Katt (el annat husdjur) istället för vänner?
61 inlägg
• Sida 1 av 3 • 1, 2, 3
Katt (el annat husdjur) istället för vänner?
På grund av mina problem att skaffa djupare relationer, har jag inga nära vänner eller flickvän. Men jag har ju fortfarande behov av social kontakt, hatar att vara ensam. Så en bekant föreslår att jag skaffar katt, efter att han själv gjort detsamma. Vad tror ni, kan det fungera som ersättning, någon som har erfarenhet av att vara ensam, men ha katt?
Senast redigerad av Jnx 2011-05-04 23:21:31, redigerad totalt 1 gång.
Ett djur (om man gillar djur och klarar ansvaret det innebär att ha ett) är bättre sällskap än ingenting alls, men för mig personligen skulle det inte räcka som enda sällskap. Jag vill kunna diskutera och få svar ibland också, inte bara gosa.
Senast redigerad av svartamolnet 2011-05-04 23:21:31, redigerad totalt 1 gång.
- svartamolnet
- Inlägg: 1232
- Anslöt: 2009-09-25
Om du tar bra hand om dig själv och är villig att släppa in en kamrat som du får sköta om så tycker jag att det är ett bra val. Jag har en kompis som köper djur för att han känner sig ensam.
Jag tog hem hans katt till mig emot min moders vilja (och det faktum att jag redan hade två katter), jag sa till honom att han inte får ha katten längre. Jag och min moder fixade så att katten fick ett bra hem där hon mår jättebra nu.
En annan gång så fick jag sitta och ta hand om hans fågel som var döende. Jag försökte hela tiden se hur det gick för henne och göra lite "träning" med henne för att se om hon klarade. Jag var fullständigt förkrossad, men så var han också. Jag tror att han har någon form av autism, han frös till och visste inte vad han skulle göra. Så jag fick ta hand om fågeln. Men hon dog efter några timmar.
Man måste vara villig att ta hand om ett annat liv. De behöver mycket kärlek precis som vi. Sköta boxen, ge nytt vatten och mat i god tid, krama om och gör en myshörna - vid t ex ett element. Leka med katten och se till att katten inte springer bort, kanske t o m köpa ett koppel om det är mitt i stan då. Då blir katten livrädd.
Jag tog hem hans katt till mig emot min moders vilja (och det faktum att jag redan hade två katter), jag sa till honom att han inte får ha katten längre. Jag och min moder fixade så att katten fick ett bra hem där hon mår jättebra nu.
En annan gång så fick jag sitta och ta hand om hans fågel som var döende. Jag försökte hela tiden se hur det gick för henne och göra lite "träning" med henne för att se om hon klarade. Jag var fullständigt förkrossad, men så var han också. Jag tror att han har någon form av autism, han frös till och visste inte vad han skulle göra. Så jag fick ta hand om fågeln. Men hon dog efter några timmar.
Man måste vara villig att ta hand om ett annat liv. De behöver mycket kärlek precis som vi. Sköta boxen, ge nytt vatten och mat i god tid, krama om och gör en myshörna - vid t ex ett element. Leka med katten och se till att katten inte springer bort, kanske t o m köpa ett koppel om det är mitt i stan då. Då blir katten livrädd.
Senast redigerad av earlydayminer 2011-05-04 23:21:31, redigerad totalt 1 gång.
- earlydayminer
- Inlägg: 12419
- Anslöt: 2008-03-11
- Ort: Wermland
Det beror nog lite på hur man är lagd. Jag får ut väldigt mycket av djurs sällskap. Ofta mer än av människors sällskap. Det är dessutom underbart att ha någon att komma hem till, säga godnatt och godmorgon till, någon som behöver en och alltid tycker om en oavsett vilket humör man är på. Katt är nog ett bra sällskapsdjur, då de i regel visar mycket kärlek och uppskattning samtidigt som de inte är särskilt kostsamma eller kräver att man går ut med dem flera gånger om dagen.
Senast redigerad av svarabhaktivokal 2011-05-04 23:21:31, redigerad totalt 1 gång.
- svarabhaktivokal
- Inlägg: 916
- Anslöt: 2009-10-30
Går utmärkt att byta ut vänner mot katter. Tvärtom vet jag inte, har ej försökt. Ett tips är att skaffa mer än en. Särskilt ifall du inte är hemma hela dagarna. De tycker inte om att vara ensamma.
Senast redigerad av Parvlon 2011-05-04 23:21:31, redigerad totalt 1 gång.
Sök upp ett lokalt katthem och bli volontär där och trivs du med djuren kanske en av katterna där får följa med dig hem så småningom. Djur ger väldigt mkt men kan inte ersätta andra människor.
Du kan oxå anmäla dig som fosterhem. Dvs ta hand om ett djur i akutskede tills ett nytt permanent hem hittas till det djuret, ibland kan det vara fullt på katthem eller katten själv kan ha ngn smittsam sjukdom och kan då inte vistas med andra katter innan den blivit frisk.
Du kan oxå anmäla dig som fosterhem. Dvs ta hand om ett djur i akutskede tills ett nytt permanent hem hittas till det djuret, ibland kan det vara fullt på katthem eller katten själv kan ha ngn smittsam sjukdom och kan då inte vistas med andra katter innan den blivit frisk.
Senast redigerad av mondo beyondo 2011-05-04 23:21:31, redigerad totalt 1 gång.
- mondo beyondo
- Inlägg: 2505
- Anslöt: 2007-07-04
- Ort: Stockholm Sverige
Jag har haft och har katt sedan många år tillbaka. För mig har det fungerat alldeles utmärkt som ersättning de senaste tio åren. Katten som jag har nu har jag haft i cirka femton år och hon betyder oerhört mycket för mig. Hon är ett bra sällskap och fyller det behov av närhet jag har.
Om du funderar över att skaffa katt så hör dig för om olika raskatter och om där finns någon som kan tänkas passa din person.
Om du funderar över att skaffa katt så hör dig för om olika raskatter och om där finns någon som kan tänkas passa din person.
Senast redigerad av pjask 2011-05-04 23:21:31, redigerad totalt 1 gång.
Katt är jättebra, man slipper i allmänhet att gå ut med dom. I alla fall här där jag bor på landet, här är rena kattparadiset och de kan vara ute så mycket de vill.
Jag har haft katter i 15 år, den förste och äldste är fortf kvar. Just nu har jag fyra st, de är alla hittebarn. Underbara personligheter! Och jättebra som sängvärmare nu i vinterkylan.
Tänk bara på om du skaffar katt att kattens behov inte ser ut som dina! Och att den behöver dig för att kompensera för ett mer naturligt kattliv, du måste t ex se till att den blir ordentligt aktiverad så att den slipper sova bort livet. Katter sover mycket men inte hela dygnet!
Rätt sorts mat är viktigt, friskt vatten och inte mjölk! Leta också upp en bra veterinär som du kan få goda råd av när det behövs.
Jag har haft katter i 15 år, den förste och äldste är fortf kvar. Just nu har jag fyra st, de är alla hittebarn. Underbara personligheter! Och jättebra som sängvärmare nu i vinterkylan.
Tänk bara på om du skaffar katt att kattens behov inte ser ut som dina! Och att den behöver dig för att kompensera för ett mer naturligt kattliv, du måste t ex se till att den blir ordentligt aktiverad så att den slipper sova bort livet. Katter sover mycket men inte hela dygnet!
Rätt sorts mat är viktigt, friskt vatten och inte mjölk! Leta också upp en bra veterinär som du kan få goda råd av när det behövs.
Senast redigerad av A 2011-05-04 23:21:31, redigerad totalt 1 gång.
Jag har samma problem, jag är inte så intresserade av att skaffa mänskliga vänner då jag har så dålig erfarenhet av dem..
Har en sambo så där får jag den mänskliga kontakt jag känner jag behöver, men kvinnor klarar jag inte av att ha för lång kontakt med.
Så jag skaffade geckos! underbara varelser och jag känner att det är den kontakt jag gillar bäst.
Tror du ska skaffa det djur du kan känna du trivs bäst med eller som du känner är värd att lägga ner tid och omtanke på.. det är ändå "något" du ska leva med i några år, förhoppningsvis.
Har en sambo så där får jag den mänskliga kontakt jag känner jag behöver, men kvinnor klarar jag inte av att ha för lång kontakt med.
Så jag skaffade geckos! underbara varelser och jag känner att det är den kontakt jag gillar bäst.
Tror du ska skaffa det djur du kan känna du trivs bäst med eller som du känner är värd att lägga ner tid och omtanke på.. det är ändå "något" du ska leva med i några år, förhoppningsvis.
Senast redigerad av keedo 2011-05-04 23:21:37, redigerad totalt 1 gång.
svartamolnet skrev:Ett djur (om man gillar djur och klarar ansvaret det innebär att ha ett) är bättre sällskap än ingenting alls, men för mig personligen skulle det inte räcka som enda sällskap. Jag vill kunna diskutera och få svar ibland också, inte bara gosa.
Det som är bra med att ha en katt som vän för en aspergare, är att man kan hålla långa malande monologer om ett enda ämne, eller om sitt specialintresse, utan att katten tröttnar.
Senast redigerad av Hyper 2011-05-04 23:21:37, redigerad totalt 1 gång.
Jag tycker inte att djur kan ersätta mänsklig kontakt. Jag blir psykotisk om jag är ensam även fast jag har både katter och hundar. Alltså då snackar jag månader av ensamhet. Jag brukar drabba min mamma, hänga hos henne tills hon spyr på mig i princip.
Senast redigerad av sugrövmanövern 2011-05-04 23:21:37, redigerad totalt 1 gång.
- sugrövmanövern
- Inlägg: 11110
- Anslöt: 2007-01-12
- Ort: Marianergraven
Oj, månader av ensamhet? Det finns inga aktiviteter du kan delta i på dagtid? Jobb eller sånna där dagaktiviteter de ibland har?
Jag har ju tur nog att ha jobb och skola så jag träffar folk dagligen, det är på kvällar och helger det blir ensamt.
Tack för alla svar hittils. Jag ska nog börja kolla på om jag behöver skaffa ny lägenhet för att skaffa katt. Bor i korridorrum på 20 kvadrat nu, vet inte om en katt klarar det. Hur många kvadrat/rum behöver man? Är ju ganska dyrt med lägenhet tyvärr.
Tycker om katter eftersom de har så mycket personlighet, osså är de mjuka och gulliga föståss. Så andra djur är inte aktuellt.
Jag har ju tur nog att ha jobb och skola så jag träffar folk dagligen, det är på kvällar och helger det blir ensamt.
Tack för alla svar hittils. Jag ska nog börja kolla på om jag behöver skaffa ny lägenhet för att skaffa katt. Bor i korridorrum på 20 kvadrat nu, vet inte om en katt klarar det. Hur många kvadrat/rum behöver man? Är ju ganska dyrt med lägenhet tyvärr.
Tycker om katter eftersom de har så mycket personlighet, osså är de mjuka och gulliga föståss. Så andra djur är inte aktuellt.
Senast redigerad av Jnx 2011-05-04 23:21:37, redigerad totalt 1 gång.
Då låter det som att katt är något för dig!
Jag tror du behöver nog 35kvm minst för att en katt inte ska gå i taket, eller om jag säger 2-rummare är nog lättare att föreställa sig storleken på lägenheten.
Jag tror du behöver nog 35kvm minst för att en katt inte ska gå i taket, eller om jag säger 2-rummare är nog lättare att föreställa sig storleken på lägenheten.
Senast redigerad av keedo 2011-05-04 23:21:37, redigerad totalt 1 gång.
Åh, jag var otydlig, talar om förgången tid. Inte meningen att oroa någon . Menar att jag klarar någon vecka ensam, men när det blir månader i sträck börjar galenskapen sprida sig i hjärnan på mig. Jag är inte ett bra sällskap till mig själv. Och katterna svarar inte på tilltal, de säger mjaaooo, men det räcker inte riktigt .Jnx skrev:Oj, månader av ensamhet? Det finns inga aktiviteter du kan delta i på dagtid? Jobb eller sånna där dagaktiviteter de ibland har?
I dagsläget har jag partner. Om han skulle tröttna på mig flyttar jag nog till min pappa, han har skaffat hus nu.
Har lärt mig att jag går under utan sällskap. Dock måste det vara lugnt och opåtvingat sällskap, aktiviteter orkar inte min hjärna med.
Det räcker med att det finns någon där, och att jag får svar på tilltal / blir tilltalad någon gång per dag.
Senast redigerad av sugrövmanövern 2011-05-04 23:21:37, redigerad totalt 1 gång.
- sugrövmanövern
- Inlägg: 11110
- Anslöt: 2007-01-12
- Ort: Marianergraven
Låter inte som en bra ide att skaffa katt så länge du bor på korridorrum, det blir nog ett lite för litet revir för katten o svårt att gå ut med den om du vill göra det.
Hemma går mina katter fritt ut och in, men är vi bortresta, katterna och jag, så går jag ut med dem i sele eftersom de ju inte känner den miljön.
Annat djur under tiden kanske? Möss, hamstrar, marsvin, tama råttor, de är också gulliga o kelbara.
Själv blev jag med fågel en gång för länge sen, helt oplanerat, fångade in en bortflugen och hittade aldrig en ägare så jag behöll den.
Det är nu mer än 30 år sen och jag är på fågel nr 2 nu, en nymfparakit. Han är 24½ år gammal och änkling, har haft en till, hans fru, men hon dog för några år sen.
Hemma går mina katter fritt ut och in, men är vi bortresta, katterna och jag, så går jag ut med dem i sele eftersom de ju inte känner den miljön.
Annat djur under tiden kanske? Möss, hamstrar, marsvin, tama råttor, de är också gulliga o kelbara.
Själv blev jag med fågel en gång för länge sen, helt oplanerat, fångade in en bortflugen och hittade aldrig en ägare så jag behöll den.
Det är nu mer än 30 år sen och jag är på fågel nr 2 nu, en nymfparakit. Han är 24½ år gammal och änkling, har haft en till, hans fru, men hon dog för några år sen.
Senast redigerad av A 2011-05-04 23:21:37, redigerad totalt 1 gång.
Olika varianter av råttor och dylika djur är inte aktuellt då de är för korkade för min smak. Blir ju inte mycket mer än ett gosedjur med blodflöde om den inte också har egen vilja och personlighet, vilket de inte har i någon nämnvärd grad. (en råtta har bara 5% så många hjärnceller som en katt)
Tror dock inte jag orkar flytta, dels är det mycket slit att flytta, dels så skulle det kosta 10-20k extra per år.
Tror dock inte jag orkar flytta, dels är det mycket slit att flytta, dels så skulle det kosta 10-20k extra per år.
Senast redigerad av Jnx 2011-05-04 23:21:38, redigerad totalt 1 gång.
Jnx:
Tycker som din bekant att en katt kan vara ett bra sällskap. Jag har själv en kattflicka på 4 år som jag inte skulle kunna vara utan.
Det enda är att du stimulerar den, köp gärna leksaker så den har att leka med när / om du är borta på dagarna, det gör jag
Man brukar säga att en katt lätt klarar av att man är borta några timmar, men går det däremot över ett par dagar är det bra isf. om nån ser till katten med friskt vatten och nytt foder..
Sen beroende på om det blir en korthårig eller långhårig katt så är en långhårig katt bra att kamma, fråga nån djurbutik, de har erfarenhet av hur man sköter om en långhårig katt..men det är inte så svårt..
Lite tips från coachen blev det här..hah.
Lycka till !
Mvh Christer
Tycker som din bekant att en katt kan vara ett bra sällskap. Jag har själv en kattflicka på 4 år som jag inte skulle kunna vara utan.
Det enda är att du stimulerar den, köp gärna leksaker så den har att leka med när / om du är borta på dagarna, det gör jag
Man brukar säga att en katt lätt klarar av att man är borta några timmar, men går det däremot över ett par dagar är det bra isf. om nån ser till katten med friskt vatten och nytt foder..
Sen beroende på om det blir en korthårig eller långhårig katt så är en långhårig katt bra att kamma, fråga nån djurbutik, de har erfarenhet av hur man sköter om en långhårig katt..men det är inte så svårt..
Lite tips från coachen blev det här..hah.
Lycka till !
Mvh Christer
Senast redigerad av Chrilleb 2011-05-04 23:21:38, redigerad totalt 1 gång.
Ragdolls rör sig inte så mycket. 20 kvadrat är inget hinder för en sådan.
Kolla här, min Ragdoll tyckte bara det var jobbigt att vara ute. Efter detta sov han typ 15 timmar i sträck av ren utmattning:
http://www.youtube.com/watch?v=gx_SdmLi_nM
Kolla här, min Ragdoll tyckte bara det var jobbigt att vara ute. Efter detta sov han typ 15 timmar i sträck av ren utmattning:
http://www.youtube.com/watch?v=gx_SdmLi_nM
Senast redigerad av sugrövmanövern 2011-05-04 23:21:38, redigerad totalt 1 gång.
- sugrövmanövern
- Inlägg: 11110
- Anslöt: 2007-01-12
- Ort: Marianergraven
sugrövmanövern skrev:Jag tycker inte att djur kan ersätta mänsklig kontakt. Jag blir psykotisk om jag är ensam även fast jag har både katter och hundar. Alltså då snackar jag månader av ensamhet. Jag brukar drabba min mamma, hänga hos henne tills hon spyr på mig i princip.
Jag håller fullständigt med. Jag har en katt och hon är jättego, men hon kan inte ersätta mänskligt sällskap. Jag blir deprimerad av ensamhet och eftersom jag lever i ensamhet så är jag ju också ständigt deprimerad, utan någon hjälp att få.
Senast redigerad av Heliora 2011-05-04 23:21:38, redigerad totalt 1 gång.
Hej,
måste be om en ursäkt att jag är så sen med det här...men har mått så dåligt & kommer inte igång med det flesta så att, äsch... Hur som helst har jag inte så mycket tillägga till ämnet förutom min egen erfarenhet.
Min familj tog en katt när jag var 12 år gammal och de negativa aspergeregenskaperna (bland annat just svårigheten att få vänner...) började vara mer tydliga. Hon var/är en gullig katt som fortfarande tillbringar en kattpensionärs liv hos mina föräldrar. Under många års tuff period när jag var ledsen, sur och även deprimerad när jag kom från skolan var den där katten min enda vän.
Men som sagt kan katterna tyvärr inte för mig heller ersätta mänsklig kontakt. På sätt vis vill jag vara social och ha vänner men för det mesta orkar inte leva enligt NT-samhällets sociala normer, till exempel just med vad innebär det att "ha kvar" vänner...
När jag borjade skriva det här meddelandet hade jag faktiskt lite svårt att nå tangentbordets vänstra sida då min nuvarande katt hade kommit "vila lite grann" och få uppmärksamhet också bredvid min bärbara dator...
Ungefär i två år nu (sjukskriven, kunde inte fortsätta med mina studier) har jag mått jättedåligt nu och allvarligt funderat att flytta tillbaka var mina föräldrar och några gamla vänner (som fortfarande verkar bry om mig och hur jag mår) bor. Men nu har jag haft en annan liten tjej här i ~fyra månader.
Fick det lyckligt att jag kunde uppvaka kullen av tre kattungar i somras när dom föddes. Var på väg att ta en helt annan kattunge men ville byta efter att ha stannat en natt hos familjen på landsbygden där katterna var. Den här lilla katten som jag nu har var den som låg bredvid mig i sängen när jag vaknade mitt i natten och kände oerhört stark ångest och ensamhet.
Är lyckligt lottad att den här katten är väldigt sugen att vara med mig varän jag befinner mig. Har det ofta svårt att stänga dörren till lägenheten när hon vill så gärna förstora sitt kattsrike + inte vara ensam hemma.
Innan jag tog henne hem hos mig undrade jag om det går att ha en katt i en liten etta (~27 kvm) mitt i stadsmiljön där det inte går att släppa ut henne. Hade jag haft en större lägenhet hade jag gärna tagit en annan kattunge också så att dem skulle ha sällskap av varandra när jag orkar inte leka eller bara mår illa av min ensamhet.
Skulle hemskt gärna vilja hitta någon tjej men har nästan gett upp. Så verkar det inte gå med livet, bara NTs med sin sociala förmåga kan hitta någon. Min katt ersätter inte mänsklig kontakt men aldrig har jag ångrat mig att jag har henne här hos mig.
måste be om en ursäkt att jag är så sen med det här...men har mått så dåligt & kommer inte igång med det flesta så att, äsch... Hur som helst har jag inte så mycket tillägga till ämnet förutom min egen erfarenhet.
Min familj tog en katt när jag var 12 år gammal och de negativa aspergeregenskaperna (bland annat just svårigheten att få vänner...) började vara mer tydliga. Hon var/är en gullig katt som fortfarande tillbringar en kattpensionärs liv hos mina föräldrar. Under många års tuff period när jag var ledsen, sur och även deprimerad när jag kom från skolan var den där katten min enda vän.
Men som sagt kan katterna tyvärr inte för mig heller ersätta mänsklig kontakt. På sätt vis vill jag vara social och ha vänner men för det mesta orkar inte leva enligt NT-samhällets sociala normer, till exempel just med vad innebär det att "ha kvar" vänner...
När jag borjade skriva det här meddelandet hade jag faktiskt lite svårt att nå tangentbordets vänstra sida då min nuvarande katt hade kommit "vila lite grann" och få uppmärksamhet också bredvid min bärbara dator...
Ungefär i två år nu (sjukskriven, kunde inte fortsätta med mina studier) har jag mått jättedåligt nu och allvarligt funderat att flytta tillbaka var mina föräldrar och några gamla vänner (som fortfarande verkar bry om mig och hur jag mår) bor. Men nu har jag haft en annan liten tjej här i ~fyra månader.
Fick det lyckligt att jag kunde uppvaka kullen av tre kattungar i somras när dom föddes. Var på väg att ta en helt annan kattunge men ville byta efter att ha stannat en natt hos familjen på landsbygden där katterna var. Den här lilla katten som jag nu har var den som låg bredvid mig i sängen när jag vaknade mitt i natten och kände oerhört stark ångest och ensamhet.
Är lyckligt lottad att den här katten är väldigt sugen att vara med mig varän jag befinner mig. Har det ofta svårt att stänga dörren till lägenheten när hon vill så gärna förstora sitt kattsrike + inte vara ensam hemma.
Innan jag tog henne hem hos mig undrade jag om det går att ha en katt i en liten etta (~27 kvm) mitt i stadsmiljön där det inte går att släppa ut henne. Hade jag haft en större lägenhet hade jag gärna tagit en annan kattunge också så att dem skulle ha sällskap av varandra när jag orkar inte leka eller bara mår illa av min ensamhet.
Skulle hemskt gärna vilja hitta någon tjej men har nästan gett upp. Så verkar det inte gå med livet, bara NTs med sin sociala förmåga kan hitta någon. Min katt ersätter inte mänsklig kontakt men aldrig har jag ångrat mig att jag har henne här hos mig.
Senast redigerad av Delusion 2011-05-04 23:21:38, redigerad totalt 1 gång.
Att ha katt är att ha en vän
jag har sedan några år en katt född 2004 omkring midsommar. Han är en fantastisk tillgång för mig alltid är det någon som är glad och välkomnar när man kommer hem. Han ligger gärna hoprullad vid mina fötter när jag sover och framåt morgonkvisten väcker han mig när han tycker det är frukostdags för en liten katt. Jag sköter om honom med kvalitetsfoder, ibland får han laktosfri vispgrädde som extra tilldelning. Katter tål inte laktos så därför måste man tänka på det. Han är mycket tydlig i sitt kroppsspråk och jag rekommenderar varmt katt. Min katt är helt och hållet inomhuskatt men jag har märkt honom och registrerat honom så jag har chans att få igen honom om han skulle rymma. Jag är försiktig så hittills har det gått bra.
Senast redigerad av gusgus 2011-05-04 23:21:38, redigerad totalt 1 gång.
Re: Katt istället för vänner?
Jnx skrev:På grund av mina problem att skaffa djupare relationer, har jag inga nära vänner eller flickvän. Men jag har ju fortfarande behov av social kontakt, hatar att vara ensam. Så en bekant föreslår att jag skaffar katt, efter att han själv gjort detsamma. Vad tror ni, kan det fungera som ersättning, någon som har erfarenhet av att vara ensam, men ha katt?
Jag har så bra utbyte av mina hundar när det kommer till det här med känslomässiga, sociala och tryggheten.
De är guld värda för mig och ett stort behov för mig i min vardag då de ger mig rutiner, ansvar och såklart närhet, trygghet osv.
Jag har nu fått på papper av min överläkare att jag har hundar i rehab syfta. Alltså som assistent hund typ men för mina psykologiska problem.
De är också hundar som är mitt specialintresse så kombinationen är buddel.
Senast redigerad av Tecco 2011-05-04 23:21:38, redigerad totalt 1 gång.
En katt är ett mysigt djur att ha som sällskap, att gosa med och vara med. Tänk att ha en varm kicka som ligger i knäet medans ni ser favoritprogrammet på teve eller som äter lite räkor under tiden du äter middag, jag slår ett slag för en katt även fast den inte kan prata.
Jag har en fyra-årig bondkatts-hona. Har haft henne sen hon var runt 6 månader.
Fördelar
Kräver inte mycket motion som t.ex en hund
Är billig i drift gentemot en hund
Nackdelar
Markerar rivir, se till att hon lär sig katt-toan direkt när det är dax.
Löpandet, ett oväsen om inte honan går på p-piller. Utan piller brukar det gå över på 3-4 dagar, med piller vet jag inte, jag har brukat vänta ut löpet.
Jag har en fyra-årig bondkatts-hona. Har haft henne sen hon var runt 6 månader.
Fördelar
Kräver inte mycket motion som t.ex en hund
Är billig i drift gentemot en hund
Nackdelar
Markerar rivir, se till att hon lär sig katt-toan direkt när det är dax.
Löpandet, ett oväsen om inte honan går på p-piller. Utan piller brukar det gå över på 3-4 dagar, med piller vet jag inte, jag har brukat vänta ut löpet.
Senast redigerad av Chrilleb 2011-05-04 23:21:38, redigerad totalt 1 gång.
Återgå till Att leva som Aspergare