Alla andra tänker på sig, det är bara jag som tänker på mig!

Tror att somliga med AS möjligen är mer egocentriska, men det är skillnad på det och på att vara egoistisk. Tycker de flesta verkar måna om andra människor, men kan samtidigt ha vissa svårigheter med att se saker ur andras perspektiv.

Det kanske är naturligt att - åtminstone som barn - utgå från att andra tänker och fungerar ungefär som en själv. Då kan det bli problem innan man inser att det inte riktigt förhåller sig så.

Kan man ej vara manipulativt inställsam med AS?

lallic skrev:Kan man ej vara manipulativt inställsam med AS?

Det skulle jag tro att man kan.

Jag är mest egocentrisk men kan även vara egoistisk.

Jag bryr mig om andra människor till en del. Tyvärr glömmer jag bort andras behov ibland för det är så mycket både nyttigt och onyttigt som surrar i huvudet på mig som handlar om mig (förmodligen viss påverkan av As.) + att jag har svårt att se saker ur andra perspektiv pga. min As. Sedan händer det att jag inte är intresserad av andras intressen och bekymmer och jag tror det dels har med As. att göra, dels att jag är väl vand eller så stänger jag omedvetet av pga. att det är för jobbigt.

Däremot är jag omtänksam och generös. Istället för att slänga ger jag bort fina saker. Köper blommor, mm. för att visa uppskattning och tacksamhet i större utsträckning än en del andra. Tyvärr är jag dålig på att visa sådant i handling. Ibland får jag varken höra om det kommit fram eller inte utan att fråga. Jag hjälper ibland till att reservera böcker, låna böcker, leta fram information, mm.

Jag har hellre få vänner än flera kompisar/ytlig bekanta som jag inte har tid för. De jag har kontakt med lägger jag tid på och hade jag inte hört av mig hade kontakten i en del fall dött ut.

Min uppfattning (som knappast delas av omgivningen) är att jag försöker anpassa mig till andras behov i princip hela tiden. Dock försöker jag ju göra det efter eget huvud vilket oftast inte överensstämmer med de verkliga behoven och därför kan uppfattas som egoistiskt.. Att jag alltid vill göra saker på "mitt sätt".

Försöker göra "rätt" saker för att anpassa mig till andra, trots att jag historiskt sett borde veta att det blir värre och istället fråga och be om hjälp. Fast när jag till slut gör det så är det för sent och gör snarare saken bara värre.

Dessutom har jag väldigt svårt att anpassa mig till andras uttalade behov om framför allt att undvika att utföra vissa saker på det sätt jag brukar, lägga saker på "fel" ställe, inte slutföra saker, etc.. Vilket även det uppfattas som egoistiskt.

Till slut slutar man ju att försöka vilket verkligen är egoistiskt..