En sak som jag har undrat över länge är om det är fler än jag som kan uppleva skiftande specielintressen?
Det var främst förr i tiden som jag ena stunden kunde var helt uppslukad av ett ämne, för att sedan övergå att vara lika uppslukad av nästa sak.

Nu för tiden har jag mer fasta specialintressen, men jag skulle gärna vilja veta om någon annan än jag har upplevt dessa skiftningar i sina intressen?

Ja.

Det är inte ovanligt. Ett av mina specialintressen på sistone har varit att läsa om aspergers syndrom och andra autismliknande tillstånd. Ett specialintresse kan vara en kort tid eller i många år.

Mitt primära intresse har aldrig skiftat.

Mina ämnen skiftar.

Förskolan: Polis
Låg-mellan: hästar
Högstadiet: Michael Jackson, Fantasy
Gymnasiet: Politik
Sedan: Asperger
Nu: psykiatri främst psykoser

Stadiga intressen: Teckna/måla, läsa (fakta)böcker, datorer, skriva (främst dagbok), djur.

Slänger in en (förhoppningsvis) on-topic-fråga: hur vet man att det är ett specialintresse man har, och inte ett vanligt hederligt intresse/hobby? Var går gränsen? Är det intensiteten, fokuseringen, faktakännedomen, vad?

IckyFlix skrev:Slänger in en (förhoppningsvis) on-topic-fråga: hur vet man att det är ett specialintresse man har, och inte ett vanligt hederligt intresse/hobby? Var går gränsen? Är det intensiteten, fokuseringen, faktakännedomen, vad?

För min del är det när folk börjar säga ill mig "kan du inte tänka på något annat" och himlar med ögonen, samt att jag inte kan/vill tänka på något annat. Nu är jag inte en sån som inte kan prata om annat, men helst skulle jag vilja diskutera specialintressen i princip hela tiden...

En skillnad är att specialintressen i regel upptar all eller det mesta av ens vakna tid och det sådant som borde göras glöms helt eller delvis bort tex handla, sova tillräckligt, städa, etc. Hobby/intresse utövar de flesta när det finns tid dvs. när jobb och annat måste göra är helt eller nästan helt klart. Är det ett specialintresse brukar man vara mer "innesnöad" och mer okontaktbar för omgivningen.

Oskar skrev:En sak som jag har undrat över länge är om det är fler än jag som kan uppleva skiftande specielintressen?
Det var främst förr i tiden som jag ena stunden kunde var helt uppslukad av ett ämne, för att sedan övergå att vara lika uppslukad av nästa sak.

Nu för tiden har jag mer fasta specialintressen, men jag skulle gärna vilja veta om någon annan än jag har upplevt dessa skiftningar i sina intressen?

Jag har skiftande "specialintressen" och därför samma fundering men har börjat inse att jag inte är ensam om det som väl är.

Jag vet iofs. om jag kan kalla det jag håller på med för specialintressen utan snarare handlar det (nog) om tvångstankar/tvångsritualer i perioder tex. handla massor med kläder, maila och ta reda på fakta, mm.

Det finns sällan något som intresserar mig en längre tid. Jag har stoort motivationsbehov och behöver nya impulser jämt, jämt på gott & ont. De få saker jag håller fast vid kan jag inte sätta fingret på varför men det hade varit en bra ledtråd om jag kunde göra det för att förhoppningsvis lära mig hitta saker som jag vet att jag kan hålla fast vid en längre tid.

Mina specialintressen skiftar, med undantag av intresset för människor/psykologi och psykiatri som är ämnen som fascinerat mig under många år.

(Med tillägget att mitt tidigare extremt maniska intresse för psykiatri minskat till en mer hälsosam nivå...)

(Edit: Detta gäller alltså för "specialintressen", vanliga intressen är en annan sak.)

Ja, jag har faktiskt inga egentliga specialintressen alls. Men jag har kvar mentalitetet att jag tänker på saker ofta, även om det är ganska olika varje gång.

IckyFlix skrev:Slänger in en (förhoppningsvis) on-topic-fråga: hur vet man att det är ett specialintresse man har, och inte ett vanligt hederligt intresse/hobby? Var går gränsen? Är det intensiteten, fokuseringen, faktakännedomen, vad?

För mig innebär specialintresse att jag tänker på det ofta och mycket, även I annars orelaterade sammanhang. Jag blir försjunken I tankar osv. Vanliga intressen dyker bara upp bara när jag ägnar mig åt det det eller blir påminnd, kanske tänker på det när jag har tråkigt.

Jag har alltid haft ett grund-special-intresse.. att hålla på med datorn.

Jag har dock väldigt lätt för att fastna och fascineras av saker..

Som exempel, jag har svårt för att se flera filmer i streck. När jag ser en bra film, så kan jag inte sluta grubbla på den. Om jag ska se en till film efteråt (kan vara dagen efter), så får jag svårare att sätta mig in i den, för jag tänker på den andra filmen. Jag har svårt att direkt intressera mig för en ny handling.


Jag har alltid fascinerats och fastnat för saker..
när jag var barn, och spelade Super Mario på Nintendo, så blev jag helt besatt i rör, för att det var mycket rör i spelet (som figuren Mario färdas i). Jag blev så fascinerad av rör, att jag öppnade skåpen under diskbänken, satte på kranen, och satt där och lyssnade på hur vattnet rann ner genom rören.


Jag har en tendens att också vilja få reda på precis allt och alla detaljer om olika saker.
Ett exempel kan vara nu på sista tiden när jag håller till mycket på Aspergerforum... jag vill få reda på allt om asperger, och kan snacka hur mycket som helst om det.

Jo, mina intressen har skiftat, men de flesta har jag haft sen tidig ålder och utvecklat åt något håll, ibland har ett intresse lett till ett annat osv.
Men att ett intresse helt har försvunnit eller övergått till aversion har jag aldrig upplevt.

Vidare vill jag protestera mot uppfattningen att det skulle vara osunt/sjukligt/fel/olämpligt att ha starka intressen. Det osunda existerar bara i oförstående NTs hjärnor.

Utan aspergares specialintressen skulle inte världen vara mycket att hänga i gran. Vill man uppnå resultat KRÄVS det ett starkt intresse för att uppbåda den energi och motivation som ska till för att åstadkomma saker i stil med relativitetsteorin.

Att bara bry sig om socialt kackel & vardagsbestyr är för icke-kreativa halvimbeciller.

HUR MAN VET ATT MAN HAR ETT SPECIALINTRESSE:
1. Det är inte fotboll
2. Det är inte smink och kläder (detta gäller endast tjejer)
3. Folk skriker inte: "TYST NU!" när man pratar om det
4. Man har diagnosen Aspergers Syndrom

KrigarSjäl skrev:Utan aspergares specialintressen skulle inte världen vara mycket att hänga i gran. Vill man uppnå resultat KRÄVS det ett starkt intresse för att uppbåda den energi och motivation som ska till för att åstadkomma saker i stil med relativitetsteorin.

Att bara bry sig om socialt kackel & vardagsbestyr är för icke-kreativa halvimbeciller.

Bra sagt!

Jag har lagt märke till att aspergare är mer kreativa, för att dem sätter sig in mer i saker.

Ett exempel är datorspel. En NT:are spelar spelet och tycker det är kul, men så är det inte mer med det.

An aspergare därimot, nöjer sig inte med att bara spela spelet, han intresserar sig så starkt så att han vill modda spelet, dvs konstruera egna banor, göra egna modeller till det, programmera det, och editera andra saker.

Jag är så.. jag nöjer mig inte bara med att spela, jag fördjupar mig mycket och vill lägga till egna saker till spelet. En Internet-vänn jag har (som också nämnde sig ha asperger) är likadan, han intresserar sig djupt för att modda spel. Men det är därför vi blev vänner... vi är så lika varann och intresserar oss lika starkt i ämnerna.

Ja, det är ju så klart att även en NTare kan vara kreativ, och en aspergare inte vara det... men jag menar, det är vanligt att det är så.

Jag har haft mitt största intresse - katter - sedan jag...ja, sedan jag föddes. Mitt andra "specialintresse" - The Phantom of the Opera - har jag haft sedan jag var elva. Frida Kahlo förälskade jag mig (platoniskt) i när jag var i tjugoårsåldern.
Annars har det varit saker inom områdena geografi, antropologi och språk, mest: Åland, Färöarna, Grönland, Svalbard, Grekland, folkdräkter, ordspråk, Puerto Rico, tabun, Amishfolket, Rysslands minoritetsfolk, etcc.

Just nu har jag dille på att lära mig periodiska systemet och jag är inte ens speciellt intresserad av kemi...

Kahlokatt skrev:HUR MAN VET ATT MAN HAR ETT SPECIALINTRESSE:
1. Det är inte fotboll
2. Det är inte smink och kläder (detta gäller endast tjejer)

Utmärkt sammanfattat!
Jag kan rentav tänka mig att det var en aspergare som uppfann fotbollen...för att hålla flockdjuren sysselsatta. "Seså, iväg och lek någon annanstans, rubba inte mina cirklar..."

Kahlokatt skrev:1. Det är inte fotboll

Åååh detta påminner mig om mitt intresse för svenska fotbollslandslaget i mitten av nittiotalet. Jag samlade alla artiklar och klistermärken och plancher jag kunde hitta, plus att jag skrev en sång om dem som jag försökte få klassen att sjunga på skolavslutningen haha

Har haft varierande specialintresse , tycker det är en positiv grej . Alla intressen finns kvar , men det är inte lika intensivt . Kan tyvärr inte gå in på vad det är för något . Men jag underhåller grannarna ivarjefall
Glömmer bort tid och rum när jag fått något i skallen . Men tycker det är kul och intressant .

Pewe skrev:Har haft varierande specialintresse , tycker det är en positiv grej . Alla intressen finns kvar , men det är inte lika intensivt . Kan tyvärr inte gå in på vad det är för något . Men jag underhåller grannarna ivarjefall

Nu fick jag bilder i huvudet av hur du spelar hartsfiol på grannarnas fönster...

Nää , hartsfiol var längesedan . Tycker om tekniska prylar plus motorer så det händer att det smäller och ryker lite ibland
Grannarna står förfärade och undrar vad som händer , själv är jag så uppe i det jag gör så jag bryr mig inte Men TROR dom har blivit vana nu

Mina ämnen skiftar oxå:


som barn 7-typ 14 år: djur-lexikon, dinosaurier ( dino-böcker ) , musik-lexikon, datorer ( C64, Amiga500, Atari 520 ST ) även tevespel som: Colecovision och Atari 1600 ( om jag tänker rätt nu ), musikprogram. Mycket tevespel och datorspel samt klockställning denna period..haha.


Ungdom:Niklas Strömstedt, musikaler, gradbeteckningar ( det var ett häftigt intresse gick in i att jag var sergeant för en ..ehh..pluton ( blir det ) Kompanichefen heter / hette ju kapten, vet inte hur gradbeteckningarna ser ut nu. Var inne på para-psykologi ett tag men det var lite för stort tror jag eller så gav det mig inget. Datorer även här.. Denna period var det mycket inom fiction, soldat och gradbeteckningar och identifiering och musik.


vuxen:Tommy Körberg, AS, Albert och Herbert



En genomgående hobby är datorintresset och musikintresset

Kul med en kille som gillar musikaler, de flesta killar brukar hata sådant och tycka att det är "jävla bögfjollerier".
Jag tycker det är pinsamt att säga att jag gillar musikaler, även om det är mer tillåtet för tjejer. Visserligen gillar jag bara de nyare musikalerna och bara de som inte är sliskiga flicka-möter-pojke-nörderier (Grease, High School Musical, etc.), men när jag läste musikvetenskap blev jag närmast utskrattad för att jag valde musikaler framför Mahler. Jag kunde sitta och prata om hur mycket jag uppskattade den impressionistiska lekfullheten hos Satie (vilket jag faktiskt gör)...men sedan smög jag iväg till institutionsbibblan för att smyglyssna på I lost my heart to a Starship Trooper och bläddra i Myggans Nöjeslexikon...

Prova att säga att du gillar Rambo bland en samling kvasiintellektuella medelklassfeminister, särskilt om de är av hankön...där kan vi verkligen snacka att bli paria.