Har varit tjänstledig från saab sedan 2006. Idag kom beskedet att det ska läggas ned, då har man inte längre tryggheten att jobba på somrar o så.

Hoppas det inte är omöjligt få jobb, har 9 poäng kvar till kandidatexamen.

Jobbet på linan var dock inte helt aspergervänligt. Stressa in i bilar, montera och skruva dit saker, ut fort till nästa bil.

Däremot var det lungt köra truck där jag var. Lyfta en bil från linan, köra den till nästa ställe, åka tillbaka, ta en ny.

Vad har ni andrat jobbat med?

marcus1979 skrev:Vad har ni andrat jobbat med?

Jobbade med pappersarbete på mitt första jobb, och montering på mitt andra jobb. Tyvärr gick bägge jobben åt skogen för att jag inte klarade dem. (dem klagade hela tiden på att jag lärde mig för långsamt, gjorde fel, jobba för långsamt, bla bla).

Har tappat bort min diagnos jag fick när jag var 16 år.. men har ringt och begärt en ny kopia, som kommer med posten nästa vecka. Så när jag får den, så ska jag gå till arbetsförmedlingen och TRYCKA UPP DEN I DERAS JÄVLA FACE OCH SÄGA: "GE MIG ETT BRA JOBB!"

Min mamma ville inte sponsra mina pianist- och kompositörsdrömmar, så jag utbildade mig till lärare. Förstod inte hur svårt det var för vanliga barn att lära sig läsa. Det kunde jú jag när jag började skolan. Varför fattade de inte? Nationella prov visade på underkänd klass. Jag blev avskedad. Trots tonvis av arbete jag lagt ned på att planera lektioner.

- "Du har i alla fall lyckats lära ungarna att måla och att sjunga! sa specialläraren!"

Sedan blev jag predikant! Japp! Men det ingick barnarbete i det hela och sedvanliga disciplinproblem. Fick ångest.

Åkte då utomlands som missionär i ett team. Skam den som ger sig!
Insjuknade efter några månader drastiskt i akut, aggressiv ledgångsreumatism sedan jag frusit och svultit för mycket.

Efter ett års sängläge svarade jag på en kontaktannons. Skam den som ger sig!
Gifte mig och mamma, fick ett autistiskt barn förstås, så att jag resten av livet skulle ha något att göra.

Blev kontorist och skrev snabbt ut diverse manuskript - tills händerna hade värkt sönder lite för mycket för den uppgiften. Blev felopererad.

Så då blev jag trubadur och konstnär. Skam den som ger sig!

När det blev för mycket problem med hälsan för att turnera började jag ta hand om uteliggare och andra svårt utsatta människor och sedan...

<a href="http://www.sweetim.com/s.asp?im=gen&lpver=3&ref=11" target="_blank"><img src="http://cdn.content.sweetim.com/sim/cpie/emoticons/000202C1.gif" border="0" title="Click to get more."></a>

tja, det finns väl alltid något att göra? Frågan är bara hur man får betalt?

Jag utbildade mig till barnskötare på gymnasiet och jobbade med det i nästan 8 år. Jag blev sjukskriven pga. att ledningen och en del personal de sista året knappt var nöjda med något jag gjorde och ofta klagade, delvis obefogat samt att jobbet var för psykiskt tungt för mig - pooltjänst på flera förskolor. Var det fler än jag som gjort fel fick jag hela skulden.

Efter sjukskrivning, viss rehabilitering och viss arbetslöshet samt As.-diagnos under ett par år jobbar jag igen. Bara halvtid men chanserna är goda att jag klarar mer längre fram om Fk. inte sätter käppar i hjulet.. De är i farten nu i igen vad gäller mig och många andra.. Har lyckats få ett anpassat arbete på kontor. Inte just de arbetsuppgifter jag tänkt mig men man får börja någonstans och på kontor vill jag jobba på. Jag jobbar med registrering för hand men har jag tur får jag jobba med databasregistrering och fotoscanning och redigering längre fram. Det sistnämnda är ett av mina intressen. Sådant kan man ju ha nytta av hemma också och då får jag kanske plötsligt fler fina/lyckade foto i datorn.
Jobbet kräver hög kvalité och god koncentration men det är ingen stress. Man " får inte" stressa och ledningen ser mycket till individernas behov.

Debbido skrev:tja, det finns väl alltid något att göra? Frågan är bara hur man får betalt?

mm, kan man få diagnos utan att andra behöver veta om det? Jag vill ju veta vad som är mina starka och svaga sidor, kunna jobba med mina svårigheter utan att andra helst behöver veta. Är en diagnos ett papper eller en registrering i dator som alla arbetsgivare har tillgång till?

sommar skrev:lyckats få ett anpassat arbete på kontor. Inte just de arbetsuppgifter jag tänkt mig men man får börja någonstans och på kontor vill jag jobba på. Jag jobbar med registrering för hand men har jag tur får jag jobba med databasregistrering och fotoscanning och redigering längre fram. Det sistnämnda är ett av mina intressen.

mm, kul när man kan få ett jobb som man har som intresse. Vi har ju dessutom större uthållighet vad gäller enformiga jobb. jag ser detaljer, jobbigt när jag har svårt för helhet. Det ligger mig i fatet, särskilt när det gäller muntlig komunikation.

Jag har varit parkarbetare under många år, ett mycket aspievänligt -och dessutom skönt jobb som jag trivts med.

Man jobbar utomhus och får frisk luft och motion, så att man sover gott om nätterna och håller kroppen i hyfsad form, det är inte en massa stimmiga männiksor omkring en, inga överdrivet höga sociala förväntningar och man jobbar ensam, eller i mindre grupp. Väldigt många arbetsgivare är positiva till lönebidragsanställningar, där man får jobba i sin egen takt och man hart inte hundra saker att tänka på samtidigt. Dessutom är en parkarbetare mycket mer respekterad bland folk, än vad t.ex. en städare är, om man vill se det från den synvinkeln (i synnerhet om man kan lite om natur och växter).

Enda haken är att det tidivs kan vara ganska enformigt och att de flesta jobben är säsongsanställningar (=arbetslös varenda vinter, även om man vet att man är välkommen tillbaka till företaget, inför nästa säsong, så i princip är det ett fast arbete, med uppehåll och försörjning från a-kassan på vintrarna).

Nu går jag dock en KY-utbildning inom en annan bransch som jag känner mig mycket intresserad av och har hittills klarat mig hyffsat, trots att jag inte varit öppen om min as, när jag haft praktik utan varit med på samma villkor som NT, eftersom jag hoppas kunna jobba utan lönebidrag, när jag är färdig.

ford skrev:Jag har varit parkarbetare under många år, ett mycket aspievänligt -och dessutom skönt jobb som jag trivts med.

Låter som ett skönt jobb, jobba utomhus. Ett tag i alla fall.
Gratis motion.

Känner gång på gång av svårigheter. varje dag. kommunikationsfel pga Theori of mind .

marcus1979 skrev:mm, kan man få diagnos utan att andra behöver veta om det? Jag vill ju veta vad som är mina starka och svaga sidor, kunna jobba med mina svårigheter utan att andra helst behöver veta. Är en diagnos ett papper eller en registrering i dator som alla arbetsgivare har tillgång till?

Du väljer helt själv vem du berättar det för om och när du gjort utredning. Precis som när du får en fysisk diagnos. Allt är sekretess och görs på din psykiatriska mottagning eller hos privat utredare om man väljer det. För att få utredning inom allmänna vården så behöver du få en remiss för utredning.

Låter helt klart som att du skulle passa på en parkförvaltning/trädgårdsföretag, så länge du har normalt "hyfs och folkvett", fattar vanliga, enkla arbetsinstruktioner ang t.ex. vilka häckar du ska klippa, var du skall börja skyffla ogräs, eller vilka grenar du skall klippa ned, så lär inte dina nämnda svårigheter vålla några problem.

-Tycker du skall börja kolla upp det efter nyår, för många arbetsgivare letar säsongare/sommarjobbare i Januari-februari.
Tänk bara på haken med A-kassan på vintrarna; det blir inte många slantar att leva på under vintern (knappt så att du klarar mat och hyra) om du inte lägger undan 2000-3000 kr varje månad under säsongen, samt tar max en veckas sommarsemester (du är ju ändå "ledig" hela vintern ) efter några år, när din nuvarande A-kasseperiod tickat ut, så du blir definitivt inte rik inom det yrket, även om det kan vara mycket trevligt.

Men som sagt: byt ner dig till en billig etta, glömm allt vad utlandssemestrar heter, sälj din ev bil och låt bli att äta ute mer än någon gång i månaden, så skall du klarar din försörjning utan större bekymmer.

Aspkvinna skrev:Du väljer helt själv vem du berättar det för om och när du gjort utredning. Precis som när du får en fysisk diagnos. Allt är sekretess och görs på din psykiatriska mottagning eller hos privat utredare om man väljer det. För att få utredning inom allmänna vården så behöver du få en remiss för utredning.

Det låter bra. har haft möte med 2 psykologer och ska börja utredning i januari.
Hur många träffar brukar det bli? heldagar alltså.

Känns tråkigt om man inte kan jobba med det man skulle vilja för dessa svårigheter. Har aldrig känt mig lycklig. förlorar vänner hela tiden. Aldrig haft förhållande etc. Man lever ett liv som känns artificiell, inte min värld utan en där man är går runt runt men inte kan spelreglerna. Ungefär som ett datorspel där man inte vet hur man ska gå till väga.

Jag hade fyra månaders utredning med 17 tillfällen med samtal mellan 1 - 3 timmar per gång beroende på vad som skulle göras.

ford skrev:Men som sagt: byt ner dig till en billig etta, glömm allt vad utlandssemestrar heter, sälj din ev bil och låt bli att äta ute mer än någon gång i månaden, så skall du klarar din försörjning utan större bekymmer.

Inser att det inte är värt det. 3000 kr i månaden är inté mycket. Har aldrig haft med akassan o göra förutom att bata 500 kr till fack och akassa varje månad. Har mycket i studielån så får hitta nåt annat. Vill däremot ut i världen lite först efter utredningen. Annars går jag in i väggen känner jag.

Aspkvinna skrev:Jag hade fyra månaders utredning med 17 tillfällen med samtal mellan 1 - 3 timmar per gång beroende på vad som skulle göras.

Tror jag skulle ha heldagar, hoppas det går snabbare då.

marcus1979 skrev:

Aspkvinna skrev:Jag hade fyra månaders utredning med 17 tillfällen med samtal mellan 1 - 3 timmar per gång beroende på vad som skulle göras.

Tror jag skulle ha heldagar, hoppas det går snabbare då.

Ja...... det kan ju vara känslomässigt arbetsamt att utsätta sig för det hela dagar och jag skulle aldrig ha orkat med det. Även efteråt tog det mig ett par tre månader att lugna mig efter allt prat. Men där är vi ju alla olika.

Aspkvinna skrev:Ja...... det kan ju vara känslomässigt arbetsamt att utsätta sig för det hela dagar och jag skulle aldrig ha orkat med det. Även efteråt tog det mig ett par tre månader att lugna mig efter allt prat. Men där är vi ju alla olika.

Låt allt jobbigt komma nu så man kan börja jobba framåt igen. Har förlorat min mamma i maj, jobbet försvinner, får bara hoppas diagnosen inte sätter käppar för arbetslivet.

Har tröttnat på att läsa nu, har ingen energi kvar till det. vill se världen.

marcus1979 skrev:

sommar skrev:lyckats få ett anpassat arbete på kontor. Inte just de arbetsuppgifter jag tänkt mig men man får börja någonstans och på kontor vill jag jobba på. Jag jobbar med registrering för hand men har jag tur får jag jobba med databasregistrering och fotoscanning och redigering längre fram. Det sistnämnda är ett av mina intressen.

mm, kul när man kan få ett jobb som man har som intresse. Vi har ju dessutom större uthållighet vad gäller enformiga jobb. jag ser detaljer, jobbigt när jag har svårt för helhet. Det ligger mig i fatet, särskilt när det gäller muntlig kommunikation.

Än jobbar jag inte med mitt intresse men med lite tur, så kanske det blir så i framtiden på denna arbetsplatsen.

Jo, många med As. gillar enformighet men mitt dilemma är att jag inte gör det och har istället stora motivationsproblem pga. min As. och hoppas därför få byta arbetsuppgifter om ett tag. (Har inget specialintresse - har istället svårt att håll fast vid något.) Jag har iaf. framfört mina brister pga. min As. och min arbetsledare var tacksam för det. Jag hoppas h*n minns det.

Detaljer gillar jag samtidigt som jag kan bli stressad över dem. Det beror lite på. Arbetsuppgifterna jag har nu har inte hunnit tröttna på och de handlar lite om detaljer. Helheter jag har också svårt att se. Tyvärr är det ingen hög lön men pengar är inte det enda viktiga för mig. Jag vill må bra också.

Webbsidegörare

Konsum litet blandat, kassa, ställa ut varor och i slutet tog jag över tobaken, det var roligare och mindre stressigt

Städat två veckor som gymnasieskole-erbjudande. Jag är skitkass på att städa så det ska jag inte göra mer.

Lärarvikarie mellan förskolan till högstadiet (tror jag var där en kort sväng).

Praktik på Gallerix, gick skit, mådde dåligt så kom för sent varje dag...

Lumpen och Hemvärnet får jag också pengar ifrån

Gymnasienämnden satt jag i ett tag också, litet pengar där med.