Hur länge kan man få vänta på svar på en utredning? Jag har väntat i en och en halv månad... och börjar bli otålig. Förra gången tog det under en månad att få svar.

Jag utreddes under en månad eller två med kanske två veckor mellan var gång. På sista mötet var jag, föräldrarna och min socialsekreterare med och fick resultatet. Jag utreddes av en privatpsykolog.

MsTibbs skrev:Jag utreddes under en månad eller två med kanske två veckor mellan var gång. På sista mötet var jag, föräldrarna och min socialsekreterare med och fick resultatet. Jag utreddes av en privatpsykolog.

Hur lång tid tog det från sista utredningsmötet, till resultatsamtalet?

Liljencroowna skrev:

MsTibbs skrev:Jag utreddes under en månad eller två med kanske två veckor mellan var gång. På sista mötet var jag, föräldrarna och min socialsekreterare med och fick resultatet. Jag utreddes av en privatpsykolog.

Hur lång tid tog det från sista utredningsmötet, till resultatsamtalet?

Hum, två veckor? Gissar, minns inte, men det var rätt kort tid i alla fall.

Jag är utredd och diagnostiserad av landsting och det hela tog max 1,5 månad. Jag gick cirka en gång i veckan samtidigt blev en anhörig som jag valt ut intervjuad. Hur lång tid det tog från sista utredningstillfället tills att vi fick resultatet minns jag tyvärr inte men jag uppskattar det till cirka två veckor.

(Väntetiden innan jag kom till var 9 månader, 7-8 månader utlovat. Att de dröjde lite längre beror ev. på att sommaren och semestrar kom emellan När jag ringde och frågade varför det dröjt fick jag inget svar utan en snäsig ton i örat).

Min utredning måste ha varit en av de mer remarkabla. Jag blev kallad på ett eget möte med den utredande psykologen en gång strax innan sommaren 2001. Framåt hösten kallade han min mor till ett besök. Hösten gick, helgerna kom, nytt år - och 28 maj 2002 fick jag komma tillbaks och få resultatet av hans utredning.

Jag har fattat vartefter att han har använt sina anteckningar från mötet med mig, mötet med mamma och i övrigt flitigt konsulterat vad som redan fanns i min journal. Och där fanns en hel del delar av en Asperger-utredning redan sedan förut. Många år senare när jag och psykologen på ASP Center tittade lite i min journal tillsammans fick jag se och påmindes om att jag bl a hade gjort en massa WAIS-tester redan förut, några år innan utredningen. Vid psykologbesök 1996, bör det bli.

Hösten 2008 träffade jag sedan en konsultläkare för intyg för trygghetsanställning som alltså säger det första han gör att han bara efter att ha läst i min journal inte kan förstå varför jag bara fått atypisk diagnos, det är ju enligt hans mening solklar Asperger. Vilket han sedan bara blir mer och mer övertygad om nu när han träffar mig IRL, och till sist anger i intyget som skulle utfärdas att jag har Asperger, det är den diagnos som stöds av dagens undersökning.

Så jag har fått ren Aspergerdiagnos hösten 2008, och kan kanske lite skämtsamt sägas ha varit under pågående utredning till och från minst sedan 1996. Psykologer har jag för övrigt träffat till och från sedan våren 1978 när jag gick i trean. Från femman och en bit in på nian gick jag regelbundet på PBU, som BUP hette då.

Min utredning tog, från sin början till dess jag fick diagnosen, fyra månader. Då ska man räkna bort drygt 6 veckor för sommarsemester. Jag var lite sådär att ja det blir väl när det blir.
Jag hade skickats på utredning därför att min psykiater misstänkte att jag hade nån neuropsykiatrisk störning. Själv var jag sådär att okej, vi gör väl det nu när vi har gjort allt annat.
jag hade fått ett förhandsbesked att de trodde nog att det var Asperger. Det var för att de ville intervjua någon anhörig för att få en bild av min barndom och jag hade sagt att under inga omständigheter skulle anhöriga blandas in i utredningen. Nu blev det tvunget. Jag har bara berättat för en anhörig, och det är inte den som intervjuades (eller den fyllde i ett långt frågeformulär), och några av de vänner som jag de facto har.