväxt? För då blir jag sur.

Du får göra tester, där ser man om man har ojämn begåvningsprofil. Jag tror inte man har det vid borderline. Men såklart kan man ha både AS och borderline samtidigt. Läs på och skriv upp vad du tycker passar på dig och inte och visa för psykologen.

Så jag kommer få göra fler tester pga av min brors diagnos? Jag tror alltså inte att jag har Borderline, endast AS, och vill veta om min brors diagnos kan underlätta att jag får min AS-diagnos. Jag har som sagt redan gjort min utredning, med alla tester och imtervjuer och allt, det var bara samtalet med min pappa som saknades, vilket blir lite knepigt nu.

Alltså, jag VET att det jag har inte har uppstått pga min barndom

Ursäkta, men hur vet du det?

Jag tror fängelserna är positiva till att de intagna pratar med psykologer om familjeproblem. Bättre kontakt med familjen minskar troligen risken att de åker in igen.

För att jag kommer ihåg att jag var likadan och kände likadant långt innan jag uppfattade att något var konstigt med min familj. Jag säger inte att uppväxten inte påverkat mig, men just de drag som jag vill få utredda och som jag är säker på är AS, de har alltid funnits där.

Jag tror inte att det spelar roll om du har en bror på borderline för att få Asperger. Däremot, om du har någon släkting som har Asperger eller drag av det...

Hereditet (familjeträdet) kan öka sannolikheten för att man får en diagnos, men även om det är andra diagnoser. Jag har en bror med Tourette och en brorsdotter med OCD, samt en kusin som gått lång tid hos psykolog även om jag inte vet varför och även det är de intresserade utav.

Jag blev i början av förra året diagnostiserad med borderline, med ett flertal narcissistiska och schizofreniska drag, utöver min Asperger diagnos som jag haft i flera år, som min psykolog valde att inte "pröva om", eller hur man ska säga det, då jag haft den så länge.
Jag själv, har svårt att förstå hur allt det går ihop med varandra, eftersom så vitt jag har förstått, så brukar i alla fall inte Borderline och Asperger gå ihop så bra, och folk jag har frågat anser inte heller att det verkar så troligt.
Så jag tänkte egentligen bara fråga, vad ni anser om det? Bör jag ta och kolla upp det igen, någon annanstans där det förhoppningsvis skulle fungera bättre?



Moderator atoms - tråden har flyttats från avdelningen, Övriga Aspergerfrågor.
Moderator atoms - slog ihop två trådar om exakt samma sak.

Du beskriver ngn som jag känner, As-diagnos men passar bättre in på narcissist, borderline enligt mig. Han har heller inte så tydliga AS-drag, läste på om AS när jag träffade honom och till min förvåning passade beskrivningen in på mig istället :O

Jag kan inte svara på din fråga men Ms Tibbs och några andra här skulle jag lyssna på gällande din fråga.

mondo beyondo: Tack för förtroendet!

Manic8-ball: Jag har AS och även borderline. De kan kanske ses som olika, men så tycker även en del att AS och ADHD inte kan finnas samtidigt och det är ju en rent utav vanlig mix!

Jag har specialintressen och social klumpighet från AS och instabilitet, självmordstankar och självskadebeteende från borderline, bara för att dra ett litet exempel.

Tror det är vanligt. Gör en sökning på Google på asperger suicide så får du se. Jag har själv diagnosticerats med borderline 1995 och asperger 2011.

Jag blev diagnoserad "Emotionellt instabil personlighetsstörning"(Borderline) i början av 2000-talet, men fick också diagnosen "Atypisk autism" för ca 2 år sedan. Många människor har nog flera diagnoser. (Hoppas jag förstod dig rätt)

Tack för svaren, jag blev ju själv lite förvirrad över det hela, då jag först frågade på något forum om borderline och där fick svaret att det inte verkar troligt alls och att det måste ha blivit något fel. Vilket jag sen tog till mig som att det bör ha blivit det, eftersom personen jag då hade som kontakt inom psykiatrin, inte direkt lyssnade på när jag väl försökte berätta om vad jag ansåg för någonting att vara det jag hade som mest behov att få hjälp med.
Men ja, det är trevligt att veta, om man nu kan säga så, att det inte händer så sällan, då.

Har borderline och "starka drag av AS" enligt utredning. Min egen teori är att det är min AS-problematik har lett fram till min borderline. Hörde en kvinnlig forskare (minns inte namnet) som föreläste just om kvinnor med AS och hon sa att det inte är ovanligt att kvinnor som inte blir diagnostiserade i tid kunde utveckla borderline som ett sätt att tackla världen och livet på. Intressant och för mig känns det som att de absolut hör samman.

Sen finns det ju likheter mellan kriterierna, det svart-vita tänkandet t.ex. kan jag se kan härröra både från Borderline och AS.

Just nu går jag i DBT, vilket funkar bra, även om jag inte känner mig riktigt lika illa däran som många andra i gruppen, jag har inget självskadebeteende t.ex.

Dikotomiskt tänkande kan vara en klassiker, men är inget kriterium för diagnosticering av BPD eller ASD. Och det är nog betydligt vanligare i BPD än ASD, men det skriver jag bara för att jag sällan läst begreppet i samband med ASD.

Det finns likhet mellan många diagnoser, men ofta är det "varför och i vilka situationer" som avgör problematiken.

Just detta med varför och i vilka situationer är en väldigt intressant fråga. Något jag funderar en massa på, mycket utifrån att Borderline ju går att "jobba bort" med terapi, men AS-problemen är mer beständiga. Vilka problem kommer bli kvar?

Det känns i mitt fall som att AS-problemen utkristalliserar sig mer och mer eftersom jag får hjälp med mina andra problem. Intressant, men lite jobbigt att inse att det finns en del som man får lära sig leva med...

Precis som med fysiologiska problem så kan man ha flera psykologiska problem samtidigt. Så vad psykologer och läkare säger inte går bra ihop kan i många fel vara personligt tyckande. Men om det ena liknar det andra, men inte gör annan nytta än adderar till listan av problem så är det meningslöst ur ett medicinskt perspektiv.