Jo, jag undrar om det är någon här som har problem med att förstå en fråga som t.ex Kan du öppna fönstret?. Man kanske då svarar "Ja", men gör ingen ansats till att öppna det.

Jag har vissa problem med detta, men har lärt mig att säga typ: "Ska jag göra det nu eller?"

Har någon här sådana problem?

Inte så vanliga saker som "kan du ge mig" och sånt. Däremot lite mer subtila saker, kan jag vara dålig på.

Oskar skrev:Jo, jag undrar om det är någon här som har problem med att förstå en fråga som t.ex Kan du öppna fönstret?.

Jag förstår inte varför aspergare skulle ha problem med den frågan. Det är ju en enkel ja/nej fråga.

Altus skrev:Jag förstår inte varför aspergare skulle ha problem med den frågan. Det är ju en enkel ja/nej fråga.

Därför att det står en hel del om det i t.ex Wikipedia, Nördsyndromet m.m.

Altus skrev:

Oskar skrev:Jo, jag undrar om det är någon här som har problem med att förstå en fråga som t.ex Kan du öppna fönstret?.

Jag förstår inte varför aspergare skulle ha problem med den frågan. Det är ju en enkel ja/nej fråga.

Min mamma lärde mig sådant på ett mycket pedagogiskt sätt.

Ändå så tjafsade jag emot typ hela min uppväxt om hur löjligt det var att fråga om någon kan skicka något, istället för att säga "skicka hit XXX".

Oskar skrev:

Altus skrev:Jag förstår inte varför aspergare skulle ha problem med den frågan. Det är ju en enkel ja/nej fråga.

Därför att det står en hel del om det i t.ex Wikipedia, Nördsyndromet m.m.

Skämt. Jag låtsades vara så aspig att jag inte ens i ditt inlägg såg någon annan tolkning än den bokstavliga.

Bror Duktig skrev:Ändå så tjafsade jag emot typ hela min uppväxt om hur löjligt det var att fråga om någon kan skicka något, istället för att säga "skicka hit XXX".

Samma här. Jag kunde bli arg för att folk formulerade sig otydligt eller fel även när jag förstod vad de menade. Iofs mest när jag var lite äldre. (Gäller fortfarande i någon mån, men jag brukar inte säga det öppet...)

Altus skrev:

Bror Duktig skrev:Ändå så tjafsade jag emot typ hela min uppväxt om hur löjligt det var att fråga om någon kan skicka något, istället för att säga "skicka hit XXX".

Samma här. Jag kunde bli arg för att folk formulerade sig otydligt eller fel även när jag förstod vad de menade. Iofs mest när jag var lite äldre. (Gäller fortfarande i någon mån, men jag brukar inte säga det öppet...)

Samma här säger jag också. Jag retar mig på löjlig artighetsotydlighet. Men jag förstår den oftast (EDIT: "tror jag" är väl bäst att tillägga. Ibland är det nya fraser som jag kanske inte förstår, plus att subtiliteter kan blandas in i välkända gamla fraser.). Inte alltid, men det gäller nog mer det subtila, det som NT:ar känner av och inte själva kan förklara.

På tal om artighet, en gång när jag var i lågstadieåldern, 8-9 år, så var jag i Stockholm och åt på Café Opera (eller vad det heter, vi åt middag).

Servitören skulle lägga upp mat åt mig, varpå jag sade "du, jag kan faktiskt ta själv". ^_^

På min utredning frågade psykologen "vill du ha kaffe eller te?" "Ja tack!" svarade jag, men rättade mig när jag såg hennes blick...

Av någon anledning blir jag lite obstinat när folk ställer otydliga frågor som: kan du öppna fönstret?
Själv brukar jag svara: ja, det skulle väl jag klara av om jag känner för det.

Altus skrev:

Oskar skrev:Jo, jag undrar om det är någon här som har problem med att förstå en fråga som t.ex Kan du öppna fönstret?.

Jag förstår inte varför aspergare skulle ha problem med den frågan. Det är ju en enkel ja/nej fråga.

Jag fårstör mycket väl att AS-personer kan ha svårt med en sådan här formulerad fråga.
Tex. Kan du hämta tidningen?
Svar: Ja/nej beroende på om man KAN det (typ vet hur man gör)

Hade man istället sagt:
"Hämta tidningen åt mig är du snäll" så hade personen säkerligen hämtat den.

Jag har lärt mig att det inte är en fråga, utan en uppmaning. Men det känns inte helt naturligt.

Jag är ärligt talat förvånad att så många tycks ha problem med detta. Jag har inget minne av att jag någonsin skulle ha haft problem med det ens som barn, men det kan tänkas att jag hade. Däremot kommer jag ihåg att jag i alla fall redan i gymnasieåldern tyckte det var roligt att avsiktligt misstolka sådana saker.

MsTibbs skrev:På min utredning frågade psykologen "vill du ha kaffe eller te?" "Ja tack!" svarade jag, men rättade mig när jag såg hennes blick...

Personer utan As. kan också svara så. Jag har en kusin utan As. (så vitt jag vet) som fick frågan på vill du ha coca cola eller jucie? på en bjudning hemma hos en annan kusin- Han svarade: Ja, det kan jag ta och tänkte aldrig på att han borde rätta sig. Han fick jucie och sa inget. Jag tror han gör det pga. ouppmärksamhet. Folk har ibland för bråttom för att lyssna ordentligt. Dock har jag läst att personer med As. kan ha problem med sådana typer frågor och den sortens frågor som Oscar gav exempel på.

Apropå ovanstående: jag var medbjuden på julbord av jobbet. Då vi kom till restaurangen stod det en kille i entrèn och serverade glögg. Han frågade var och en i kön: bilförare eller kartläsare? (med eller utan alkohol). Jag hörde inte att han sa kartläsare men fattade snabbt vad han sagt med tanke på vad han serverade. Killen bakom mig (som jobbar där jag jobbar) har inte As, så vitt jag vet men han förstod det inte. Visserligen var han kanske inte förberedd men utan As. borde man fatta sådant ändå men han stod väl och funderade på annat när han fick frågan.

Själv har jag inga problem mer än om det möjligen blir väldigt subtilt.

Jag har inte råkat ut för att någon med AS/autism har svarat "ja" på en sådan fråga.

Däremot MÄNGDER med NT som verkar gilla att retas. Speciellt med mig och speciellt genom att svara "ja det kan jag men jag vill inte" Eller helt sonika "ja det kan jag" och tillägger att de inte vill (eller liknande) först när man undrar vad de håller på med.

Frågan "kaffe eller te" kan uppfattas som "vill du ha fika/något att dricka" typ.

Kan nog vara lätt att missa för folk. Jag är inte förvånad om både aspergare och NT:ar har lätt att svara fel där. Speciellt om frågan kommer i en situation då man kanske inte väntar sig kaffe/te, som hos doktorn. Då kanske frågan uppfattas mer som "vill du ha något att dricka" och sedan kommer man av sig.

Däremot om en person står med kaffepannan i hand och frågar om "vill du ha kaffe eller te" så är det nog lättare att inse sammanhanget och svara rätt.

När jag växte (upp) var man näsvis om man inte gjorde som man blev tillsagd. Man kunde då riskera att åka på en propp.

Jag minns specifikt en gång då jag opponerade mig mot uttrycket - att springa i dörren. Det kan man väl inte; Den är ju alldeles för liten att springa i(nuti).

Bror Duktig skrev:Frågan "kaffe eller te" kan uppfattas som "vill du ha fika/något att dricka" typ.

Kan nog vara lätt att missa för folk. Jag är inte förvånad om både aspergare och NT:ar har lätt att svara fel där. Speciellt om frågan kommer i en situation då man kanske inte väntar sig kaffe/te, som hos doktorn. Då kanske frågan uppfattas mer som "vill du ha något att dricka" och sedan kommer man av sig.

Däremot om en person står med kaffepannan i hand och frågar om "vill du ha kaffe eller te" så är det nog lättare att inse sammanhanget och svara rätt.

Jo, det är sant. Det kan lätt missuppfattas särskilt om den som frågar ställer frågan snabbt (vilket ofta sker) och det beror ju som du skrev på situationen man befinner sig i också. Fast jag tycker ändå att Nt. borde haja men det gör de väl i regel.

sommar skrev:Apropå ovanstående: jag var medbjuden på julbord av jobbet. Då vi kom till restaurangen stod det en kille i entrèn och serverade glögg. Han frågade var och en i kön: bilförare eller kartläsare? (med eller utan alkohol). Jag hörde inte att han sa kartläsare men fattade snabbt vad han sagt med tanke på vad han serverade. Killen bakom mig (som jobbar där jag jobbar) har inte As, så vitt jag vet men han förstod det inte. Visserligen var han kanske inte förberedd men utan As. borde man fatta sådant ändå men han stod väl och funderade på annat när han fick frågan.

igenkänning med NT-killen. Min första spontana tanke hade säkert varit "varför frågar han det?vad har det med maten/glöggen att göra?Varför bryr han sig?"

Nej, jag har aldrig haft problem med "kan du". Andra mer subtila saker däremot har jag råkat ta bokstavligt. Jag har dessutom ibland svårt att komma ihåg att man inte alltid menar exakt "ALLT", "ALLTING", "INGET" osv när man använder de orden. Måste påminna mig själv om att det finns nyanser. Tenderar att rätta till mig själv om jag sagt "det känns alltid så" om det inte verkligen är 100% för det känns som att jag ljuger då.

sommar skrev:

MsTibbs skrev:På min utredning frågade psykologen "vill du ha kaffe eller te?" "Ja tack!" svarade jag, men rättade mig när jag såg hennes blick...

Personer utan As. kan också svara så.

Chefen: Det står en pall varor där.
Jag: (tänker, det ser jag väl?)

Chefen menade att jag skulle ställa ut varorna i butiken.

brukar ibland svara på sådana frågor
" det kan väl du göra" men det kanske är för att jag är lat?

Oskar skrev:Jo, jag undrar om det är någon här som har problem med att förstå en fråga som t.ex Kan du öppna fönstret?. Man kanske då svarar "Ja", men gör ingen ansats till att öppna det.

Jag har vissa problem med detta, men har lärt mig att säga typ: "Ska jag göra det nu eller?"

Har någon här sådana problem?

Nej, men däremot kan det onekligen bli lite fel ibland...

Jag och min pojkvän hade bråkat. Jag satt och surade i soffan, han gjorde detsamma i köket. Jag var dessutom rätt trött, så jag hade ögonen stängda och vilade dem.

Så kommer han in i rummet och fäller den ilska kommentaren "Jaså, här sitter du och glor", varvid jag svarade helt sonika som det var. "Nej, jag blundar."

Gissa om han exploderade! Jag bara svarade på frågan, men han trodde ju att jag drev gäck honom och svarade lika nedrigt tillbaka. Som jag skrattade sedan när vi blivit sams igen och jag förstod det!

Gills detta som bokstavstolkeri, eller är det något som kan hända alla?

Misstolka kan man ju på flera sätt. Här har just eldats en köldpropp ur skorstenen och så såg jag trådtiteln - ja, då kan man öppna fönstret och släppa in kung Bore igen...

Annars har jag aldrig vad jag minns haft svårt med den sortens frågor, men väl med subtilare saker. Som jag har nämnt i någon gammal tråd i ämnet.

Emmely_404
Jag har upplevt liknande saker. "Märka ord" och liknande och vid olämpliga tillfällen också. Och oftast fått en känsla av att motparten har ansett sig aldrig ha varit med om något sådant förut.