Min tvååring har slutat sova middag. Helger innebär detta 12,5 timmar nonstop.

Laga mat, torka golv, diska, tvätta, plocka leksaker, laga mat igen, diska, torka mat från golvet, plocka upp leksaker igen, klä på barn som som inte vill klä på sig, gå ut och gå med barn som ska gå åt ett annat håll eller vägrar eller kastar sig på marken och skriker, försöka gå hem igen, ta av kläder på barn som vägrar, laga mat till barn som inte vill äta det och inte det och sedan hamnar det mesta på golvet ändå och så disk igen och samma sak om igen och igen och igen...

Att få sitta vid datorn i fem minuter innebär jättecirkus med skrik, gråt, pilla på tangenterna så jag får skriva allt om och om igen.

Nej jag har ingen tillgång till avlastning om nu någon tänkte föreslå det. Jag är ensamstående.

Jag är redan halvdöd och det återstår fyra timmar till barnet ska nattas. Jag kan knappt hålla mig vaken. Hjälp, hur ska man orka?

Har du annat socialt nätverk som skulle kunna ta hand om din flicka/pojke några timmar då och då? Mormor t.ex. eller moster osv.

TheBoxSaysNo skrev:Har du annat socialt nätverk som skulle kunna ta hand om din flicka/pojke några timmar då och då? Mormor t.ex. eller moster osv.

Nej, inte någon alls. Tyvärr

ojdå Det låter mycket jobbigt.

Nu är möjligtvis totalt ute och cyklar, men finns det några moment du kan förändra eller ta bort? Jag tänker främst på de där situationer där barnet inte vill klä på sig, vad beror det på? Hur säger du till han/henne? Hon kanske behöver förberedas med föremål eller digitalbilder?
Eller har ni hamnat i bråk/trotscirkel?

Detta med att plocka upp leksaker? Blir det farligt (typ halkrisk) om du låter dem vara på golvet och sedan plockar upp dem när barnet sover, så att du slipper plocka upp hela tiden?

Kan han/hon sysselsätta sig med film när du vill vara med datorn?

Förlåt om jag föreslår en massa dumheter nu

Känner igen den känslan, fungerar läsning/tv/musik eller nåt i den stilen?

Oftast enklare om barnet får roa sig själv, men det kanske inte alltid går..

Instämmer med TheBoxSaysNo att det låter jobbigt

Ett förslag som kanske skulle underlätta är att via Socialtjänsten söka kontaktfamilj/Avlastningsfamilj. Jag känner en ensamstående kvinna vars barn åker bort varannan helg till en sådan familj. Detta för att hon ska kunna vila sig.

Bor du i liten eller stor stad? Gå ut? Pulka? Vagn? Sova ändå? Bättre än att du blir helt knäckt...

Ett alternativ:
http://www.extramormor.se/

Ingen egen erfarenhet av detta dock.

jorand skrev:Ett alternativ:
http://www.extramormor.se/

Ingen egen erfarenhet av detta dock.

Tack för tipset, jorand.
Har inga barn själv, men det är bra att känna till sådant.

Serpentin: Detta är ju ett helt normalt beteende som barnet uppvisar (min systerdotter är 1,5 år och där sker ungefär samma saker). Värre om det bara suttit apatiskt jämt och har man skaffat barn så har man och som bekant finns det ingen ångervecka, dock ska båda föräldrarna ta sitt ansvar fastän man sepererat, vilket inte är lätt för vissa bara sticker. Därmed inte sagt att det inte är jobbigt. De som inte är ensamstående tycker ibland att det är jobbigt och då är det inte konstigt att ensamstående tycker det, särskilt när de inte får avlastning och jag tycker att man som förälder får lov att tycka det är jobbigt. (Men i måttlig mängd vid normala omständigheter dvs. båda föräldrarna under samma tak eller delat föräldraskap samt friska barn och föräldrar).

Håller med föregående inlägg: försök söka avlastning. Tyvärr vet jag inte var och hur för jag har ingen erfarenhet av det. Ev. kostar det.

Sök avlastning, antingen via SoL för att du är ensamstående och inte har några anhöriga eller andra i närheten, eller via LSS, såsom npf-ig. Men sök avlastning, din tös och du behöver att du ska hålla ett gäng år till.

Och stort lycka till, glömde jag.

Akta dig för Soc. Det är väl en sista utväg? Hitta hellre på saker med ungen, så att den blir trött. Om du vill att ungen ska komma och hälsa på dig på vårdhemmet..

och så disk igen och samma sak om igen och igen och igen.

Använd engångstallrikar. Det kan verka dyrt, men ofta så tröttnar man till slut på sånt skit inom ett par veckor ändå.

Parvlon skrev:Akta dig för Soc. Det är väl en sista utväg? Hitta hellre på saker med ungen, så att den blir trött. Om du vill att ungen ska komma och hälsa på dig på vårdhemmet..

Jag märker att du inte har erfarenhet av det. Leka med barnet har hon nog gjort och bl.a. därför är hon slutkörd låter det som, inte enbart trött. Slutkörd och trött är två skilda saker. Och barnet blir bara trött av lek en kort stund sedan är det samma visa igen och när barnet sover på kvällen ska hushållssysslorna göras, vilka är tröttande ibland och gärna en andhämtningnspaus hinnas med. Jag vet detta då jag som många andra har sunt förnuft och dessutom är utbildad barnskötare och har jobbat som det samt har små barn och dess familj i min närhet (inte fysiskt).

Huruvida Soc. är lämpligt i sammanhanget eller inte vet jag inte pga. att jag inte har erfarenhet av det.

Du menar förhoppningsvis väl men det du skrev låter nästan förolämpande med tanke på situationen som verkar råda.

sommar skrev:Jag märker att du inte har erfarenhet av det.

Av "det"?

Leka med barnet har hon nog gjort och bl.a.

Varför ska man anta det?

därför är hon slutkörd låter det som,

igen..

inte enbart trött. Slutkörd och trött är två skilda saker.

Två stycken subjektiva beskrivningar om sitt eget mående.

sommar skrev:Du menar förhoppningsvis väl men det låter nästan förolämpande.

Det var tråkigt att höra. Hoppas att serpentin inte är nästan lika känslig.

Parvlon skrev:

sommar skrev:Jag märker att du inte har erfarenhet av det.

Av "det"?

Leka med barnet har hon nog gjort och bl.a.

Varför ska man anta saker?

därför är hon slutkörd låter det som,

igen..

inte enbart trött. Slutkörd och trött är två skilda saker.

Två stycken subjektiva beskrivningar om sitt eget mående.

sommar skrev:Du menar förhoppningsvis väl men det låter nästan förolämpande.

Det var tråkigt att höra. Hoppas att serpentin inte är nästan lika känslig.

Nu skriver du om en massa detaljer men jag svarar. Helheten är det viktigaste men det kanske du likt andra med As. har svårt att se.

Det var luddigt skrivet av mig istället för att skriva vad jag menade. Det = erfarenhet av hur det kan vara att ha egna barn.

Antaganden är kanske inte bra men det är ganska troligt och vanligt förekommande att en förälder leker med sitt barn. Därför vågade jag anta det men kan inte påstå eftersom jag varken träffat Serpentin eller hennes flicka.

Jag kan inte heller säkert skriva att hon är slutkörd eftersom jag inte mött Serpentin men i hennes beskrivning verkar det ganska tydligt. Därför vågar jag återigen anta men kan inte påstå eftersom jag varken sett Serpentin, flickan eller situationen Irl.

Man kan nog vara trött och slutkörd på samma gång (jag vet inte säkert) men de två orden betyder inte samma sak.

Engångstallrikar blir nog ganska dyrt i längden.

sommar skrev:Nu skriver du om en massa detaljer men jag svarar. Helheten är det viktigaste men det kanske du likt andra med As. har svårt att se.

Tror knappast att våra olika sätt att "bete" oss har med AS att göra. Det är att göra sig löjlig. Speciellt om vi ska anta att vi har AS bägge två, fastän jag saknar diagnos och troligen inte kommer att "ansöka" om en de närmaste åren.

sommar skrev:Det var luddigt skrivet av mig istället för att skriva vad jag menade. Det = erfarenhet av hur det kan vara att ha egna barn.

Har ingen erfarenhet av egna barn men jag har två småsyskon som är 6 och 10 år yngre än mig själv. Bott under samma tak som dem nästan halva mitt liv. Har två syskonbarn som jag har passat ett antal helger när de var små, jag=halvvuxen. Vet även hur en lat morsa kan bete sig, men jag menar inte att serpentin är lat för det.
Hon kanske är internetmissbrukare, vad vet jag. Dumt att anta saker, som sagt.

sommar skrev:Antaganden är kanske inte bra men det är ganska troligt och vanligt förekommande att en förälder leker med sitt barn.

Bra att du förklarar, eftersom alla inte tänker lika demokratiskt och antar hur det ser ut för andra.

sommar skrev:..eftersom jag inte mött Serpentin

Då är vi minst två.

sommar skrev:Man kan nog vara trött och slutkörd på samma gång (jag vet inte säkert) men de två orden betyder inte samma sak.

Visst, det ena är en trolig orsak till sitt mående, det andra är vad man är. Trött är de flesta varje dag dessutom.
Men det är inte ovanligt att man flyttar över sina egna problem på andra. Igen, menar inte att serpentin gör det, men uppfattningen att folk generellt inte skulle göra så, tror jag är fel. Däremot så behöver man inte säga det rätt ut till dem.

Engångstallrikar blir nog ganska dyrt i längden.

Kostar 20kr om man får tag på de som inte är svindyra, 50 stycken. Räcker flera veckor för en familj. Är man slutkörd så är två veckor en evighet.

Jag har sagt mitt nu. Nog bäst så..

Parvlon skrev:Vet även hur en lat morsa kan bete sig, men jag menar inte att serpentin är lat för det.
Hon kanske är internetmissbrukare, vad vet jag. Dumt att anta saker, som sagt.

???

serpentin skrev:???

Det var till sommar. Tråden handlar ju om dig, annars kunde jag lika gärna skriva att det var hennes morsa som _kunde_ vart internetmissbrukare. Du skrev ju att du inte kunde vara vid datorn 5 minuter ens, så jag tror inte att det är något du behöver oroa dig över.

Hur längesen var det han/hon slutade sova middag?

Buntar ihop en massa svar i ett enda inlägg. Jag får välja lite.

Internetmissbrukare
Hoppas det bara var ett dåligt exempel på antaganden som du menade att man ska undvika. Jag sitter mycket sällan vid datorn när min dotter är hemma/vaken. Antingen nyttjar jag en paus dagtid när hon är på förskolan eller så har jag tidigare suttit vid datorn när min dotter sover middag, något hon inte gör längre. Nu har det varit helg på helg och jag behöver hålla kontakten med min omvärld också. Jag vet inte om du tycker att ca 1-2 timmar per dag är lika med missbruk?

Men nu var det inte det som var problemet. Jag frågade efter strategier för hur man ska orka vara AKTIV med ett litet barn 12,5 timmar per dag när det är helg?

Vi är ute, vi är inne, vi läser, bygger med lego, målar, bakar, myser, lyssnar på musik, dansar, sjunger, busar, leker... Men jag måste också ta hand om hemmet, maten, tvätten, städningen osv.

Jag har aldrig påstått att mitt barn är onormalt. Jag har en bråkig tvååring, just så som tvååringar är. Allt ska vara tvärtemot. Hur gör man för att komma runt det på bästa sätt? Jag säger t ex att om fem minuter ska vi... om tre minuter ska vi... om en minut ska vi... NU ska vi...

Fler exempel:
Hon vill ha äpple. Jag skalar och gör ordning äpple. Hon vill inte ha äpple. Jag äter en klyfta resten mörknar och efter att jag frågat flera gånger och fått nej till svar då kastar jag äppelbitarna. Vad händer? Hon kastar sig på golvet, skriker, vrålar, gråter, ylar ääääääääpple..... Det händer att jag gör i ordning ett nytt äpple bara för att sedan se hur samma sak upprepar sig igen. Så är det med det mesta numera. Ska, ska inte.

Ang. nödvändigheten att klä på sig.
Ska vi gå ut måste man klä på sig, likaså om vi ska till förskolan eller har någon annan tid att passa. Bråk bråk bråk för att kläderna ska på.

Ang. egna erfarenheter
Man kan inte påstå att man har föräldraerfarenhet för att man har småsyskon, syskonbarn, jobbat på förskola eller suttit barnvakt. Det är en helt annan sak att vara ensam vårdnadshavare dygnet runt utan en enda sekunds avlastning (förutom tiden på förskolan men då är jag själv inte ledig).

Jag har också småsyskon, jag har syskonbarn och jag har varit barnflicka. Att passa/låna/titta på är inte i närheten av hur det är att själv vara förälder. Det går inte att jämföra.

Ang. utspridda leksaker
Vi bor trångt och det fungerar inte med utspridda leksaker eftersom någon riskerar trampa/halka på dem.

Ang. kontaktfamilj
Jag har ansökt om kontaktfamilj men ännu efter säkert ett halvår inte fått svar trots påpekanden. Jag ska göra en JO-anmälan.

När vi är ute.
Hon ska gå åt ett annat håll, vilket innebär fel håll så vi inte kommer hem eller kommer dit vi ska eller så leder det hållet rakt ut mot trafikerade stora vägar. Hon lägger sig ner på marken eller sätter sig och vägrar gå. Jag går, barnet stannar kvar. Hon vägrar gå med mig hur mycket jag än ber och vädjar, kräver och säger till på skarpen. Inget hjälper. Då går jag och hoppas hon ska komma efter för jag orkar bara inte mer. Så kommer det en främling och då blir hon plötsligt så liten och rar och jag framställs som den elaka mamman som går ifrån mitt barn.

Istället för att ägna en halvtimme till påklädning och sedan få en kort utevistelse kunde vi klätt på oss på max tio minuter och sedan varit ute lite längre. Samma sak när vi ska hem. Istället för kanske 15 minuter så tar det en timme för att det ska bråkas hela vägen hem eller så kommer vi ingenstans för att hon satt sig ner och bara vägrar. Detta gör att vi inte kan gå ut alls om vi inte har väldigt gott om tid (och osannolikt gott om tålamod).

I dag tog det nog tjugo minuter efter att vi kommit ut innan vi ens lämnat gården för att hon absolut skulle gå åt ett annat håll, dvs ut på stora vägen.

Parvlon skrev:Hur längesen var det han/hon slutade sova middag?

Ett par dagar bara sedan jag bestämde att vi tar bort middagssömnen. Men hon har hoppat över allt oftare innan jag tog beslutet och det var ett bra beslut för hon somnar bums på kvällen istället för att krångla i två timmar. Har inte märkt någon skillnad på hennes humör när hon sovit/inte sovit middag. Men ser fördelar nu när hon somnar gott direkt så kvällen blir skön för oss båda.

Jag njuter av lugnet och jag njuter av att det är vardag igen alldeles snart. Så jag kan få sakna henne lite också.

Du ska absolut anmäla att du ännu inte fått gehör/svar på din ansökan. Det är riktigt illa.

Uff, din tråd påminner mig om mina ungar när de var små och helt outtröttliga Duracell-kaniner, som dessutom sov alldeles för lite, jämfört med andra ungar. Sen fick båda npf-diagnoser, så en massa fick sin förklaring då, men det hjälpte ju inte i efterhand på hur det var DÅ.

Ok. Jag jämförde inte min "barnpassning" med ditt moderskap, om du trodde det. Sommar verkade syfta på att hon hade mer erfarenheter än mig, vad jag vet så vet hon inte att jag också har syskonbarn, därför jag skrev det.

serpentin skrev:Jag vet inte om du tycker att ca 1-2 timmar per dag är lika med missbruk?

Jag sitter själv flera timmar vid datorn om dagen, så jag tror det är bättre du ber någon annan svara på den frågan, om du är orolig dvs.

Har inte märkt någon skillnad på hennes humör när hon sovit/inte sovit middag.

Ingen skillnad på ditt eget humör heller, såklart?

Parvlon: vi har båda både både fel och rätt i det vi skriver. Jag pekar på felen (för det som är rätt behöver ju inte rättas till) Jag har antagit saker; att du har As. samt att du inte alls har erfarenhet av barn och situationer med dem i ett hem. Däremot har du ju inte erfarenhet av Serpentins situation - har liksom jag aldrig sett den Irl. men är ändå inne på lathet och Internetmissbruk samt att hon bör leka men flickan så flickan blir trött, då hon själv verkar slutkörd sam att det tar låång tid innan barn blir trötta och slutar leka. Detta kan möjligen kännas kränkande för Serpentin. Särsilt i detta jobbiga läge hon verkar befinna sig i.
Om As. spelat in i missförstånden eller inte vet jag ej. Dock tyckte jag att du pekade på detaljer men det beror på hur man ser det. Kanske har jag fel på den punkten.

Anta saker är både fel och rätt, anser jag. Antaganden jag gjorde utefter Serpentins inlägg och beskrivning av situationen tycker jag är okej men antaganden mot dig är felaktiga. Där hade jag för lite på fötterna för att anta.