Hihihi... den var fin!!

Jag har aldrig varit på krogen, men en viss sanning kan det nog ligga bakom...

musiken är alltid så hög på krogar/nattklubbar så att man inte hör varken vad jag själv eller andra säger
hur folk kan kommunicera där inne är för mig ett mysterium..
antagligen kommunicerar folk där mkt genom gester & dans, inte så mkt genom tal... har väldigt svårt för sånt

Hellre Skogen
än Krogen

Johan_82 skrev:musiken är alltid så hög på krogar/nattklubbar så att man inte hör varken vad jag själv eller andra säger
hur folk kan kommunicera där inne är för mig ett mysterium..
antagligen kommunicerar folk där mkt genom gester & dans, inte så mkt genom tal... har väldigt svårt för sånt

Ja, musiken och rytmen verkar viktig. Nu var jag på lokal två sena kvällar/nätter på Irland i helgen, och då blir det ju både blickar som möts, varma leenden, kroppskontakt... en massa som sätter igång hormoner och ger folk illusioner av något helt annat som de tror är vad förälskad betyder.

Men man är tillbaka till det där med signalerna och vad de betyder och hur de ska tolkas. Fredag/lördag-natten glider en skitsnygg tjej upp och ställer sig bredvid mig, så nära att våra armar kommer åt varandra gång på gång. "Öh?" tänker jag, och även om det nu rent logistiskt skulle ha stämt fruktansvärt illa vare sig att följa med henne hem eller ta med henne till det bed and breakfast där jag bodde i ett enbäddsrum, så började man ju fundera över vad hon faktiskt höll på med och vad hon var ute efter.

Så... skulle man ha börjat följa upp den ständiga oplanerade, slumpmässiga nära kroppskontakten med att lägga handen på hennes hand, smeka hennes arm eller helt frankt lägga armen om henne och börja koncentrera sig järnet på att tänka och i förekommande fall tala på ett annat språk än mitt modersmål - eller inte?

Jag kan i varje fall sakligt konstatera att det absolut var 50-50 om något sådant skulle ha resulterat i "Thought you´d never understand" och en kyss, eller "What the hell are you doing???" och en örfil. Jävligt tacksamt för henne. Desto mindre för mig.

Men som så många icke-singlar på forumet i ragg-trådarna ständigt bara hyllar och slänger tillbaks på oss andra att det bara är vi som är dumma som inte förstår - signalspelen för att knyta givande kontakter, sexuellt och/eller emotionellt (HELST båda delarna), är så trubbiga och vaga, att även de som hajar mycket bättre än jag måste gissa sig fram massor av gånger.

Just för att det anses helt riktigt att man inte ska vara rakt på sak om vad man menar, att de flesta finner det generellt mer frånstötande än attraktivt att någon annan visar ett uppriktigt intresse, definitivt i varje fall om denne gör det för rakt på sak, och så vidare...

Nej, halvkvädna visor, mumlande i skägget, och subtila signaler som det är frågan om ens de flesta människor verkligen är inprogrammerade på att förstå ska det förstås vara. Det är ju mycket enklare och mer praktiskt så. För de kanske 20% som har allt i ryggmärgen och alltid kan få vad de vill åtminstone. Alla vi andra får i varierande grad förlita oss på att någon gång ha turen att möta en like där båda klarar av att läsa av och förstå varandra. De flesta kan åtminstone ha den turen såpass ofta som krävs för att få uppleva genuina relationer. Men har man sedan aldrig tur heller...

Jag såg en intervju med Michel Gondry i går och han sade något i stil med:

Kreativitet är dåligt för kärlekslivet. När den kreative blir avsnoppad använder han sina erfarenheter för att skapa något bra. Killen som alltid snodde tjejen som den kreative var intresserad av fortsätter med raggningen och blir bättre och bättre. Den kreative som blev avsnoppad får bränsle till sin skaparförmåga och blir bättre och bättre på att skapa (i förhoppningen att kvinnorna då ska bli intresserade), men han blir naturligt nog inte bättre på att ragga. När den kreative sedan blir uppmärksammad för sin förmåga, vill killen som tidigare brädade den kreative bli kompis - eftersom det gör att han får ännu fler kvinnor. Kreativitet är alltså dåligt för kärlekslivet.

Det är lätt att resonera så om man föreställer sig att kvinnor inte riktigt vet vad de vill ha.

Den kategori som jag har mött mest, som är vanligast på dejtingsajterna, verkar ju helt klart inte veta det...

Å andra sidan lär det ju gälla män också. Vet jag "vad" fan jag vill ha???

Jag vet exakt vad jag vill ha, även om det är flytigt definierat. Men jag tänkte snarare på den egna förmågan att ta för sig.

Jo, jag tror ändå jag har det sundaste mittemellan-läget mellan "för desperat och kravlös" och "för kräset full av specifika krav". Jag kan uppfattas som bägge delarna så fort jag beskriver mina tankar åt respektive håll, men när det kommer till kritan är det jag som sitter med generellt öppna ögon och mycket väl kan ge t ex en tjej med hund och/eller som röker en chans att vara värd mig, trots att det är två av fyra särdeles viktiga krav jag alltid skulle säga att jag har på den jag vill hitta.

Problemet lär ju vara alla som är för mycket åt det ena eller det andra hållet, och det tycker jag helt klart verkar gälla den rungande majoriteten. Nu har "de" ändå lätt att hitta och fastna för varandra, men det är min typ som sitter och får problem och måste förväntas lära sig bli som de. Trots att det är rätt uppenbart att det är jag som har en rationell och praktisk syn på saker, och "de" som har... något helt annat, vill jag ju absolut hävda.

Som alla experter alltid säger, massa krav är generellt det största hindret man kan ge sig själv. Kärleken är något man borde förväntas vara beredd att ta emot när den dyker upp och finns där, inte något man då ska utvärdera om föremålet för lågan duger eller inte. Kärlek är inget statiskt som man hittar i perfekt skick och som sedan kan tas för given resten av livet, det är något alla måste kunna ge och ta för att finna och sedan behålla. Det är just att ha den insikten och lufta den för öppet som mest tolkas som att man inte riktigt vet vad man vill ha, medan alla typer av motsatta uppfattningar innebär en utstrålning som anses djupt attraktiv - "åh, här är någon som verkligen vet vad han vill".

Varför måste folk duscha i parfym när dom ska ut?

Good point, det med! En del tror att man ska just duscha i parfym. Nötter!

Tydligen får man inte sitta och läsa intressanta böcker på krogen...

Måste erkänna att jag varit på krogen ett par gånger på ett *relativt* bra sätt. Samtliga fall har varit i princip nyktra (middag+vin), det har varit låg volymad musik så man kan diskutera i normal samtalston, och vi har varit en liten sluten grupp, där vi suttit i ett hörn och inte umgåtts andra på krogen.

Vill dock ej gå så långt att jag påstår att jag inte hellre velat suttit på biblioteket istället

Hmm... tja, jag har under de tre senaste veckorna blivit plågsamt medveten om modet och har även börjat följa det och bära kläder som i min mening är väldigt obehagliga men inte outhärdliga. Men har ni sett "Djävulen bär prada" så kanske ni har någon aning om hur mentaliteten kring kläder är på mediaföretag (i alla fall för tjejerna.. killarna verkar vara fifty-fifty där vissa ser ut som stureplan/östermalmsglassare och andra som stereotypa datanördar..) även om min arbetsplats inte är under någotsånär lika hård press som under Miranda Priesly...

O_O helt skumt egentligen eftersom jag alldrig förut brytt mig om mode. I alla fall: krogen.

Jag känner mig numera inte utanför vad gäller klädstil och sminkning/frisyr, däremot känner jag mig helt blåst vad gäller det sociala. Brukar ofta bli att jag sitter tyst vid baren och stirrar in i de söta glasen med öronproppar instoppade i öronen (dolda under hår såklart).

Eftersom jag är asiat är jag ofta väldigt noga med hur mycket jag häller i mig vad gäller alkohol, men ibland har jag hällt i mig för mycket (om jag t.ex. övertygas att vara med i en shot-tävling) och då känns det i alla fall som den sociala biten (speciellt dansandet) går bättre...

Men jag trivs bäst hemma tittandes på någon film eller läsandes någon bok.

Men detta är saker som andra redan skrivit... men men... ^_^

Altså, lebbigt detta, men jag misstänker att en av mina AS-polare här i stan läst inlägget jag just skrev förut idag... Jag fick sms med inbjudan ut på krogen... jag hoppade på. Lite socialträning skulle jag ha gott utav (folk blir hysteriska på mig då de hör att jag sitter minst tio timmar på nätet vrje dag). Om felet på mig är AS/socialfobi/vanlig blyghet får de lärde tvista om, jag har ingen diagnos (än iaf), men jag kände mig (och var) som en stel robot. Livrädd. Sitta i ett hörn, dricka nått; helt ok. "Mingla", dansa, snacka med neddimpande killar/vakter; inte min grej. Funkade rätt ok ändå. Jag fick iaf inte panik och sprang iväg denna gången, liksom jag gjorde efter krogmddagen för ett par veckor sedan, det är ett jäkla framsteg

Jag går aldrig ut på krogen. Å andra sidan är jag inte ett dugg intresserd av att umgås heller, så det kanske inte är så konstigt

...går jag ut på krogen! Jag älskar att dansa, blir som i extas av musiken och smälter ihop med den. Alla andra är så fulla så man kan verkligen leva ut utan att någon tycker det är konstigt. Själv är jag nykterist, men går igång av musiken och partystämningen
Så om det finns någon partysugen AS:are och ni har vägarna förbi Karlstad, hör av er! Om ni själva dricker alkohol gör inte mig något, bara ni kan stå på benen

Jag går gärna ut på krogen med dig,däremot är jag ingen hejare på att dansa precis men du kanske kan lära mig!

tvilling99 skrev:Jag går gärna ut på krogen med dig,däremot är jag ingen hejare på att dansa precis men du kanske kan lära mig!

Dans handlar om känsla för musiken, att röra sig till den och bli ett med den. Är det pardans är det bra om man KAN dansen så man slipper trampa varann på fötterna, på krogen kan man i pricip dansa hur man vill...

Fighterbabe skrev:...går jag ut på krogen! Jag älskar att dansa, blir som i extas av musiken och smälter ihop med den. Alla andra är så fulla så man kan verkligen leva ut utan att någon tycker det är konstigt. Själv är jag nykterist, men går igång av musiken och partystämningen
Så om det finns någon partysugen AS:are och ni har vägarna förbi Karlstad, hör av er! Om ni själva dricker alkohol gör inte mig något, bara ni kan stå på benen

Jag kände likadant för krogen tidigare, fanns det ett dansgolv - så var kvällen gjord, man kunde dansa och stänga ute allt runt omkring. Men intresset dog ut när jag var runt 20. När man gick på högstadiet var det nog ändå roligast, vi hade disco på Folkets park, dom hade alkoholfritt en gång i månaden för alla högstadieelever, kom massa folk. Man kunde spana på folk från andra högstadieskolor och sånt...

Jag är glad att jag hunnit med att dansa på krogen, innan mina AS-drag blev mer påtagliga, nu kan jag inte vistas i sån miljö alls & är inte det minsta intresserad heller...framför allt känner jag avsmak inför fulla människor (gäller även om det är någon jag känner & gjorde klart för mina vänner när vi gick på krogen - att bara för att jag var nykter så betydde inte det att jag höll ett öga på dem eller skulle kunna hjälpa dem hem eller nåt).