Jag inser att frågan är lite provokativ, men jag vill ändå ställa den.
Ha i åtanke att jag är fullt medveten om att individer med AS
är empatiska och omtänksamma.
Det jag är nyfiken på är om personer med AS i större utsträckning
tillgodoser sina egna behov först än personer som inte har AS?
Jag tänker då också kanske på om AS-inidivder låter bli att "ställa sig in" helt automatiskt? Eller finns det en medvetenhet och man mer eller mindre skiter i det?
Vad säger ni med erfarenhet? Är det NÅGON som förstår vad jag är ute efter?

Tja, jag har nog alltid varit ganska irriterad på folk. Tyckt att folk är korkade och ej kunnat relatera till andra. Därför har jag sett till mina egna behov och struntat högaktningsfullt i andra.

lallic skrev:Tja, jag har nog alltid varit ganska irriterad på folk. Tyckt att folk är korkade och ej kunnat relatera till andra. Därför har jag sett till mina egna behov och struntat högaktningsfullt i andra.

Innebär det att du egentligen inte bryr dig om vad folk tycker om dig?

"Alla" människor är egoister. Har knappast med diagnoser att göra än. Se bara på samhället, vårdhem där man lämnar sina föräldrar att dö osv. Det är en illusion att "vi"/"de" tar hand om varandra bättre nu än förr. Ju mer det handlar om pengar, desto värre blir det. Farsan lät farmor bo kvar hemma tills hon dog, han har AS diagnos. Fastän hon knappt kunde röra sig. Han fick dock diagnos flera år efter att hon dog.

Vindra skrev:

lallic skrev:Tja, jag har nog alltid varit ganska irriterad på folk. Tyckt att folk är korkade och ej kunnat relatera till andra. Därför har jag sett till mina egna behov och struntat högaktningsfullt i andra.

Innebär det att du egentligen inte bryr dig om vad folk tycker om dig?

Nja, egentligen gör jag väl det. Men pga sårade känslor (eller något annat?) så har jag i princip bett världen att fara åt h-e.

Parvlon skrev:"Alla" människor är egoister. Har knappast med diagnoser att göra än. Se bara på samhället, vårdhem där man lämnar sina föräldrar att dö osv. Det är en illusion att "vi"/"de" tar hand om varandra bättre nu än förr. Ju mer det handlar om pengar, desto värre blir det. Farsan lät farmor bo kvar hemma tills hon dog, han har AS diagnos. Fastän hon knappt kunde röra sig. Han fick dock diagnos flera år efter att hon dog.

Jag förstår din poäng och jag kan också bli bestört över världens egocentrism. Beklagar din farmor.

Jag var lite ute efter att få reda på hur AS-tankesättet fungerar.

lallic skrev:

Vindra skrev:

lallic skrev:Tja, jag har nog alltid varit ganska irriterad på folk. Tyckt att folk är korkade och ej kunnat relatera till andra. Därför har jag sett till mina egna behov och struntat högaktningsfullt i andra.

Innebär det att du egentligen inte bryr dig om vad folk tycker om dig?

Nja, egentligen gör jag väl det. Men pga sårade känslor (eller något annat?) så har jag i princip bett världen att fara åt h-e.

Det där är ju rätt intressant. Alltså är det självbevarelsedriften som gör att du agerar egocentrisk?

Nä det beror nog på att jag har svårt att relatera till andra och känna mänsklighet. Ofta hittar jag fel på andra ganska snabbt, och retar mig på folks sätt, egoism, okänslighet, snålhet, dryghet etc. Då drar jag mig undan och den andra förstår ingenting.

Vindra skrev:Jag var lite ute efter att få reda på hur AS-tankesättet fungerar.

Rekommenderar att försöka få reda på hur vanliga människors tankesätt fungerar innan. Det är svårt nog. Tar en livstid, tror jag.

Många har brukat tolka det avvikande beteendet hos aspies som just egoism, men det är väl överlag fråga om att tolka det beteende man sett utifrån vad det beteendet skulle innebära om det var en NT med NT-beteende som gjorde likadant, precis som den välspridda myten om bristande eller ingen empati mest kommer från att NT:s så sällan får se aspies visa att vi känner empati på det sätt man förväntar sig utifrån sina egna NT-normer.

Precis Pemer.
Men det är ju det som är så intressant, tycker jag.
Vad är anpassat, och vad är det inte.
Spännande. Vem är normal och vem är det inte?

Parvlon skrev:

Vindra skrev:Jag var lite ute efter att få reda på hur AS-tankesättet fungerar.

Rekommenderar att försöka få reda på hur vanliga människors tankesätt fungerar innan. Det är svårt nog. Tar en livstid, tror jag.

Nja. Vanliga människor existerar inte i min värld.
Och ett kriterie för AS är väl bristande inlevelseförmåga...eller har jag fel?

Precis. Okunnigt folk tolkar aspergerdragen som egoistiska, känslokalla etc. När det i själva verket handlar om att aspergaren har svårare att tolka och sända ut subtila kommunikationssignaler via kroppsspråket.

Om samma okunniga människor ställs inför en livs levande psykopat tycker de att vederbörande verkar sympatisk, charmig och social.

KrigarSjäl skrev:Precis. Okunnigt folk tolkar aspergerdragen som egoistiska, känslokalla etc. När det i själva verket handlar om att aspergaren har svårare att tolka och sända ut subtila kommunikationssignaler via kroppsspråket.

Om samma okunniga människor ställs inför en livs levande psykopat tycker de att vederbörande verkar sympatisk, charmig och social.

Skönt inlägg, Krigaren. Men så här då:
Vill Aspergaren sända ut signalerna och försöker göra det,
eller finns det liksom inte ens medvetenhet/ avsikter/vilja/insikt om att man borde göra det?
(Ja, jag generaliserar)

NT:s råkar vara i stor majoritet, så de är normerande. Om de därmed också är normala, och andra grupper onormala är väl en semantikfråga, normal inkluderar väl trots allt betydelsen normerande, så i någon mån är det väl just på det sättet så att NT:s är "normala". Men knappast mer än i den bemärkelsen, det tycker i alla fall jag.

På en del punkter känner ju jag osökt att aspie-stil är det grundläggande medfödda läget, och att de annorlunda beteenden NT:s har på samma punkter är de pålagringar som kommer från samhället av gammal tradition och som inte är rationella och många gånger inte vidare ändamålsenliga. Att så stor del av socialt umgänge överlag handlar om sociala spel där det handlar mycket om att behöva lära sig tänka tvärtemot vad man menar, t ex.

Så inte tycker jag NT-normerna alla gånger är vad som känns som normala...

Vindra skrev:

KrigarSjäl skrev:Precis. Okunnigt folk tolkar aspergerdragen som egoistiska, känslokalla etc. När det i själva verket handlar om att aspergaren har svårare att tolka och sända ut subtila kommunikationssignaler via kroppsspråket.

Om samma okunniga människor ställs inför en livs levande psykopat tycker de att vederbörande verkar sympatisk, charmig och social.

Skönt inlägg, Krigaren. Men så här då:
Vill Aspergaren sända ut signalerna och försöker göra det,
eller finns det liksom inte ens medvetenhet/ avsikter/vilja/insikt om att man borde göra det?
(Ja, jag generaliserar)

Har man inte ens diagnosen ställd och inget vet om sitt annorlundaskap så finns ingen medvetenhet/avsikter/vilja/insikt, nej. Ungefär som någon som inte kan läsa och inte vet att det finns något som heter att kunna läsa.

Vi som är medvetna om skillnaderna och kan sitta så här och diskutera dem vet åtminstone om dem och får försöka göra det bästa av läget. Allehanda strategier som att vara öppna mot omvärlden om att vi är lite annorlunda, så att de vet om det, försöka träna upp oss om vi tror att vi kan klara det...

Vindra skrev:

Parvlon skrev:

Vindra skrev:Jag var lite ute efter att få reda på hur AS-tankesättet fungerar.

Rekommenderar att försöka få reda på hur vanliga människors tankesätt fungerar innan. Det är svårt nog. Tar en livstid, tror jag.

Nja. Vanliga människor existerar inte i min värld.

Menade de utan AS alltså. Det var du som gjorde skillnad på tankesätten mellan AS och de utan AS, så jag antar att du förstod vilka jag menade.

Vindra skrev:Det jag är nyfiken på är om personer med AS i större utsträckning
tillgodoser sina egna behov först än personer som inte har AS?

Nej, jag är urbota dålig på att se både mina egna och andras behov. Dock kan det ofta bli så att om jag ser några behov i rättan tid, så är det oftast mina egna.

Vindra skrev:Jag tänker då också kanske på om AS-inidivder låter bli att "ställa sig in" helt automatiskt?

Ja, jag är inte särkilt manipulativ på ett positivt sätt. Kan aldrig tillskansa mig själv fördelar genom att vara inställsam.

Jag kan däremot vara manipulativ om det är hämnd jag är ute efter. Låtsas gilla en person jag hatar, det är jag bra på.

Vindra skrev:Eller finns det en medvetenhet och man mer eller mindre skiter i det?

Det finns tillfällen när jag demonstrativt vägrar vara inställsam. Tex när andra agerar ögontjänare på en praktikplats, då sitter jag kvar vid fikabordet när chefen kommer och står för att jag är ärlig, och får skit för det. Jag känner mig rättskaffens inuti även fastän jag blir hatad och latförklarad.

Min uppfattning är att alla är egoister och att det förmodligen inte skulle kunna vara på något annat sätt.

Jag tror att allting varje människa gör, gör hon för att hon själv får ut något av det, och på så vis blir allt oundviklig egoism. När man hjälper någon gör man det för att det känns bättre att hjälpa det än att inte göra det - det tillför alltså den hjälpande en positiv känsla. Allt handlar om att vi vill få högsta möjliga mängd positiv känsla och minsta möjliga mängd negativ känsla.

Lyckligtvis är det ju så att det för de flesta av oss människor ofta tillför en positiv känsla att vara vänliga och hjälpsamma mot andra. Även om det kan finnas negativa inslag i "hjälpningen" - man kanske måste offra mycket av sin tid och energi - gör man det för att man bedömer att det positiva kommer att överväga, att resultatet kommer att kännas bättre för en själv än vad resultatet av att vara ohjälpsam skulle göra.

Jag menar inte att vi dagligen "tänker" så här på en konkret nivå, utan att det är en procedur som bara finns i oss alla och som de flesta aldrig reflekterar över.

Vindra skrev:Det jag är nyfiken på är om personer med AS i större utsträckning tillgodoser sina egna behov först än personer som inte har AS?

Inte jag iallafall. Jag ser hellre till andra än mig själv, men så jobbar jag också inom omsorgen och är van att sätta andra först.

Om du frågar mig så, nej.. jag är rätt dålig på att vara egoistisk. Tillräckligt dålig på det för att i princip köra mig själv i botten hellre än att inte hjälpa.

Om du frågar mina föräldrar? Well.. under hela uppväxten fick jag "egoist" slängt i ansiktet nästan dagligen.

tahlia skrev:Om du frågar mig så, nej.. jag är rätt dålig på att vara egoistisk. Tillräckligt dålig på det för att i princip köra mig själv i botten hellre än att inte hjälpa.

Om du frågar mina föräldrar? Well.. under hela uppväxten fick jag "egoist" slängt i ansiktet nästan dagligen.

Jag lever nästan likadant, även om jag inte riskerar mig själv på samma sätt längre. Har däremot fått höra hela livet av familj att det är dumt att tänka på andra först, vilket har varit ett bra sätt att få mig rasande.

Denper skrev: Har däremot fått höra hela livet av familj att det är dumt att tänka på andra först, vilket har varit ett bra sätt att få mig rasande.

Jag brukar få höra det från andra människor, dvs människor utanför familjen. Saker som "man måste ta hand om sig själv först" och "om man inte sätter sig själv främst kan man inte ta hand om andra" får jag höra konstant. Och så klassikern "man kan ju inte sluta leva för att man fått barn" - den sista får jag höra för att jag alltid sätter barnen först!?!

Egoist -> eller egocentrisk
Jag uppfattar mig själv snarast som egocentrisk, tänker väldigt ofta på vad jag gör fel i förhållande till andra.
Jag kan säkert verka egoistisk, jag har inte något långt perspektiv på sociala bekantskaper, glömmer fort bort tidigare kontakter. Däremot tror jag att jag funderar ganska mycket på personer som är aktuella i mitt sociala liv.
Äldst dottern (28 år) tycker att att jag skall tänka mindre på vad mitt handlande betyder för min omgivning, ska försöka.