Heliora skrev:Och till Kvasir: jo, egentligen är "funktionshindrad" ett mycket bättre ord än "handikappad" som jag generellt ogillar. Men ordet "funktionshindersorganisation" låter inte riktigt idiomatiskt, därför ordet "handikapporganisation" (som ju egentligen inte är ett trevligt ord)

Det låter klumpigt, men så sade jag ju också att jag inte tycker det ska användas i sammanhanget namn på organisationen, så då spelar det ingen roll. Alltså, min åsikt är att OA ska kallas intresseförening, eller något liknande, och att ord som handikapp och funktionshinder inte ska förekomma i sammanhang med namnet. Däremot kan man använda dessa ord i vissa sammanhang, t.ex. kan man nämna att AS ibland medför vissa funktionshinder.

Kanske är förresten funktionsnedsättning ett ännu bättre ord än funktionshinder. Jag påminner återigen om WHOs definitioner:
http://www.aspergerforum.se/asperger-sjukdom-t4097-24.html#57110

Heliora skrev:

alfapetsmamma skrev:Jag har inte någonstans sagt att nån kallat det det ena eller det andra, bara gjort klart hur jag känner kring det.

Men du skrev det ju här i tråden som handlar om OA, då trodde jag ju förstås att du menade OA också.

Jo, jag menade OA, men jag menade inte att nån sagt att det SKA heta si eller så eller redan gör det, bara att JAG tyckte att det inte bör heta handikapporganisation, av nämnda skäl. Kommer det att heta handikapporganisation så kommer jag inte att vara med som annat än möjligtvis stödmedlem.

Jag vägrar att identifiera mig som handikappad, och det är viktigt för mig.

Jag delar en del drag, i högre eller lägre grad, med en del andra personer som också sägs ha nåt som kallas AS (och ADHD, och utbrändhet och kanske PTSD). Jag har en del egenheter/svårigheter som ställer till det i vissa situationer, och är kanske annorlunda i mina prioriteringar och val än många andra, men inte fan är jag handikappad för det. Inte överlag.

Ja, ljud och oljud är skitjobbigt, och jag är handikappad så vida jag utsätts för det för mycket. Då funkar inte så mycket annat just då. Men för mig är det inte normalt att sitta och spela sig igenom alla sin mobils signaler på ett tåg där man sitter med andra. Där tycker jag alltså att andra som stör på sånt sätt är de som är moraliskt/hyfsmässigt handikappade, även om jag verkligen LIDER av min hyperakusi.

Men det skulle bara kunna få mig att gå med i en förening för hyperakustiker, inte i en förening som kallar AS som helhet för ett handikapp, även om AS för mig väldigt mycket innebär en överkänslighet gällande ljud.

Ja, jag har svårt för att se nån mening i att ljuga för att göra folk glada eller smöra för att få nåt senare. Jag ser det inte som ett handikapp, jag ser det som ett personligt drag som jag alltid haft, alltid kommer att ha och inte är ledsen över ens. Så nej, jag är inte handikappad av det som ses som bristande social kompetens, jag ser det faktiskt mer som en slags tillgång.

Ja, jag får rysningar av att det står "för tunnt och fint hår" på en förpackning balsam, med två n, och jag är på ett sätt lite handikappad av att det blir jobbigt att sitta på t-banan och höra folk säga "Vart jobbar du" och rysa varje gång, eller störas när jag läser tidningen och upptäcker att inte ens i DN kan skribenter skilja på "sina" och "deras".

Men inte ens min språkfelsaversion gör mig mer handikappad än vanliga människor som har fobi för introspektion eller reflektion eller vad du vill som man också förväntas utsätta sig för/utstå.

Det är också bara ett drag jag har, ett drag som många finner löjeväckande men som jag själv rycker på axlarna åt, ibland kan skratta lite åt mig själv för och ibland odlar lite grann.

Och ändå är det det som fick läkaren att säga att jag hade ett pedantiskt förhållande till språk, och nåt som fick honom att sätta diagnosen AS. Men gör det mig handikappad? Jag ser det inte så.

Jag tycker i så fall att om man gått igenom hela skolan, är svenskfödd och inte är dyslektiker och inte ser att det ska vara "sina" och inte "deras" så är mer handikappad än jag. Synd bara att man inte delar min uppfattning i gemen...

Där är jag också aspig, i min uppfattning om att jag jag jag har rätt, men inte känner jag mig särskilt handikappad av det, man kan vara dryg och självrättfärdig till en viss gräns utan att det behöver betyda så jättemycket, så länge man inte är det så mycket att folk drar sig för att umgås med en eller prata med en, om man nu öht vill ha med folk att göra. Och där har jag inga större bekymmer, jag har inga problem med att få socialisera, om jag vill det, trots min dryghet på vissa områden.

Och så vidare och så vidare.

Bara så menade jag.

Gotta luv ya, som vår medlem nummer 100 brukar säga...

Goda poänger överallt. Intresseorganisation it is. Och förmodligen kan man hålla sig till det genomgående. Praktiskt taget.

Ett tänkbart undantag skulle ju kunna vara:

- Kan man kalla er en handikapporganisation?
- Mja... vi vill inte se oss som handikappade, säg hellre intresseorganisation!
- Men handikapporganisationer har möjlighet till bidrag från oss, och då måste vi notera er som det i vårt register.



Det skulle väl vara något sådant, då!

Pemer skrev:
Ett tänkbart undantag skulle ju kunna vara:

- Kan man kalla er en handikapporganisation?
- Mja... vi vill inte se oss som handikappade, säg hellre intresseorganisation!
- Men handikapporganisationer har möjlighet till bidrag från oss, och då måste vi notera er som det i vårt register.

Nä, det är sell out. <--- obstinat, jag??

alfapetsmamma,
Jag vill inte heller se mig som handikappad och anser inte att OA är någon "handikapporganisation" heller. Men du verkar ju nästan få det till att AS-dragen mest är tillgångar och positiva egenskaper för dig. Hur kan du då ha fått en diagnos öht? För en diagnos krävs ju att man har "avsevärda svårigheter" inom både arbetsliv och det privata.

Jag vet faktiskt inte varför jag inte är medlem. Borde jag vara det?

Heliora skrev:alfapetsmamma,
Jag vill inte heller se mig som handikappad och anser inte att OA är någon "handikapporganisation" heller. Men du verkar ju nästan få det till att AS-dragen mest är tillgångar och positiva egenskaper för dig. Hur kan du då ha fått en diagnos öht? För en diagnos krävs ju att man har "avsevärda svårigheter" inom både arbetsliv och det privata.

Jag menade det inte som ett skrytinlägg eller att Woowowow, det är så himla bra att ha AS/ADHD/vad jag nu har som läkaren missade.

Att JAG ser vissa av mina drag, som jag associerar till AS, som tillgångar eller som nåt som bara är fast varken negativt eller positivt, det innebär ju inte att ANDRA ser dem som så. Andra kan se mig som handikappad/störd/konstig/dum i huvet utan att jag gör det, eller hur?

Jag kan i andras ögon ha avsevärda svårigheter, där jag inte tycker det, men jag inser att andra tycker att det jag ser som neutralt ses av majoriteten som en brist.

Jag kan också lägga fram saker på ett sätt eller på ett annat sätt. Det andra ser som ett konstigt behov av ensamhet och en oförmåga att glädja sig åt stora sammankomster kan jag ju se som en styrka, en skön förmåga att trivas förträffligt i mitt eget sällskap, inte alls social fobi, bara som ett exempel.

Och jag kan också KÄNNA på olika sätt kring saker, beroende på dagsform, humör, inställning, period på månaden, omgivning, om nån ser nåt som positivt eller negativt och jag rycks med osv osv.

Jag får svårigheter i vardagen i och med att samhället ser ut som det gör, eller samhället plus det ställe där jag bor (förort till storstad) ser ut som det gör, och det liv jag har ser ut som det gör, med t ex en jäkla massa oljud som man inte kan undvika, och situationer där man förväntas klara av, gilla eller föredra sånt som jag inte klarar av, gillar eller föredrar.

Skulle jag leva ensam kanske jag inte hade sökt utredning, behövt söka utredning och inte heller kanske fått diagnos, för att jag kanske hade kunnat rumstera om i mitt liv så pass att det gått ändå.

Men vara mamma till två ungar med npf, två rejält krävande ungar (om än jättefina på många sätt) med allt vad det innebär såväl hemma som med myndighetskontakter, och samtidigt plugga på magisterexamennivå, och ha svår sjukdom i familjen, ovanpå en egen historia av att ha "funkat" men till ett för högt pris, det ledde mig till sjukskrivning och så småningom utredning och så småningom diagnos.

Det där kravet på avsevärda svårigheter ska inte ha varit med i tidigare versioner av DSM, och jag tror det kanske tas bort i DSM V. Jag tror mer på att vara av aspig-typ eller inte.

Fast det orkar jag inte diskutera. Mycket pga ovannämnda situation, som är densamma än idag, med eller utan diagnos. Det jag har idag som jag inte hade förr är en mycket större förståelse för mig själv och mina ungar och en del släktingar och det är mycket värt.

earlydayminer skrev:Jag vet faktiskt inte varför jag inte är medlem. Borde jag vara det?

Du måste naturligtvis bestämma det helt själv, men jag tycker förstås att du borde det!

Kika runt på hemsidan och välkommen att fråga om du undrar något... och känn dig jättevälkommen om du skulle känna att du vill gå med!

alfapetsmamma skrev:

Pemer skrev:
Ett tänkbart undantag skulle ju kunna vara:

- Kan man kalla er en handikapporganisation?
- Mja... vi vill inte se oss som handikappade, säg hellre intresseorganisation!
- Men handikapporganisationer har möjlighet till bidrag från oss, och då måste vi notera er som det i vårt register.

Nä, det är sell out. <--- obstinat, jag??

Hehe... hoppas det inte händer!

En länk http://www.sweden.gov.se/sb/d/1928/a/19718

Om vi exkluderar oss från "handikapporganisationer" tror jag vi missar väldigt mycket och då känner iaf jag mig tveksam till nyttan och meningen med OA.

OA ÄR en intresseorganisation eftersom det handlar om att tillvarata medlemmarnas intressen. Men OA är väl ändå tänkt att vara mer än så?

serpentin skrev:Om vi exkluderar oss från "handikapporganisationer" tror jag vi missar väldigt mycket och då känner iaf jag mig tveksam till nyttan och meningen med OA.

Jag med.

serpentin skrev:OA ÄR en intresseorganisation eftersom det handlar om att tillvarata medlemmarnas intressen. Men OA är väl ändå tänkt att vara mer än så?

Håller fortfarande med.
Och för ett brett spektrum människor med vitt skilda liv. Eller?

Det skulle just vara typiskt aspergare att låta en öm tå stjälpa hela lasset - sumpa en chans att förändra verkligheten enligt sina principer för en detalj som inte stämmer med samma principer.

Pemer skrev:

earlydayminer skrev:Jag vet faktiskt inte varför jag inte är medlem. Borde jag vara det?

Du måste naturligtvis bestämma det helt själv, men jag tycker förstås att du borde det!

Kika runt på hemsidan och välkommen att fråga om du undrar något... och känn dig jättevälkommen om du skulle känna att du vill gå med!

Får läsa på, bilda en fast uppfattning och se över det hela under veckan då. Enda organisationen som har haft och fortfarande har min underskrift är Världsnaturfonden. Det kanske kan bli trevligt och glädjande, och förmodligen utvecklande, att försöka komma in och känna sig som en deltagare i arbetet för en bättre och mer anpassad värld även för Aspergare.

earlydayminer skrev:Det kanske kan bli trevligt och glädjande, och förmodligen utvecklande, att försöka komma in och känna sig som en deltagare i arbetet för en bättre och mer anpassad värld även för Aspergare.

Ja jag hoppas också på det.

serpentin skrev:En länk http://www.sweden.gov.se/sb/d/1928/a/19718

Ja, det var väl det jag tyckte.

serpentin skrev:Om vi exkluderar oss från "handikapporganisationer" tror jag vi missar väldigt mycket och då känner iaf jag mig tveksam till nyttan och meningen med OA.

OA ÄR en intresseorganisation eftersom det handlar om att tillvarata medlemmarnas intressen. Men OA är väl ändå tänkt att vara mer än så?

Jo, det tycker jag allt!

Och vi kan ju inte sitta mest hela tiden och obstinat vilja skriva om verkligheten, vill vi påverka måste vi ju ta till oss hur världen runt omkring oss ser ut och anpassa oss till det. Vill vi nå ut med vårt budskap måste vi formulera det så att omvärlden förstår oss, använda samma språk som de.

Å andra sidan beskriver den där regeringssidan det i princip som att det är medlemsföreningarna i HSO som är Handikapporganisationer. Jag har kollat kraven för att kunna ansluta sig dit, och det är inte ens genomförbart förrän vi har lokalavdelningar i samtliga län och minst 1000 medlemmar. Dit är det nog några år...

Zombie skrev:Det skulle just vara typiskt aspergare att låta en öm tå stjälpa hela lasset - sumpa en chans att förändra verkligheten enligt sina principer för en detalj som inte stämmer med samma principer.

Jo, det är just vad tycker man ser varningstecken på hela tiden, i allt som handlar om aspergares försök att hitta minsta gemensamma nämnare och ta gemensamma beslut. Bara att hitta en middagsmeny till Flottsbroträffen, ens när det ska handla om buffé där man ska kunna plocka det man själv vill ha av många alternativ, är något det grottas i ännu en dryg vecka innan träffen...

Det blir det här detaljgrottandet, där massor av personer som egentligen säkert delar OA:s övergripande syn (vilken aspergare är emot att aspergare ska kunna få bättre förutsättningar i samhället, och emot ett arbete av aspergare själva som syftar till att uppnå det målet?) fastnar vid en enstaka detalj och avfärdar som helt fel, t o m när just det stycke man hittar någonstans och slår ner på motsägs hur mycket som helst på massor av andra ställen, om man inte bara läser det man vill se.

En läste i stycket

"OA vill arbeta för hjälp till självhjälp, ökade möjligheter till träning och lärande, stöd för personers självkänsla och självförtroende samt förståelse och acceptans av personer med sådant annorlundaskap och behov som kan följa med autismspektrum-tillstånd."

in att "hela utgångspunkten verkar vara med aspergare som någon sorts stödobjekt", vilket kändes fel för honom.

Att från all information i övrigt på allvar kunna missa att vi är ute efter allt annat än att komma och klappa några vi ser på som små stackare på huvudet är direkt skickligt. Det är ju just den attityden från FA-tanter allt har börjat med att vi har vänt oss emot!

Och en annan misstolkade en numera borttagen ordalydelse om att personer i vissa åldrar i praktiken kunde få svårt att delta i föreningen som att det skulle handla om de som är lite äldre och aldrig har sökt utredning för att få diagnos ställd. Det syftade förstås på lite yngre, men han tolkade det som att äldre utan diagnos skulle få svårt att hinna utredas och få diagnos för att kunna vara välkomna med - samtidigt som det alltid har framgått på sidan att föreningen är öppen för den som har eller tror sig antagligen kunna få diagnos, dvs själv är diagnosticerad eller känner sig som aspergare.

Ah well... vi får bita ihop och fortsätta ta smällarna vartefter. Någon gång kanske man kan se hela missuppfattningen direkt och t o m få vederbörande att förstå att h*n missuppfattat...

Finns synnerligen skarp kritik att rikta mot ansvarig LSS-handläggare, med andra ord. För detta lurades alltså Kimmelie att säga upp sitt förstahandsboende. Det är så horribelt på punkt efter punkt efter punkt, att kriminellt är ordet. Det är helt exempellöst. Bedrägeri av herr Drömmare, och medhjälp av LSS-handläggaren.

Att hjälpa aspergare som är medlemmar bråka om sådant här är alltså bl a vad som är grejen med OA, Kimmelie. Jag skulle med stor glädje se vår nybildade rättssäkerhetsgrupp gå in och ta den här fajten, om du tror på att komma med för t ex den sakens skull.

Ensamma står vi inte särskilt starka, men med en gemensam förening - särskilt en egen som vi själva styr - kan vi göra mycket som absolut inte gått förut. Det är just den poängen det förvånar mig så att såpass många som - medlemmar sedan förut i RFA och/eller Attention eller inte - inte ser med en idé som OA, bland alla här på forumet som näppeligen har missat att OA finns.

Vad vi är för? Att samla aspergarna i en egen organisation för just gemensamma ärenden, hjälpa enskilda med deras enskilda ärenden, bevaka gruppens rättigheter och förutsättningar och stå upp för dessa. Samt arrangera möjligheter till trevligt umgänge.

Detta forum och andra liknande mötespunkter är bra sätt att lära känna andra, men är bara just mötespunkter. Det är i form av en formell organisation man kan gå samman och åstadkomma något. Ett internetforum är knappast en juridisk person som kan ställa sig bakom och stödja aspergare i aspergerfrågor. Men på något vis är det som att en stor del av just den grupp som skulle ha intresse av att komma med i OA har fått för sig att "det räcker" med kontakten med andra aspergare via forumet, och att det skulle finnas oerhört negativa aspekter med att gå med i en förening...??!?

Fast allt om OA finns det andra trådar för, givetvis.

OT: Pemer, det är just den typen av uttalanden som gör mig en aning tveksam till OA. Jag förstår att du menar väl, men det är faktiskt ganska negativt mot oss som (ännu?) inte blivit medlemmar. Du säger här att vi inte ser idén. Jag känner mig lite dumförklarad. Kanske har jag delvis annorlunda syn i vissa frågor, ett stort behov av att sätta mig in i en ideologi eller målsättning innan jag skriver upp mig på den, en avvikande agenda eller ett behov av att klara mig själv. Det gör mig inte dum, det gör inte att jag missat något. Sådana utalanden gör mig ledsen och får mig att känna än större tveksamhet till att kunna kliva in i en förening vars grundidé verkar sund och lovande. Lite försiktighet eller ödmjukhet i utalanden om ickemedlemmar/medlemmar i andra föreningar skulle faktiskt stärka OA's trovärdighet i mina ögon.

Okej, jag ber om ursäkt... uppenbarligen gör väl just aspergares analytiska starka funderande drag att det blir ohyggligt mycket svårare för en egen intresseorganisation att bara vinna gillande i sin roll som intresseorganisation rakt av. Väldigt många aspergare behöver uppenbarligen fundera mycket, mycket noga på vad det handlar om. Det är väl bara logiskt när man funderar på det. Och samtidigt är jag aspig nog att säga rent ut vad jag tycker och tänker... Lika typiskt Asperger det också, med andra ord! Ingen lätt sits, aspergare blir därmed den kanske mest svårorganiserade grupp som finns.

(Näst mest, antagligen. ADHD:arnas idé på adhdforum.se om en liknande förening har inte ens lyckats nå fram till något som helst bildande.)

Säga vad man vill, i intresserörelser för andra medicinska avvikelser/funktionshinder/whatever finns inte tillnärmelsevis samma problem med att en stor del av målgruppen sitter utanför och funderar för sig själv "vilka astma- eller allergifrågor driver de, kan jag ställa upp på varje linje de må föra i vilken fråga som helst..."

Det kanske inte är så märkligt, då, men fruktansvärt synd, naturligtvis, att det ska vara såpass annorlunda med just aspergare. Jag får väl försöka lägga mer band på mig och knipa igen mer. Just nu håller delar av gruppen på att få svåra ekonomiska umbäranden av att de kommer att bli utförsäkrade ur sjukförsäkringarna vid årsskiftet och under sommaren och hösten har jag just följt historierna från Klarälvsgården och Asp Center, så ja, jag är otålig och frustrerad av läget, jag erkänner det och jag ber om ursäkt för det!

Men jag föreslår att någon moderator flyttar över dessa sista inlägg till denna tråd, och den skulle nog må bra av ett ett nytt, bättre namn. "Hur lockar OA nya medlemmar bäst?" eller något sådant, kanske?

***********

weasley:
Vill man ha inlägg flyttade måste de anmälas. Det var ren lyckoslump att jag stötte på denna diskussion och såg passusen om flytt. Sån tur har man inte alla gånger!

De fyra inlägg ovanför detta är flyttade från hjalp-fange ... 11946.html

Stort tack, vilken tur vi hade med slumpen! Jag hade i bakhuvudet att man bör göra en anmälan också, och tänkte komma tillbaka och göra det också lite senare om inte just en lycklig slump då redan hade kommit emellan. Vad trevligt att så blev fallet, och det var en jättebra rubrik också! Tack, Weasley!

Citatet härifrån

Pemer skrev:Finns synnerligen skarp kritik att rikta mot ansvarig LSS-handläggare, med andra ord. För detta lurades alltså Kimmelie att säga upp sitt förstahandsboende. Det är så horribelt på punkt efter punkt efter punkt, att kriminellt är ordet. Det är helt exempellöst. Bedrägeri av herr Drömmare, och medhjälp av LSS-handläggaren.

Att hjälpa aspergare som är medlemmar bråka om sådant här är alltså bl a vad som är grejen med OA, Kimmelie. Jag skulle med stor glädje se vår nybildade rättssäkerhetsgrupp gå in och ta den här fajten, om du tror på att komma med för t ex den sakens skull.

Ensamma står vi inte särskilt starka, men med en gemensam förening - särskilt en egen som vi själva styr - kan vi göra mycket som absolut inte gått förut. Det är just den poängen det förvånar mig så att såpass många som - medlemmar sedan förut i RFA och/eller Attention eller inte - inte ser med en idé som OA, bland alla här på forumet som näppeligen har missat att OA finns.

Vad vi är för? Att samla aspergarna i en egen organisation för just gemensamma ärenden, hjälpa enskilda med deras enskilda ärenden, bevaka gruppens rättigheter och förutsättningar och stå upp för dessa. Samt arrangera möjligheter till trevligt umgänge.

Detta forum och andra liknande mötespunkter är bra sätt att lära känna andra, men är bara just mötespunkter. Det är i form av en formell organisation man kan gå samman och åstadkomma något. Ett internetforum är knappast en juridisk person som kan ställa sig bakom och stödja aspergare i aspergerfrågor. Men på något vis är det som att en stor del av just den grupp som skulle ha intresse av att komma med i OA har fått för sig att "det räcker" med kontakten med andra aspergare via forumet, och att det skulle finnas oerhört negativa aspekter med att gå med i en förening...??!?

Fast allt om OA finns det andra trådar för, givetvis.

Vilken auktoritet har OA att driva såna frågor mot LSS-handläggare och myndigheter? Jag har personliga ombud som stöttar mig, och som jag - ursäkta om du tar illa upp - tror har högre auktoritet än OA...

Vad kunde OA, som organisation, göra för Kringelhoras kompis? Knappast mer än vad mina personliga ombud kan göra för mig, skulle jag tro... (För i slutändan handlade det ju ändå om att vända sig till högre instanser. Och som jag förstod det var det väl Inger, som privatperson, som gjorde det?)

Du får ursäkta, men ditt mästrande, och dina försök att tvinga folk att gå med i OA, genom att skuldbelägga de som valt att inte gå med, gör mig bara mer negativt inställd till OA...

Jag har helt enkelt inte det förtroendet för OA. Även om tanken är god, så tror inte jag att LSS-handläggare och andra myndigheter ser OA som nån auktoritativ organisation, just för att den drivs av aspergare, som de ju ser som "muppar"...

Dessutom så orkar jag inte engagera mig i nån organisation...

Så ursäkta att jag fortfarande inte känner för att bli medlem i OA...

Och nån fight mot ASP Center orkar jag faktiskt inte engagera mig i nu. Inte heller det felaktiga agerandet av LSS-handläggaren, det tillhör det förflutna. Det mest aktuella just nu är att få förtur till ett förstahandskontrakt på en lägenhet, och det har jag redan blivit lovad. Så det finns ingenting att fajtas om.



Edit: Jag har suttit i över en timme och funderat på om jag ska posta det här eller inte, så jag har inte sett ovanstående inlägg, där Pemer bad om ursäkt... Eller för den delen, vilka inlägg som hör till vilken tråd, eftersom några hade flyttats...

Edit 2: Ännu mer förvirring, när jag ser klockslagen på de ovanstående inläggen, som inte fanns i någon av dessa trådar för 2 timmar sen... Men jag låter länken till ursprungstråden stå kvar, om vad det jag svarat på, handlar om...

Jag har personligen lite problem med att omedelbart sluta upp med någon och erbjuda full lojalitet för deras upplevelse. Jag är skeptisk och analytisk, och kanske är detta ett känslokallt drag hos mig.

Låt mig exemplifiera: Om någon beskriver en svår situation är jag beredd att förbehållslöst erbjuda min sympati under premissen "Du tycker detta är jobbigt och jag sympatiserar med dig och hoppas du snart mår bättre".

Däremot kan jag inte rakt av ställa mig på någons sida, knappt ens mina närmaste, om jag inte har god historisk och kontextuell inblick i den aktuella situationen. Jag kan stå för "Du tycker detta är fel och svårt" men jag kan inte stå för "Du tycker detta är fel och alltså är det det" utan att först veta mer, helst få information från fler håll och försöka se situation och händelse från olika vinklar.

Om någon känner sig illa behandlad av exempelvis en myndighet kan jag säga "Detta låter inte bra, jag förstår att du är ledsen och om det var som du upplevde det är det inte rätt". Jag kan däremot inte säga "Detta är fel och skall bekämpas!" utan att först veta mer.

Jag får emellanåt känslan av uttalanden i OAs namn att den omedelbara, oifrågasatta lojaliteten gäller. Jag kan inte ställa upp på det. Jag måste veta, förstå, ta ställning innan jag går till kamp.

Jag har den största respekt för engagerade individer, och jag ser stora poänger med en organisation som OA. Jag är djupt imponerad av dem som engagerat sig exempelvis med Kringelhoras kompis, identifierat ett problem, agerat och fått resultat.

Inga invändningar kring det alltså. Men för min smak tycks det emellanåt gå lite för snabbt från att någon säger orättvisa till att personen får förbehållslöst stöd för sin sida för att det skall fungera som en organisation jag kan stå för och känna mig representerad av.

Ett tips för att öka medlemsantalet i OA (nybliven medlem idag )

När pemer första gången skrev om OA tänkte jag att jag ville gå med direkt, och jag gick till sidan i länken, MEN där stupade jag...varför? Jo för en sån enkel liten sak som att jag tyckte det var virrigt (för mig) att veta vem jag skulle kontakta och hur för att gå med!

Jag efterlyser alltså tydligare instruktioner för medlemsskap på sidan helt enkelt.
Jag vill påpeka att jag inte är så "bakom" att jag inte förstår skrivna instruktioner men, ja det var bara något i utformningen av antingen sidan/instruktionerna som förvirrade mig (kanske bara mig..) Och jag tycker personligen också att det är lite för mastiga textstycken på välkomstsidan, det kunde kanske vara lite luftigare/mer läsarvänligt ? Så mina råd gäller helt enkelt utformningen av sidan.



Och att det lilla gjorde att jag tänkte " jag gör det sen.." men idag pmade jag pemer och fick enkla instrutioner via pm .

Tack Pemer och ni andra för ert engagemang som ju gjort föreningen möjlig!!!