Pemer skrev:

Charley? skrev:Men, please, jag tänker fortsätta säga "dedikera" (rebel rebel), och fortsatta diskussioner om språk får hemskt gärna tas här.

Det här ska ju vara en fin tråd där vi uppskattar varandra med musik!

...och multiplikera, fabrikera osv?

Nej, jag säger multiplicera och fabricera.

Enligt SAOL heter det Dedicera, Dedikerat, Dedikation. Det bryr jag mig inte om, jag är språkliberal.


Moderator: Flyttat från denna tråd: uttal-t9387.html

Charley? skrev:

Pemer skrev:

Charley? skrev:Men, please, jag tänker fortsätta säga "dedikera" (rebel rebel), och fortsatta diskussioner om språk får hemskt gärna tas här.

Det här ska ju vara en fin tråd där vi uppskattar varandra med musik!

...och multiplikera, fabrikera osv?

Nej, jag säger multiplicera och fabricera.

Enligt SAOL heter det Dedicera, Dedikerat, Dedikation. Det bryr jag mig inte om, jag är språkliberal.

Danskarna säger kommunikere.

Rätta mig om jag har fel (jag kan inte latin) men det är väl så att bokstaven "c" uttalades som "k" i antik latin och som "se" i medeltidslatin (möjligen att uttalet i endera eller båda fallen kan ha varit kontextberoende som i dagens italienska). Dedicare (eller vad den latinska grundformen nu kan vara) torde alltså ha uttalats dedikare under antiken men (möjligen?) dedisare under medeltiden (fast det låter skumt vid närmare eftertanke). Min poäng är i alla fall att även om vi idag, på svenska uttalar "dedicera" som "dedisera" så torde det latinska ursprunget ha haft ett k-ljud. På modern italienska stavas det "dedicare" och uttalas "dedikare".

Kanske någon latinkunnig (zombie?) kan utredade detta närmare?

Kvasir skrev:Rätta mig om jag har fel (jag kan inte latin) men det är väl så att bokstaven "c" uttalades som "k" i antik latin och som "se" i medeltidslatin (möjligen att uttalet i endera eller båda fallen kan ha varit kontextberoende som i dagens italienska). Dedicare (eller vad den latinska grundformen nu kan vara) torde alltså ha uttalats dedikare under antiken men (möjligen?) dedisare under medeltiden (fast det låter skumt vid närmare eftertanke). Min poäng är i alla fall att även om vi idag, på svenska uttalar "dedicera" som "dedisera" så torde det latinska ursprunget ha haft ett k-ljud. På modern italienska stavas det "dedicare" och uttalas "dedikare".

Kanske någon latinkunnig (zombie?) kan utredade detta närmare?

Ja, c uttalades som k i det antika latinet. Det var sedan bara före främre vokaler (e, i, y) som uttalet av c uppmjukades. I det spanska ordet cinco t.ex. uttalas det första c:et som th (þ) eller s och det andra som k.

edit: korsade HGJ.

I (åtminstone det "vårdade") romarlatinet på Caesars och Ciceros tid uttalades c alltid med k-ljud (för att nu använda vårt vanliga omvända uttryckssätt: det riktiga var ju att bokstaven c aldrig användes till något annat ljud än "k"*).

Efterhand började k-ljudet, när vokalerna "e" och "i" (och den grekiska "y") kom efter, få ett j-efterslag, medan k-uttalet bibehölls före vokalerna "a", "o" och "u".
Det där "kj"-ljudet före mjuk vokal kom sedan att utvecklas till dagens italienska och rumänska "tsch"-ljud, spanska läsp- eller s-ljud och franska och portugisiska "s".
I franskan kompliceras saken av att en massa latinska "a":n och "o":n har vandrat framåt i munnen, närmat sig "e" och "i", och ibland gjort k-ljud framför till sje-ljud (lat. carum > fr. cher, men lat. cauda > senlat. coda > fr. queue).

I latinet (som kyrko- och bildningsspråk) har k-uttalet i de romanska länderna följt folkspråkens. I Tyskland har man brukat använda sitt eget z-ljud, alltså "ts", som uttal av c före e, i och y. I Sverige var ett "s"-uttal framför de vokalerna det vanliga, så länge någon talade latin här.
Det italienska uttalet med "tsch" har fått en viss utbredning bland oss på senare år, eftersom katolska kyrkan har sitt säte där (förmodar jag).
Men annars - före a, o, u, annan konsonant och i ordslut - uttalas c:et alltid "k".

* Eller, noga räknat, "k" och "g" (bokstaven "g" utvecklades efterhand ur "c").

*************************************************************
Dedicera, dedicerade, dedicerat, tack!
Men om låtar och sädant är "tillägna" bättre.
Och om uppmärksamhet och en massa annat har vi de nästan bortglömda verben "ägna" och "ägna åt".

*************************************************************
Danskans "kommunikere" är lånat från franskans "communiquer"; vårt "kommunicera" (och "dedicera", m.fl.) från latinet (med svenskt uttal) - fast med "e"-et istället för "a" (som i "dedicare") insmuget från franskan.

*************************************************************
Otydlig? Kanske någon som är piggare kan förklara bättre.

Ganesh skrev:

Pemer skrev:Det heter helt enkelt inte "dedikera"...

Detta kan diskuteras. Och ska det diskuteras finns det kanske en tråd för det. Det är ju dock en språkfråga.

För övrigt går det alldeles utmärkt att säga dedikera. Det är fullt begripligt och det c som finns i dedicera kan/bör uttalas som ett k. Litet beroende på vilket språk man anser dedikera är inlånat från. Franska? Tyska? Engelska? Latin?

Pemer, oja dig över verkliga språkproblem istället, dvs de som ger upphov till större eller mindre missförstånd. Det här leder till ingetdera.

Dedicera - dedikera är väl ett skolboksexempel på missförståndsgrundande förvirring.

Dedicera med den stavningen och uttalet med s är traditionell svenska i just den bemärkelsen som tråden handlar om, att tillägna någon exempelvis en bok eller ett musikstycke. Precis som vi multiplicerar med s och inte med k samtidigt som det heter multiplikation.

Från engelskan har dedicated importerats och då direktöversatts som dedikerad med både uttal och stavning med k, i just sådana betydelser som i uttrycket "dedikerad server". Då talar vi om en liten men dock betydelseglidning, dedicated som i hängiven (beundrare), och vad för synonym till hängiven/specificerad man egentligen kan sätta på t ex en dedikerad server.

Det är helt enkelt inte riktigt samma ord i den varianten. Även om båda lutar sig på samma ursprungsord.

Men sedermera har de börjat morfa ihop sig, och nu börjar folk snacka om att dedikera sin nästa bok, eller - som här - en video till någon forummedlem.

Missförstånd och förvirring tycker jag är ordet!

Uttalet med k kom på allvar in i svenskan i och med datortermen dedikerad server. Tidigare kan det möjligen ha förekommit i mycket liten grad bland människor som var litterata nog att ha läst ordet dedicerad, men som inte hade hört det uttalas och gissade att det skulle vara med k, men i normalfallet spreds ordet så att nya som lärde det sig lärde sig både stavning och uttal. Och då var dess uttal dedicera med s. Det var den normala svenskan för det. Det kanske alltid har funnits k-uttalare, men det torde i så fall alltid ha varit en liten minoritet som inte avsatt några spår.

Argumenten om varifrån det är inlånat och att k kan vara korrekt får väl mer ses som en efterhandskonstruerande diskussion nu sedan den här förvirringen på allvar uppstått, för att rättfärdiga att dedikera inte måste vara "fel" bara för att det är "nytt". Annars är det helt enkelt uttalsreglerna i svenskan det är anpassat till genom seklers hävd. På samma sätt som man i de västsvenska dialekterna har börjat säga keps och kex med tj-ljud för att det är det normala uttalat av k före e.

Så har jag uppfattat eymologin, och välkomnar med glädje fler insattas erfarenheter och synpunkter!

Digikoms ordlista skrev:dedicate översätts med "reservera". En "dedicated server" är en server som endast används för en bestämd arbetsuppgift, till exempel e-post. Översätts med "reserverad server". Dedicera bör sparas för uttryck som "boken är dedicerad till hans fru". "Dedicated" betyder även "hängiven". - Notera att i "dedicate" uttalas c som k, men i "dedicera" uttalas c som s. Det följer regeln att c, när det står framför de "mjuka" vokalerna e, i, y, ä och ö,uttalas som s, men c blir k framför de "hårda" vokalerna a, o, u och å.

dedicera "dedicated server" bör översättas med "reserverad server". Ordet "dedicera" bör endast användas i sammanhang som "han dedicerade boken till sin fru". - Notera att c uttalas som s i "dedicera", trots att engelska "dedicate" har k-ljud. Detta följer den allmänna regeln att c uttalas som s framför de "mjuka" vokalerna e, i, y, ä och ö, men c uttalas som k framför de "hårda" vokalerna a, o, u och å.

http://support.digikom.net/article.asp?ID=201

Computer Swedens ordlista skrev:dedicate - se dedikera.

dedikera - (dedicate) - om datasystem: ange att en viss resurs, till exempel en server, enbart ska användas för ett visst ändamål. - Skilj mellan dedikera och dedicera. Dedicera betyder 'tillägna' - "han dedicerade boken till sin fru". Se Svenska Akademiens ordlista. - Egentligen är det samma ord. Dedicera har funnits längst i svenska. K:et i dedikera kommer från engelska dedicate.

http://cstjanster.idg.se/sprakwebben/or ... d=dedikera

Wikipedias artikel om Anglicism skrev:Exempel

På svenska har c-et i "dedicera" tidigare alltid uttalats med s-ljud, då den står framför mjuk vokal. På samma sätt stavas och uttalas "dedikation" med k, eftersom a är en hård vokal. Den engelska motsvarigheten för dedicera, "dedicate" uttalats istället med k-ljud. Inom datortekniken används "dedicate" och "dedicated" för bland annat servrar som är reserverade för en viss användning.

När företeelsen överfördes till Sverige var det vissa användare som kände till ordet dedicera och uttalade det på sedvanligt sätt; andra som aningslöst uttalade c som k, vilket sedan påverkat stavningen till dedikerad.

Det finns förespråkare som anser att dedikera uteslutande ska användas när en viss resurs, till exempel en server, ska användas för ett visst ändamål medan dedicera ska reserveras för den ursprungliga betydelsen av tillägnan. Andra hävdar att dedicated server ska översättas med reserverad server och inget annat.
Språkbruket synes inte ha satt sig.

[WikiSve]Anglicism[/WikiSve] (Wikipedia)

Såg ett blogginlägg på det här ämnet som hade med en numera död länk till att Catharina Grünbaum skrivit om dedicera-dedikera i DN. Skulle verkligen velat se vad hon skrev också.

Dedicera och dedikation Litet olika synpunkter:

1.

dedicera {dedisera} men dedikation

fabricera {fabrisera} men fabrikation

domesticera {domestisera} men domestik

duplicera {duplisera} men duplikation, duplikat


2.

Är dedikera samma ord som detta? Uttalas de likadant? I sådana fall gillar jag varianten med k mycket bättre! ^^ (Man får fler träffar på dedikera(d/t) än dedicera(d/t) på google).

Vare sig lexin eller SAOB godkänner öht stavning med k, och anger till och med att det ska uttalas med -s--ljud. Däremot så stavas det "dedikation" - fråga mig inte varför. Jag misstänker alltså att "dedikera" är en sammanblandning av dessa ord.

SAOL: dedicera (verb), men dedikerad (adj).

Hmm okej, tycker det är lite intressant att dedikera är så mycket vanligare på google bara...
Det finns ju många andra ord som går från c (s) till k, ex.vis: multiplicera -> multiplikation. Men där har jag aldrig påträffat multiplikera. Antagligen är det en hopblandning med engelskans dedicate som uttalas med "k". Att det inte är ett lika vanligt ord kanske också hälper "felet". Men är det så vanligt att det bör få ett eget uppslag? (dedikera alltså)

"Multiplicate" uttalas också med "k".
Utan att lägga mig i frågan om felstavningar, så funderar jag på hur man gör med participet. Ska perfektparticipformen också få k i böjningstabellen? Eller fungerar båda? (som "dedikerad" just nu hävdar)

Man kan ändra till "dedikerad", eftersom SAOL hävdar att verbet heter "dedicera", men adjektivet "dedikerad". Och perfektparticipen är ju inget annat än det "motsvarande" adjektivet.

Det är en konstig particip-böjning i sådana fall... Och de (erkännligen gamla) citat som ges i SAOB stödjer endast "dedicerad" - fast de gör också skillnad på adjektivet och perfektparticipet(!):
i p. pf. ofta när¬mande sig adjektivisk bet.: försedd med till¬ägnan (till ngn)

Så nu vet jag varken ut eller in.... Och "dedicerad"/"dedikerad" saknar där egna uppslag.

Vet inte om det kan ge ngt ljus, men andra förändringar är: dedicera -> dedikation; fabricera -> fabrikation; domesticera -> domestik; duplicera -> duplikation... Fast det är ju substantivet och inte adjektivet/perf.part:et som får förändrad konsonant där =/ ...

I "fabricerad" behålls ju c-et. Ävenså i "duplicerad" och jag tycker nog att "domesticerad" ser bättre ut än "domestikerad" (google håller också med; övervikten varierar mellan ~15 ggr och ~800 ggr, men jag har inte tillgång till SAOL eller NEO så att jag skulle kunna kolla...)
Jo alla håller kvar sina "c":n :/

Dedicera och dedikera är samma ord. Dedicera kommer via latinet från grekiskan. Betyder "tillägnad" t ex om dikt eller bok. Dedicera ska uttalas "dedisera" enligt regeln att c som följs av mjuk vokal uttalas som s. C som följs av hård vokal uttalas som k. Så har gällt de senaste 2000 åren. På engelska heter verbet dedicate. C uttals som k enligt huvudregeln. När sedan engelskan /läs gärna svengelskan/ fått stor genomslagskraft inte minst bland IT-folket har någon okunnig uttalat ordet fel och därefter har andra tagit efter och sedan har stavningen följt efter uttalet. Som exempel på detta kan man se annonser från webbhotell om "dedikerad server". Betydelsen är här lite förskjuten till att ungefär betyda "speciellt reserverad". I den allmänna förvirringen kan man nu läsa - bl a i bloggar - att författaren dedikerar dikter till sin käresta. Kanske är detta något vi ska godta. Å andra sidan kommer det att leda till att vi ska tillåta att folk lagar mat efter ett rekept eller att vi kiterar ur en bok.

Fast jag tror inte vi kommer få uppleva rekept eller kitera inom någon snar framtid. Inget vad jag sett talar för de uttalen. Jag tycker att dedicera och dedikera förtjänar var sitt uppslag.

Intressant; jag har också för mig att jag hört detta tidigare. 40,000+ träffar ger Google för "dedikerad server" medan bara 5,000+ träffar för "dedicerad server", medan dedicerad verkar vara vanligare än dedikerad i den andra betydelsen (den som just nu anges i artikeln).


3.

Formen är bildad av stammen dedicat- (som i lat. perf. ptc. dedicatus, subst. dedicatio). Troligen är det den som ligger till grund för det svenska dedikera. Dedicera, däremot, är lånat mer direkt från latinet.
Jfr ab-dikera som är bildat till samma verb (fast med annat preverb) och som är inlånat via franskan. Dubblettformer finns också av indikera ~ indicera.

Kontrasten mellan -c- i verb och -k- i substantiv är inte särskilt anmärkningsvärd i svenskan. Den finns i många latinska lånord, t.ex. en hel hög bildningar av verbet -plicera ~ substantivet -plikation (ap-, du-, kom-, multi-). Och med annan substantivtyp (-ktion i stället för -aktion p.g.a. att verbet tillhörde en annan konjugation i latinet) t.ex. producera, reducera ~ pro-, reduktion.

Vilken ickedebatt.

Pemer skrev:

Ganesh skrev:

Pemer skrev:Det heter helt enkelt inte "dedikera"...

Detta kan diskuteras. Och ska det diskuteras finns det kanske en tråd för det. Det är ju dock en språkfråga.

För övrigt går det alldeles utmärkt att säga dedikera. Det är fullt begripligt och det c som finns i dedicera kan/bör uttalas som ett k. Litet beroende på vilket språk man anser dedikera är inlånat från. Franska? Tyska? Engelska? Latin?

Pemer, oja dig över verkliga språkproblem istället, dvs de som ger upphov till större eller mindre missförstånd. Det här leder till ingetdera.

Dedicera - dedikera är väl ett skolboksexempel på missförståndsgrundande förvirring.

Dedicera med den stavningen och uttalet med s är traditionell svenska i just den bemärkelsen som tråden handlar om, att tillägna någon exempelvis en bok eller ett musikstycke. Precis som vi multiplicerar med s och inte med k samtidigt som det heter multiplikation.

Från engelskan har dedicated importerats och då direktöversatts som dedikerad med både uttal och stavning med k, i just sådana betydelser som i uttrycket "dedikerad server". Då talar vi om en liten men dock betydelseglidning, dedicated som i hängiven (beundrare), och vad för synonym till hängiven/specificerad man egentligen kan sätta på t ex en dedikerad server.

Det är helt enkelt inte riktigt samma ord i den varianten. Även om båda lutar sig på samma ursprungsord.

Men sedermera har de börjat morfa ihop sig, och nu börjar folk snacka om att dedikera sin nästa bok, eller - som här - en video till någon forummedlem.

Missförstånd och förvirring tycker jag är ordet!

Uttalet med k kom på allvar in i svenskan i och med datortermen dedikerad server. Tidigare kan det möjligen ha förekommit i mycket liten grad bland människor som var litterata nog att ha läst ordet dedicerad, men som inte hade hört det uttalas och gissade att det skulle vara med k, men i normalfallet spreds ordet så att nya som lärde det sig lärde sig både stavning och uttal. Och då var dess uttal dedicera med s. Det var den normala svenskan för det. Det kanske alltid har funnits k-uttalare, men det torde i så fall alltid ha varit en liten minoritet som inte avsatt några spår.

Argumenten om varifrån det är inlånat och att k kan vara korrekt får väl mer ses som en efterhandskonstruerande diskussion nu sedan den här förvirringen på allvar uppstått, för att rättfärdiga att dedikera inte måste vara "fel" bara för att det är "nytt". Annars är det helt enkelt uttalsreglerna i svenskan det är anpassat till genom seklers hävd. På samma sätt som man i de västsvenska dialekterna har börjat säga keps och kex med tj-ljud för att det är det normala uttalat av k före e.

Så har jag uppfattat eymologin, och välkomnar med glädje fler insattas erfarenheter och synpunkter!

Ja, regeln är ju att c uttalas som s före främre vokaler och som k i övriga positioner (utom i förbindelserna ch och sch). Detsamma gäller i princip också i engelskan. Där är dock c en betydligt vanligare bokstav, som används i inhemska ord som come och climb. I svenskan förekommer bokstaven c, bortsett från i förbindelsen ck, enbart i lånord. C i andra postioner än före främre vokaler* har i svenskan i regel ändrats till k: klient (jfr. latinets cliens, engelskans client), kurage (courage på franska och engelska) o.s.v. Därför är c som tecken för k-ljud ovanligt i svenskan. Före främre vokaler har c däremot behållits: centrum, citron o.s.v. (Norrmännen har här gått längre och förnorskat sådana stavningar till sentrum, sitron o.s.v.)

Det ter sig märkligt att göra ett undantag för ordet dedicera och uttala c:et där som k. Visserligen betecknade bokstaven c ursprungligen — d.v.s. under antiken — alltid k-ljud, men sedermera mjukades uttalet upp före främre vokaler.

Mer här.

* De främre vokalerna är de "mjuka" vokalerna e, i och y. Också ä och ö hör till de främre vokalerna men torde inte förekomma efter c.

Jag får en känla av déjà vu. Har inte precis samma sak diskuterats för ett par år sen? Eventuellt av precis samma människor, med samma argument... är det datorknas eller har jag drömt?

EDIT: eventuellt var det den här debatten jag minns.

nallen skrev:Jag får en känla av déjà vu. Har inte precis samma sak diskuterats för ett par år sen? Eventuellt av precis samma människor, med samma argument... är det datorknas eller har jag drömt?

Håller med.

nallen skrev:Jag får en känla av déjà vu. Har inte precis samma sak diskuterats för ett par år sen? Eventuellt av precis samma människor, med samma argument... är det datorknas eller har jag drömt?

EDIT: eventuellt var det den här debatten jag minns.

Och den diskussionen fortsatte i den tråd jag länkade till ovan.