Jag upplevde det som att personalen tänkte ungefär så här: "Vi kan göra som vi vill de kommer ändå inte att ifrågasätta".
Men sen när man väl gjorde det då kunde de inte hantera situationen så de passade alla parter.
Man blev inte tagen på allvar.

"Jag har Asperger Syndrom, jag är inte dum i huvudet" - Citerat ur "Livet i Fagervik". SVT1 7 Dec 2009

Zirre skrev:Jag upplevde det som att personalen tänkte ungefär så här: "Vi kan göra som vi vill de kommer ändå inte att ifrågasätta".
Men sen när man väl gjorde det då kunde de inte hantera situationen så de passade alla parter.
Man blev inte tagen på allvar.

Och det tycker jag på svenska är rent för jävligt och att vuxna människor inte fullt ut tar ansvar i sin yrkesroll som omvårdare.

Men hade dom på stället du var någon på pappret linje i sin pedagogik?

Aspkvinna skrev:Men hade dom på stället du var någon på pappret linje i sin pedagogik?

Det är en allmän linje för vuxna upp till 30 år med asperger syndrom

Målsättningen är:
Att öka deltagarnas självkännedom samt ge strategier för att leva med Aspergers Syndrom.
Att förbättra deltagarnas kommunikativa förmåga.
Att förbättra deltagarnas möjlighet att komma ut på öppna arbetsmarknaden.

Jag blev "smartare" på egen hand.

Zirre skrev:

Aspkvinna skrev:Men hade dom på stället du var någon på pappret linje i sin pedagogik?

Det är en allmän linje för vuxna upp till 30 år med asperger syndrom

Målsättningen är:
Att öka deltagarnas självkännedom samt ge strategier för att leva med Aspergers Syndrom.
Att förbättra deltagarnas kommunikativa förmåga.
Att förbättra deltagarnas möjlighet att komma ut på öppna arbetsmarknaden.

Jag blev "smartare" på egen hand.

Målet ja, men med vilken vetenskaplig metod! Och kan alla vad som är symtom ifrån det ena eller andra eller kör man på i blindo?

Det finns ju ett skäl till att många som varit i "vård" har åsikter och ifrågasätter.

Aspkvinna skrev:Målet ja, men med vilken vetenskaplig metod! Och kan alla vad som är symtom ifrån det ena eller andra eller kör man på i blindo?

Det finns ju ett skäl till att många som varit i "vård" har åsikter och ifrågasätter.

Jag har aldrig vetat vilken vetenskaplig metod de skulle ha använts sig utav.

Hade med mig en dåvarande pojkvän (han har ingen diagnos) en gång och han fick inte bättre intryck av stället. Han tyckte det var rena vuxendagiset han också.
Han känner föreståndaren (mamma till hans kompis) och "hotade" med att prata med henne men de bara struntade i vad han sa.

Nej, tänk om man skulle vårda benbrott och hjärtinfarkt på samma lösa grunder, nej just ja, det är ju fysiska åkommor så det är ju inte samma sak

Nej, undrar när psykisk vård kommer att få samma kravspecifikation på utbildning och beprövade metoder som fysiska. Speciellt för alla dom som inte blir "normala" på 10 veckors kbt.

På mitt jobb (skola) finns det även särskola.

Trots att de här barnen är, vad vissa skulle kalla speciella, så anställer de assistenter utan någon utbildning inom ämnet.

Kimmelie skrev:Vart tog lantlollan vägen? Vågar du inte svara på de frågor du fått här? Det ökar ju inte precis din trovärdighet...

Om du inte såg att jag ändrade mitt förra inlägg ca 10 minuter efter att jag postat det, så upprepar jag det sista jag skrev där: I ditt första inlägg skrev du att du bott med tjejen, som den här tråden handlat om, och i ditt svar till mig skrev du att du bara bott granne med killar. Vilket av påståendena var lögn?

Och eftersom du påstår att du vet vem jag är, så är jag givetvis väldigt nyfiken på vem du är. Har vi träffats och pratat med varann? Vågar du stå upp för vem du är, och PM:a mig vad du heter och vilken(/vilka) villa(/villor) du bodde i under tiden jag var där?

Inte ens på nåt som borde vara en jätteenkel fråga att svara på, vad det var för konstig sorts bredbandsabb hon hade kunde hon svara på. Påminner om nån annan som försvann härifrån...

Savanten Svante skrev:Inte ens på nåt som borde vara en jätteenkel fråga att svara på, vad det var för konstig sorts bredbandsabb hon hade kunde hon svara på. Påminner om nån annan som försvann härifrån...

Jag vill inte ta någons parti men man kan faktiskt vara bortrest ha paj internet som gör att man inte svarar, men vad kan jag veta? Hon/han kan ju helt enkelt ha dragit eller bara insett att det blev för jobbigt.

Kan vara. Men med tanke på vad det ENDA hon skrev om var aspcenter och att hon inte ville svara på mycket alls så.... Nåja.

Savanten Svante skrev:Kan vara. Men med tanke på vad det ENDA hon skrev om var aspcenter och att hon inte ville svara på mycket alls så.... Nåja.

Jag är ju ny här och borde kanske inte yttra mig, (osäker om jag bryter mot nån forumregel nu, ta isf bort detta.. )

MEN jag förstår vad du antyder Svante och jag håller med till fullo! Jag är förvisso ny här men gammal forumräv från andra forum och van med textanalys ... så jag skulle säga shill.....
MOD ta bort detta om det bryter mot era regler. Tack för ordet.

Andra har redan vädrat den misstanken (ännu ostraffat)...

Jag kommer för evigt att ställa kravet, vårda aldrig dom som Ni inte klarar av att förklara för varför och hur ni gör. Själva grunden för ett ömsesidigt arbete för vårdtagarens bästa, egen inre förståelse och utveckling.

Om man inte når så är det ALDRIG klientens fel utan omgivningens misslyckande i att inte klara av att möta.

FÅ är onåbara om det ibland kan krävas att skriva till varandra eller annat medium men det finns oftast en väg vilket utbildade både vet och förstår, framför allt tid och energi.

Aspkvinna skrev:Nej, tänk om man skulle vårda benbrott och hjärtinfarkt på samma lösa grunder, nej just ja, det är ju fysiska åkommor så det är ju inte samma sak

När jag skrev exakt samma sak till dig tidigare i kväll hade jag INTE sett ditt inlägg. Vad komiskt.

Stockholmssyndromet - det var väl ungefär det jag menade med hjärntvätt...

Isoleringen - att inte få prata enskilt med de andra som bor där, förrän efter flera månader...

Att alla bodde utspritt, mellan 1 och 3 personer i varje hus, och man fick alltså inte träffa någon från nåt annat hus förrän efter 1 månad, och då tillsammans med personal... Typ om jag ville hälsa på en som bodde i ett annat hus, så var min personal tvungen att ringa till hennes personal och fråga om vi, dvs jag och min personal, kunde komma och hälsa på henne och hennes personal...

Varför inte göra som på vanliga behandlingshem, att alla bor tillsammans, och får prata enskilt med varandra, eller tillsammans med personal om man vill? Man fick ju inte lära sig eller öva på sociala färdigheter, att få kompisar...

Ingen utbildning el. förklaring om vad AS innebär. Det dröjde ett par månader innan jag ens fick veta att det fanns möjlighet till samtal med en, av två personer, som jobbade där, den ena "halvutbildad" psykolog, som jag då fick börja prata med. Det borde väl ingå från första veckan att få prata med nån och lära sig mer om AS...

Och att det fanns möjlighet att göra praktik där på stället, för en liten symbolisk "lön", fick jag veta av en annan som bodde där, efter flera månader...

Likaså att de skulle bygga LSS-lägenheter, som ett gruppboende - det jag sökt från början, fick jag också veta av en som bodde där. Personalen, inte ens hon som jag då börjat få samtal med, informerade inte om nånting...

Jag hade sökt till ett gruppboende, och hamnade på ett behandlingshem, i en "utslussningslägenhet". I samma hus som 2 tonåringar, 15 resp 16 år. Jag hade blivit lovad att få bo tillsammans med vuxna, från 20 år och uppåt. Så ägaren ljög för mig när han sa att jag skulle få bo med vuxna, att tonåringarna hade ett eget hus, men jag skulle bo bland de vuxna...

Jag hade sagt att jag har svårt för män, så jag ville ha en kvinnlig kontaktperson - på pappret fick jag en kvinnlig kontaktperson, men i praktiken fick jag bara manlig personal i flera månader (som jag delade med killen som bodde i samma hus), tills de till slut insåg att det inte funkade, så då fick jag egen personal, två kvinnor som turades om. (Den ena av dem hade jag själv bett att få. Hon var bra.) Men det kändes ju fortfarande konstigt att bara ha kontakt med personal...


Och jag fick inte ens åka dit och hälsa på förrän det gått flera månader, och min LSS-handläggare hade drivit igenom det i nämnden att jag fick flytta dit. Vet inte om man ska skylla det på ASP Center, eller på LSS-handläggaren, som hade den vansinniga föreställningen att det skulle vara jobbigt för mig att bli besviken om jag fått se stället, och sen inte fick flytta dit... Men vaddå, om jag inte ville flytta dit efter att ha sett stället, så hade det väl varit bättre att få chansen att säga nej innan hon började driva igenom processen att jag skulle få tillåtelse att flytta dit...

Så istället för att ägaren kom ner till mig för att informera om stället, och träffa mig för att avgöra om han ville låta mig flytta dit, så hade det ju varit bättre om jag åkt upp för den intervjun, så jag samtidigt fick en chans att avgöra om jag ens ville söka dit...


Så kontentan av det hela: Vad lärde jag mig där om AS? INGENTING! Och eftersom hela situationen där var så konstlad, så lärde man sig inte att leva i "verkligheten", utan i en skyddad värld.

(Det här var ändå bara en bråkdel av all kritik jag har mot det stället...)

BLÄÄÄ!!!

Finns synnerligen skarp kritik att rikta mot ansvarig LSS-handläggare, med andra ord. För detta lurades alltså Kimmelie att säga upp sitt förstahandsboende. Det är så horribelt på punkt efter punkt efter punkt, att kriminellt är ordet. Det är helt exempellöst. Bedrägeri av herr Drömmare, och medhjälp av LSS-handläggaren.

Att hjälpa aspergare som är medlemmar bråka om sådant här är alltså bl a vad som är grejen med OA, Kimmelie. Jag skulle med stor glädje se vår nybildade rättssäkerhetsgrupp gå in och ta den här fajten, om du tror på att komma med för t ex den sakens skull.

Ensamma står vi inte särskilt starka, men med en gemensam förening - särskilt en egen som vi själva styr - kan vi göra mycket som absolut inte gått förut. Det är just den poängen det förvånar mig så att såpass många som - medlemmar sedan förut i RFA och/eller Attention eller inte - inte ser med en idé som OA, bland alla här på forumet som näppeligen har missat att OA finns.

Vad vi är för? Att samla aspergarna i en egen organisation för just gemensamma ärenden, hjälpa enskilda med deras enskilda ärenden, bevaka gruppens rättigheter och förutsättningar och stå upp för dessa. Samt arrangera möjligheter till trevligt umgänge.

Detta forum och andra liknande mötespunkter är bra sätt att lära känna andra, men är bara just mötespunkter. Det är i form av en formell organisation man kan gå samman och åstadkomma något. Ett internetforum är knappast en juridisk person som kan ställa sig bakom och stödja aspergare i aspergerfrågor. Men på något vis är det som att en stor del av just den grupp som skulle ha intresse av att komma med i OA har fått för sig att "det räcker" med kontakten med andra aspergare via forumet, och att det skulle finnas oerhört negativa aspekter med att gå med i en förening...??!?

Fast allt om OA finns det andra trådar för, givetvis.

Alla som har läst i tråden: Jag gjorde en tråd i Tipsa och hänvisar dit. SR P1 söker folk som har erfarenheter av dessa sorters "behandlingar"! KONTAKTA DEM!

sr-soker-personer-med-erfarenheter-av-sis-hem-t13929.html

Kimmelie skrev:Isoleringen - att inte få prata enskilt med de andra som bor där, förrän efter flera månader...

Att alla bodde utspritt, mellan 1 och 3 personer i varje hus, och man fick alltså inte träffa någon från nåt annat hus förrän efter 1 månad, och då tillsammans med personal... Typ om jag ville hälsa på en som bodde i ett annat hus, så var min personal tvungen att ringa till hennes personal och fråga om vi, dvs jag och min personal, kunde komma och hälsa på henne och hennes personal...

Varför inte göra som på vanliga behandlingshem, att alla bor tillsammans, och får prata enskilt med varandra, eller tillsammans med personal om man vill? Man fick ju inte lära sig eller öva på sociala färdigheter, att få kompisar...

"Asp Center - det nya pedagogiska aspergerhäktet med 'unika metoder'"

AspCenter ska tydligen ha fått nya ägare:

Norrbottens-Kuriren 17 mars skrev:Kim Traumer, tidigare ägare till ASP Center, ser stora möjligheter för det företag han byggt upp.
– Det känns inspirerande och tryggt att gå upp i ett företag med samma värderingar som vårt företag har haft sedan starten. Vi ser stora möjligheter till kunskapsutbyte, vidareutveckling och att tillsammans bygga nya verksamheter, säger Traumer.

(Vad kan man därav dra för slutsatser om Caremas värderingar?...)

Hurpass "äkta" är transaktionen och hurpass, kanske, en skenmanöver för att tvätta ställets rykte?

************

Caremas pressmeddelande samma dag:
http://www.mynewsdesk.com/se/pressroom/ ... den-599929

Caremas hemsida:
http://www.carema.se/

Ett par klagomål:
http://www.sydsvenskan.se/omkretsen/lom ... -vard.html
http://www.nyheterna.se/1.2093118/2011/ ... ed_tiderna

Carema bytte självt ägare förra året, från ett riskkapitalbolag till ett annat:
http://www.dagensmedicin.se/nyheter/201 ... /index.xml

Hmmm...

Det här är ju misshandel av barn att dom kunde göra så här. Påminner mig lite om koncentrationsläger pga att det är hemskt

totizedger skrev:Det här är ju misshandel av barn att dom kunde göra så här. Påminner mig lite om koncentrationsläger pga att det är hemskt

LVU är i princip systematiserad misshandel av barnen.

Socialförvaltningarna ska i första hand försöka hjälpa familjer så att barnen kan bo kvar hos sina föräldrar, men det skiter de i högaktningsfullt, de tycker att LVU bevisar att Soc tar sitt ansvar, men resultatet är alltför ofta fullständigt katastrofalt!

Jag läste hela tråden här om dagen och förstår inte hur en skötsam vuxen människa kan bli HVB-placerad och hur kan föräldrarna ha så mycket makt över placeringen.



Hoppas hon får en egen lägenhet snart..

Miche skrev:LVU är i princip systematiserad misshandel av barnen.

Socialförvaltningarna ska i första hand försöka hjälpa familjer så att barnen kan bo kvar hos sina föräldrar, men det skiter de i högaktningsfullt, de tycker att LVU bevisar att Soc tar sitt ansvar, men resultatet är alltför ofta fullständigt katastrofalt!

Fast det finns många barn som far så illa i hemmet att LVU är deras räddning. Tyvärr är det väl bara de misslyckade LVU-placeringarna som kommer ut till allmänhetens kännedom.