Ja, nu är det snart jul..det märker väl vi alla..här försöker man vara så positivt inställd som möjligt trots en deppsvacka..igår satte vi upp våran julgran..o vad händer om inte sambon håller på att koka över..min son hade en annan attityd igår hemma bara för att han hade sin tjej hos oss...nästa "positiva" sak kommer när vi ska julhandla..sambo blir arg för att jag inte hör vad han säger..det blir krångel med tejp när vi ska slå in ett paket..han blir skitsur o pratar högt en massa otrevligheter o kränkningar att jag e dum i huvet osv o alla bara tittar som går förbi..tänker aldrig mer ens försöka vara positiv o ha positiva känslor för julen..o så säger han att han älskar mej??????????????????????????????????????????????????????????????????????????????? Ska jag tro på det????? Allt jävla gap om att jag måste skaffa hörselapparat, inte mitt fel att det surrar i mitt huve..eller??
Jag hatar att känna mej såhär liten o obetydlig..jag passar tydligen bra till att laga mat, städa o diska..måste också säga att han har adhd, utredningen är snart klar!!!!!
Jag har börjat gå hos en kurator..mår inte bra...jag tog upp det med asperger, sa att jag känner mej annorlunda o så tog jag upp lite av mina egenheter..ja, sa hon, du har ju 2 barn o du har jobb o det har ju gått bra...är det viktigt med endiagnos? Nja..jag har ju läst lite om aspiesar o det känns ju att det är där jag hör hemma...sen blev det inte så mycket mer prat om det..
Oj, vad långt det här blev..förlåt att jag är så sur men jag känner mej så kränkt o sårad o vågar inte öppna käften....har liksom gjort det en gång..det blev inget bra resultat!! Men det känns som att jag blir starkare efter mina besök hos kuratorn.

Usch det låter hemskt. Jag har blivit skälld på och skrikt på och illa behandlad otaliga gånger i mitt liv av orsaker som jag själv inte haft någon egentlig del i. En del människor har väl helt enkelt en tendens att avreagera sig på andra. Det är först det senaste året som jag har vågat säga ifrån på skarpen. Det enda jag tror att man kan göra i ett sådant läge är att sätta ner foten och tala om för personen ifråga att den inte har någon som helst rätt att behandla en på det viset. Jag vet att det kan vara grymt svårt, men jag vet inget annat som funkar. Hoppas det löser sig för dig.

Jag önskar att jag kunde komma med goda råd. Men det viktiga är att du och dina barn känner er trygga. Jag håller till stor del med svarabhaktivokal. Hoppas det kommer växa sig starkare med dina besök hos kuratorn. Men allvarligt talat, var försiktig.

Känner igen mig helt. Min sambo har troligen ADHD men aldrig fått diagnos eller tycker nog inte heller att han behöver någon.

Ofta när vi är ute och handlar så tar min energi helt slut och ju tröttare jag blir, så pratar jag tystare och tystare. Han hör inte och får utbrott på mig, jag blir jätte ledsen och sen är den dagen körd.

Vi har kommit underfund med att hans utbrott blir oftast när vi har ätit dåligt. Så numera försöker vi ta mat med eller planera in mat när vi är ute, så det inte går för lång tid emellan målen. Han behöver dessutom mat var 3:e timme om allt ska flyta på utan problem.

Så en smörgås i fickan och så fort han höjer rösten, så tryck in den i munnen på honom.

Bra att du fått en bra kuratorskontakt, hoppas att jul och nyår blir riktigt bra.

Tack alla för bra svar, ok, kurator besök o mackor ska det bli
Efter jul o nyårshelgerna tänkte jag avreagera mej lite
Jag e trött på att bli nertrampad jämt oständigt och konstigt nog ju mer folk i närheten desto värre blir han!!

God jul alla

hemulen skrev:
Jag e trött på att bli nertrampad jämt oständigt och konstigt nog ju mer folk i närheten desto värre blir han!!

Han kanske blir nervös och stressad av mycket folk runt omkring och då är det tyvärr lätt att avreagera sig på en person som man litar på skall stanna kvar, trots ens utbrott. Så funkar nog väldigt många människor. Man beter sig sämst mot dem man litar på mest. Det är givetvis ingen ursäkt, men väl en förklaring. Jag hoppas innerligt att du kan finna styrkan att säga ifrån ordentligt och vägra acceptera att någon trampar på dig.

Letar efter lösningen att få denne att uppmärksamma tanken att alla (inte bara en del) har rätt o göra som de vill sålänge ingen blir skadad.
Om det så skulle vara så att du inte vill lyssna på honom så får du ju det med.

Ibland har jag funderat på att man kunde ta hjälp av människor man inte känner för att så att säga spela upp en scen för honom där två personer står o pratar irl, tex att han får höra två pers i en hiss säga "ja vet du, X blev helt arg, han verkade tro att han hade någon rätt att diktera hur hans fru skulle göra" "nemmen vad säger du, varför gjorde han så, jag tror han skulle behöva diskutera det med någon utomstående eller något, det där är ju taskigt, ändå verkar de tycka om varann på något vis".

En tanke

Tack för det sista inlägget!!