Alien skrev:Det verkar faktiskt som killen bara vill ha en "friend with benefits" el möjligen en kk. Har man en kk, så går man inte ut med den utan kan samtidigt söka efter "den rätta".

Kan du inte fråga rent ut om han vill vara "bara vänner" (ingen mer fysisk intimitet då), kk el ha ett förhållande? Jobbigt att behöva gissa och resonera sig fram.

Jo, det är det jag misstänker. Att han vill ha någon "friend with benefits". Eller typ någon som duger i väntan på nåt bättre. Eller som Snömannen skrev, att han inte vet vad han vill.

Och tyvärr är det svårt att fråga honom. Han är så blyg (med tjejer främst) så han har svårt att släppa folk in på livet. Både fysiskt och mentalt. Så det skall bara skämtas och skojas hela tiden. Förmodligen har han aldrig haft någon tjej. Det är svårt att prata allvar med honom.

Han har inte hört av sig mer om nyårsafton, så han går väl på sin singelfest. Och om han skulle höra av sig så vill jag ju inte att han skall avboka sitt för min skull bara, för att vara snäll typ. Jag tror inte han kommer ha någon större lycka på sin singelfest iallafall, han har ju väldiga svårigheter som ovan beskrivits.

En kort passus till Inger också: Tack!
Edit: och Moggy

Heliora: Är du intresserad av honom då? Alltså skulle du vilja vara ihop med honom? I så fall skulle du ju kunna säga någonting i stil med: Det vore kul om vi kunde bli ihop officiellt, vi kan ju göra slut när som helst om det inte känns rätt sedan.

På så sätt behöver ni inte känna att ni är fångade allt för hårt, samtidigt som ni kan börja bygga upp någonting mer seriöst. Om en bestämmer sig för vad den vill blir det kanske lättare för den andre att haka på.

sugrövmanövern skrev:Heliora: Är du intresserad av honom då? Alltså skulle du vilja vara ihop med honom? I så fall skulle du ju kunna säga någonting i stil med: Det vore kul om vi kunde bli ihop officiellt, vi kan ju göra slut när som helst om det inte känns rätt sedan.

På så sätt behöver ni inte känna att ni är fångade allt för hårt, samtidigt som ni kan börja bygga upp någonting mer seriöst. Om en bestämmer sig för vad den vill blir det kanske lättare för den andre att haka på.

Jag är väldigt intresserad av honom, ja! Jag har jättesvårt att bli kär i folk (vilket ju är en delförklaring till att jag är konstant singel), men honom har jag verkligen blivit kär i. Och han ser ut som en gud .

Det är ju ett bra förslag i sig, jag har själv tänkt lite på det, men jag har fått uppfattningen att han har svårt att "binda sig" överhuvudtaget, om än för en kort period. Att låta saker bli seriösa alltså. Och att gå ut med det.

Han har ringt. Han tyckte det var tråkigt att min tillställning ställdes in och föreslog att vi kunde träffas ikväll istället. Jag tror det är första gången som han föreslår något, så jag blev faktiskt glad. Så vi skall ses ikväll.

Men det var ju en lycklig vändning på det hela! Hoppas det blir bra nu då!

För att ha AS har du väl höga förväntningar på att folk ska förstå dina subtila signaler

Om jag var killen i sammanhanget skulle jag förvirrat bort mig direkt och inte alls fattat vad du vill. Vill du att han ska sluta leta förhållande och bli ihop med dig är det ju lämpligt att säga det, det är ju det som är att ha ett förhållande.

Om ni har träffats lite gäller ju också att enda som gör att han skulle ogilla att du vill föra det hela djupare är om han själv inte vill det. Så skadar ju inte att ta upp det.

Also, generellt råd till alla som säger "han verkar vara ett svin, dumpa direkt", den sortens snabba domar missar ofta sanningen rejält. Det är alltid bäst att ge folk en ärlig chans, inte allt lätt att förstå vilka signaler man ger ut. Speciellt om man har tendens mot npf och kan ha svårt att hantera/visa känslor.

Kul att ni ska träffas iaf, med tanke på dina känslor hoppas jag det leder till något.

Det här fallet tror jag på. Tror nog det kan bli någonting. Tänker liksom att eftersom han verkar så osäker, så kanske Heliora får försöka ta på sig rollen som den som leder det hela in på vägen till ett förhållande.

Han kanske behöver den dubbelbekräftelsen så att säga, för att själv våga.

Han kanske är rädd för att göra dig besviken om ni blir ihop, och därför inte vågar ta steget fullt ut. Ja, det är i alla fall än positivare syn på det hela, än att det skulle handla om att du är en reservtjej. Så tror jag inte alls det behöver vara.

Nu är jag hemma igen. Vi var hos honom, gjorde käk och såg på film. Inga gnistor i luften den här gången som det ibland annars brukar kunna vara när vi ses. Och efter filmen blev det ett litet pinsamt läge. Han brukar säga att jag kan övernatta hos honom, men nu sade han "Jaa, tack för ikväll då!". Pinsam antydan om att nu är det dags att gå. Egentligen fattade jag väl, men ändå dröjde jag mig kvar. Något inom mig ville väl inte släppa hoppet. Då kom nästa antydan och som förstörde hela kvällen för mig "Om du vill kan du få låna min cykel".

Den kommentaren blev så pinsam så hela kvällen bara kändes fel och misslyckad. Usch, jag önskar jag kunde göra kvällen ogjord. Det var inte alls bra att åka dit. Nu kommer jag älta denna pinsamhet i veckor och det kommer ge mig både ångest, depressivitet och en dålig start på nya året.

Och nu är jag så sänkt så jag bara vill dö.

Låter faktiskt lite kört, vilket du väl redan visste egentligen?

Men jag fattar inte riktigt det pinsamma med cykeln. Det var väl snällt att låna ut den?

Inger skrev:Men jag fattar inte riktigt det pinsamma med cykeln. Det var väl snällt att låna ut den?

Låter det inte lite som "dags för dig att gå nu, som sagt"?

Jahaaa! Då fattar jag.

Jag tycker nog fortfarande inte att något är "kört". Man kan inte bygga upp ett förhållande på "gnistor", utan mera på att göra vardagliga saker tillsammans och lära känna varandra som personer. Att han inte ville att du skulle sova över hos honom är väl inget att haka upp sig på?

Hade jag varit du så skulle jag fortsätta att fråga honom om dejter istället för att gräva ned mig i tolkningsfrågor kring hur han beter sig. Du vet ju redan att hans beteende emot tjejer antagligen är huvudorsaken till att han är singel....

Men någonstans måste man också dra gränsen för vad ens självrespekt kan tåla.

I så fall tror jag mer på Sugis' förslag att fråga rakt ut om han vill vara ihop eller inte. Om inte så är det bara slöseri med tid att fortsätta försöka uppvakta denna hopplösa typ.

Inger skrev:I så fall tror jag mer på Sugis' förslag att fråga rakt ut om han vill vara ihop eller inte.

Det var ett ok förslag, om Heliora vågar sig på det.

Inger skrev:Om inte så är det bara slöseri med tid att fortsätta försöka uppvakta denna hopplösa typ.

Men om det nu är så att han beter sig hopplöst emot tjejer, men f.ö. är en bra människa och intressant för Heliora, då är det enda rimliga att man överser med detta. Iaf enligt min uppfattning. Sedan är det såklart bara Heliora som kan svara på om han är en knöl även i andra sammanhang, vilket ju skulle kunna göra att det vore bättre att glömma honom.

Som jag ser det är det värsta som möjligen hänt att du varit ensidigt kär i en kille heliora
Good on you, bevisligen har du då förmågan att bli kär

Och man får vara kär i någon utan att denne är det tillbaka, fullt tillåtet
Det man inte får göra är att kräva att någon är kär men då är det ju något helt annat.

Eftersom du har med honom att göra och du råkar vara tjej o han kille så finns ju möjligheten att han blir kär i just dig, speciellt som det finns intresse från din sida.
Vad som är lagom i fråga om att visa intresse är nog desto svårare för min del att säga för stunden, ibland vet jag precis hur man ska göra i olika situationer och annars inte.
Länge sedan det var så nu.

rdos skrev:Jag tycker nog fortfarande inte att något är "kört". Man kan inte bygga upp ett förhållande på "gnistor", utan mera på att göra vardagliga saker tillsammans och lära känna varandra som personer.

Nog tycker jag det är viktigt med "gnistor" för att kunna bygga upp ett förhållande. För det är ju ett kärleksförhållande jag vill ha, inte bara någon praktisk överenskommelse att göra vardagliga saker.

rdos skrev:Att han inte ville att du skulle sova över hos honom är väl inget att haka upp sig på?

Jo, för att antydningarna blev så pinsamma. Och jag är tyvärr en människa som hakar upp mig över saker och ältar och mår jättedåligt över dem under lång tid. Ibland i flera år t.o.m. Detta pinsamma kommer jag säkert att älta fortfarande om 10 år. Eller nej, förresten jag lär nog ha tagit livet av mig långt innan dess. Så länge till vill jag absolut inte leva.

Heliora skrev:Usch, jag önskar jag kunde göra kvällen ogjord. Det var inte alls bra att åka dit. Nu kommer jag älta denna pinsamhet i veckor och det kommer ge mig både ångest, depressivitet och en dålig start på nya året.

Och nu är jag så sänkt så jag bara vill dö.

Antingen är han helt enkelt inte kär i dig, el så är han hopplöst förvirrad och ambivalent när det gäller förhållanden.

Men egentligen har ju inte du något att skämmas för. Han har ju visat signaler på intresse förut, inte konstigt om du agerat på det. Dessutom är det inget att skämmas för att bli kär i någon. Det är ju inte som att du har stalkat honom. Tillåt dig att vara ledsen och besviken men straffa inte dig själv, du har inte gjort något fel.

Men jag vet att man kan älta pinsamheter och förstora upp dem som aspergare. Sen tror jag det har med traditionella könsroller att göra också, som vi medvetet el omedvetet är offer för. Dvs att mannen ska vara den som är aktiv och visar mest intresse. När kvinnan då måste göra det och inte får gensvar, känner hon att hon förlorat ansiktet.

Egentligen är en person som inte kan/vågar tala allvar det allra sämsta för en aspergare, eftersom vi då bara har tolkningar av personens beteende och kroppsspråk att utgå ifrån. Du behöver någon som kan tala klarspråk, och han verkar inte vara den rätte för dig.

nano skrev:Som jag ser det är det värsta som möjligen hänt att du varit ensidigt kär i en kille heliora
Good on you, bevisligen har du då förmågan att bli kär

Jaha, skall man alltså vara kär i flera killar samtidigt då, menar du??? Jag kan bli kär, visst, men jag har svårt för att bli det. Det händer typ vart fjärde år eller nåt kanske, och då är det alltid olyckligt dessutom.

Så så himla positivt är det inte! (syftar på dina glada smileys)

Nej det menar jag inte, menar ingenting, jag konstaterar.
Smilysarna var för att berätta min sinnesstämning av det hela, dvs att du gjort något som jag uppfattar som bra och okej att göra

Och att vara kär i flera är inget man ska vara, det är något man KAN vara.
Fast jag personligen skulle nog akta mig för en sådan tjej, då kan jag tänka mig att hon sticker iväg o länar mig ensam rätt som det är.
Vilket iofs hänt majoriteten av de jag känner.
Verkar som om folk oftast ändrar intresse under livet men inte alla.
Antar att det inte är med flit eller vilje utan något som bara blir, orsak kommer jag inte på just nu.

Hoppas jag aldrig blir kär i mer än en tjej åt gången.
Hittils har det gått bra iaf

Å andra sidan kan man ju inte rå för om man skulle gå och bli kär i mer än en, det är inget av naturen givet att man bara kan bli det i en, det är bara en fråga om att monogami är en sedan länge etablerad norm i vår kultur, och att vi är vana vid att anpassa oss till det.

Polyamori kallas fenomenet att "kunna" bli kär i mer än en.

Jo det är nog sant *nano blundar för detta faktum o låtsas att det inte är sant för nano vill inte det* :/

Jnx skrev:För att ha AS har du väl höga förväntningar på att folk ska förstå dina subtila signaler

Om jag var killen i sammanhanget skulle jag förvirrat bort mig direkt och inte alls fattat vad du vill. Vill du att han ska sluta leta förhållande och bli ihop med dig är det ju lämpligt att säga det, det är ju det som är att ha ett förhållande.

Du tar för givet att jag har svårt att visa signaler bara för att jag har AS?! Hur kan du uttala dig negativt om mina förmågor utan att ens känna mig???? Sånt gillar jag verkligen inte.

Aspergare är inte några stereotyper där alla är varandra lika och alla har precis alla drag i symptomlistan. Så funkar det inte. Jag tror knappast han har missat att jag är intresserad vid det här laget. Och jag kan ju inte säga åt honom att sluta leta förhållanden och tvinga honom att vara ihop med mig.

rdos skrev:Jag tycker nog fortfarande inte att något är "kört". Man kan inte bygga upp ett förhållande på "gnistor", utan mera på att göra vardagliga saker tillsammans och lära känna varandra som personer. Att han inte ville att du skulle sova över hos honom är väl inget att haka upp sig på?

Jo, nån form av gnista måste nog finnas om det ska bli nåt.

Att det vardigliga funkar och att man trivs tillsammans som vänner är givetvis viktigt men det är inte allt.


Uppstår det såna där pinsamma och ansträngda lägen som H beskrev efter att man träffats ett år så är det nog svårt att komma vidare. Finns den där "gnistan" så kan man komma över och skratta åt dessa pinsamma lägen som ändå alltid uppkommer när man umgås med nån.

Alien skrev:Dessutom är det inget att skämmas för att bli kär i någon. Det är ju inte som att du har stalkat honom. Tillåt dig att vara ledsen och besviken men straffa inte dig själv, du har inte gjort något fel.

Men det är pinsamt att inte få något gensvar.
Och jag känner mig nästan som en stalker såsom jag har ringt och frågat om att träffas hela tiden. Ca var 3 vecka ungefär.
Och nog känns det som att jag har gjort fel. Jag reste mig inte snabbt nog efter första antydan. Det var ett stort och pinsamt fel.

Alien skrev:Egentligen är en person som inte kan/vågar tala allvar det allra sämsta för en aspergare, eftersom vi då bara har tolkningar av personens beteende och kroppsspråk att utgå ifrån. Du behöver någon som kan tala klarspråk, och han verkar inte vara den rätte för dig.

Men jag vet inte om jag vill ha så mycket klarspråk egentligen. Då blir jag lätt pressad och skrämd. I såna lägen har jag backat ur förut. Om inte människan är alltför tvetydig med dubbla signaler (som den här killen tyvärr är) så har jag inga svårigheter att förstå kroppsspråk. Samt att känna vibbar i luften.